Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skita fullständigt i’

Varje gång jag skriver att jag stryker mina kläder får jag kommentarer från folk som ojar sig över detta. De ojar sig och undrar hur i hela friden jag kan ägna mig åt att stryka. En sista gång säger jag nu att…

jag stryker mina kläder för att det håller dem fräscha längre. Genom att pressa ner fibrerna i tygerna står kläderna emot smuts bättre. Och för övrigt vill jag inte gå till jobbet i kläder som det ser ut som om jag har sovit i. Fyra nätter. Hur andra gör skiter jag fullständigt i. Var och en gör som den vill.

Så! Nog om detta! Jag har strukit fyra maskiner tvätt – en orange, en blå, en grön och en tjockis-svart. Jag tycker inte det är tråkigt att stryka, men det tar tid. Idag har jag lite ont i min häl dessutom och i ena höften. Så det var säkert bra att stå och stryka i en och en halv timma. Jag gnäller inte om strykningen eller om mina krämpor. Jag konstaterar.

Gnälla får man nämligen inte heller göra. Det är bara vissa som har full rätt att göra det och att dessutom skriva andra på näsan att de gnäller. Jag gnäller så mycket jag vill – men om strykning vill jag inte gnälla, mest om människor just nu.

Folk är så inkonsekventa. Eller rättare sagt, de vänder kappan efter vinden. Du vet slickar uppåt och slår neråt. Och det är värsta sorten! De som smilfinkar sig igenom livet gentemot chefer, höjdare, kändisar, Fan och Dennes Moster. För att sen, bakom ryggen, eller åtminstone i tron att ingen hör eller ser, spy galla över personen i fråga.

Jag spyr i alla fall helt jävla öppet här på bloggen – om det mesta. Inte om allt. Även jag har mina gränser och, tro det eller ej, en personlig sfär. Det du läser här ger dig ju bara en del av mig. Jag har haft läsare som har trott sig känna mig så väl att de också tror att de tillhör min familj. Majj gadd! arg

Näst värsta sorten är Fegpottorna. De som glider genom livet på lögn efter lögn efter lögn och skickar fram andra att föra deras talan. Dessa jättebebisar blir aldrig vuxna och det gläder mig att jag äntligen har förstått och insett att så är fallet. För då är det så lätt att välja bort människor och i stället umgås med jämnåriga/jämbördiga – oavsett ålder. För det sitter inte alltid i siffror, det sitter i beteenden. Och vars och ens förmåga att utvecklas. Alla har uppenbarligen inte den förmågan utan lever kvar i det förgångna, vältrar sig i sin egenanpassade verklighet och sanning.

Tro nu inte att jag inte kan ändra åsikt om både sak och person – det kan jag! Ibland kan jag också ha väldigt dubbla känslor inför en människor eller företeelser. Men för att jag ska gilla nån måste den ha gjort sig förtjänt av mitt gillande. Jag gillar inte nån bara rakt av. Jag tolererar, jag är neutral gentemot nån till dess att jag antingen gillar dem eller… inte gillar dem så mycket.

För några år sen gjorde jag en test som visade att jag var både stryktålig och en som gillar att ge järnet. Idag har dessa mina förmågor prövats synnerligen hårt idag gentemot… människor jag inte gillar så mycket, människor som skriver mig på näsan jämt och samt, människor som hindrar mig i jobbet…

Jag är lite trött just nu. På människor. Men det går över till i morgon. Då ska jag ju lägga mig och gapa för Sara som ska undersöka mina tänder. Sara är både snäll och duktig, men ibland gör det hon gör mig ont och ofta blir det kostsamt. Men jag gillar Sara, det gör jag, helt klart.


StrykjärnTill sist, konsekvens och inkonsekvens… Den som läser och fattar är smart. Den som läser och inte fattar… behöver inte bry sig.

Strykhögen stryker sig inte. Bäst jag stryker den. Medhårs. Tar ett JÄRN och stryker den. Med järnet.


Livet är kort. Jag är väldigt trött i mössan.

Read Full Post »

Det här med att jobba kontorstid och vara ledig på lördagar och söndagar, det stämmer inte riktigt. Visserligen är jag ledig från kontorsarbetet som sådant, men jag har ju ändå ansvar för till exempel mitt hem.

Idag var jag en hänsynsfull granne och startade inte dammsugaren förrän jag hade varit vaken en timma, vid 10-tiden, alltså. Allt gick bra tills jag kom fram till köket. Nånting skymtade på golvet, under kökssoffan… Va i..? Jaha. Botten hade gått ur soffhelevetet soffan!!!

Vid såna tillfällen önskar jag att jag var två, kunde klona mig eller åtminstone hade ett par armar till. För det låg förstås grejor kvar på en snedseglad botten, grejor som måste plockas ur innan man kunde gå till botten, så att säga. För att kunna plocka ur innehållet måste man med ena handen hålla i locket, eftersom det inte går att luta mot ryggstödet.

Till sist fick jag till eländet. Då till priset av en ond rygg och klämda fingrar och händer. Jag försökte banka ihop sidorna på soffan så mycket jag bara kunde och jag sket fullständigt i om nån irriterade sig på mitt hamrande. Jag är liksom inte den enda i huset som bankar då och då.

Kökssoffans sida
Soffan hade liksom glidit isär där pilarna är, varpå botten hade ramlat ur.


Jag gjorde redan vid inköpet av soffan
en stödjande list på insidan, för det gick aldrig att få botten att stanna kvar. Men det klart, åren går och man blir ju inte precis lättare, så… Nu får vi se hur länge det håller. Jag har bara lite servetter, ljus och kräftmånar på botten, inget tungt.

Efter soffarbetet var jag ganska medtagen och insåg att det inte var nån idé att fortsätta utan att jag höjt mitt blodsocker först med lite frukost. Jag rostade ett par kantbitar, bredde på Bregott med havssalt och apelsinmarmelad från Sydaftrika samt skivade lite brännvinsost ovanpå. Kokade mig ett ägg i tre minuter, men ändå blev det lite för hårdkokt för min smak. Serverade orange och svart rom till.

ägg med orange och svart rom
Nästan lite för hårdkokt för min smak.


Soffan höll under frukosten
och jag har nu dammsugit klart och tagit reda på tvätten. Har bäddat rent i gästsängen och gått omkring och vattnat. Nu återstår bara tvagning av självet samt ett besök i soprummet. Jag tycker jag springer dit varje dag, man kan ju undra om jag har nåt vänsterprassel där… NATURLIGTVIS INTE!!!

Så småningom blir det färd ut till Himlen i Förorten. Fästmön är förvarnad om att min ankomst blir sen. Men  även hon hade lite att fixa med idag, så det passade nog bara bra.

Jag har valt ett recept till söndagskvällen och DET, kära läsare, kommer att reta aptiten, jag lovar! Och så ska jag försöka klura på en bra söndagsfråga till mitt på dagen.

Vad händer i din del av världen i helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll när jag kom hem från jobbet kunde jag inte låta bli att snegla på gamla mobilen för att kolla om nån idiot telefonförsäljare idiot hade ringt igen. Och tammefan om inte nästa pensionsföretag hade ringt! Jag fattar inte vad det är med dessa företag – jag skiter fullständigt i min pension – jag lever här och just nu. När som helst gör jag inte det. Livet är kort, era puckon!

Idag var det företaget Positiv Pension på 032-2651167, som hade ringt, enligt Vemringde.se. Bara namnet på företaget irriterade mig! Det finns väl inget positivt med pension – inte för mig, i alla fall! Jag vill jobba, inte förlora två tredjedelar av min inkomst och dessutom betala högre skatt än dem som jobbar…

Så jag letade mig fram till ett kundtjänstformulär, skrev mitt namn och telefonnumret till min gamla mobil samt e-postadressen negativ@positivpension.se  Och så lämnade jag följande meddelande:

Var vänlig sluta ring på min pensionerade mobiltelefon – nummer ovan. Jag är inte ett dugg intresserad av att bli kund hos er.

Undrar om detta företag fattar mitt budskap – vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »