Stockholm Pride 2015

Ett post Pride-inlägg.

---

 

Vårt Stockholm Pride 2015 bestod av paraden igår på eftermiddagen samt Pride Park resten av eftermiddagen och kvällen igår. Vi köpte biljetter i vintras när de bara kostade 400 spänn styck – vad ett dagpass kostade igår. Vi hade säkert andra förhoppningar då om årets Pride, men det räckte faktiskt för min del med det som blev. Fästmön bjöd dessutom på en hotellnatt vid Globen och det var skönt att behöva komma hem till Uppsala mitt i natten. Tack, sötnos!

I år fick vi sällskap med Jerry till och i paraden. Det är säkert en och annan som har synpunkter på att just vi tre gick tillsammans. Det får stå för dem. För oss kändes det helt rätt. För mig personligen kändes det som att den kraft och den energi vi har lagt ner på att ha bra och vettiga förhållanden mellan alla parter i familjen har gett fint resultat. Dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, vi tre.

Paradstarten var vid gräsliga Mariatorget, en fruktansvärd plats att försöka bringa ordning bland tusentals människor. Vis av erfarenheten (paniken var millimeternära förra året för min del) gick vi till Hornsgatan. När vi så småningom klev in i ledet hamnade vi nånstans mellan RFSU och Regnbågsfamiljer. Det var en OK plats. Som vanligt solbrände jag nacken och som vanligt var det antiklimax när vi kom fram till målet, Pride Park, det vill säga Östermalms IP. Där var det så dött det kunde vara, så det är tur att vi är bra på att roa oss själva. Inte ens några bra artister var det på kvällen. Maten var god, men vis av erfarenheten IGEN vägrade jag hårdnackat att betala med kort – vilket inte var helt uppskattat av personalen vid 7-Eleven. Där tog man emot mina kontanter, suckade och frågade vid båda tillfällena jag handlade om jag verkligen inte kunde betala med kort. Nej, det kunde jag inte. Ingen annan klagade.

Efter ett par öl, lite mat och inköp av godisremmar fick vi nog och åkte hem till hotellet med trötta ben och onda fötter. Ett par ”kändisar” träffade vi i parken, nyktra, tack och lov. Roligast var det att se Mona Sahlin – hon är den politiker som jag alltid har sett på Pride – och så Kommunalrådet, förstås. I år träffade vi ingen som var påträngande eller som vi helst hade velat undvika. Min panik höll sig tack och lov borta.

Bäst av allt var att jag inte gjorde av med särskilt mycket pengar. För på lördag åker vi till Stockholm igen – det är då Anna har ordnat två gratisnätter på Clarion Hotel Stockholm åt oss! Vi ska strosa på stan, jag har ett par ärenden, Anna har ett par ärenden och sen ska vi bara vara tillsammans lördag till måndag. Men inte nog med det… Anna har köpt biljetter åt oss till Sarah Dawn Finer på Parksnäckan här i Uppsala på fredag kväll. Det ser ut att bli lika fint väder då som igår på paraden! Och medan jag har skrivit den här texten har det åskat och spöregnat och spruckit upp – solen är här igen och himlen är blå och nästan molnfri. Jag har mobiltelefonerat med en kompis och ska strax ringa mamma.

Men först ska jag lägga ut några bilder som du får titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men vad har DU gjort i helgen när du inte har kunnat roa dig med min blogg??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går mot slutet

Ett inlägg om veckan, månaden och lite annat.

---

 

Världen största ögon. Bilden är nästan sex år gammal…

Nu ska vi inte göra några snabba tolkningar av rubriken. Det den avser är att det går mot såväl slutet på veckan som slutet på månaden. Tänk, snart är det juni och dags för skolavslutning! Förra året kunde jag inte delta i skolavslutningen eftersom jag jobbade. I år tänker jag vara med – om jag får. Och tro inte att det har nåt att göra med den traditionsenliga jordgubbstårtan som Fästmön gör, neheeej da! Jag har försökt vara med vid yngste bonussonens samtliga skolavslutningar och det är en rörande tillställning – om än jobbigt att stå rakt upp och ner så länge för mina onda fötter och i antingen stekande sol eller hällande regn. Nej, skolavslutningen är inget jag missar om jag inte är tvungen att vara på annat ställe. För rätt som det är är lillskrutten stor. Det går fort.

Idag har jag namnsdag. Inte för att jag känner mig som nån Jeannette, precis… Den enda som uppmärksammar det nu för tiden är min lilla mamma. Två namnsdagskort hade hon dessutom skickat – bara för att hon tyckte att hon skrev så fult (”glasögonen åkte av hela tiden”) i det första kortet. Lilla mamma då! På söndag är det Mors dag och mamma får sitta ensam. Men hon har i alla fall en ny och fungerande perkolator – som jag vet ALLT om vid det här laget. Den blev en förtida present, fast det låg också ett inslaget paket att öppna på söndag i påsen som snälla FEM vidarebefordrade åt mig.

Två namnsdagskort sprättade jag upp idag från lilla mamma.

 

Skrivbordsstolen från A och J, tillfixad, är till salu för 1 500 kronor på Helping Hand… Den lämnade FEM och jag in när vi var där i början av maj.

Vänner ja… De är en folkgrupp i sig. Den som har läst mitt lösenskyddade inlägg från igår kan se ett exempel. Jag förde en sms-dialog med vännen A igår eftermiddag medan jag fnulade runt på Helping Hand och hon hade råkat hamna på en sightseeingtur per tåg i Mellansverige tack vare (nej, inte på grund av!) en nedriven kontaktledning eller va 17 det nu berodde på den här gången. Det var nämligen så att jag och FEM lämnade in en skrivbordsstol där den där helgen när FEM var på besök här. Stolen hade jag fått av A och hennes man, men vi fick inte ordning på ryggstödet – trots att vi totalt var en fem personer som försökte… (Hade kunnat bli ett separat blogginlägg!) I övrigt var stolen jättefin och vi fick ett stort TACK när vi lämnade den. Att det blev just Helping Hand hade att göra med att FEM ju köpte en bästefåtölj där till sin sambo och vi behövde få plats för den i hennes bil. Och igår såg jag den blåa stolen som vi hade lämnat. Uppenbarligen hade nån med ingenjörsutbildning varit på den, för ryggstödet såg helt OK ut. Men prislappen… Jag baxnade!!! Och naturligtvis tog jag en bild och skickade över till min turistande vän A. Jag kan bara föreställa mig hennes fågelholksmin när hon tog emot bilden på mobilen…

I övrigt såg jag en del fint och fult på Helping Hand. Smartaste grejen var nog det kombinerade lilla nyckelskåpet/spegeln som säljs för 65 kronor. Naturligtvis inget som följde med hem till mig, jag har både nyckelskåp och spegel i min hall. Men ett litet tips för den som inte har nåt! Idag, fredag, har Helping Hand stängt, men på lördag är det öppet igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag åker Anna hem till Himlen för att vara mamma på heltid i två veckor igen. Jag skjutsar hem henne, förstås. Hela bilen är full av grejor, trots att vi redan varit ute en vända till Himlen med saker. Vi storhandlade i onsdags och körde då även ut och packade in de fem matkassarna. Storhandling är aldrig roligt, men i onsdags var det nog värre än värst. De första 20 minuterna terroriserades vi kunder av ett meddelande på först svenska, sen engelska, som upprepades hela tiden. Det handlade om att ett brandlarm hade gått i byggnaden, men att det skulle undersökas innan kunder och personal behövde agera på nåt visst sätt. Tänk om vi hade varit nästan färdiga – och så hade vi fått lämna vagnen med alla kassarna och springa ut!.. Nej, jag vill inte ens föreställa mig och jag är glad att det uppenbarligen var ett falsklarm eller nåt test.

För egen del ska jag hasa över till Tokerian och köpa mig nån ordentlig mat till i kväll. Det blev varm korv boogie till middag igår. Tanken var att det skulle bli korv med bröd, men det fanns bara ett bröd kvar till de tre ganska så små kycklingkorvarna. Nä, det var inte särskilt mättande för en som hade hållit på med kroppsarbete och jagat skruvar under eftermiddagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du får en fin helg! Själv förenar jag mig med familjen under morgondagen. Till dess ska jag skriva och skriva och skriva lite. Och försöka läsa ut min bok på gång! Jag är alldeles i slutet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kört och snurrigt

Ett rörigt inlägg.

---

 

Det känns lite konstigt att vara hemma igen. Körningen gick bra, som sagt, bara en incident på hela resan. Det var många poliser ute och det tror jag räcker för att bilister ska tänka sig lite för. En del vinkades in och såväl personbilsförare som långtradarchaffisar – och deras last! – kontrollerades, såg jag. Det är bra. Jag vill inte ha några fulla bilister på vägarna eller få last som inte är ordentligt fastsurrad på mig och Clark Kent* när jag är ute och kör, tack! Jag var väldigt trött när jag så småningom kunde slå ner rumpen igår. Att vara koncentrerad kräver hårt jobb av min hjärncell, så det var huvudvärk som jag gick till sängs med och ingen(ting) annat. Det enda bra med huvudvärk är att man i alla fall vet att man har ett huvud.

Bilkörning kräver koncentration.

Det är väldigt tyst här, trots att nån i huset underhöll nån sent igår kväll, att nån tvättade vid halv tolv i natt och att matlagningstekos mötte mig som en icke helt eftertraktad famn när jag anlände. Hos mamma är det bara tyst när mamma sover. Om du tycker att jag pratar mycket har du inte hört min mamma. Helst ska TV:n vara på samtidigt också och då blir det lite kortslutning i min hjärna av alla ljud. Samtidigt, jag har nog aldrig sett så många TV-nyheter som nu under påsken. Och väderleksrapporter. Jag hade ju redan läst alla nyheter och sett alla väderleksrapporter via min dator eller appar i mobilen, så det blev lite kaka på kaka. För när mamma tittade på TV satt jag med datorn i knäet och surfade. Skriva och sköta administration kunde jag göra på förmiddagarna, när mamma sov, och på nätterna. Kanske beror huvudvärken på sömnbrist också? För senast klockan sju var jag upp och skrev. Piskan ven även under påsken, alltså.

Snurrigt…

Mamma blir 80 i sommar och hon vill fortfarande vara medelpunkten i sällskap. Hon hänger med ganska mycket, men snurrar förstås till det ibland också. Precis som hennes dotter som till exempel glömde sin medicin här hemma när hon stack iväg på påskresa. Det kanske är denna snurrighet hos oss båda som gör att det blir kollision då och då. Och kollisionerna har inte blivit färre med åren, tyvärr. Jag har mina skäl att vara så anti sport och idrott som jag är, utan att jag går in på vad jag menar mer exakt. (Därför blev jag mycket förvånad när Sirius damlag började följa mig på Twitter en kväll för ett tag sen. Naturligtvis förstod jag hur det hela hängde ihop och kunde blockera. Man ska inte använda sig av konton som tillhör klubbar/organisationer/företag när man vill snoka privat. Då är man bra korkad, på ren svenska. Dessutom har jag svårt att förstå att jag är så fruktansvärt intressant – särskilt för personer som motsatt inte intresserar mig ett dugg.)

När det gäller TV-vanor är mamma och jag mycket olika. Visst förstår jag att TV:n är ett sällskap, men när man i några dar har ett mänskligt sällskap kan detta sällskap känna att det är lite jobbigt att konkurrera. Hemma hos mig tittar jag på enstaka, utvalda program, vanligen i samråd med min fästmö, om hon är här.

Igår kväll kikade jag på Jordskott på TV. Det är en serie som egentligen borde göra mig galen eftersom nästan inget i den är logiskt. Men faktum är att jag gillar den! Därefter blev det bädden i sällskap med min huvudvärk, som sagt, och Laurie R Kings Night work. Trots att det var ett tag sen jag läste skönlitteratur på engelska känns det inte alls svårt och jag läser nästan lika snabbt som på svenska – fortfarande. När jag bodde i England läste jag förstås snabbare på engelska. Extra kul blir det att sen läsa ytterligare en bok på engelska som vännen FEM gav mig i mammas brevlåda!

Idag då… Vad händer mer idag? Min dag ska fortsätta med en lång och härlig dusch. Jag ska gå över till Tokerian och C lovade att titta in med min nyckel. På seneftermiddagen ska jag åka och hämta ett paket (födelsedagspresent till en mig närstående person). Därefter ska jag provsitta stolar hemma hos A och J, kanske få med mig nån hem hit, rentav. Ja en stol, alltså, inte A eller J.

I morgon funderar jag på att ta mig till Stormarknaden för att prova gympadojor till mina onda fötter. Jag är så tacksam för mammas peng!

Och nu vill jag förstås veta vad som händer hos DIG! Glad blir jag om du skriver några rader i en kommentar och berättar, inte bara läser!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmyter – och sanningar

Ett inlägg om min fredag.

---

 

Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som

Klarar jag av det?

och

Är jag inte en bluff, trots allt?

nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.

Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.

Frukost med grönsaker?!

 

Grattis till mig för alla shoppingturer…

Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig…

Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.

Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis  för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det  i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?

Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)

Belöning.

Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.

Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…

Walnut Whip – the best a Toffle can eat!

Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)

Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!

Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:

En ärlig glimt av mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag pinnar på… genom livet…

Ett påpinnande inlägg.

---

 

Det är alldeles sant det som står i rubriken. Jag pinnar på genom livet. Genom mitt liv. I de mest märkliga ställningar plöjer jag min bloggs texter och bilder. En del foton pinnar jag på Pinterest. (Du kan bara se om du har konto där, tror jag.) Det är ett tidskrävande jobb, men skönt att hålla på med nåt där man inte behöver tänka så mycket. Och där man kan ändra ställning – sitta, ligga, stå. Ligga är bäst.

Mina anslagstavlor på Pinterest handlar om böcker, natur, mig själv, mat, roliga saker, byggnader och diverse.

Jag pinnar från nån av mina datorer. Vid den ena kan jag sitta eller stå, den andra kan jag använda när jag ligger ner i bästefåtöljen.

Men det är inte bara bilder jag tittar på och sparar. Jag läser mina gamla texter. Vissa delar ska användas till min bok. Det är skönt att ha en digital dagbok där jag kan kolla fakta. Fast jag kollar förstås av med Fästmön också. Hon har ju varit med mig under den här resan. Senast idag frågade jag om jag hade mått illa på det här viset ett visst år, eller huruvida jag mådde illa på ett annat sätt då. Stackars Anna… Men koll har hon!

Onda lårkan i slutet av juli 2010. Jag minns…

Det har blivit så viktigt för mig att spara, komma ihåg, göra iordning. Man kan nästan tro att jag håller på med nån sorts bokslut över livet! När jag läser mina tidiga bloggtexter slås jag av hur många intressanta ämnen jag hittade och som jag skrev om! Idag blir det mest gnällinlägg om eländiga ryggar, taskiga magar, onda fötter och så vidare. Den enda åkomman jag gnällde om i början av bloggen är faktiskt tromboflebiten – den som kom och den som återvände. Sen blev det ju Aliengnället…

Men jag skriver inte just nu. Det kräver att jag sitter ner och det klarar jag inte. En varm dusch gjorde emellertid ryggen gott. Så gott att jag mötte upp Anna när hon slutade jobba och skjutsade henne först för att köpa mat och sen hem. Jag har ett sånt behov av hennes närhet just nu! Det sved att vända bilen hem till New Village igen. Skjutbanan, kanske dess nya namn är.

Det är si och så med aptiten. Jag fick i alla fall i mig frukost vid 15.30-tiden. Illamåendet är tillbaka och dessutom talar magen om för mig att jag inte kan äta mer eftersom den redan är full. Fast det är den inte.

I morgon är det måndag  och jag ska jobba. Det slog mig att förutom ordinarie jobb har jag visst köksvecka på jobbet dessutom. Hur jag nu ska kunna klara av att böja mig ner och fylla eller tömma diskmaskinen efter vuxna människor som man undrar har beträtt ett kök tidigare… (<== ironi)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland stakar och stjärnor

Ett inlägg om den första advent.

Faktum är att jag inte trodde att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.

Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.

Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.

Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.

Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.

Jag klättrade och klängde lite här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.

En av två stakar i köksfönstren.

Den gigantiska stjärnan i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.

Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.

I gästrummet har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.

En stake med tryckknapp.

I arbetsrummet lyser den vita stjärnan i fönstret.

Den vita stjärnan i arbetsrummet.

I vardagsrummet hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.

En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.

I sovrummet, som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.

En blå stake i mitt blåa sovrum.

Nu i kväll tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.

Min hästastake.

Mamma fick ett telefonsamtal efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.

Adventsfika!

Nu en stunds samvaro framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…

Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tolv timmar i Stockholm

Ett inlägg om vår gårdag.

Vi gjorde den där turen in till Stockholm igår! Visserligen var vi skittrötta både Fästmön och jag, men… Det blev en fin, om än kall, dag. Syftena med turen var flera:

• träffa FEM och hennes familj
• köpa julklappar
• köpa födelsedagspresent
• mysa
• äta romantisk middag
• fira lite

Därför tog hela evenemanget faktiskt ett halvt dygn. Tolv timmar… Vi gick hemifrån New Village strax före halv tolv mitt på dan och kom hem ungefär vid halv tolv på natten.

Det blev en del shopping, härlig fika med FEM och A på Hurtigs, botanisering på antikvariat (ett och annat fynd som dock inte kan avslöjas här), några julklappsinköp (lyckades till och med köpa en liten en till Anna trots att hon var med!), födelsedagspresentinköp…

Julmarknaden i Gamla stan snodde vi runt på innan vi gick och värmde oss med var sin Irish Coffee. Vi hade god lust att våldgästa FEM och A på deras hotell för de skulle basta…

Vi lyckades få ett bord för två på Michelangelo vid 18.30-tiden. Där var det knökat, så middagen drog ut på tiden. Vi hann träffa FEM och A en gång till, för de hade bokat bord på samma ställe fast klockan 20. Trevligt att få träffa S och J också och få en go kram av S!

Fötterna är synnerligen onda idag, så jag har ägnat förmiddagen åt att sitta stilla vid datorn och fylla i och skicka in min sista aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen – för ett tag. För alltid, hoppas jag förstås, men det är jag långt ifrån säker på.

Idag blir det en ny shoppingtur, denna gång till Stormarknaden här hemma. Jag måste bland annat hämta mitt armbandsur som har blivit lagat, hoppas jag.

Här är några bilder från vår dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Genomblåst

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.

En promenad i det vackra höstvädret var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.

Nej jag vill inte gråta mer utanpå! Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

Vackert på marken!

Träden är så vackra nu! Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Många.

Ibland är det skönt att vara många, ibland är det OK att vara en.

En.

Idag kom jag till flera insikter. En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Svåra att få grepp om.

När det blåser är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Svåra att fota.

Nä, jag håller mig till stora stenar. De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenar som trygga jättar.

Men också stenar som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

En glimt av evigheten där uppe.

Min promenad förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsgrått och måndagsblått

Ett inlägg om gårdagen och dagen idag.

Igår fick vi sannerligen känna på höstrusk! Det blev en sån kontrast till lördagen när jag och mina gäster kunde sitta utomhus och luncha!

Medan det ännu såg lite torrt ut utomhus gick jag över till Tokerian på söndagspromenad. Det är ju så roligt att promenera ensam när alla andra är två. Äh, jag behövde frisk luft och 2 x 5 minuters promenad räckte för mig och mina onda fötter. Faktum är att foten jag trampade i hålet med är ondare än hälsporrefoten. Eller, för att uttrycka mig mer positivt: hälsporren är bättre!

Slog en signal till mamma sen. Det var nog första gången i världshistorien jag berättade – och beklagade mig över! – att jag ska försöka klara ekonomin i september på 5 000 kronor, det vill säga hälften av mina ordinarie månadskostnader exklusive mat… Jag tror inte hon riktigt förstod. Eller ville förstå. Det är det många som inte vill, får jag känslan av. Men varför ska man bry sig om andras ekonomiska bekymmer? Hur som helst, jag kämpar på och det ska nog bli nån lösning. Det brukar det bli. Jag får väl gräva djupt ner i näbbstöveln och se om jag hittar några guldpengar. På veckans Lotto blev det inte en spänn… Men mamma och jag har var sin femhundring i våra vinstplånböcker (de ligger i en av mina skrivbordslådor) och mamma sa att jag får låna av dessa pengar om jag behöver. Alltid något! Vidare kan jag hoppas på att få pengarna från reparationsfonden utbetalade. Det skulle inte vara helt fel…

Jag läste ut boken jag hade fått låna för recension och skrev ett blogginlägg om den och själva recensionen. La in recensionen en samt bild för publicering på Uppsalanyheter. Känner jag Pe rätt trycks recensionen ut till lunch idag..? Det var ingen ny bok jag recenserade, men en bok som jag vet engagerar människor.

Sen kom regnet och blåsten! Det blev ett helt fantastiskt väder! Jag njöt av att se regnet piska gräsmattan och tennisbanan och höstvinden ruska om björkarna så livligt att träden kändes levande! En bild säger inte så mycket, den blir bara platt, men…

Höstrusk på baksidan av huset!

Härinne var det varmt och gott. Och varmare blev det! Jag fixade söndagsmiddagen i ugnen! Men faktum är att jag har mycket behagligare temperatur efter fönsterbytet än före. Mycket!

Tofflisk söndagsmiddag.

Kvällen ägnades ytterligare en stund åt att skriva och läsa, men sen hällde jag ner mig i bäste fåtöljen till klockan 21 för att glo på säsongspremiären av Bron. Förra gången retade jag mig en del på Saga Norén, en av rollerna. Nu tycker jag bara att hon är häftig! Ibland önskar jag att jag själv var så där totalt i avsaknad av känslor… Onekligen praktiskt… Men en som är fullkomligt utan pokerface kan ju bara drömma om det…

Ostbågar och öl – Toffliskt söndagsgodis.

Direkt efter Bron kopplade jag över till Miss Marple. Men innan dess hade jag laddat med söndagsgodis för här skulle mysas av bara 17! Mys för mig är inte det ätbara, dock, det vill jag ha till protokollet! Mys är den goa stunden man har tillsammans med, i det här fallet, bra TV och nåt gott att äta och dricka. Tillsammans med nån levande varelse är det förstås ännu bättre. Igår fick jag nöja mig med att vicka på tårna så att jag kände att jag åtminstone själv levde.

Tänk att i morse vaknade jag prick klockan sju! Jag var förstås trött, för jag kom inte i säng förrän runt halv ett. Det gick inte att somna genast, utan jag fick sätta på sovrums-TV:n. Men uppe med tuppen innebär för min del att jag kan utnyttja den del av dagen när jag är som mest alert och kreativ. Och den blåa himlen utanför fönstret hjälpte förstås till att puffa upp mig…

Måndagens himmel är alldeles blå. Notera den yttepyttiga månen.

Jag har fått fin coachning och praktisk hjälp av Twitter-Asa, så dagens första uppdrag var att skriva en ny sorts ansökningar. Tre jobb sökte jag totalt, för det var tre intressanta jobb jag hade hittat under helgen. Vidare jobbade jag med min sammanfattning på LinkedIn. Helt nöjd med den är jag inte, så jag kanske tar ett tag med den senare idag.

Inte ett uns lust att umgås med nån har jag idag, inte ens genom Wordfeud, som jag börjar bli hjärtligt trött på. Men jag ska slänga i mig lite brunch (det vill säga frukost fast vid nästan lunchtid med tanke på att jag har varit vaken så länge), fixa till mig och tvinga ut mig i höstsolen. Vem vet, den kanske gör underverk för en som kom på sig själv med att packa jobbväskan igår kväll… Till ingen nytta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig start

Ett inlägg om början på helgen.

Den här fredagen började riktigt soligt! Men det var bara åtta grader när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Man får packa på sig ordentligt med kläder nu på morgnarna. Det är trevligt med sol som omväxling efter de senaste dagarnas myckna regnande. Men en stor nackdel är att det är sol av den typen som funkar som en strålkastare på allt damm här hemma… Dammet, som jag trodde jag hade gjorde mig av med häromdan, har kommit tillbaka. Och det är inte nådigt…

Septembersolen är stark.

Nu hoppas jag ändå att solen stannar kvar över morgondagen, för då får jag besök av två Twittervänner – en från söder, en från norr. Vi ska luncha nånstans bra i Uppsala. Jag tror att jag vet vart jag ska föra damerna!

Idag samlas alla ”barnen” hemma hos Anna, för nu väntar två veckor som heltidsmamma för henne. När Anna har jobbat klart ska det handlas ätbart så att ”barnen” inte svälter ihjäl. Jag hade en tanke om att vi skulle ha handlat igår, men så blev det inte. Anna var ju på andra äventyr efter jobbet.

Min till iOS 7.0 uppgraderade iPhone har visat sig från sin sämsta sida denna morgon. Jag har fått starta om den två gånger och det känns inte OK. Anna uppgraderade också systemet och hennes funkade som den skulle. Anna har en 4S, jag en 5 och jag kan väl säga att jag fortfarande tycker att 5:an känns mindre pålitlig än 4S:en… Men kameran i 5:an är bättre, tycker jag, och med den nya systemversionen har man fått ytterligare bra funktioner.

En dag som denna – vad gör jag? Jag BORDE ge mig ut på promenad, men med två (2) onda fötter numera känns det lite jobbigt. Ska försöka läsa ut min bok på gång så att jag kan börja med boken jag ska recensera för Uppsalanyheter. Dusch och hårtvätt sparar jag till kvällen, för jag gissar att det blir svettigt på Tokerian när jag ska irra runt där med Anna. Bara jag nu får till frillan som jag vill ha den. Snygg, alltså. Till skillnad från min frissa Mona har jag ju ingen utbildning på hår… Mona brukar peka menande på sitt diplom när jag klagar på att jag aldrig får mitt hår lika bra som hon får det. Say no more, liksom.

I övrigt har jag bytt batteri i klockan i köket. Den hade stannat mitt i natten. Undrar om det är jag själv som påverkar alla tekniska prylar här i hemmet… Tänker på dammsugaren i söndags, internetuppkopplingen i måndags, den fasta telefonen igår kväll och iPhonen idag… Vad stannar härnäst, tro??? Nån som vill vara med och gissa???

Dags att jag tar mig samman och slutar svamla så förbannat! Två jobb är sökta hittills idag och det får jag vara nöjd med. Dan är ju långt ifrån slut och jag når förhoppningsvis mitt mål om tre jobbansökningar/dag före kvällen och helgen. För i helgen ska jag bara vara ”ledig”. Först blir det som sagt lunch på stan i morgon, därefter Himlen med Anna och ”barnen”.

Vad händer hos dig i helgen? Skriv gärna några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken av min natur!!!

Livet är kort.

Read Full Post »