Surt

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.

Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior. De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!

Efter vernissagen blev det fika i matsalen. Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.

Härom natten drömde jag att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Ja, kära nån, kära nån…

Inledningsvis en dementi: Ett antal personer tycks tro att jag befinner mig i Stockholm den här helgen. MEH!.. Det är ju Allhelgona vi ska dit. Hur är det med kalenderkunskaperna??? Den här helgen är det ju Tacksägelsedagen och ingenting annat.

Att jag sitter här framför datorn är sannerligen ett under! Jag är så sjuk, så sjuk, så väldigt… förkyld… Det kommer en sista hälsning till er längst ner.

Natten har varit hemsk. Det kommer äckliga saker ur alla kroppsöppningar – utom öronen, men detta kompenseras med att Fästmön har en kliande och torr hörselgång i ena örat, för man väl lov att säga? (Vi jobbar i TEAM när det gäller krämpor.)

Masade mig upp i morse för att skjutsa min älskade till jobbet, trots hennes protester, men klockan sju var jag tillbaka i sängen igen och slocknade som ett ljus. Bara för att vakna trekvart senare av en viss persons skrik och gap och smällande i dörrar. Men eftersom jag verkligen är SÅ SJUK så slocknade jag igen och slog inte upp mina ljusblå förrän runt halv nio.

Idag blir det med andra ord lugna puckar. Jag har fyra saker på dagordningen: vattna krukväxter, bädda, stryka och gå med sopor. Vidare ska jag hämta Anna efter jobbet klockan 16 och på vägen hem köper vi nåt ätbart. Och så ska mamma få en pratstund. Eftersom jag är den hårda person jag är har jag redan piskat mig att klara av första punkten på dagordningen. Nu vilar jag ut här vid datorn innan jag intar lite mer java och lokalblaskan. Kan nog ärligt säga att det blir halvfart idag…

Näsan har visat ett flöde av sällan skådat slag och hela ansiktet värker – som om jag hade gått in i en dörr eller fått en råsop. Varje gång jag hostar tror jag att jag ska dö. Rösten har sjunkit ett antal oktaver, jag tror verkligen att jag är den man jag borde vara … när jag gnäller så över en liten förkylning…

Ha en bättre lördag än jag och här kommer en sista hälsning! Jag är ju som bekant ingen skådespelare och jag är verkligen ingen filmare heller eftersom halva mitt ansikte inte syns. Men det ska du vara glad för! Passa i stället på att eyeballa den vackra BAKGRUNDEN med alla böcker! Det är ingen kuliss utan The Real Thaaang!

Read Full Post »