Surt

Ett hyfsat grinigt inlägg – med viss självinsikt, dock.

---

 

Så sur att till och med citronerna är svartvita…

Alltså, jag är rätt trött på det mesta just nu. Allting känns… surt. Hela jag är sur. Rakt igenom. Jag orkar inte ens försöka låtsas vara positiv och glad. Varför ska jag låtsas, förresten? För övrigt spelar det ju ingen roll, egentligen, om jag är sur eller glättig. Det finns så många människor som har så fasta och bestämda åsikter om min person. Det intressanta är att människor som aldrig har träffat mig vet bäst vem jag är – i verkliga livet.

Det finns en frustration just nu som gäller en viss situation. Jag kan liksom inte göra nåt åt den, bara vänta ut, låta tiden gå. Sen hamnar jag i nästa läge, som egentligen inte är mycket bättre det: jag blir utlämnad åt människors godtycke. Inte heller det kan jag göra nåt åt.

Flera gånger i veckan blir jag uppringd av folk som vill pracka på mig nånting. Är det inte prenumerationer (en dagstidning, ett glassigt magasin, en veckotidning), så är det nån som låtsas erbjuda gratis saker (en fri värdering av min lägenhet – jag tänker inte flytta. Än. Eller provköra en bil, teckna mig för telecompaket eller testa nån ny…) Nej jag orkar inte. För allt handlar om att skapa behov och sälja. Jag får betala – med pengar jag snart inte har. NIX har de uppringande inte hört talas om. Eller så finns det de som tjafsar emot när jag upplyser dem om NIX. Tror de att jag blir mer positivt inställd till deras produkt eller tjänst då..? (<== retorisk fråga)

Citroner. Nu fick de lite färg…

För övrigt är jag sur på att jag är så sur. Tro inte att jag gillar att gå omkring och sura. Men det är inte mycket som kan få mig på bra humör just nu. Krånglande wi-fi, stopp i golvbrunnar, säljare som stör mig, människor som tror att jag har lyckats (!), skitigt hem, trött rygg, trött själ, eksem i ansiktet… Jag vet inte om jag vill kliva ur sängen i morgon bitti…

Nu ska jag ringa min mamma och lyssna på hennes gnäll i trekvart. Det är så våra samtal funkar. Mamma gnäller, jag lyssnar. Själv skriver jag av mig i bloggen. Och då tror en del att de känner mig – bara för att de läser om en bråk(!)del av mina tankar och känslor… Jösses…

Jag orkar inte vara tolerant – jag är en sur tant. Just nu. (Tack, Pinglan, det känns som om du fattar!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilket är sommarens bästa bär?

Ett inlägg som redovisar resultaten av den gångna veckans undran.

Det är verkligen fortfarande sommar. Och nåt som hör sommaren till är väl bär. Därför undrade Tofflan vilket som är sommarens bästa bär.

Så här fördelade sig de 36 inkomna svaren:

28 procent (tio personer) svarade: Hallon är bäst!

19 procent (sju personer) svarade: Jordgubben, förstås!

19 procent (sju personer) svarade: Smultron. Visserligen små, men ack så goda…

17 procent (sex personer) svarade: Blåbär så klart!

Sex procent (två personer) svarade: Krusbär – surt och gott!

Sex procent (två personer) svarade: Hjortron naturligtvis.

Tre procent (en person) svarade: Vinbär! Kanske göra saft…

Tre procent (en person) svarade: Other:
Alla!

Ingen svarade: Lingon – användbart till mycket!

Inna kommenterade:

Måste jag välja är det hallon som är favoriten! Med björnbär som god tvåa. Nu plockar jag hallon i trädgården varje morgon till min frukost. Det är lyx. Goda hallon i Östergötland 🙂

Iréne Sjöberg kommenterade:

Alla bär! Jag kan inte välja bara ett för alla är lika goda och mumsiga.

Cattis kommenterade:

Hallon, hallon, hallon… Allra godast är vilda hallon, solvarma direkt från revorna!!! Stora trädgårdshallon är inte dumma heller, mums!

Stort TACK till alla som klickade, svarade och kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny dag… med allt vad den innebär

Ett inlägg om den här nya dagen idag som nyss har börjat.

En liter bigarråer till trots sov jag gott i natt. Men det var nog ganska bra att jag sov ensam, jag tror inte att omgivningen hade estimerat vissa… ska vi säga… moln som steg från under täcket.

Dagen idag är lika varm som igår. Kökstermometern visar redan över 34 grader. Luftfuktigheten är hög. Det skvallrar min hibiscus om, den som nu är på väg att slå ut…

Min hibiscus är på gång nu!

Det har varit en knopp på den jättelänge, hela sommaren, nästan. Jag var rädd att knoppen hade torkat in. Men inte! Nu är den på väg att öppna sig!

Kameran i iPhone5 är mycket bättre än den i 4S, men den är fortfarande inte bra när det gäller röd färg. Min hibiscus är djupt röd, på bilden ser den ut som nästan på väg åt cerise-rosa. (Nej, WordPress-färgerna är inte heller bra…) Annars är jag hyfsat nöjd med nya mobilen, förutom att den är seg på att hitta mitt trådlösa nätverk via routern och att mottagningen är dålig. Min tjänstemobil, 4S, fungerar hur bra som helst med det trådlösa. Det känns lite surt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att förbättra mottagningen, kanske ska prova att flytta routern. I vissa rum i lägenheten får mobilen inte alls kontakt, till exempel i sovrummet. Däremot fungerade den alldeles utmärkt på ballen* igår kväll…

Det var en vidunderligt härlig kväll igår och så småningom blev det möjligt för mig att krypa ut på ballen och bara sitta där och njuta av en kall öl, min bok på gång och en härlig tystnad.

En kall en, på ballen. Och en bok, förstås.

Människor orkar nog inte festa och partaja när det är så här varmt – eller också var det väl nåt sportevenemang på TV som lockade. Jag hörde lite röster på avstånd (jorå, en och annan megafon), de flesta dämpade. Doften av kaffe… Och så, på himlen, dök ett plan upp. Ett plan som såg ut att dyka ner, typ… Notera den lilla fågeln intill också.

Ett plan på väg att dyka och en fågel strax ovanför, liten som en prick.

Den här morgonen har jag varit lite seg i starten, men trots att Kim berättade på Twitter att det är sjusovaredagen idag, tillät jag mig att ta det lugnt. (Om du inte fattar vad jag menar, klicka på länken!) Jag vaknade flera gånger i morse, men klev inte upp förrän efter klockan åtta. Man kan inte stressa i den här värmen! Tro nu inte att jag klagar, för här hemma har jag en riktigt behaglig temperatur. De nya fönstren är det bästa i hela lägenheten! Jag kan vippöppna dem och göra korsdrag och det är helt fantastiskt! Tidigare kunde jag inte utan mycket stora besvär öppna de stora fönstren i köket och i vardagsrummet. Och… ja just det! Eftersom det är soligt och varmt idag på sjusovaredagen slipper vi regn sju veckor framåt… Fast… lite regn och dunder ovanifrån skulle ju INTE skada vår natur just nu…. Gräsmattorna går mot gult, och gult är, som bekant fult.

Nu på morgonen har jag nätshoppat via let’s deal för första gången! Jag skriver nog mer om själva företeelsen i ett annat inlägg nån annan gång, men mitt första intryck var att det är ett väldigt smidigt sätt att handla på. Och själva dealen verkar hur bra som helst! Hoppas jag… Jag har nämligen tröttnat på att leka rörmokare och hålla på med kaustiksoda så att jag sen får svårt att andas i fyra timmar efteråt. Nu har jag beställt en sink snake för endast 99 pix! (Ursprungligt pris: 279 kronor).

Sink snake är nån sorts rörlig grunka man kör ner i avloppen och vrider runt med. Upp kommer… hår… Och ja! Det var den här bilden som övertygade mig om att detta är en pryl jag inte kan vara utan!

Ormen och jag ska ha roligt när den levereras nån gång bortåt mitten av augusti. Sen ska jag prova den och naturligtvis berätta på en blogg nära dig hur bra/dålig jag tyckte att den var. Jag ser redan nu vinsten att slippa få svårt att andas i flera timmar, men om grejen verkligen funkar som den ska, slipper jag dessutom kalla hit rörmokare för x-hundra kronor i timmen. För jag är nära att ge upp nu. Jag får ingen ordning på mina avlopp.

Idag då? Jo, det ska bli en tur till Slottet för att hämta potatis och hallon. Fästmön och Prinskorven tar bussen in och jag och Clark Kent** möter upp på vägen. Efter slottsbesöket blir det storhandling på Tokerian. Anna har ju alla fyra ”barnen” hemma nu och alla ska de ha frukost-lunch-middag. Det blir några kassar, det… Vi får hoppas att det går bra för Prinskorven om dagarna. Jag ska ju jobba mina tre sista dagar nästa vecka, så tyvärr är det inte lämpligt att ta med pojken. Men jag tror, jag tror, jag tror att han slipper vara ensam på sin födelsedag för att det planeras nån liten överraskning! Själv slog jag i alla fall in… tre paket igår kväll…

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dåligt minne

Ett inlägg i vilket Tofflan förfasar sig över ett dåligt minne. SITT dåliga minne.

För ett par år sen började jag få ganska dåligt minne. Eller jag har väl alltid haft dåligt minne mer eller mindre. En sån där som alltid måste göra saker bums – eller skriva en påminnelselapp om att saker måste göras – annars blir saker inte gjorda alls. De faller i glömska.

Dåligt minne är rätt surt.

I samband med att det upptäcktes att jag hade dåliga blodvärden upptäcktes också brist på B12 och folsyra. Ett symtom på detta är dåligt minne – och det är ett symtom jag har. Nu medicinerar jag, troligen livet ut, för detta. Minnet blir ju inte precis bättre även om vissa blodvärden har stigit tack vare avlägsnandet av Alienfamiljen. Jag är glad och tacksam för att jag inte ska dö just nu. Och även om det är rätt surt med dåligt minne kan jag skratta ganska gott åt eländet, det vill säga mig själv.

Idag skulle jag skjutsa Fästmön till jobbet. Jorå, jag kom ihåg vilket garagenummer jag har, hur man kör bil och var Anna jobbar. På vägen hem var tanken att jag skulle stanna för att utföra dessa fyra ärenden:

1. Lämna in Lotto
2. Byta ut en Trissvinst mot en ny lott
3. Ladda busskortet (fast nu är jag ju så sur på UL, så det vete 17…)
4. Ta ut pengar

Fyra ärenden… Vet du hur många jag kom ihåg? Två. Femtio procent, alltså. Där fick jag för att jag skrattade på Anna i morse när hon duschade i duschrummet, men hade glömt handduken på torkställningen i badrummet.

Men idag har jag i alla fall kommit ihåg att ringa mamma, sätta på en maskin tvätt, dammsuga, fixa täckkåpan till kökslampan, äta en rejäl chokladbit till lunch och… vad var det nu mer jag skulle berätta att jag kanske hade kommit ihåg att göra..?

Livet är kort. Det är minnet också för somliga.

Read Full Post »

Vecka 7: Hjärta och Fjärta

Torsdag är det och dags för Tofflan att deklarera veckans höjdpunkter (Hjärta) respektive lågvattenmärken (Fjärta). Och det är inte svårare än så här:

Hjärta

• Den mest älskade Fästmön
• Annas fyra barn (Bästa bonusbarnen!!!)
• Mamma (Den bästa mamman jag har!!!)
• Vännen Bibbi (som fyller år idag!!! Grattis, grattis!)
• Fina vantar (Tack Iréne!)
• Vännen Lisbeth (Tack för att du både är klok och rolig och för att du finns inom organisationen! Såna som du behövs!)
• Björnbär- och chilimarmelad (Smaksensation!)

Fjärta

• Lokalblaskan (Papperstidningen är tunn, inte korrekturläst – TT-artiklar kan jag läsa var som helst – , full av reklambilagor, dyr och… uppsagd!)
• Semlor (Nej fy! Jag firar inte fettisdag, jag firar smalisdag!)
• Årets Melodfestivals deltävlingar (OK, den andra var bättre än den första, men Bananmannen, liksom… Tänk så pinsamt att låta honom representera Sverige!)
• Eländen (Ibland känns det rätt surt…)
• Ytterligare ett oklart lagförslag om fotografering> (När ska dimman lätta?)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 23: Ofta och Kofta

Torsdag och dags för veckans höjning (ofta) respektive sänkning (kofta). Inte svårare än så här:

Ofta

• Uppmuntrande mejl från kollegor (några enkla rader som gjorde mig så glad!)
• Alfapet på nätet (jag är helt såld!)
• Bildgåtan från helgen (som ingen har klurat ut än! 😆 )
• Böcker (köper hellre litteratur än mat!)
• Att jag är en sån fantastisk allkonstnär (mitt CV, alltså…)

Kofta

• Ösregn under hela utflykten till stugan (surt, var det!)
• Offerkoftor (nej, sluta, jag orkar inte höra mer!)
• Telefonförsäljaren som telefonterroriserar mig (jag tänker inte svara på 019-7699190.)
• Bredbandsbolagets sommarpresent (som Micael som kommenterade skrev: ”april in june”)
• Tågtrafiken i Sverige (är ju på väg att spåra ur totalt!)

Read Full Post »

Surt

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.

Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior. De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!

Efter vernissagen blev det fika i matsalen. Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.

Härom natten drömde jag att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Magsurt

Lite magsurt verkar det vara här och var, inte bara hos mig. Det är som att magen reagerar mest på frukosten, men jag vet inte vad jag ska plocka bort. Jag kan inte ta bort kaffet, för jag dricker bara två koppar vanligt kaffe om dan – de två på morgonen. Om jag inte dricker detta vaknar jag inte ordentligt. På jobbet dricker jag cappuccino eftersom magen har reagerat på det vanliga svarta automatkaffet. Irriterande!

Lite vanligt svart kaffe måste jag få dricka varje dag.

Det kanske inte var magsurt men rejält surt i alla fall nånstans i huset i morse. Jag hörde en unge gasta i minst en halvtimma – den gastade fortfarande när jag gick. Det går ju inte att låta bli att undra om föräldrarna bara ignorerar ungen eller vad eftersom den skriker så länge. Det är ofta så här och jag blir riktigt nervös. Barnskrik är ett ljud som jag har extremt svårt att tåla. Det är väl en väldigt tur att jag aldrig fick egna barn och att bonusbarnen kom in i mitt liv när de var tonåringar (tre stycken) respektive fem år (en)… Jag är väl jävig eftersom dessa fyra är del av min familj, men jag tycker att det är bra mycket roligare med barn och unga man kan prata med. Vissa ungar skriker ju bara och beter sig illa. Hur man lyckas – misslyckas, snarare – uppfostra barn på detta liktgiltiga sätt förstår jag inte. Inte heller tycker jag att det är OK att sjuka barn skickas både till skola och kompisar när de samtidigt hostar lungorna ur sig. Det hörs och det syns och det är inte kul när ”våra” ungar smittas. Håll sjuka barn hemma!

Idag händer inte så mycket planerat mer än institutionsinformation på förmiddagen där jag som vanligt har ett par punkter. Igår kom två män och borrade och skruvade upp skylthållare utanför våra kontor. Bara det att ingen vet hur man får tag i papperskorten med namn och titel som ska sättas in bakom en plastskiva i skylthållaren. Sånt kan irritera mig gränslöst, jag tycker INTE att det är OK att var och en kontaktar företagets tryckeri för att få sitt namn och sin titel tryckt på styvt papper. Varför vet aldrig Nån nåt om såna här praktiska prylar??? Därför gjorde jag i all hast igår eftermiddag en mall som jag har mejlat ut till insitutionen samtidigt som jag skrev att jag kan hjälpa till om nån inte kan själv. Typsnittet är nämligen inte nåt standardtypsnitt, vilket ställer till det för vanliga användare. Så lite sånt gjorde jag igår och idag lär jag få fortsätta.

Tänkte försöka fokusera på min kommunikationsplan och texten i den. Eventuellt tar jag med den på fil hem över helgen. Nåt att greja med när jag kvicknat till efter undersökningen på måndag, kanske?

Igår kväll var det 8,4 grader varmt när jag gick och la mig vid 22.30-tiden. Och i morse messade Fästmön att dagens klädsel bestod av tunn jacka och tejpade gympadojor (ja, de är trasiga, men bäst för hennes fötter att gå i). Det är mulet just nu, men jag tror att vi kan räkna med riktiga vårtemperaturer under dan…

Read Full Post »

Höstfärger och tankar om hur det är just nu

Dagarna går – och jag har fortfarande roligt där jag befinner mig om vardagarna! Idag på eftermiddagen deltog jag i ett nätverk där vi bland annat fick oss till livs en föreläsning om genusperspektiv i olika sammanhang.

Jag kom sent hem även idag, men inledde fritiden med att gå till soprummet och att städa lite. Detta för att rensa skallen eftersom jag ville formulera en bra och vass ansökan. Har ägnat en del av kvällen åt att läsa och besvara några mejl, bland annat åter ett nej på en sökt tjänst. Däremot har jag ännu inget hört kring tjänsten jag blev intervjuad för härom fredagen. Eftersom det har gått lite för lång tid gissar jag att jag var en av de två eller tre som inte gick vidare till att göra arbetsprov. Jag försöker att inte tappa sugen för det och tänker att Tjänsten som jag precis har skickat iväg ansökan till faktiskt är den jag allra helst vill ha. Så det, så!

Annars har inget upphetsande hänt här, mer än att jag upptäckte en finne på baken. Jag orkade inte bli varken upprörd eller äcklad utan konstaterade för mig själv att jag får passa mig när jag sätter mig ner. Bara det.

Tiden går snabbt när man har roligt, men en av de negativa konsekvenserna är att jag inte hinner vara ute och fota den vackra hösten. Det går så fort, färgerna tar snabbt vid efter varandra – grönt, rött, gult…

En av rönnarna utanför.

                                                                                                                                                            Den andra nackdelen är att jag inte hinner/orkar/kan träffa Fästmön och barnen så ofta som tidigare. Det handlar delvis om tid, men också om att jag har dåligt med ork efter att ”arbetsdagen” är slut. Glöm inte bort att det var två år och åtta månader sen jag jobbade sist… Det är en omställning som heter duga! Men jag är helt inställd på att klara den! Och hittills har det gått bra! I morgon har det faktiskt gått en månad…

Men det handlar också om pengar. För att kompetensutveckla sig på heltid blir man inte rik av – jag får en ersättning motsvarande mindre än en tredjedel av den lön jag en gång hade. Då får man vända på slantarna, men jag lovar dig att jag har blivit bra på det. Lite surt är det, men jag är ändå glad att jag har fått möjligheten att göra det jag gör! Det viktigaste är att jag har bensin så att jag kan ta mig till jobbet med bil eftersom jag inte kan åka buss. Och så är det bra att ha några kronor till mat. Med mammas generösa bidrag igår kanske jag till och med kan köpa ett par jeans eftersom två av mina favoritbrallor nyligen har gått sönder på grund av ålder.

– Surt! sa Tofflan om den dåliga ersättningen, men hon är ändå glad att hon har fått möjligheten att göra det hon gör just nu!

                                                                                                                                                                 I kväll ska jag försöka orka se andra delen av Bron klockan 21 på SvT1. Jag hoppas att jag just orkar, för jag irriterade mig så mycket på skådespeleriet och rollerna förra gången… Men först blir det ett inlägg till!

Read Full Post »