Ett inlägg i vilket Tofflan förfasar sig över ett dåligt minne. SITT dåliga minne.
För ett par år sen började jag få ganska dåligt minne. Eller jag har väl alltid haft dåligt minne mer eller mindre. En sån där som alltid måste göra saker bums – eller skriva en påminnelselapp om att saker måste göras – annars blir saker inte gjorda alls. De faller i glömska.
Dåligt minne är rätt surt.
I samband med att det upptäcktes att jag hade dåliga blodvärden upptäcktes också brist på B12 och folsyra. Ett symtom på detta är dåligt minne – och det är ett symtom jag har. Nu medicinerar jag, troligen livet ut, för detta. Minnet blir ju inte precis bättre även om vissa blodvärden har stigit tack vare avlägsnandet av Alienfamiljen. Jag är glad och tacksam för att jag inte ska dö just nu. Och även om det är rätt surt med dåligt minne kan jag skratta ganska gott åt eländet, det vill säga mig själv.
Idag skulle jag skjutsa Fästmön till jobbet. Jorå, jag kom ihåg vilket garagenummer jag har, hur man kör bil och var Anna jobbar. På vägen hem var tanken att jag skulle stanna för att utföra dessa fyra ärenden:
- Lämna in Lotto
- Byta ut en Trissvinst mot en ny lott
- Ladda busskortet (fast nu är jag ju så sur på UL, så det vete 17…)
- Ta ut pengar
Fyra ärenden… Vet du hur många jag kom ihåg? Två. Femtio procent, alltså. Där fick jag för att jag skrattade på Anna i morse när hon duschade i duschrummet, men hade glömt handduken på torkställningen i badrummet.
Men idag har jag i alla fall kommit ihåg att ringa mamma, sätta på en maskin tvätt, dammsuga, fixa täckkåpan till kökslampan, äta en rejäl chokladbit till lunch och… vad var det nu mer jag skulle berätta att jag kanske hade kommit ihåg att göra..?
Livet är kort. Det är minnet också för somliga.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det är nog inte bara du som har teflonminne, om det är någon tröst. Jag diskuterade ämnet med en väninna, när blir det för vimsigt, kommer jag att märka det eller blir det någon i omgivningen som får rycka in?? Jag har i flera dagar åkt iväg för att köpa skoblock, men jag har aldrig några med mig hem. Javisst ja, säger jag till mig själv, när jag ser den ilsket rosa lappen i hallen som det står ”skoblock” på.
Ha ha ha, skoblock!!… Jag och ”Lisbeth” har a thing about skoblock just! Jag önskar dig lycka till med att komma ihåg! 😛
Från att ha kunnat hålla tre månaders kalender i huvudet till att behöva lapp för att gå och handla mjölk och bröd, så förändrades mitt minne över en dag när depressionen dundrade in i mitt liv. Som tur är så blir det inte sämre, men ej heller bättre. Så det blir att använda kalendern, anteckningar och andra finesser i mobilen, men det känns som ett nederlag med tanke på hur det var förr. Det blir faktiskt sämre ibland, när jag utsätts för stress.
Jo jag känner ju också att min minne inte blir bättre av medicinen. Det är lika dåligt, nästan sämre. Men jag ska nog ta en förnyad kontakt med doktorn för att kolla värden och höra hur länge jag ska äta B12 och folsyra, om jag ska öka dosen eller inte.
Brukar säga, att mitt minne är ”bra men kort” och jag visste ju att det var Ture som hade namnsdag idag, men glömde det!
Lappar, lappar, det är vad som gäller, men när jag glömmer dem hela tiden så..
Vet ju, att om jag känner mig mer ”nere” så blir minnet sämre och jag tror, att det beror på att det går åt så mycket energi just då..
Ha dé!/Kram
För mig är det väl som för de flesta andra att minnet tar stryk när det är mycket annat som sker runt omkring…
Kram!