Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘citroner’

Annandag jul 2015

Inlägget uppdaterades cirka klockan 23.30.


Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma under julen och kan jag på nåt sätt roa dig med glimtar från Toffellivet så var så god! Men den som stör sig på det jag skriver och som enbart tycker att jag är knäpp behöver ju inte läsa, jag tvingar ingen.


 

Jag

Tofflan har tagit av sig tomteluvan.

Det är fortfarande jul, annandag jul, men nu har tomteluvan åkt av Tofflan. Det enda som är skönt med julen är att få vara lite ledig och vända på dygnet. Jag tror inte att jag har somnat före klockan 1 sen det blev jul och jag har inte heller vaknat före klockan åtta. Men i natt var en tuff natt. Dels har jag sen en tid väldigt ont i ett ben och den värken blev värre och värre under kvällen. När jag sen skulle sova vara det svårt att hitta en bra ställning. Till sist lyckades jag. Sen vaknade jag vid halv tre-tiden av att jag hade fått saliv i luftstrupen och höll på att kvävas. Luftrören kämpade och jag hostade i en kvart så att det nu gör ont att andas. Som grädde på moset har mina eksem kommit tillbaka såg jag vid läggdags igår. Det blev till att börja smörja igen. Magen är som den är. Men SEN… tror jag inte att jag har nån mer krämpa för tillfället.

Däremot vaknade jag och skrattade lite åt en mycket uppstressande dröm jag hade fram på morgontimmarna. Jag drömde att jag vaknade och gick ut i köket. Där befann sig både min mamma och min pappa. Den senare har varit död i nio och ett halvt år. Men det var inte det jag reagerade på, utan det faktum att min mamma (!) hade rivit ner allt ytskikt i köket – från tapeter till skåpsluckor och lådfronter. Alla eluttag var blottade och min uppgift blev att på studs koppla in dessa med rätt elektriska trådar bakom kulisserna. Jag protesterade vilt och högljutt, sa att jag definitivt inte kunde, men mamma var påstridig och sa att jag visst kunde och på’t bara. Då gick jag ut på balkongen där jag av nån anledning tappade min ost i sin ostkupa av plast från IKEA ner på grannens altan. Hum… Jaa… hur ska en tolka en sån dröm? Delen med elen kan jag till viss del begripa och tolka om till nåt jag står inför i verkliga livet som jag så gärna vill göra men kanske inte vågar för att jag tror att jag inte klarar av det. Men det där med osten… Det var nog bara en protestyttring av nåt slag.

Falleri fallera falleralla

Boken Falleri fallera falleralla har blivit utvald att bli den första julklapppsboken att läsas.

Nåt jag nu ska göra mitt bästa för att klara av är att försöka läsa ut min bok på gång. Därefter ska jag unna mig att plocka en bok ur min julklappshög, även om andra böcker står på tur i mitt lilla TBR-system. TBR är en förkortning av ”To Be Read” – alltså ungefär ”som ska bli lästa”, i det här sammanhanget. Jag har siktet inställt på… Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen, en bok jag fick av mamma. Varför just den vet jag inte. Det är bara den utvalda.

Det sägs ska vara soligt här idag och kanske tar jag med mig mamma ut på en promenad idag. Men sen blir det nog precis som igår läsning, julmat (sista svängen) och TV. I kväll är det säsongspremiär för Stjärnorna på Slottet i SvT1 och det åtföljs av Downton Abbey julspecial och troligen det allra sista programmet i den serien. Säsongens stjärnor är Stefan Sauk, Amanda Oooms, Claire Wikholm, Morgan Alling och Marika Lagercrantz och jag är mest nyfiken på Claire Wikholm, som inleder serien i kväll, faktiskt, och Marika Lagercrantz, som jag tycker är en utmärkt skådespelare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Matvaror

Ett berg med matvaror kom med hem.

Ett litet ärende med bil blev det först för min del. Medan jag gjorde det fick mamma en stund på sig att fixa till sig. Det var neråt nollan temperaturmässigt. Blåsten har avtagit, men det var ändå en svag och nordlig vind. När jag kom tillbaka tog vi en promenad till Tokerian. Jag var förstås orolig att det skulle gå som förra året. Det gjorde det inte, allt gick bra. Fast efter att ha snurrat runt med en rollator bland pratande och varuplockande personal och kunder blev i alla fall jag slut. Jag måste liksom inte bara ha koll på vad jag ska handla, jag måste ha koll på mig själv OCH på mamma så hon inte traskar iväg och går vilse. Bland annat inhandlades luncher, för nästa vecka ska jag ju jobba igen. Och glödlampor. Här brinner nämligen flitens lampa om nätterna och glödlamporna pajar en efter en. Mamma förla sin plånbok när vi kom hem, men jag hittade den i fickan till min gamla fleecejacka som hänger längst in i hallen.

Jag tror bestämt vi behöver lite kaffe och nåt sött på det här. Läsa en stund, om möjligt. Sen är det dags att plocka fram julmat för sista gången i år. Fiskarna står redo att fyllas. Och på tal om fiskar finns det många såna i havet. Den som förstår vad jag menar förstår. Andra får fundera på saken. Jag står inte och väntar med håven längre.

 Fiskar

Det finns många fiskar i havet, men dessa tre finns hos mig.



Lite kulturell spis smakade bra 
före den lekamliga. Ett par skumtomtar till spionthrillern så gick den snabbare att läsa ut. Sen var det dags för kökstjänst. Idag serverade köket i New Village årets sista julbord. En av hedersplatserna har mormors citroner haft. De används för smörknivar, men ska kanske mer troligt användas för fruktknivar. Men i vår familj gör vi som vi vill.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Lilla mamma tog disken och kvällens TV-underhållning var inte dum. Mellan programmen skrapade vi vår vecko-Trisslott och tänk… Vi vann! Tur i spel, otur i kärlek, sägs det. Oavsett, gemensam vinst och kärlek ska delas med nån. Och delad glädje är dubbel glädje.

Trisslott



Och alldeles strax är julen 2015 slut. Jag hoppas att du har haft en god helg och att du har delat den med nån annan än Ensamheten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hyfsat grinigt inlägg – med viss självinsikt, dock.


 

Citroner sv v

Så sur att till och med citronerna är svartvita…

Alltså, jag är rätt trött på det mesta just nu. Allting känns… surt. Hela jag är sur. Rakt igenom. Jag orkar inte ens försöka låtsas vara positiv och glad. Varför ska jag låtsas, förresten? För övrigt spelar det ju ingen roll, egentligen, om jag är sur eller glättig. Det finns så många människor som har så fasta och bestämda åsikter om min person. Det intressanta är att människor som aldrig har träffat mig vet bäst vem jag är – i verkliga livet.

Det finns en frustration just nu som gäller en viss situation. Jag kan liksom inte göra nåt åt den, bara vänta ut, låta tiden gå. Sen hamnar jag i nästa läge, som egentligen inte är mycket bättre det: jag blir utlämnad åt människors godtycke. Inte heller det kan jag göra nåt åt.

Flera gånger i veckan blir jag uppringd av folk som vill pracka på mig nånting. Är det inte prenumerationer (en dagstidning, ett glassigt magasin, en veckotidning), så är det nån som låtsas erbjuda gratis saker (en fri värdering av min lägenhet – jag tänker inte flytta. Än. Eller provköra en bil, teckna mig för telecompaket eller testa nån ny…) Nej jag orkar inte. För allt handlar om att skapa behov och sälja. Jag får betala – med pengar jag snart inte har. NIX har de uppringande inte hört talas om. Eller så finns det de som tjafsar emot när jag upplyser dem om NIX. Tror de att jag blir mer positivt inställd till deras produkt eller tjänst då..? (<== retorisk fråga)

Citroner. Nu fick de lite färg...

Citroner. Nu fick de lite färg…

För övrigt är jag sur på att jag är så sur. Tro inte att jag gillar att gå omkring och sura. Men det är inte mycket som kan få mig på bra humör just nu. Krånglande wi-fi, stopp i golvbrunnar, säljare som stör mig, människor som tror att jag har lyckats (!), skitigt hem, trött rygg, trött själ, eksem i ansiktet… Jag vet inte om jag vill kliva ur sängen i morgon bitti…

Nu ska jag ringa min mamma och lyssna på hennes gnäll i trekvart. Det är så våra samtal funkar. Mamma gnäller, jag lyssnar. Själv skriver jag av mig i bloggen. Och då tror en del att de känner mig – bara för att de läser om en bråk(!)del av mina tankar och känslor… Jösses…

Jag orkar inte vara tolerant – jag är en sur tant. Just nu. (Tack, Pinglan, det känns som om du fattar!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Känsliga läsare varnas – detta är en ARG Tokeria-rapport!


Ja! Så här ARG ser jag ut.

                                                                                                                                                            Fint väder. Solen skiner. En liten promenad, kanske? Jorå! Ska bara, först. Och det var blanketterna. Vissa fält kan jag inte fylla i för jag vet inte vad jag ska skriva när man har blivit tvingad till en handling som man inte vill utföra. Dessutom, ve dig, VE MIG! rättare sagt, om jag kryssar i rutor på FEL sätt. För du ska inte tro att det är nån MÄNNISKA som granskar min ansökan om a-kassa. Det är maskiner. (Och maskiner klarar inte av vilka kryss som helst…) Människorna är väl fullt upptagna med att svara på frågor från ANDRA människor. Såna som ringer och inte begriper sig på blanketterna…

En lite argare Toffla efter blankettifyllning…

                                                                                                                                                         Nästa steg i humör-upptrappningen – eller ilska kännetecknas nog av humörnedgång – var vikning av tvättade lakan. Idag hade jag behövt vara minst två och haft minst åtta armar à två meter långa. Ingetdera gör en Toffla MYCKET frustrerad…

En ÄNNU lite argare Toffla efter lakansvikning
utan att se ut som en bläckfisk med aparmar…

                                                                                                                                                      Här kommer en ARG rapport från Tokeria-promenaden:

  • Redan vid soprummet går promenaden fel! NÅN har inte stängt dörren efter sig och då VET man att det kommer in objudna soprumsgäster som frysande katter och gör allt möjligt. BAH!
  • Slänger sopor – och inser att JÄTTEBRA, solbrillorna är på, men var är handskarna? Hemma! Orka gå tillbaka… Kallt = inte kul att promenera med kasse/kassar utan handskar på
  • In på Tokerian. Slut på Små Vagnar. Jag blir skitsur! Mina axlar är TRÖTTA, men en Stor Vagn, som står LÅÅÅÅÅNGT ute på parkeringen, behöver jag inte. Liten Vagn rules! Blänger därför ilsket på alla shoppare som kommer med Liten Vagn OCH ser friska ut i axlarna.
  • Äpplena är skitdyra och paprikan skitbillig. Man undrar vad det är för fel på den senare!..
  • Och så alla dessa PALLAR med oupplockade varor i hela affären! Man kommer baske mig inte fram i vissa smala gångar.
  • Två killar går och skriker åt varandra vid grönsakerna. Jag HATAR när folk skriker! Jag skriker bara tyst verbalt på bloggen.
  • Och var i h-e har de ställt pastan nu då? Och VEM i glödheta vill köpa TRE (3) kilo? Jag är en eller två i mitt hushåll den här veckan. Dessutom hade jag ju ingen Liten J***a Vagn!
  • Jaha! Inget fönsterputsmedel! Jag blir så sur. Jag har ETT fönster kvar att putsa hemma, men jag vägrar att göra det i Eldorados blask. Även en fattig Toffla har vissa krav på kvalitet.
  • Batterier då. Jaha. En sort. Nej, TUR för Tokerian, de hade Duracell!
  • Som vanligt obemannad scanner-kassa, men personal dyker ändå upp relativt snabbt. Jag HINNER med nöd och näppe ut genom grinden sen efter att jag har betalat. Det gör ONT att få den på sig – vilket man får om man inte SPRINGER ut direkt man har betalat.
  • Frimärken köper man i kiosken. Men vad nu? Inga kölappar? Har man tagit bort det nyss införda systemet med kölappar? Ja jisses.
  • Skithalt på vägen hem. Och kallt om fingrarna. Kassen skittung. Och F*N! 120 spänn kvar i plånboken. Lön? När då då?

Inte blev jag gladare av den här promenaden, inte…

                                                                                                                                                              Nej, nu får jag allt gaska upp mig och tänka på att Fästmön kanske kommer i morgon. Jag har lovat att hämta henne i Himlen om hon vill komma. Hon blir hemma från jobbet även i morgon och på torsdag är hon ledig, så det blir ett par dar till för henne att krya på sig. Och jag lovar att koka ihop nåt gott och näringsrikt till middag i morgon. Fast inget med citroner i, i vart fall… Man kan ju tro att jag har ätit citronsoppa idag, liksom… 😦

Read Full Post »

Hur är det egentligen med våra privata ekonomier? Själv försöker jag få till en dejt med min personliga bankman som kommer tillbaka från sin semester nästa vecka. Bara för att det börjar bli svettigt nu…

För bankerna går det annars bra – åtminstone de fyra storbankerna. Det är bara Nordea som inte visar nåt resultatlyft, men å andra sidan har de ett rörelseresultat på nästan 6,9 miljarder det andra kvartalet i år… Huvudförklaringen till bankernas goda resultat anges vara oväntat låga kreditförluster. Däremot kan räntenettot falla. Då kan vi vanliga dödliga förvänta oss räntehöjningar – men inte på våra bankkonton, förstås, utan på det vi lånar.


För bankerna går det bra, men hur går det för oss vanliga dödliga?

                                                                                                                                                           Men det blir allt dyrare att köpa mat. Bara från 2008 till 2009 steg priserna med nästan tre procent. Det blev dyrare att köpa de flesta typer av livsmedel, men särskilt frukt, godis, glass, fisk och kött. En del varor har emellertid blivit billigare – till exempel vitkål, torsk, citroner och paprika.

Bakom prishöjningarna finns ökade priser på råvaror och att kronan varit så svag. Ungefär tolv procent av folks hushållsbudget går till inköp av mat i affärer (besök på restauranger är inte inkluderade i siffran).


Fisk har blivit dyrare, men citroner är billigare än för två år sen.

                                                                                                                                                          Nya siffror från Försäkringskassan visar att sjukskrivningarna har halverats på fyra år. Ja, reglerna har ju blivit hårdare, så det är väl inte så konstigt. Det är bara sjukskrivningarna för tumörsjukdomar som har minskat mindre än så, ”bara” tio procent. Men personer med cancersjukdomar bedöms inte hårdare nu än innan de nya sjukreglerna infördes sommaren 2008, menar Försäkringskassan. Reglerna har sen dess ”mjukats upp” något och så sent som i juni i år blev rekommendationerna för allvarliga sjukdomar klara. Dessa rekommendationer inkluderar även personer med cancersjukdomar. Personligen kan jag, som ju står utanför de arbetandes skara och tittar in, se att trenden med att inte sjukskriva sig när man är sjuk fortsätter. Folk går till jobbet – eller jobbar hemifrån – även när de inte mår bra. Frågan är då dels hur bra de presterar då, dels hur många de smittar ner på sin arbetsplats…

På arbetsmarknaden för övrigt är läget ungefär som tidigare. Arbetslösheten har ökat något under sommaren. I maj var 4 502 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta. Antalet arbetslösa var 434 000, det vill säga 8,8 procent. Och fler lär det bli… Bara idag läste jag i lokalblaskan att till och med den andliga sfären drabbas. Sparkraven totalt på två år är 60 miljoner. Och dess kansli här i stan ska minska sina anställda med 25 personer fram till dess. Vilken tur då att man har riktig kompetens på området bland de anställda, en kompetens som svingade yxan på stället redan i höstas, om jag inte är felinformerad. (Jag är MYCKET ironisk.)

Nån mer än jag som känner sig bekymrad och orolig???

Read Full Post »