Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘körförbud’

Det fortsätter att vara grått och regnigt även om det har avtagit idag på morgonen. Det är skönt att det är fredag – och det var länge sen jag kände så. Kanske känner jag mig lite vilsen och ledsen just nu. Men det blir bättre, det brukar det bli på nån dag eller två. Vädret gör väl sitt till för humöret också.

Det regnade här även i början av året. Men då satt jag i ett annat hörn av campus, kan man säga. Nu sitter jag i dess början.


Samtidigt kan jag inte påstå att det hjälpte
när jag slog upp lokalblaskan i morse och fann personen som fick den berömda Mattan, den som rycktes från under mina fötter, placerad under sina fötter tillsammans med ett antal tusenlappar. Nu har jag lärt mig att det går till så när man kan prata för sig. Uttrycket

Mycket snack och liten verkstad

är synnerligen applicerbart i det här sammanhanget.

Jag har ont i magen idag. Kanske är det så att jag känner efter för mycket. Och så hägrar det som händer den 23 maj när en del plågor förhoppningsvis blir bättre.

I kväll kommer Fästmön till mig. Hon jobbar 7 – 16 både lördag och söndag, så nån sovmorgon blir det inte i helgen. Men jag får ju ändå tre sovmorgnar nästa vecka eftersom torsdag är Kristi Flax och röd dag. För övrigt kör jag så gärna, det är ingen belastning på nåt sätt. Och nu när jag har en lön kan jag tanka utan att bli orolig. Orolig för strejken på bilprovningen är jag emellertid. Det är mindre än två veckor till min besiktning och om jag inte får besiktiga bilen när jag ska får jag körförbud efter en vecka. Jag vet inte riktigt vad det innebär, mer än att jag inte får framföra fordonet. Då blir det problem med resorna till och från arbetet eftersom jag inte kan åka buss.

Nu börjar strax min arbetsdag, fast jag var redan igång lite smått för 40 minuter sen när jag kom till jobbet. Jag ska runda av här och säga att jag fortfarande är glad och tacksam att jag har en inkomst ända till och med juli månad. Eventuell oro kring jobbet handlar om min osäkerhet, den som är Ulrikas och inte kan döljas bakom den kyliga, vassa Tofflanmasken. (Jag tror att jag vände på mina ”personligheter” här på bloggen vid nåt tillfälle. Men det är så här, att Tofflan är den starka, vassa, smarta och kalla, medan Ulrika är den rädda, nervösa, blyga och osäkra. Den person som bara skymtar ibland eftersom jag har blivit en mästarinna på masker, allt enligt Odjurets önskemål, krav och förväntningar – jorå, jag kunde vara lydig ibland.)

Ulrika, en skugga blott, respektive Tofflan.

Read Full Post »

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.


Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior.
De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!


Efter vernissagen blev det fika i matsalen.
Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.


Härom natten drömde jag
att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Sedan klockan 16 idag är det strejk på AB Svensk Bilprovning. Unionen har varslat ungefär 400 medlemmar på 88 stationer i Sverige. Och strejken ska fortsätta, enligt Unionen, tills ett avtal om minst 2,6 procents löneökning på tolv månader har slutits.

Ska denna raring få körförbud???


Strejken berör hittills bara AB Svensk Bilprovning,
men från och med den 15 maj dras även andra bilprovningar in i konflikten om man inte har slutit nåt avtal.

På bilprovningen i Fyrislund i Uppsala strejkar man sen i eftermiddag. I kväll drabbas 40 kunder och i morgon 256. Jag kan säga att jag blir liiite svettig eftersom jag har bokat besiktning den 24 maj, dock på en annan bilbesiktning i Uppsala än den i Fyrislund… Men om strejken fortsätter utvidgas den ju till alla stationer. Får jag körförbud på bilen blir det rejäla problem eftersom jag har svårt med bussåkning. Så liksom teamledaren på bilprovningen i Fyrislund hoppas jag på en snabb lösning av konflikten. De anställda får ju inga löner och kunder riskerar att drabbas av körförbud.

På Sveriges Television och Sveriges Radio är det emellertid ingen som strejkar. Parterna kom överens – men det bara en timma innan strejken var tänkt att bryta ut.

To be continued…

Read Full Post »

Rikspolisstyrelsen vill skaffa en superkamera som kan läsa in bilars nummerplåtar. Totalt ska kameran kunna läsa in 3 600 skyltar i timman varefter ett datorprogram översätter bilderna till bokstäver och siffror. Men alla är inte lika positiva till kameraidén och tycker att det är brott mot integriteten.

Genom den nya kameran kan farbror Blå se om bilen är stulen eller om den har körförbud. Det är bara bilar som är kopplade till nåt brott som ska registreras. Varje dag ska registret raderas. Idag gör polisen kontrollerna tämligen manuellt. Och det tar förstås tid.


Clark Kent* är skattad och besiktigad och inte stulen.

                                                                                                                                                             Men Advokatsamfundets generalsekreterare tycker att det är ett hot mot integriteten och Miljöpartiet är skeptiskt till den här sortens insamling av uppgifter.

Rikspolisstyrelsen hävdar dock att våra poliser behöver bra verktyg och hjälpmedel för att kunna se om en bil körs olagligt. För det är ju faktiskt brottsligt att köra bilar som inte är skattade eller som har körförbud – eller som är stulna…

Vad är problemet, undrar jag? Bilar ska vara skattade och besiktigade och inte stulna, liksom…

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Varför kan jag inte sova? I morse vaknade jag hur tidigt som helst och låg och ältade ett ljud och hade ont i magen. Ett ljud jag har hört i bilen igen. Men nu är det ett ANNAT ljud än dunkadunkat som den lösa hjulmuttern avgav. Nu är det ett gnisslande, skärande ljud. Jag hörde det ordentligt igår kväll. Tog mig därför i kragen och ringde Mekar-Bruden, som naturligtvis inte svarade. Klockan var strax efter 21 och jag hade hämtat Fästmön från jobbet. Tänkte att det kanske var för sent eftersom Mekar-Bruden börja jobba tidigt. Så när jag ändå var vaken i morse och låg och vände och vred på mig, ältandes, bröt jag upp från sängen och ringde. Jag hade tur! I morgon eftermiddag ska hon in till Uppsala i ett annat ärende och jag kunde svänga förbi där så lovade hon att lyssna på bilen. TACK! Troligtvis är det rost på bromsskivan som orsakar ljudet. Inget farligt, såvida inte skiten är skevt och bromsarna tar ojämnt. Men ändå. Jag ska besikta bilen om en vecka är jätteorolig. Körförbud vore katastrof just nu.


Han är ju så fin, Clark Kent*, så jag blir bekymrad när han gnisslar.

                                                                                                                                                            Idag är det full storm ute. Det blåser som 17.  Trots att jag har försökt vara tyst nu på morgonen har jag lyckats väcka Anna som behövde få sova. Hon vaknade av kaffedoften… Hoppas hon kan vila en stund till.

Planerna för dagen är att hinna med några ”studentärenden” innan Anna börjar jobba klockan 16. Själv har jag funderingar på att ta mig till Bokbytardagen när jag har kört henne till jobbet. Jag har tre böcker som jag skulle kunna tänka mig att byta in.

Ska också under eftermiddagen ringa och försöka boka in en lunch till fredag. Jag är inte nån lunchperson längre, tycker mest att det är jobbigt att vistas i stan vid den tiden, men detta ingår i mitt nya liv. Att ringa och vara ödmjuk, alltså. Det är svårt.

Klockan 18 ska jag sen Ut på Uppdrag igen. Kul! Jag undrar vilka varelser jag får kämpa mot i kväll… 😉


Jag, en person Ute på Uppdrag? Mja, knappast lika spinkig som The Saint, Helgonet

                                                                                                                                                       Jag har för länge sen konstaterat att oro är av ondo. Oro ska jag ta bort genom att agera, ta ta i saker. Problem har nämligen en tendens att INTE försvinna av sig självt. Jag är nöjd med mina insatser hittills idag, trots att dan just har börjat. Men det ska bli några tag till under dan. Jag vet att jag klarar det även om det tar emot. Även om det känns som att göra våld på sig själv. Det är nämligen hög tid för mig att resa mig nu. No more mrs Coward!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min lille man, Bilen med stort B

Read Full Post »

Suckande slet jag idag fram ett kilo reklam ur postboxen och en räkning. What else, liksom..? Jo men då! Det låg ett kuvert till i boxen. Slängde ner alltihop i ryggsäcken och åkte ut till Förorten.

Just när jag svänger in till byn ringer mobilen. Det är Mekar-Bruden, en gemensam bekant till Anna och mig. En tjej vi har träffat en enda gång och sen haft lite nätkontakt med enbart. Och vet du vad? Det är nog en av de allra snällaste människor som trampar på denna jord! Hon lovar mig två nya sommardäck och byte av bromsbeläggen för 1 600 spänn – vilket är vad delarna kostar. Arbetet vägrar hon ta betalt för. Dessutom ställer hon upp och fixar det hela på måndag kväll på sin arbetsplats utanför Stockholm. På så vis minskar riskerna att jag ska köra av vägen eller inte kunna bromsa eller bli stoppad och få körförbud när jag åker till mamma på onsdag! Kan jag säga annat än jag blev så glad och så otroligt tacksam?! Pengarna ska jag nog försöka gräva fram och jag får dessutom betala av under flera månader, om jag så önskar! Vilken Mekar-Brud, va’?! Stort och varmt TACK!

Åter till min post. Det vita kuvertet öppnade jag när jag kommit till Himlen och det innehöll detta:


Ett påskkort!

                                                                                                                                                     Men det var inte vilket påskkort som helst utan det innehöll 500 kronor till mig och Anna att sätt lita guldkant på tillvaron med. Avsändare var Påskkärringen, som följer våra bloggar. Kuvertet var poststämplat i Malmö, men ingen av oss har nån aning om vem avsändaren är! Därför, kära Påskkärringen, här kommer ett stort TACK från oss båda! Pengen används troligen under morgondagen till en middag på stan när vi ändå är där och ska klippa oss (födelsedagspresenten från mig till Anna).

Idag har jag insett att det finns goda och snälla människor och att alla inte vill mig ont!

Read Full Post »