En dag på vägen tillbaka

Min älskade fåtölj! Jag visste att det var 6 000 väl spendarade kronor när jag inhandlade den hösten 2008! I vanliga fall är den underbar, som nyopererad Toffla tycker jag att den är en ren mirakelmöbel. Jag kommer lätt i och ur den och jag låg bekvämt igår kväll, med fotstödet utfällt, och såg på TV.

Så här såg den ut 2010 och så här ser den fortfarande ut.

Sängen var nåt jag bävade för. Den är låg och mjuk. Men jag kom både i och ur den ganska lätt. Har pallrat upp med kudde under knäna och kudde på ena sidan. Jag ligger på rygg tills jag vaknar av att det gör ont. Då drar jag mig på sidan, motar med knäkudden – och så somnar jag om! Och du… att sova i sin egen säng är nånting verkligen underskattat…

Före klockan åtta i morse hade jag herrbesök i sovrummet. Två trevliga killar från Elitfönster kom för att försöka fixa den trasiga persiennen i vädringsfönstret i sovrummet, ett av de nya fönster jag fick inmonterade i september. Tyvärr lyckades de inte, så nu är ett nytt vädringsfönster beställt. Leverans: nån gång mitten – slutet av januari.

Allting tar sån tid. Vad jag än gör måste jag vila efteråt minst dubbelt så länge. Det är frustrerande och irriterande, men bra tålamodsträning. Jag har inte särskilt ont, bara lite och det är jag väldigt glad över eftersom jag inte har nån sorts smärtlindring alls efter sjukhusvistelsen. Det är mitt eget val och har med flera saker att göra, inte enbart tjurskallighet. Så nej tack, inga goda råd om smärtlindring – jag behöver ingen smärtlindring just nu.

Jag har tvättat mig hundra gånger, men rester från EKG-lappar och operationstejp sitter som berget. Upptäcker varje dag nya blåmärken. Det värsta har jag nog översidan av högerhanden, en bula som är brungrön just nu och som är ganska öm.

Aj aj på handen. Men den jävla Ajfånen visar bara hur rynkig min hand är. Blåmärket/bulan är rätt läbbig i verkligheten.

Min dag har jag tillbringat i kökssoffan. Där kan jag både sitta och ligga och den är skonsamt hård mot ryggen. Men tyvärr har jag svårt att resa mig från liggande till sittande. Du må tro att jag får fina magmuskler!

Fästmön kom hit på eftermiddagen. Det var gott att ses igen. Och jag tror att hon blev nöjd med att upptäcka att jag blivit betydligt mer rörlig sen sist vi sågs. Då, när jag var ett ämligt, ynkligt vårdpaket som inte kunde resa mig från sängen i sittställning utan två personers hjälp. Anna hängde en maskin tvätt som jag hade kört och sen gav hon mig min spruta. Hon stack så fint, så fint. Det sved bara lite.

Halv fyra kom Annas mamma och hämtade henne. De två var så snälla och hämtade ett gigantiskt paket till mig från Bokus. Ett paket som anlänt när jag var inlagd och som jag var rädd skulle skickas tillbaka om det inte hämtades ut inom en viss tid. Anna postade också mitt sjukintyg till jobbet innan hennes mamma skjutsade henne till jobbet. (Kom just på att institution 1 var och åt julbord idag… Själv har jag ätit en macka, lite yoghurt och druckit ett glas mjölk. Men jag är inte sugen på nåt. Inte ens julbord.) Och sen kom Annas snälla mamma hem till mig med det jättestora paketet!

Ett jättestort paket från Bokus hade kommit till mig när jag var inlagd.

Tänk, ett paket som vägde nästan fyra kilo – och inte en pryl i det var till mig själv! Hum hum, somliga har visst varit snälla, medan andra har varit elaka.

Nästan fyra kilo – och inte ett gram var till mig själv!

Jag ringde mamma när jag hade vilat mig från att betrakta paketet. Sen öppnade jag paketet. I kväll har jag slagit in tre (3) julklappar. Jag grinade när jag inte hade krafter nog att få snörena krusiga, men jag gav fan inte upp. Resten slår jag in en annan dag. Det är ju inte julafton än.

Nu ska jag hälla ner mig i min fåtölj. Jag har njutit av mitt trådlösa bredband hela dan. Leksaksdatorn har varit med mig i köket och när jag inte har orkat sitta upp har jag kunnat surfa på Ajfånen. Den julklappen till mig själv är nog Årets julklapp om jag får välja!

Det har gått en dag på vägen tillbaka. Det är många dagar kvar. Men jag är på banan igen, var så säker.

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Surt

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.

Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior. De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!

Efter vernissagen blev det fika i matsalen. Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.

Härom natten drömde jag att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…

*ballen = balkongen

Read Full Post »