Mars anropar

Ett marsianskt inlägg.

---

 

Det unika armbandet.

Först och främst… Innan du läser vidare… Det fina armband du kan vinna levererades i veckan. Armbandet är unikt och finns bara i ett exemplar. På det finns ett akutnummer – till Tofflans mobil!!! Men det är bara en som kan få det. Ta därför en titt på den pågående tävlingen – klicka här! Tävlingen är för en god saks skull, för For Life är nåt jag tror på. Framför allt ger For Life vettig sysselsättning åt dem som annars skulle gå och dra sysslolösa hemma och ha tråkigt, isolera sig, inte få nån inkomst etc. Såna som jag, du vet…

I morse klev jag upp för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det har bara blivit en sovmorgon för mig den här veckan. Jag brukar kliva upp runt sjutiden om vardagarna och ägna förmiddagen åt det jag kallar administration. En stor del av det är att söka jobb. Om jag inte håller mig själv i hårda tyglar är jag rädd att jag flippar ur. Ofta passar det emellertid bra att jag kliver upp så tidigt, för jag kan skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, eftersom kollektivtrafiken härifrån till Annas jobb är ganska värdelös. Samtidigt får jag känna mig behövd. Och det behöver en Toffla få känna sig ibland.

Men i morse var huvudet tungt. Jag vaknade med en klumpvärk som var allt annat än skön, så när jag hade skjutsat Anna gick jag och la mig igen. Tog en liten sovmorgon. Huvudvärken hade inte släppt när jag vaknade, men med en Ipren kunde jag genomföra dagens administration: att skriva en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Jag hade tänkt lämna det till i morgon, men då kan jag i stället för att rapportera skriva ansökningar på förmiddagen och städa på eftermiddagen. Eftersom jag söker så många jobb tar det sin lilla tid. Man ska vara inloggad med e-legitimation också och tekniken brukar nästa alltid krångla och sega sig. Idag var inget undantag. Men när jag väl kom in var rapporten skriven och klar på 45 minuter, ungefär. Privat har jag ett Excelark i vilket jag skriver in sökta jobb etc, så det är egentligen nästan bara att ”copy and paste”, så att säga. Det är synd att min handläggare på AF inte bara kan ta emot Excelarket per mejl. Det skulle spara mig tid. Dessutom innehåller min fil mer information om mina aktiviteter än vad aktivitetsrapporten gör. Ett formulär är ju, som du väl förstår, alltid ett formulär – det har sina begränsningar.

Gårdagskvällens vin var en zinfandel. Den passar utmärkt till starka ostar!

Inte tror jag att huvudet var tungt på grund av vinet vi drack igår kväll. Det blev var sitt glas fylligt zinfandel, en druva jag har börjat uppskatta mer och mer. Mest för att den passar så bra till starka ostar (även till nöt och lamm för den som gillar det) och det var det vi intog när Anna hade slutat jobba. Jag skulle ha ätit korv till middag tidigare, men jag åt ett berg av mackor när Anna åt sin middag vid 15-tiden, så senare, vid middagstid (17-/18-tiden), var jag inte hungrig.

Mamma fick ett samtal igår. Vi telefonerade i trekvart. Jag har så dåligt samvete för henne hela tiden, men hon var vid gott mod och njuter av skit… skidtävlingarna på TV. Själv svär jag över dem. Så snart det pågår ett sportevenemang ställs alla andra program åt sidan. Skitirriterande för en som inte är intresserad av sport. Igår var det till exempel sport på TV hela, jävla dan. Och tror du inte att SvT klämde in en totalt ointressant prisutdelning efter Melodifestivalens fjärde deltävling! Detta fick till följd att Grantchester knuffades framåt i tiden och vi tvingades genomlida bland annat den norska nationalsången och annan prispallsceremoni. (Kom min huvudvärk av detta, kanske?)

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Idag har jag vänt blad i min blomalmanacka i köket. Det är mars månad. Solen försöker klämma sig fram. Med våren och solen kommer en massa krav som jag känner att jag har svårt att leva upp till just nu. Jag vill helst fortsätta att isolera mig här hemma, inte visa mig utomhus så länge jag inte har nåt jobb. Vårsolen är så obeveklig, för övrigt. Den visar allt damm jag trodde att jag hade gjort mig av mig, den visar mig smutsiga fönster, till och med med fågelbajs på och den visar en så skitig bil att man inte ser nummerplåten bak. Krav, krav, krav är mars månad för mig.

Jag är en riktig höstmänniska – trots att jag är född på våren! Det är inte bara jag som är född på våren, Anna är det också. Vi är aprilbarn båda två. Men innan vi fyller år är det påsk. Påsken är tidig i år. Mamma tog upp den igår och det blir nog så att jag åker ner till henne om bilen inte krånglar. Påsken i Metropolen Byhålan kan vara ganska fin med knoppar och vårblommor och promenader med mamma på Vätterpromenaden längs med vattnet… Det kanske inte är så tokigt med vår, trots allt…

Nu ska jag ta hand om gårdagens tvätt och sparka igång en ny maskin! Om du har läst ända hit har du uppenbarligen inga lässvårigheter. Men jag är tacksam för att du har orkat läsa om mitt spännande liv. Berätta gärna nåt om vad du har för dig, så jag får lite input från världen utanför! Och så glöm inte tävlingen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomtar lite här och var

Ett tomtigt inlägg.

---

 

Jag har visst varit ett snällt monster..?

Det finns visst tomtar lite här och var. Jag har varit ute i Förorten och snaskat gofika, pussats, kramats och överlämnat tre påsar med julklappar till familjen. Det var visst ett bra byte jag gjorde, för jag fick lika många påsar med mig hem – och jag är ju bara en. Men som vi sa till Elias är det inte alltid antalet som räknas utan innehållet. Jag känner mig överväldigad i alla fall av klappar från Fästmön, Jerry och Annas snälla mamma och L. Tyvärr missade jag en klapp från yngsta bonusdottern. Jag får se det som att den som spar hon har. Väldigt snäll måtte jag ha varit i år – om man ser till alla klappar jag har fått… Det är så jag skäms lite för jag har inte kunnat köpa lika många/lika mycket till alla som förr om åren. Nån risk att nån i familjen blir utan är det emellertid inte.

Vacker juldekoration hos Anna.

Rösten är svajig och hostan envis, men jag kunde i alla fall skjutsa min kära för att hämta två paket. På vägen tillbaka stannade vi till hos Tomten på Morgonen. Där fick jag med mig en påse klappar, men vi hade inte tid att språkas nån längre stund – media var på ingående. Jajamens, här umgås man med mediekändisar. Det vore lite kul om min gratisprenumeration, som jag skickade in för en vecka sen, på lokalblaskan kommer igång snart. Idag kom i alla fall Svenska Dagbladet, men den har jag inte hunnit läsa än!

Medan paketen sen slogs in fick jag en pratstund med Elias på hans rum. Och så såg jag en väldigt snygg regnbågskudde som han har sytt. Tyvärr missade jag att ta nån bild, så du får se en av Annas fina juldekorationer i stället.

När mormor och L kom serverade Anna gofika i form av hembakad pepparkaka med nötter och gott i. Jag fick även provsmaka de brända saffransskorporna. Inte ett dugg fel på smaken där!

Mammas julköttbullar.

Hemma i New Village hade mamma stekt köttbullar på ett halvt kilo kycklingfärs. Vi provsmakade var sin och de var så där supergoda som bara mammas köttbullar kan var! Eller Annas pappas. Hans köttbullar är också mumsigast i hela världen.

Men nån värme har inte kommit. Jag ringde idag igen om detta och då påstod vice ordföranden att jag har 21 grader i lägenheten.

Du måste skämta, kom upp och känn på elementen!

svarade jag då.

Sen medgav han att det har varit lite problem med vissa lägenheter på min gata… Han skulle ner i nån undercentral och kolla och kanske höja ett snäpp. Jag bad honom slå en signal när han hade gjort det, men han har inte ringt än (typ fem timmar efter vi talades vid) och som sagt, elementen är forfarande kalla eller mycket svagt ljumma.

Idag låg det lite post i boxen, bland annat julkort från Anna och barnen och mammakusinen B. Och så låg där en fin julklapp till Anna och mig från Den Hjärtegoda som just nu är i Wien och firar jul.

TACK ALLA FÖR ALLT IDAG!!!

Nu ska jag strax göra middag (micra Västerbottenpaj) och därefter väntar klädsel av gröngöling. Jag är så trött av infektionen att jag inte vet hur jag ska klara av det senare, men det måste gå – vi kan ju inte ha en naken julgran!

Har DU klätt granen än???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland är det bara gott att vara…

Ett inlägg om när tillvaron är god.

Igår kväll var det ju mest kasst väder. Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Tennisbana eller pool?

Jag ringde till mamma idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

Jordgubbar eller Annas axlar?

Det blev var sin kall öl och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna spelade på bussen.

Det var faktiskt inte så mycket folk varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala.

Några steg närmare ån, ett annat vackert hus.

Riksbankens hus i Uppsala.

Ytterligare några steg närmare ån fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Ett vridet träd på Fadimes plats.

Passade också på att fota våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor och Annas rosa sko.

Vi gick längs med ån till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Sparris, snopp eller dykare?

Fyrisån var betydligt lägre än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor i floden.

Vi frågade kille i ölkuren hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån.

Vi såg en och annan kompis och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.

Efter maten pudrade vi våra näsor inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis.

Nu är jag så trött, så trött (hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskdagsmiddag

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma hade svårt att välja.

Det enda som är lite trist är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.

Medan vi väntade på maten studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

Juldekorationer med pepparkaksgubbar. 

Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Ruccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.

När maten hade sjunkit undan tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Ljuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.

Till desserten tog vi var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Högljutt men gott kaffe.

Notan slutade på 670 kronor cirkus och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

• Utmärkt service på Maestro!
• Trist att man inte bytt ut menyn.
• Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
• Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
• Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
• God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
• Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
• Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
• Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland avskyr jag…

Jag är arg. Jag är hungrig. Det blev ingen lunch idag. Och jag är trött! Inte nog med att jag har klivit upp strax efter klockan sex varje dag den här veckan, jag har attackerat en superduperstrykhög samt hängt en maskin tvätt.

Så jag ville vila. Jag la mig ovanpå gästsängen, med en pläd över kröppa. Läste två sidor. La ifrån mig boken och… slumrade till. (Efter att för säkerhets skull ha ställt alarmet på mobilen – jag är ju bortbjuden i kväll.)

Vad händer? Jo, ”Nån” i familjen Pucko med stort P dänger igen sin ytterdörr. Inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger. FEM jävla gånger med några minuters mellanrum. Och när jag skriver dänger igen så menar jag dänger igen. Inte stänger. Dänger. Så där så hela gästsängen hoppade som en brunstig hotellsäng.

Det var bara att kliva upp och inse att det var tji vila. Smaskar på en liten påse blandade nötter (passande…) och torkad frukt i hopp om att få upp blodsockret och kunna le mot värdparet i afton.

En kokosnöt kanske är lösningen! Med en sån ”tappad” på huvet sover man nog gott. Och länge…

Read Full Post »

En mycket kall dag – med varma inslag

Idag har det varit fruktansvärt kallt här! På förmiddagen hade vi -22 grader, nu till kvällen är det snudd på -25. Jag är så tacksam att jag fortfarande har tak över huvudet och en dörr jag kan låsa om mig till Mitt Hem! Men jag sänder många tankar till dem som INTE har det och undrar hur de klarar sig i natt. Jag hoppas att nån lägger sin varma hand på dem så att de slipper frysa.

Det har varit en dag inte bara av kyla utan också av en del heta känslor. För min del var kulmen brevet från min handläggare på stället där de inte förmedlar jobb. Jag bara undrar hur handläggaren ifråga reagerar när… Jag trodde inte man kunde vara så utan empati, men det är visst fler än DLF* som inte har förmågan att känna medkänsla.

Lika tom på empati och kall som den här pavan…

                                                                                                                                                        Det har trots alla känslor varit en dag när jag inte har suttit håglös och apatisk och gråtit, även om det var vad jag helst hade velat göra. På förmiddagen städade och tvättade jag medan mamma la in sill. Sen tog vi en promenad över till Tokerian – det var ungefär så långt vi pallade på grund av kylan.

På eftermiddagen och kvällen pratade jag med två riktigt goda vänner som ringde. Det är gott att ha vänner som bryr sig när man är ledsen och har det svårt! Tack kära ni, ni vet själva vilka ni är!

Mamma griljerade skinka på eftermiddagen och jag satt vid datorn. Försökte också råda vännen Jerry i julklappsärenden, vi får se om resultat blir lyckat! Fick veta att även jag har en julklapp att hämta och det ska jag göra i morgon när jag åker ut till Förorten med klappar till familjen i Himlen.

Pratade med Fästmön på kvällen och feberungarnas feber har äntligen gått ner lite. Frida har kunnat äta nåt med lite mer substans än nyponsoppa idag. Elias hostar, men vill inte ta hostmedicin. Än så länge mår Anna, Linn och Johan bra och vi får hoppas att det håller i sig.

Elias hostar massor, stackars lilla gubben!

                                                                                                                                                              I kväll såg vi sista avsnittet av Morden i Sandhamn och jag vidhåller att serien aldrig riktigt lyfte. Nej, läs boken i stället, I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Det blir betydligt mer behållning, jag lovar – även om jag inte var så särskilt imponerad av boken heller nör jag läste den förra året.   

I morgon är det dags att klä granen här. Jag ska klippa upp nätet innan jag åker ut till Förorten, men redan i kväll har jag lagt ut julgransmattan och ställt upp julgransfoten på den. Vi får hoppas att granen har överlevt kylan ute på ballen**.

Ryggen har blivit bättre och bättre under dan, men jag har fortfarande problem med att gå uppför trappor och klä på mig jeans och strumpor. Det gör djävulusiskt ont att lyfta vänsterbenet, helt enkelt. Men ändå, ryggen är betydligt bättre idag! Och några andra krämpor har jag väl inte mer än att lingonen trillade in idag – rätt väntade – och så har jag klämt en otäck liten finne på högernäsvinge. F*n, jag är TANT och tanter ska varken ha lingonvecka eller finnar. Men det har den här. Suck…

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig folkgrupp på min förra arbetsplats
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Lite pyntat

Innan jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet och Elias och Linn vid Elias fritids hann jag jultpynta lite hemma. Det är inte mycket jag har lust att sätta fram och pynta med, men förutom stakar och stjärnor i fönstren har jag ett gäng favoritfigurer. Dessa hängs upp i köksgardinen. Igår utökades skaran till en sjätte figur.

Den allra första fick jag av LÅ och det var den här härliga snögubben.

Snögubben är så rund och go och gör mig glad och varm när jag tittar på honom.

                                                                                                                                                           Sen vet jag inte vilken figur som kom i min ägo efter snögubben, men det kan ha varit den lilla musen på noten.

En liten tomtemus på en not.

                                                                                                                                                           En av figurerna är kanske inte så julig, men väldigt söt och det är älvan.

Älvan är mest julig vad gäller klädedräkten.

                                                                                                                                                             Men en tomtegubbe måste man ju ha i samlingen! Den här är glad och lagom tjock.

Den här lagom tjocka tomtegubben får mig att tänka lite på Karlsson på Taket.

                                                                                                                                                Ytterligare en tomte flyger, men i ett plan.

En flygande tomte.

                                                                                                                                                          Förra julen var så ledsam att jag inte ens hade lust att köpa en årlig julfigur. Men i år kunde jag inte motstå att inhandla denna!

Den här tomten håller utkik och vinkar till alla snälla som passerar.

Read Full Post »