Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kompetensutveckling’

Ont i hälen. Det fick jag av allt traskande idag, men det är OK, det var en bra dag och det var skönt att vara ute – och inne i affärer.

Först gick vi och tittade på Ekebyprylar. Inte riktigt min grej, jag tycker att mycket Ekebykeramik är klumpig och rätt ful. Den här firren, till exempel. Vem kan tycka att den är fin? Och kolla prislappen…

En ful fisk

En rätt ful fisk. Och 15 papp kostade den.


Nä, då var de här aporna lite sötare,
men ändå ingenting som jag ville skulle följa med mig hem.

Apoj som kjamas

Apoj som kjamas.


Roligast var nog
att det mitt bland alla Ekebyprylar och 70-talssaker fanns ett ställ med… Anna…

Anna

Anna mitt bland alla prylar.


Vi traskade vidare
för att kolla läget på Vaksala torg, men där pågick ingen kommers vad vi kunde se. I stället hamnade på nån loppis i en källare med en skvalande fiskdamm precis utanför. Vi steppade upp till stan och Den Mest Älskade bjöd på kaffe och slabbigt upplagd cheesecake på Panini.

Kaffe o cheesecake

Blaskigt kaffe och slabbigt upplagd cheesecake… Nej, lite kompetensutveckling av personalen skulle inte skada.


På Panini var det ganska tomt på folk.
Några barnfamiljer var där, men det var ganska stilla. Och inte är det väl så konstigt att kunderna uteblir när kaffet är som det är och den berömda cheesecaken serveras så slabbigt som på bilden… Nåja, kakan var GOD i alla fall, men den såg ju inte så aptitlig ut.

Desto mer folk var det uppe på stan. Vi gick i några affärer och hamnade till sist i nya Hemköp där vi köpte lördagsgodis. Och nej. Inget lösgodis där bajsiga fingrar varit och rivit utan choklad i oöppnade förpackningar. Samt lite tomater till kvällens middag. Det var de enda varor, förutom en tub CCS fotcrème, den bästa, som följde med mig hem.

Innan vi åkte hem besökte vi London. Jag har aldrig varit på Stationen och blev väl inte så där imponerad. Dåligt med bord, men rätt sköna barstolar med armstöd – fast för smala arslen, dock. Rätt mysig miljö och blandat klientel. Många glodde på oss, så vi såg väl lite aparta ut, eller nåt.

Flaskor

Flaskorna i London var i alla fall vackra. 


I taket hängde glas
– och några konstiga små lampor.

Lampor o glas i taket

Glas och lampor i taket.


Anna tog en tjeckisk öl (Staropramen)
, jag en lokal (Uppsala lager). Gott att sippa på och tiden gick snabbt.

Uppsala lager

Uppsala lager.


Bussresan hem gick bra.
Anna ser på lite inspelningar på DVD:n, medan jag har skrivit detta. Och nu är det dags för matlagning. Den blir nog bättre av ett glas vin som jag just har tippat i mig. Ahhh… det är lördagskväll


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagarna går – och jag har fortfarande roligt där jag befinner mig om vardagarna! Idag på eftermiddagen deltog jag i ett nätverk där vi bland annat fick oss till livs en föreläsning om genusperspektiv i olika sammanhang.

Jag kom sent hem även idag, men inledde fritiden med att gå till soprummet och att städa lite. Detta för att rensa skallen eftersom jag ville formulera en bra och vass ansökan. Har ägnat en del av kvällen åt att läsa och besvara några mejl, bland annat åter ett nej på en sökt tjänst. Däremot har jag ännu inget hört kring tjänsten jag blev intervjuad för härom fredagen. Eftersom det har gått lite för lång tid gissar jag att jag var en av de två eller tre som inte gick vidare till att göra arbetsprov. Jag försöker att inte tappa sugen för det och tänker att Tjänsten som jag precis har skickat iväg ansökan till faktiskt är den jag allra helst vill ha. Så det, så!

Annars har inget upphetsande hänt här, mer än att jag upptäckte en finne på baken. Jag orkade inte bli varken upprörd eller äcklad utan konstaterade för mig själv att jag får passa mig när jag sätter mig ner. Bara det.

Tiden går snabbt när man har roligt, men en av de negativa konsekvenserna är att jag inte hinner vara ute och fota den vackra hösten. Det går så fort, färgerna tar snabbt vid efter varandra – grönt, rött, gult…


En av rönnarna utanför.

                                                                                                                                                            Den andra nackdelen är att jag inte hinner/orkar/kan träffa Fästmön och barnen så ofta som tidigare. Det handlar delvis om tid, men också om att jag har dåligt med ork efter att ”arbetsdagen” är slut. Glöm inte bort att det var två år och åtta månader sen jag jobbade sist… Det är en omställning som heter duga! Men jag är helt inställd på att klara den! Och hittills har det gått bra! I morgon har det faktiskt gått en månad…

Men det handlar också om pengar. För att kompetensutveckla sig på heltid blir man inte rik av – jag får en ersättning motsvarande mindre än en tredjedel av den lön jag en gång hade. Då får man vända på slantarna, men jag lovar dig att jag har blivit bra på det. Lite surt är det, men jag är ändå glad att jag har fått möjligheten att göra det jag gör! Det viktigaste är att jag har bensin så att jag kan ta mig till jobbet med bil eftersom jag inte kan åka buss. Och så är det bra att ha några kronor till mat. Med mammas generösa bidrag igår kanske jag till och med kan köpa ett par jeans eftersom två av mina favoritbrallor nyligen har gått sönder på grund av ålder.


– Surt! sa Tofflan om den dåliga ersättningen, men hon är ändå glad att hon har fått möjligheten att göra det hon gör just nu!

                                                                                                                                                                 I kväll ska jag försöka orka se andra delen av Bron klockan 21 på SvT1. Jag hoppas att jag just orkar, för jag irriterade mig så mycket på skådespeleriet och rollerna förra gången… Men först blir det ett inlägg till!

Read Full Post »

Jag vet inte vad det är just nu, men det känns som om jag har ett otroligt flyt! Inte så att jag tar ut en massa saker i förskott, bara det att det känns rätt bra att vara i nuet och att låta saker hända.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina översättningar. Om det är ett evighetsarbete? Nja, men det handlar om cirka 30 texter och jag har fått in en tredjedel korrigerade på engelska. Det är dessa jag översätter till svenska nu. Inte helt lätt när man inte har terminologin, men jag har stor nytta av den medicinska terminologi jag förvärvade i mitt förra arbetsliv…

Idag blev jag också betrodd som medarbetare och fick hämta ut ett passerkort. Det ger mig tillträde lite här och var – och även till en superduperskrivare. Inte så dumt.

Molnen hängde tunga när jag promenerade bort för att hämta passerkortet, men det kom inget regn förrän jag landat hemma…


Molnen hängde tunga.

                                                                                                                                                            Jag fick ta en del av arbetstiden till att kontakta referenter. De flesta via sms, några per telefon. Många har svarat och det är roligt att så många som tolv personer kan tänka sig att ställa upp och säga nånting om mig. Under förutsättning att intervjun på fredag förmiddag går bra, vill säga… Det var spännande att bli telefonintervjuad utan att ha några papper eller ens en dator och internet tillgängliga, men uppenbarligen gick intervjun bra. Samtal nummer två kom när jag just återvänt till kontoret efter passerkortspromenaden…

Lite jobbade jag också på i eftermiddag. Det blev fortsatt jobb med översättningarna samt uppdatering av en enkel trycksak, en affisch. Kände mig lite tafflig i kommandona, men några småjobb till så hoppas jag att det sitter.

Det är märkligt med detta flyt just nu… Jag trivs så bra med det jag gör just nu och jag får verkligen möjlighet till kompetensutveckling. Men det är ju det att inte ger nån inkomst att tala om. Och den närmaste tiden blir jättetuff ur ekonomisk synpunkt för min del. I skrivande stund vet jag inte när det ramlar in pengar härnäst. Däremot vet jag att det finns gott om räkningar att betala vid slutet av månaden. Plenty bills…

Under tiden tar jag mig en frukt och funderar…


Välfyllda fruktkorgar på ”jobbet” – varje dag.

                                                                                                                                                              En finfin förmån på ”jobbet” är dessa underbara fruktkorgar som står lite här och var. På min ”avdelning” är vi cirka tio personer och där finns två korgar med frukt. Frukten fylls på varje dag. Och det är fräsch frukt. Inte sån som är stött och därför har köpts in billigt av en snål arbetsgivare. Dessutom får man äta hur mycket man vill. Det skulle vissa arbetsgivare ta sig en funderare över, tycker jag…

Ytterligare en extraordinärt bra förmån om man är anställd här är att man får betalt för sina utlägg för besök i vården och läkemedel. Verkligen nånting som jag tycker att vissa arbetsgivare borde, inte bara fundera över, utan faktiskt erbjuda sina anställda. Särskilt de anställda som jobbar med… vård och omsorg… Men dessa arbetsgivare verkar inte så rädda om sin personal, ärligt talat. Eller hur ska man tolka det när ett företag erbjuder vissa tjänster, men de egna anställda får betala för dem..? ”Sjukt”…

Nu har det regnat och mörknat och jag har tänt lamporna här hemma. Sen tittade solen fram så jag fick gå och släcka. Och nu är det mörkt igen. Jag ger upp! Tvättmaskinen jobbar och jag ska ringa lilla mamma. Nehepp, lilla mamma ringde först! Ser också fram emot ett samtal med Fästmön senare eftersom jag fick höra att Lully har fått jobb ett tag framöver!.. Kan det vara så att det vänder för oss nu???

Read Full Post »

Läser om en ny TNS-SIFO-undersökning som visar att den så kallade Generation Y inte vill bli chefer i svenska företag. Skälet: det tar för lång tid att klättra!

Undersökningen är gjord av Wiminvest som menar att de svenska företagen måste börja lyssna på de unga talangerna. Annars drar de vidare. Det är strukturen i företagen som innebär problem, enligt Generation Y. Det tar för lång tid att klättra.

Generation Y vill i stället bli behandlad så här:

  • Företagen måste tala om sina talanger och göra dem synliga med talangscouter som också hjälper till att marknadsföra dem inom företaget.
  • Talangprogram ska lära Generation Y hur de kan finslipa och komunicera sin talang.
  • Större ansvar tidigt!
  • Snabbare och tätare belöningar för goda prestationer.
  • Föräldraskap ska ses som kompetensutveckling.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta! Det är ju varken måttliga – eller särskilt rimliga krav – Generation Y kommer med. Generation Y, som också kallas Den Naiva Generationen, ett mer passande namn.

Att drömma och att önska hur man vill ha det i arbetslivet är inte fel. Många drömmar blir sen till mål som faktiskt förverkligas. Men ändå känns det som att denna Generation Y vill bli företagsledare bums. Och så funkar det ju inte riktigt… Många är helt enkelt inte mogna i den rollen när de är 25 utan behöver skaffa sig erfarenhet och växa in i rollen. En del är säkert redo att leda ett företag tidigare, åtminstone ett företag man själv har startat.

Men om man är så naiv och tror att man ska få all den hjälp som önskas i punktlistan ovan, då anser nog jag att man inte riktigt är mogen att klättra i företaget. Varför ska ANDRA göra jobbet åt den som vill göra karriär, liksom?

Nej, väx upp och arbeta lite så visar det sig snart vem som passar att bli chef och vem som inte passar för den rollen. Tycker jag, dårå.

Undersökningen gjordes på 1 400 personer i åldern 25 – 35 år.

Read Full Post »