Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dålig mottagning’

Ett ensamt inlägg.


 

Elefant hos mamma

Ensam!

Nä, jag känner mig inte så ensam just nu. Det är inte mig det här inlägget handlar om, även om jag ibland kan känna mig ensammast i hela världen. Den där känslan av att vara så allena och inte ha nån att kontakt just då, i den stunden. Folk jobbar ju, typ… Jag kan inte vänta på andra, jag får nästan alltid kämpa med ensamhetsdemonen ensam.

Igår kväll ringde jag mamma. Det har nu gått över en vecka sen hon fyllde 80 år. Vi hade en bra dag och gjorde en fin utflykt som mamma var mycket nöjd med. Men hon saknar sin släkt. Sin tämligen stora släkt. Alla miljoner kusiner, varav en enda hörde av sig till 80-årsdagen. En (1). Det var mammakusinen B, förstås, den enda av miljonerna som bryr sig. Det är både jag och mamma väldigt glada för. Samtidigt… när mamma själv är noga med att ringa eller skicka ett kort till födelsedagar och bara får tystnad tillbaka… Jag förstår att det känns, men jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att köpa ett grattis-kort, skriva sitt namn på det och posta det.

Det är inte lätt att ha sin gamla mamma boendes långt borta. Från början var valet mitt, det vill säga jag flyttade när jag hade blivit myndig. Jag har i princip bott i Uppsala hela mitt vuxna liv. Mamma har i princip bott hela sitt vuxna liv i Metropolen Byhålan. Det är inte bara att flytta för nån av oss då. Mamma är för gammal och sjuk, jag har min familj här samt större möjligheter till en framtid (vill jag tro, i alla fall). Jag kan inte tvångsflytta mamma, men jag misstänker att hon straffas för sin ensamhet av sina så kallade vänner och väninnor och framför allt, miljonerna kusiner. Det gör mig ont. Det gör däremot inte ont att skicka ett kort. Eller ringa nån gång.

Elefanter hos mamma

Sex elefanter hos mamma får illustrera alla miljoner kusiner hon har.


Det här med kusinerna 
är ett känsligt kapitel. Mamma berättade om hur det var när hon var barn och hur födelsedagar firades då. De flesta kusinfamiljer hade flera barn. När vart och ett av dem fyllde år fick födelsedagsbarnet en krona av varje familj, så att h*n kunde köpa sig vad h*n ville.

En satt och räknade hur mycket det kunde tänkas bli och så funderade en ut vad en skulle köpa.

sa mamma.

Sen fanns det fastrar/mostrar och farbröder/fastrar som alltid ‘glömde bort’ födelsedagar också, så dem kunde man inte räkna med, 

fortsatte hon.

Tänk… en krona… Det var mycket pengar på den tiden. För de barnrika familjerna sved det säkerligen att ge bort en krona i present till nån annans unge och för den familjen med bara ett barn var det nog heller inte lätt att få pengarna att räcka till åt alla andras fyllande ungar. Men det gjordes på det viset och det var rättvist. Idag är det bara… orättvist. Och ensamt. Uttrycket

ensam ensamhet

känns lite stämplat i pannan på min mamma.

Vi hade kunnat ordna en födelsedagsmottagning om vi hade skrapat ihop våra gemensamma resurser, mamma och jag.

Men varför ska jag bjuda människor när jag fyller år när dessa människor aldrig hör av sig annars?

undrade mamma. (Säkert tänkte hon som jag också gjorde hur oerhört ledsamt det skulle bli om ingen kom…)

Och jag höll med. Vi unnade oss i stället en fin lunch i trevliga omgivningar, en åktur och… en fika i Tranås. Under bilresan ringde mammakusinen B och de båda kusinerna pratade en stund via en sprakande mobil. (Dålig mottagning i mörkaste Småland.) Mammakusinen B skickade för övrigt även en grattiskort med en present. Det är omtanke och det blev väldigt uppskattat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt där ute

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

klubba och lagbokHär sitter jag i min rövarkula och där ute händer det minsann saker. Alldeles nyss läste jag att Helge Fossmo, du vet pastorn i Knutby, har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Helge Fossmo blev dömd 2004 för anstiftan till mord och mordförsök på sin fru och på sin älskarinnas make. Den som utförde dåden var den så kallade Barnflickan, Sara Svensson (hon heter säkert nåt annat nu). Sara Svensson hamnade i rättspsykiatrisk vård i Stöllestan efter att ha pratat med bebisröst på rättegången (jo, jag lyssnade) och är redan fri sen länge. Helge Fossmo blev för övrigt även åtalad för att ha mördat sin första fru 1999, men frikändes. Pastorn har suttit i minst tio år (häktningstiden räknas väl in också). Om han avtjänar två tredjedelar av sitt straff innebär detta att han kan bli villkorligt frigiven 2020. Nog tror jag på syndernas förlåtelse, men i vissa fall tycker jag nog att synderna ska ta lite längre tid att förlåta. Inget av detta kännas bra: en mördare som döms till vård och en som bett mördaren utföra dåden blir frisläppt inom en snar framtid… Det är tokigt, i mina ögon. Och chefsåklagarens. Han har nämligen överklagat.

BakelittelefonPå mitt förra jobb satt jag i kontorslandskap, kan man säga. Eller vi var sex personer i ett och samma rum, det var trångt, dålig luft och fullt av farliga sladdar på golvet. Att prata ostört i telefonen var omöjligt. Man försökte klättra ut till trapphuset för att prata, men där var mottagningen så dålig att samtalen ofta bröts. Fast jag jobbade i en gammal kexfabrik. Psykiatrins Hus i Uppsala är ett nybygge som ofta har kritiserats. Den här gången kommer kritiken från facket och gäller hotad sekretess eftersom läkarna sitter i kontorslandskap. Facket har anmält det hela till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det som gäller för sekretess är att bara de som jobbar med en viss patient ska ha tillgång till information om sagda patient. Som det är nu ska därför sån information hanteras i så kallade tysta rum. Fast såna finns det inte så gott om och dessutom är rummen ofta inte utrustade med datorer heller, enligt facket. Ledningen säger sig ha utfört ett antal åtgärder för att det ska bli bättre och välkomnar IVO:s inspektion och utredning. Det är tokigt med kontorslandskap, men slugt med en inspektion och utredning i det här fallet, tycker jag.

RolleiflexkameraNär vi nu ändå är på jobbet… Jag läste om en undersökning som Sveriges Radio har gjort om chefer som filmar för att hålla koll på personalen. Allt fler ansöker om kameraövervakning på arbetsplatser. Kamerorna ska användas för att förhindra brott, men SR:s undersökning visar alltså att cheferna spinkar på sina anställda i stället. Det är ju inte så roligt om man går på toa, till exempel, och chefen kollar på via streamad film. Men har man inget att dölja, så… Äh, kameraövervakning ska användas för att bekämpa brott, anser jag, inte för att kontrollera vad den egna personalen har för sig. Tokigt, alltså.

Kraschad datorskärmI det offentliga lokala rummet beslutade våra kommunpolitiker att IT för Uppsala kommun ska upphandlas. Men efter valet blev det en ny politisk majoritet. Och enligt den tillträdande ordföranden i kommunstyrelsen ska man riva upp beslutet om IT-upphandlingen. Idag använder de flesta av oss datorer även i tjänsten. Det är många problem som kan uppstå. De ska lösas nära, är min uppfattning. Ibland kan det nämligen vara svårt att ens beskriva sitt problem för en IT-person utan att visa. Det var ett slugt beslut att riva upp ett tokigt beslut, enligt mig.

skrikande barnI Metropolen Byhålan reagerar polisen snabbt ibland. Igår kväll larmades polisen till ett flerfamiljshus där ett gråtande barn hörts skrika på hjälp. Vid framkomsten kunde farbror Blå emellertid konstatera att det var en mamma som klippte håret på en liten son som uppenbarligen hellre ville vara långhårig. Visserligen synd om klippningen gjordes mot pojkens vilja, men man får väl ändå säga att mamma har sista ordet så länge barnet är runt fem år. Att polisen snabbt ryckte ut på larmet var lika slugt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här nya dagen idag som nyss har börjat.


En liter bigarråer till trots
sov jag gott i natt. Men det var nog ganska bra att jag sov ensam, jag tror inte att omgivningen hade estimerat vissa… ska vi säga… moln som steg från under täcket.

Dagen idag är lika varm som igår. Kökstermometern visar redan över 34 grader. Luftfuktigheten är hög. Det skvallrar min hibiscus om, den som nu är på väg att slå ut…

Hibiscus

Min hibiscus är på gång nu!


Det har varit en knopp på den jättelänge,
hela sommaren, nästan. Jag var rädd att knoppen hade torkat in. Men inte! Nu är den på väg att öppna sig!

Kameran i iPhone5 är mycket bättre än den i 4S, men den är fortfarande inte bra när det gäller röd färg. Min hibiscus är djupt röd, på bilden ser den ut som nästan på väg åt cerise-rosa. (Nej, WordPress-färgerna är inte heller bra…) Annars är jag hyfsat nöjd med nya mobilen, förutom att den är seg på att hitta mitt trådlösa nätverk via routern och att mottagningen är dålig. Min tjänstemobil, 4S, fungerar hur bra som helst med det trådlösa. Det känns lite surt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att förbättra mottagningen, kanske ska prova att flytta routern. I vissa rum i lägenheten får mobilen inte alls kontakt, till exempel i sovrummet. Däremot fungerade den alldeles utmärkt på ballen* igår kväll…

Det var en vidunderligt härlig kväll igår och så småningom blev det möjligt för mig att krypa ut på ballen och bara sitta där och njuta av en kall öl, min bok på gång och en härlig tystnad.

Öl och bok

En kall en, på ballen. Och en bok, förstås.


Människor orkar nog inte festa
och partaja när det är så här varmt – eller också var det väl nåt sportevenemang på TV som lockade. Jag hörde lite röster på avstånd (jorå, en och annan megafon), de flesta dämpade. Doften av kaffe… Och så, på himlen, dök ett plan upp. Ett plan som såg ut att dyka ner, typ… Notera den lilla fågeln intill också.

Ett plan o en fågel som en prick sepia

Ett plan på väg att dyka och en fågel strax ovanför, liten som en prick.


Den här morgonen
har jag varit lite seg i starten, men trots att Kim berättade på Twitter att det är sjusovaredagen idag, tillät jag mig att ta det lugnt. (Om du inte fattar vad jag menar, klicka på länken!) Jag vaknade flera gånger i morse, men klev inte upp förrän efter klockan åtta. Man kan inte stressa i den här värmen! Tro nu inte att jag klagar, för här hemma har jag en riktigt behaglig temperatur. De nya fönstren är det bästa i hela lägenheten! Jag kan vippöppna dem och göra korsdrag och det är helt fantastiskt! Tidigare kunde jag inte utan mycket stora besvär öppna de stora fönstren i köket och i vardagsrummet. Och… ja just det! Eftersom det är soligt och varmt idag på sjusovaredagen slipper vi regn sju veckor framåt… Fast… lite regn och dunder ovanifrån skulle ju INTE skada vår natur just nu…. Gräsmattorna går mot gult, och gult är, som bekant fult.

Nu på morgonen har jag nätshoppat via let’s deal för första gången! Jag skriver nog mer om själva företeelsen i ett annat inlägg nån annan gång, men mitt första intryck var att det är ett väldigt smidigt sätt att handla på. Och själva dealen verkar hur bra som helst! Hoppas jag… Jag har nämligen tröttnat på att leka rörmokare och hålla på med kaustiksoda så att jag sen får svårt att andas i fyra timmar efteråt. Nu har jag beställt en sink snake för endast 99 pix! (Ursprungligt pris: 279 kronor).

Sink snake

Sink snake är nån sorts rörlig grunka man kör ner i avloppen och vrider runt med. Upp kommer… hår… Och ja! Det var den här bilden som övertygade mig om att detta är en pryl jag inte kan vara utan!


Ormen och jag ska ha roligt
när den levereras nån gång bortåt mitten av augusti. Sen ska jag prova den och naturligtvis berätta på en blogg nära dig hur bra/dålig jag tyckte att den var. Jag ser redan nu vinsten att slippa få svårt att andas i flera timmar, men om grejen verkligen funkar som den ska, slipper jag dessutom kalla hit rörmokare för x-hundra kronor i timmen. För jag är nära att ge upp nu. Jag får ingen ordning på mina avlopp.

Idag då? Jo, det ska bli en tur till Slottet för att hämta potatis och hallon. Fästmön och Prinskorven tar bussen in och jag och Clark Kent** möter upp på vägen. Efter slottsbesöket blir det storhandling på Tokerian. Anna har ju alla fyra ”barnen” hemma nu och alla ska de ha frukost-lunch-middag. Det blir några kassar, det… Vi får hoppas att det går bra för Prinskorven om dagarna. Jag ska ju jobba mina tre sista dagar nästa vecka, så tyvärr är det inte lämpligt att ta med pojken. Men jag tror, jag tror, jag tror att han slipper vara ensam på sin födelsedag för att det planeras nån liten överraskning! Själv slog jag i alla fall in… tre paket igår kväll…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »