Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘huvudkudde’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Jamen dä ä ju torsdag idag! Och då vet den som följer den här bloggen lite regelbundet så där att det är dags för veckans hissning (Anders) och dissning (DLF). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Anders


DLF

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lappskt inlägg.


 

Vad är väl kärlek om inte en sån här handtextad lapp vid huvudkudden, upphittad när man ska bädda?

Lapp på huvudkudden

Kärlek!


Och avsändare
är förstås Fästmön, det kunde INTE vara nån annan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.


I morse läste jag
som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…


*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Linn är en snäll tonåring. Hon lånade ut sin TV åt mig under en timma så att jag kunde glo på Blue Bloods. Bara det att jag höll på att bli gaaalen på hennes TV. Den har en ton i sig. En ton som stiger och sjunker, svajar och håller på, men som mest är iiihållande och just ENtonig. Det var väl därför jag tog en sån här ful bild från Linns rum:


En ful bild på Linns egentligen ganska fina risbollslampa. LAMPA. Inte SLAMPA.

                                                                                                                                                           Men Linn är också en smart tonåring. I morgon kväll ska vi hämta en NY TV – eller ny och ny, men bättre begagnad till henne. Sen ska hon kasta ut tinnitus-TV:n från ballen*. Men tänk om den råkar trilla i huvet på nåt barn som passerar!

Det vore bra, för just det barnet kanske förtjänar att få en egen TV i huvet!

sa jag.

Linn tyckte att jag var elak. Och inte 17 är jag känd för att vara snäll, inte. Sa jag för resten att jag hade mina läbbiga fötter på hennes huvudkudde när jag glodde på TV i hennes rum? 😈

                                                                                                                                                        *balle =balkong

Read Full Post »

Egentligen är det så att jag går omkring med den här:


Dammvippan är den jag går omkring med just nu.

                                                                                                                                                      Men samtidigt har jag som alltid mobilkameran redo för att fota favoritprylar i hemmet. Temat idag är mjuka och hårda prylar.

Vi börjar med det mjukaste av det mjuka: sängen. Här har jag tre sidenkuddar, en blå stjärnkudde och… Men hallå! Vad har hänt med Kiss och Bajs?


Tja, i morse var det Fästmön som bäddade. Och hon tyckte uppenbarligen att Bajs (den bruna till vänster längst fram) och Kiss (den gula till höger längst fram) skulle visa upp sina bakar. Humpf…

                                                                                                                                                               Här i hyllan, där jag INTE ska ha böcker egentligen, har jag gjort ett litet stilleben.


Den lilla nallen fick jag när jag låg på sjukhus 2002 av gulliga tolkarna på Tolkcentralen där jag lånade rum. (Mina officiella arbetskamrater hörde bara av sig i jobbfrågor.) Den fina nipperasken kommer från farmor. Den otroligt blåa flaskan innehöll ett gott vin jag drack en gång – fast kanske mest för flaskans skull…

                                                                                                                                                              En gång när jag fyllde år fick jag den här blåa saken. Länge hängde den från backspegeln inne i bilen. Tryckte man på den gjorde den ett pussljud och sa:

I love you!

Tyvärr slutade ljudet att fungera och då tog jag in den till min hylla. Den är ett kärt minne från en kär Isak-pojke som jag tyvärr inte träffar så ofta längre.


”I love you!” sa den här och upplät ett pussljud när man tryckte på den.

                                                                                                                                                              Alla har väl haft sitt favoritgosedjur? Jag fick nog min favoritnalle när jag var ganska gammal. Det var min morfar som gav den till mig. Nallen har följt med och den har tagit emot mina tårar genom åren. En mycket kär favoritpryl!


Nallen som har följt mig och tagit emot mina tårar genom åren.

                                                                                                                                                        Slutligen en pryl som ingår i den hårda delen. Detta är ett set ”worry-dolls” från Guatemala. Tanken är att man ska lägga dem under huvudkudden och så tar de hand om ens bekymmer när man sover. Det är bara det att givaren är den person som nog har gett mig mest bekymmer under hela mitt liv. Det finns ingen som har gjort mig så illa som den här givaren. Så här en bild från livets hårda-pryl-skola.


Worry-dolls vars givare gav mig mina största bekymmer nånsin…

Read Full Post »

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.


Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.


MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)


Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.


Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.


Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.


The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!


Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.


Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!


Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.


Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.


Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!


Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.


Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.


Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!


Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.


Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.


De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.


Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…


Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!


Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »