Vecka 39: Anders och DLF

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Jamen dä ä ju torsdag idag! Och då vet den som följer den här bloggen lite regelbundet så där att det är dags för veckans hissning (Anders) och dissning (DLF). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Anders

• Anders, så klart! (Jag känner ovanligt många Anders och alla är snälla, men Anders N är snällast!)
• Kaximaxi (Det var ett finfint bidrag till katastroflådan!)
• Farbror Blå (Som försöker hjälpa min mamma att slåss mot byråkratin.)
• Konsten att vara snäll (En mycket lärorik bok.)
• Skriva bok-högen växer (En bra hög för mig.)
• Kärlek (Det kan vara en lapp från din älskade på din huvudkudde. Eller hallon från hennI.)
• Familj  (Det är gott att ha.)

DLF

• Skit-Sverige (Hur behandlar ni gamla människor utan id-kort? Fy faaan!)
• De konstiga reglerna kring deltid och a-kassa (Alltså, hur kan man räkna på det sättet?)
• A-kasseersättning (Det går inte att leva på den.)
• Informationen om helgens vattenläckor i Uppsala (Sen information, fel information, ingen information.)
• Jämlikhet är inte alltid rättvisa (Inte när det gäller el och vatten, i alla fall.)
• Oförskämda människor (Ni är portade här, så enkelt är det!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 11: Flickpingis och Fickpingis

HA! Nu tyckte jag allt att jag var bra rolig vad gäller veckans höjdpunkter (flickpingis) och lågvattenmärken (fickpingis). Det är ju faktiskt inte svårare än så här:

Flickpingis

• Mitt jobb (Men… eh… jag jobbar för mycket…)
• En utflykt bland gamla grejor (Kul att kunna göra lite spontana saker ibland!)
• Bildgåta #5 (Ingen kan ta den, ingen kan ta den!)
• Husbygget (Det går framåt, ja framåt, ja framåt…)
• Mördaren ljuger inte ensam (En film jag vill se!!!)

Fickpingis

• Telefonförsäljare (Nej, jag tänker aldrig, aldrig svara när ni ringer)
• TV-avgifterna (Men hallå! Bestäm nu att de ska dras via skattsedeln och är inkomstrelaterade, så slipper vi allt tjafs.)
• Sovmorgon råder, men inte tyst i huset… (Hå Äääää Nnnn Sssssss Yyyyyy Nnnn)
• Att ta nån annans abonnemang (Typiskt sånt som DLF:are* gör)
• Rökning (Det borde totalförbjudas, ingen pardon!)

*DLF:are = Den Lille Fjanten, fast i plural. Ett otäckt pack. Ett synnerligen otäckt pack.

Livet är kort.

Read Full Post »

Får jag nåt vettigt gjort?

Ja, frågan i rubriken ställer jag mig fler gånger om dan. Och jag måste nog till 90 procent svara nekande på den. Jag har varit hemma en stund, jag ringde mamma från mobilen – med blåtand, förstås! – från bilen och så har jag varit ute med fyra soppåsar. Nu sitter jag vid datorn och äter min middag – belgiska sjöfrukter. Jag fick en enkilos chokladkartong av mamma i julklapp, men jag har jobbat hårt med att tömma den de senaste dagarna…

Belgiska sjöfrukter vid datorn.

Belgiska sjöfrukter är otroligt söta och består av både ljus choklad och vit choklad. Inuti är det nån sorts nougatfyllning, tror jag. Sött som tusen och när jag nu har tryckt i mig fem bitar i rask takt börjar jag faktiskt må lite illa… 😐

Hur som helst, idag noterar jag att WordPress har protesterat mot SOPA – inte bara på sin amerikanska sida utan även den svenska när man klickar på den. Jag tycker att det är bra och modigt att ett bloggställe tar ställning! Själv har jag inte kunnat låta bli att blogga idag. Det har hänt så mycket… underligt och skrattretande – och omtumlande! Tyvärr går det ju inte att skriva öppet om vissa saker eftersom alla som besöker den här bloggen inte är välvilligt inställda. Det drabbar i sin tur alla som inte har lösenord, men det är inte mitt fel utan beror på Sir Väs, Råttan, DLF* med flera. Det jag kan meddela alla som inte har tillgång till lösenordet är att mina dagar nu för tiden är… intressanta och jag skrattar och förvånas mycket – samtidigt som jag blir rätt förbannad. Och så händer det spännande saker som kan påverka min framtid till det bättre, för en gångs skull!..

I kväll klockan 19 och i cirka 20 minuter ska jag få lite extra kraft, så under den tiden sitter jag inte vid datorn. Dessutom stänger jag av mina telefoner och mobilen. Bara så du vet. Men du behöver inte oroa dig, Tofflan will always be back, one way or another…

To be continued…

 

*DLF = en folkhop som består av fega backstabbers

Read Full Post »

&/%¤#)=}!!!

Tycker du att rubriken är obegriplig? Ja, jag kan förklara att den inrymmer alla möjliga fula ord jag kan och vet! Jag har nämligen fått brev från a-kassan, ett brev som jag, tämligen normalbegåvad, inte begriper. A-kassan i mitt fall är SKTF:s a-kassa. Uppenbarligen har man inte hängt med på namnbytet till Dimsyn Vision… jo, på webben har man det! Alltså är man för lat för att tillverka ett nytt brevpapper och framför allt, skriva begriplig svenska.

För hur vore det om SKTSF:s a-kassa faktiskt lärde sig skriva begriplig svenska? Jag och många andra skulle tycka att det vore jättebra, tror jag, för då skulle vi kanske förstå vad SKTF:s a-kassa är ute efter. Nu fattar jag att man är ute efter att sätta dit mig som fifflare, vilket jag å det bestämdaste hävdar att jag inte är. Men med den ton SKTF:s a-kassa använder i sitt brev till mig, känner jag mig trots det skyldig. Så lite fattar jag. Men jag fattar inte varför jag ska sättas dit när jag har varit ärlig.

Det är inte roligt att få såna här brev en fredagskväll. Jag kunde inte ens ringa och försöka få tag i nån som kunde svara på de frågetecken brevet skapade, eftersom det var efter SKTF:s a-kassas stängningstid. Och mejla dem vågar jag inte, jag blev ju så tillrättavisad i höstas när jag gjorde det. Gissningsvis njuter SKTF:s a-kassa av att få visa sin makt mot oss medlemmar. Jag förbannar mig själv för att jag plikttroget har betalat såväl fackavgift som avgift till a-kassan sen 1986. Vilken hjälp fick jag av facket då, för snart tre år sen när min arbetsgivare kränkte mig??? En mycket trött hjälp av ett mycket trött ombud som strax skulle gå i pension.

Njuter a-kassan av att visa sin makt och förstöra helgen för mig?

                                                                                                                                                                 I brevet anmodas jag att sända in arbetsgivarintyg för tiden efter den 31 maj i år – för mitt deltidsarbete. Eh??? Jag jobbar inte deltid och jag har inte uppburit a-kassa sen i augusti. Jag har haft praktisk kompetensutveckling på två månaders heltid där försäkringskassan har betalat ut aktivitetsstöd. Efter det har jag haft/har jag ett vikariat på tre månader, på heltid. Vad menas??? Är det mina blogginlägg som jag skriver för Blogvertiser som räknas som deltidsarbete – plötsligt??? Det gjorde de ju inte för ett år sen – den enda gången min handläggare på a-kassan ringde mig och vi redde ut saken per mobil. Det handlar om åtta timmars arbete från juni i år fram till nu. Är det deltidsarbete det? Ungefär en timma per månad. Under all tid jag har fått a-kassa från SKTF och fyllt i a-kassekortet har jag ärligt uppgett på kortet om jag ägnat en timma åt att skriva ett blogginlägg mot betalning. Jag har inte undanhållit dessa timmar för SKTF:s a-kassa – förrän från och med september eftersom jag då slutade få a-kasse-ersättning och därmed inte heller behövde fylla i a-kassekort längre.

Ja, jag är arg. Och förtvivlad.

                                                                                                                                                            Antagligen blir jag nu återbetalningsskyldig till SKTF:s a-kassa, för om man anses jobba deltid får man bara ersättning för 75 dagar. Jag har ju levt på a-kassa hela våren och sommaren. Var ska jag ta dessa pengar ifrån?

Nej, jag kan väl säga som så att i mitt tack&adjö-brev ska jag namnge de fyra personer/institutioner som har slagit in spikarna i min kista:

1. DLF*
2. SKTF
3. ett X som är ökänd som Uppsalas största skvallerkärring och förtalerska (och nej, det är inte Chucky)
4. webbtrollet som plågar mig sen snart två år tillbaka.

Ni har alla slagit mig till marken och ni njuter uppenbarligen av att sparka på en som redan ligger. Men räkna med att jag sparkar tillbaka – inne ifrån kistan! Jag ska spöka för er så länge ni lever. Buuuuuuuuuu!

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Tumult, trivsel, skallebank och blå himmel

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.

Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.

När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

28 dar kvar (till den totala förnedringen)

Det gick inte att sova i morse. Trots att jag kände mig tämligen mörbultad efter gårdagens övningar och var rejält fysiskt trött, blev sömnen kort. Men säkert tillräcklig. Tyvärr satte ältandet igång i morse och min enda lösning blev att stiga upp ur sängen, fixa java och slänga på datorn för att skriva av mig på den här gnällbloggen.

Idag är det 28 dar kvar tills den totala förnedringen drabbar mig. Till dess att jag måste gå till Arbetsförnedringen igen och stå med mössan i handen och be om hjälp – som jag inte får. Det första halvåret jag var arbetssökande struntade de i mig totalt. Jag hade ju min försörjning och eftersom jag varken var funktionshindrad eller ungdom så var jag väl inte särskilt intressant att hjälpa.(Jag ska förklara det där med funktionshindrad strax.) Min första handläggare träffade jag aldrig. Jag blev ombedd att rapportera till henne var åttonde vecka. Via e-post.

Men när jag fick en ny handläggare ville JAG ha kontakt och efter några vändor konversation via e-post även med DENNA handläggare fick jag så en tid – efter hennes sommarsemester. Vi träffades några gånger och jag fick också träffa en psykolog där tre gånger eftersom jag var mitt uppe i en kris på grund av det som inträffat. Varje gång jag gick från både psykologen och handläggaren grinade jag. I en vecka. Jag fick höra såna idiotiska saker att jag trodde mina öron skulle trilla av och mina ögon ramla ut med alla tårar. Till exempel: Jag hade ont i en axel. Då tyckte en av dem – minns inte om det var psykologen eller handläggaren – att jag skulle be min läkare skriva ett INTYG att jag hade ett funktionshinder. DÅ skulle de lättare kunna hjälpa mig till ett jobb…

Vid ett annat tillfälle frågade jag min handläggare om de förmedlar några jobb eftersom det korrekta namnet är Arbetsförmedlingen. På detta svarade hon nekande, det är inte så de jobbar, sa hon. Ett ärligt svar, men…

Men droppen var nog när min handläggare skulle ha flera veckor på sig att leta fram ett test. Jag bad nämligen om hjälp att titta på mina erfarenehter utöver dem som jag valt ut till mitt CV för att se om jag kunde bredda mina jobbsökningar. Så småningom fick jag ett test som jag skulle göra hemma. Därefter skulle jag gå igenom testet med en annan person på Förnedringen. Testet skulle ta rätt lång tid att göra. HA! Det tog mig högst fem minuter. Och redan efter fråga två slog jag bakut: allting handlade om mina intressen och vad jag skulle kunna kunna tänka mig att skaffa mig för utbildning. Testet var nämligen utformat till att gälla för en 20-åring. Inte för en tant som då nästan var 48… Vid genomgången av testet fick jag åter igen försvara mig varför jag inte vill starta eget. Och så fick jag höra om DEN handläggarens framgångsrika barn i USA. VARFÖR ÄLSKAR HANDLÄGGARE OCH COACHER ATT PRATA OM SINA FRAMGÅNGSRIKA BARN?

Efter detta hade jag åter en tid hos min ordinarie handläggare. Denna tid fick jag avboka eftersom jag blev sjuk. Magsjuk. Då KAN man inte gå ut, allra minst till Arbetsförnedringen. Jag ringde och lämnade ett meddelande på min handläggares telefonsvarare och jag tror också att jag mejlade. Fick senare mejlsvar där det stod att jag skulle höra av mig när jag blev frisk. Det gjorde jag. Jag mejlade och bad att få slippa komma om det nu inte var så att jag måste. Skälet jag angav var att jag inte ville gråta i en vecka efter varje möte. Det var helt OK, svarade hon och avslutade sitt svarsmejl med att jag ju kunde höra av mig om jag behövde hjälp igen.

Och nu är jag snart framme vid den dan när jag MÅSTE kontakta Förnedringen igen. Jag behöver hjälp, men ärligt talat tror jag inte att jag får nån. Men jag gissar att jag måste gå dit om jag ska få nån a-kassa.

Idag har jag valt att skriva ett öppet inlägg om det här. Jag har tidigare skrivit mest låsta inlägg – av olika skäl. Bland annat har jag blivit rådd att lösenskydda dessa inlägg ifall presumtiva arbetsgivare läser min blogg. Det har inte hänt ett skit. Jag är lika arbetssökande som tidigare. Så nu skriver jag öppet.

Jag behöver ett arbete den 1 december. Jag vill inte gå till Arbetsförnedringen och göra förnedrande tester och gråta i en vecka. Jag vill arbeta. Jag har en lång och gedigen erfarenhet som informatör och redaktör. Jag har inga småbarn. Jag vill inget hellre än att arbeta. Mitt CV finns i huvudet på denna blogg.

Varje dag från och med nu ska jag räkna ner dagarna till förnedringens datum. Jag hoppas att alla DLF:ar i hela världen känner sig mycket nöjda nu med det de har åstadkommit. (Och jag orkar inte förklara vad DLF står för, den som vet det vet därför att h*n är smart – eller skyldig.)

Read Full Post »

Ytterligare en listjävel: Tacksamhetslistan

På uppdrag av Systerdyster, en mycket klok syster, kommer här nu en tacksamhetslista för dagen och stunden. Ingen ordning eller värdering i tacksamheten, bara en vanlig listjävel om 100 jävla tacksamma företeelser i mitt liv:

1. Som sagt, vatten i kranen idag.
2. Jag mår rätt bra trots infektion, brister och sånt.
3. Jag kan se.
4. Jag kan gå.
5. Jag kan höra.
6. Jag har en älskad vid min sida – OCH jag har fått en familj genom henne inklusive en pappa.
7. Människor – såväl okända som kända –  är så snälla mot mig och skickar bokpaket och vykort.
8. Många skriver så vänliga och rosande kommentarer här på bloggen.
9. Min blogg är min räddning!
10. Min mamma bryr sig om mig.
11. Jag fick en jacka av Anna häromdan. En jacka som har hängt i hennes garderob ett tag och som var så gott som ny. Den räcker ända till dunjackan!
12. Min bil startar varje dag.
13. Jag slipper göra en stor service på bilen i år, vilket gör det lindrigare ekonomiskt.
14. Jag hade pengar att unna mig lite naturgodis idag.
    Exotic snacks!          
15. Jag har vänner som bryr sig.
16. Jag fryser inte.
17. Jag svälter inte.
18. Jag har en älskad pappa i mitt minne.
19. Jag kan känna.
20. Jag har ännu en tid kvar på min prenumeration på lokalblaskan.
21. NÅGRA grannar hälsar fortfarande på mig.
22. Jag har en fin TV.
23. Jag har en tejpad mobil, men den fungerar.
24. Jag kan läsa.
25. Jag har sköna tofflor att gå i inomhus.
26. Idag har jag en vän att ringa till.
27. Jag fick en skön promenad idag.
28. Jag har fortfarande tak över huvudet.
29. Jag har fortfarande pengar på banken.
30. Jag kom ihåg att gratta en vän på namnsdagen idag.
31. Idag har jag ingen värk.
32. Det är tyst och skönt i huset.
33. Mamma sa att jag får post från henne.
34. Jag har inte skoskav.
35. Min trasiga känga är lagad inför vintern.
36. Jag har en hög med spännande böcker som jag inte har läst än.
37. Vi hittade bra presenter till vårt födelsedagsbarn.
38. Jag ser ett vackert träd utanför mitt fönster.
39. Jag är fri att gå ut när jag vill.
40. Jag har ingen chef.
41. Jag fick en rabattkupong från ICA på 25 kronor idag.
42. Jag kan använda skrivandet för att komma igenom svårigheter.
43. Jag har överlevt en av de svåraste kriser jag gått igenom med exakt 21 månader idag.
44. En före detta vän tog kontakt med mig härom dan och pratade med mig.
45. Jag har modet att säga adjö till människor som jag inte vill ha i mitt liv längre.
46. Jag har modet att höra av mig till vänner och bekanta som har mist en närstående.
47. Jag har en säng.
48. Jag har elektricitet.
49. Jag har en dunjacka till vintern.
50. Jag har fått ett mejl från en vän alldeles nu!
51. Jag har tillgång till dator med internetkoppling.
52. Jag kan ha mina kontaktlinser igen.
53. Jag har humor.
54. Det finns nåt gott i alla – även i mig.
55. Jag blir rörd över omtänksamhet, känner att den alltid är lika oväntad.
56. Jag väcktes med en puss i morse.
57. Jag sover gott på natten.
58. Onda Lårkan var bara en ytlig propp.
59. Jag är en jävel på att skriva listjävlar.
60. Jag kan blockera dem som får mig att djupdyka.
61. Jag är känslig.
62. Jag har många fina bilder på min familj – nu levande och inte längre levande personer.
63. Jag minns hur man stämmer en gitarr.
64. Det finns toalettpapper.
65. Jag är inte rädd för poliser.
66. Jag har Allhelgonahelgen i Stockholm att se fram emot tillsammans med Anna.
67. Det går fler tåg.
68. Jag behöver inte åka buss.
69. Att skriva en tacksamhetslista är precis en sån utmaning jag behövde idag.
70. Jag behöver inte sjukskriva mig om jag blir sjuk. Ingen bryr sig. Än så länge.
71. Jag har sex år kvar och väldigt lite att betala på mitt bolån.
72. Det är många jag ser fram emot att träffa, framför allt bekantskaper genom bloggen!
73. Jag slipper DLF*.
74. Jag har gjort en döskallelista som uppdateras löpande och som bara jag kan se.
75. Jag kan skratta.
76. Jag kan gråta.
77. Jag kan säga TACK!
78. Min fästmö förstår mig!
79. Jag vågar knacka på stängda dörrar.
80. SOS slapp bli en grönsak.
81. Jag kan välja att blunda.
82. Mitt horoskop sa att jag är en vinnare idag.
83. Min mamma trivs i sitt nya hem.
84. Idag var det INGEN räkning i postboxen!
85. Det är roligt att twittra trots att det inte funkar att twittra från mobilen.
86. Jag har gjort två människor glada idag har de sagt.
87. Min lingonvecka slutade idag!
88. Jag kan gå omkring i slafskläder på dagarna – ingen bryr sig.
89. Jag har skrivit en halv bok. Ungefär.
90. Där jag bor får jag uppleva fyra årstider.
91. Jag har fått uppleva så mycket.
92. Jag har lärt mig den hårda vägen att inte lita på människor, men också att tro dem om gott.
93. Att lära sig ödmjukhet är en utmaning!
94. Jag har snart skrivit etthundra saker/företeelser som jag är tacksam över.
95. Jag har stora fötter och står stadigt.
96. Jag kan fika när jag vill på dan utan att nån har synpunkter på när, var, hur och med vem. Eller vilka samtalsämnen som kommer upp.
97. När jag hör vissa utbrott från underjorden är jag glad att jag inte har egna barn.
98. Jag är inte fullkomlig men jag är utvecklingsbar!
99. Jag behöver inte ägna timmar åt att sminka mig varje dag – inte för att jag är skitsnygg utan för att jag bara inte sminkar mig.
100. Jag har klarat av den här uppgiften – och det trodde jag inte!

Belöningsdags!

Read Full Post »