Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘B12’

Ett inlägg i vilket Tofflan förfasar sig över ett dåligt minne. SITT dåliga minne.


För ett par år sen
började jag få ganska dåligt minne. Eller jag har väl alltid haft dåligt minne mer eller mindre. En sån där som alltid måste göra saker bums – eller skriva en påminnelselapp om att saker måste göras – annars blir saker inte gjorda alls. De faller i glömska.

Toffla sur m 3Dbrillor 20111
Dåligt minne är rätt surt.


I samband med att det upptäcktes
att jag hade dåliga blodvärden upptäcktes också brist på B12 och folsyra. Ett symtom på detta är dåligt minne – och det är ett symtom jag har. Nu medicinerar jag, troligen livet ut, för detta. Minnet blir ju inte precis bättre även om vissa blodvärden har stigit tack vare avlägsnandet av Alienfamiljen. Jag är glad och tacksam för att jag inte ska dö just nu. Och även om det är rätt surt med dåligt minne kan jag skratta ganska gott åt eländet, det vill säga mig själv.

Idag skulle jag skjutsa Fästmön till jobbet. Jorå, jag kom ihåg vilket garagenummer jag har, hur man kör bil och var Anna jobbar. På vägen hem var tanken att jag skulle stanna för att utföra dessa fyra ärenden:

  1. Lämna in Lotto
  2. Byta ut en Trissvinst mot en ny lott
  3. Ladda busskortet (fast nu är jag ju så sur på UL, så det vete 17…)
  4. Ta ut pengar

Fyra ärenden… Vet du hur många jag kom ihåg? Två. Femtio procent, alltså. Där fick jag för att jag skrattade på Anna i morse när hon duschade i duschrummet, men hade glömt handduken på torkställningen i badrummet.

Men idag har jag i alla fall kommit ihåg att ringa mamma, sätta på en maskin tvätt, dammsuga, fixa täckkåpan till kökslampan, äta en rejäl chokladbit till lunch och… vad var det nu mer jag skulle berätta att jag kanske hade kommit ihåg att göra..?


Livet är kort. Det är minnet också för somliga.

Read Full Post »

Nu blir det skitsnack, så den som är känslig bör sluta läsa!

 

Magen är upp-och-ner. Dels har den fått en ny medicin, dels har jag slutat med magsårsmedicinen. Den nya medicinen har inget med magen att göra utan mitt blod. Det där trilskandes elementet i kroppen som vägrar samarbeta med mig. Läget är som det var hösten 2010. Nivåerna är i botten. Det enda värde som är bra är visst B12 just nu.

Jag gillar inte när kroppen bråkar. Jag gillar inte att vara sjuk och svag. Men det hjälper inte att gnälla, bara göra som doktorn säger. Doktor Jan tycker att vi ska börja leta efter min blödning inne i magen, via gastroskopi. Jag gav motvilligt med mig. Den enda undersökning jag lär vägra att göra om det blir aktuellt är tunntarmsundersökning. Det är det absolut värsta jag har varit med om. Tänkt dig gastroskopi gånger tusen. Tunntarmen är nämligen en lååång jävla tarm. Med gastroskopet går man bara ner genom svalget och glor i magsäcken och där runtikring, typ,. Vid tunntarmsundersökningen går man ner från näsan och en bit i taget, lååångsamt och plååågsamt. (Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på detta…)

Ett gastroskop med lite olika tillbehör… 


Min reaktion på nya medicinen
borde ha varit svart och stopp. Det är ljust och löst och om jag inte har en toa nära får jag panik. Magsåret – om det nu är ett sånt eller bara en reaktion på utebliven medicin – värker och bränner som om jag har svalt en näve snus. Jag har inte kräkts än, men nästan.

Tro nu inte att jag mesar och är hemma från jobbet. Aldrig! Jag älskar mitt jobb alldeles för mycket för att ligga hemma och gnälla. I stället skriver jag av mig på bloggen på fikarasten. Jag behöver bara få ur mig en massa gnäll och jag behöver inga goda råd. Tror jag. Jag vill vänta ett par dar och se hur magen reagerar.

Fästmön jobbade till klockan 20 igår. När jag körde hem från hennes jobb upptäckte jag att ena strålkastaren på bilen hade pajat. Det är inte bra, eftersom det ofta är mörkt när jag kör. Jag har bara bytt lampa bak, framlampor är nåt man kan få magsår av att försöka ge sig på att byta. Därför ringde jag Clark Kents* doktor. Vi ska få komma dit före halv tolv eller efter halv ett idag. Perfekt! Toyota kan man verkligen lita på!

Tillbaka till skitsnack! En del har synpunkter på min och min storasysters sms-konversation ibland. Därför kommer här bara delar av den. Ingen förklaring vad den handlar om, för då blir folk så arga, så arga och tycker att vi är två Tant-Troll. Och det är vi ju…

Lillasyster (LS):

Usch vilken jobbig människa. H*n låter som om h*n har kissat på sig.

Storasyster (SS):

Fnissar.

LS:

Storasyster fnissar, Jobbig Människa kissar.

SS:

Fnissar ännu mer.

LS:

Kolla, alldeles prickig i fejan!

SS:

Bergis mässlingen.

LS:

Inte ett dugg intresserad av pengar, eller…

SS:

Aslarvigt.

LS:

Kolla skålarna. Fula som stryk.

SS:

Skitfula.

LS:

Hur kan människan klä sig så där?

SS:

Hon borde skämmas. Ska jag bita henne?

LS:

Cool tant, 90 bast och står i bara underkläderna i TV!

SS:

Hon är så ball.

LS:

Så tyst du blev.

SS:

Jag dreglar över kläderna.

LS:

Hon kanske är din storasyster.

SS:

Ja, vi måste vara släkt.

LS:

Suck, en föreläsare.

SS:

Möcke trist.

LS:

Kolla tänderna!

SS:

Som en haj.

LS:

Å vilket tragiskt öde, underbar konst ju.

SS:

Fantastisk tavla, stackars Hugo.

LS:

Nu gick Anna. Jag är nog tråkig.

SS:

Du är aldrig tråkig (U gick också nu)

LS:

Vad är det för skvalande i bakgrunden?

SS:

Nån som kissar jättemycket!

Jaa, vi är jättebarnsliga och verkligen elaka Tant-Troll, men vi fick skratta lite under knappt 45 minuter våra krämpor till trots. Den som har problem med att vi har roligt en kort stund bör sluta läsa min blogg helt och hållet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ibland skulle jag vilja ha en sån där fejk-gammal skylt man hänger på ytterdörren. En skylt där det står

Gone fishing

på och så en bild på en slashas med ett spö i handen. Med detta vill jag inte säga att jag är varken nån slashas eller särskilt intresserad av att fiska. Men jag är, så att säga, ute och fiskar lite, telefonledes. Bara det att NÅN (fastighetsskötare) bestämde sig för att klippa gräset här utanför och då är det stört omöjligt att telefonera, trots stängda vädringsfönster. Därför skulle jag vilja hänga upp den där skylten, ta ett spö och bara dra ut på en liten… paus. En TYST paus…


Det får bli en handskriven post-it-lapp i stället!

                                                                                                                                                            Eftersom dagens planering nu blev lite sabbad rubbad tänkte jag skutta över till lilla Apoteket Hjärtat som nyligen öppnat i samma lokaler som Tokerian. Mina ”glömske-piller”, som jag kallar vitaminerna jag äter mot mina livslånga brister av B12 och folsyra håller på att ta slut. Och jag har liksom GLÖMT att gå till apoteket i god tid… Kanske måste öka dosen… 😆

Liiite uppspelt är jag i skrivande stund. Även om jag inte kan avslöja nåt kanske mitt fiskande kan ge nåt positivt resultat. Men det måste till möten och diskussioner och arbetsutskott först. Om allt går vägen kanske, kanske jag får nåt utmanande och kul att göra under ett par månader i höst. Vem vet… Det är tyvärr inte nåt som ger några pengar, men det är nåt som skulle ge mig en stunds väldigt vettig sysselsättning.

I kväll är det skolavslutning och jag ska tuffa ut till Förorten och hämta Elias och hans mamma vid 17-tiden. Hoppas nu att åskan och det kraftiga regnet vädergubben hotade med igår kväll inte når hit till oss på ostkusten, för det vore ju rätt typat att få första skolavslutningen sabbat av oväder. Elias skola har nämligen ingen aula, så avslutningsevenemanget sker på bollplanen på skolgården. Vid regn samlas endast eleverna i gymnastiksalen, där mammorna och papporna och Tofflorna inte får plats.

 

Read Full Post »