Höstfärger och tankar om hur det är just nu

Dagarna går – och jag har fortfarande roligt där jag befinner mig om vardagarna! Idag på eftermiddagen deltog jag i ett nätverk där vi bland annat fick oss till livs en föreläsning om genusperspektiv i olika sammanhang.

Jag kom sent hem även idag, men inledde fritiden med att gå till soprummet och att städa lite. Detta för att rensa skallen eftersom jag ville formulera en bra och vass ansökan. Har ägnat en del av kvällen åt att läsa och besvara några mejl, bland annat åter ett nej på en sökt tjänst. Däremot har jag ännu inget hört kring tjänsten jag blev intervjuad för härom fredagen. Eftersom det har gått lite för lång tid gissar jag att jag var en av de två eller tre som inte gick vidare till att göra arbetsprov. Jag försöker att inte tappa sugen för det och tänker att Tjänsten som jag precis har skickat iväg ansökan till faktiskt är den jag allra helst vill ha. Så det, så!

Annars har inget upphetsande hänt här, mer än att jag upptäckte en finne på baken. Jag orkade inte bli varken upprörd eller äcklad utan konstaterade för mig själv att jag får passa mig när jag sätter mig ner. Bara det.

Tiden går snabbt när man har roligt, men en av de negativa konsekvenserna är att jag inte hinner vara ute och fota den vackra hösten. Det går så fort, färgerna tar snabbt vid efter varandra – grönt, rött, gult…

En av rönnarna utanför.

                                                                                                                                                            Den andra nackdelen är att jag inte hinner/orkar/kan träffa Fästmön och barnen så ofta som tidigare. Det handlar delvis om tid, men också om att jag har dåligt med ork efter att ”arbetsdagen” är slut. Glöm inte bort att det var två år och åtta månader sen jag jobbade sist… Det är en omställning som heter duga! Men jag är helt inställd på att klara den! Och hittills har det gått bra! I morgon har det faktiskt gått en månad…

Men det handlar också om pengar. För att kompetensutveckla sig på heltid blir man inte rik av – jag får en ersättning motsvarande mindre än en tredjedel av den lön jag en gång hade. Då får man vända på slantarna, men jag lovar dig att jag har blivit bra på det. Lite surt är det, men jag är ändå glad att jag har fått möjligheten att göra det jag gör! Det viktigaste är att jag har bensin så att jag kan ta mig till jobbet med bil eftersom jag inte kan åka buss. Och så är det bra att ha några kronor till mat. Med mammas generösa bidrag igår kanske jag till och med kan köpa ett par jeans eftersom två av mina favoritbrallor nyligen har gått sönder på grund av ålder.

– Surt! sa Tofflan om den dåliga ersättningen, men hon är ändå glad att hon har fått möjligheten att göra det hon gör just nu!

                                                                                                                                                                 I kväll ska jag försöka orka se andra delen av Bron klockan 21 på SvT1. Jag hoppas att jag just orkar, för jag irriterade mig så mycket på skådespeleriet och rollerna förra gången… Men först blir det ett inlägg till!