Ett förbannat inlägg.
Mamma på kvällspromenad med mig på sin 79-årsdag i juli i somras. Jag intygar på heder och samvete att det är hon!
Jag trodde aldrig att jag skulle häva ur mig det jag gör i rubriken, men i kväll gjorde jag det. Högt och tydligt i min ensamhet skrek jag:
Skit-Sverige!
Nog för att a-kassans regler är knäppa och obegripliga… Jag undrar om inte det jag hörde i telefonen i kväll är snäppet värre. Det var lilla mamma som ringde och hon var gråtfärdig och mycket uppstressad och orolig. Hon har nämligen ingen giltig legitimation och har stora svårigheter att skaffa sig en ny.
Detta är bakgrunden:
I förra veckan skulle mamma hämta ut medicin. Det gör hon regelbundet. Precis som alla andra legitimerar hon sig. Men nu sist blev det nästan stopp: apotekspersonalen upptäckte att mammas legitimation hade gått ut – FÖR ÖVER ETT ÅR SEN. Nu är det en liten kommun mamma bor i. Hon är ganska ”känd” där: hon är född på orten, har bott där större delen av sitt liv och har en stödkrage eftersom hon har en sjukdom som gör henne handikappad. Detta är säkert skälet till att ingen har upptäckt att mammas legitimation har gått ut – varken på banken eller apoteket har man tittat
så noga,
på hennes framsträckta id-kort, gissar jag. Det är naturligtvis både fördelar och nackdelar med det. Nu visade det sig att det skulle bli en nackdel.
Idag skulle mamma få hjälp av tant och farbror Blå att åka till polisen och ordna en ny legitimation. Men hos polisen blir det tvärstopp. Att mamma verkligen är den hon är syns på det utgångna id-kortet – om man jämför fotot med den verkliga personen. Det räcker inte. Hon kommer dit med två vänner, som hon har känt i 30 år – varav den ena är en pensionerad polis (!). Båda intygar att hon är hon. Det räcker inte heller.
Det är endast en nära anhörig som räknas om man inte har nån giltig legitimation. Mamma är änka och hon är inte sambo, hon har inga föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar i livet, hon har inga syskon, ingen vårdnadshavare, ingen god man, ingen familjemsförälder, ingen arbetsgivare. Hon har bara mig. En dotter. Och jag bor 30 mil bort. Ska jag, hennes enda barn, åka sextio (60) mil för att mamma ska få ett id-kort? Till saken hör att jag är mer eller mindre livegen med tanke på min situation. Eftersom jag knappt har mat för dagen (idag åt jag nudlar för 3:90 kronor) har jag knappast råd med bensin för de 60 milen.
Mamma är 79 år. Hon blir 80 år nästa sommar om hon får leva. Jag vet, jag kan intyga det. Men jag bor inte i Metropolen Byhålan och kan göra det. Mamma är inte kriminell. Hade hon varit det hade en utredande polis kunnat intyga att hon är den hon är!!! Ja, det är sant!
Men farbror Blå är envis och ska försöka hjälpa mamma. Om det inte går vet jag inte hur vi ska lösa det. To be continued, alltså…
Det här är Sverige 2014. Skit-Sverige. Mitt land, när det visar sig från sin allra sämsta sida.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Men, vilket jäkla krångelsamhälle det har blivit. Stå på er!
Ja det är inte klokt! 👿 Jag hoppas att farbror Blå hittar en lösning, annars får jag givetvis försöka hitta bensinpengar och åka de 60 milen.
Irriterande!! Hoppas det löser sig! Kanske kan någon annan kommunal/ statlig tjänsteman (som inte är polis) intyga hennes identitet…t ex någon handläggare eller nå’t?
Jag funderade på det också, men kommer inte på nån sån tjänsteman som känner mamma. Jag tror inte färdtjänsthandläggaren har träffat mamma och nån annan sån kontakt tror jag inte att mamma har. Hon vill ju klara sig själv så långt det är möjligt.
Jag blir alldeles mållös, det är dumheten som råder.
Hoppas det löser sig.
Kram!
Ja visst är det?! Men såna är våra lagar och regler.
Jag hoppas också att det ordnar sig.
Kram!
Ja, vad ska man säga…
Hoppas det löser sig.
Ha dé!/Kram
Det är bara så… ja jag blir skitförbannad, på ren svenska! .evil:
Kram!
Fyrkantigt och väldigt osmidigt. Hoppas verkligen att Farbror Blå kan övertyga dem. Annars så är det väldigt märkligt det hela och hur skulle de göra om hon inte hade någon dotter?!
Otroligt osmidigt! Farbror Blå är ju känd på sitt före detta jobb, men inte ens det räckte, alltså. Vi får se hur det blir nu. Och ja. Jag undrar verkligen hur de skulle göra om hon inte hade några nära anhöriga? Tänk om jag hamnar i samma situation också. Ska mamma behöva ta riksfärdtjänst hit för att intyga att jag är jag? 👿
Min mamma råkade ut för samma sak – ingen hade kollat så noga, och rätt vad det var så hade ID-kortet gått ut!
Nu är min pappa fortfarande i livet, så mamma packade in honom i färdtjänsttaxin och så löste sig det hela (hon tänkte inte på att hon kunde frågat mig, som är lite mer ”självgående” än pappa…vi bor ju i samma stad!).
Men det är ju själva f-n att det inte kan räcka med att någon med giltig legitimation intygar att din mamma är den hon är! Idioti!!
Ja, det gäller ju att ha anhöriga. Om samma skulle hända mig skulle jag bli tvungen alltså att forsla hit min mamma för att jag skulle få ett id-kort. Det är ju inte klokt! 😦
Helt jävla sanslöst !
Kram
Ja det är precis vad det är! 👿
Kram!
HAHAHA!!Jag tror jag garvar ihjäl mej !!! Det här är bara inte sant!!? Det måste ju ha varit flera före henne som inte har haft nån anhörig i närheten?? Visst?? De måste ju ha löst problemet flera gånger innan på nåt annat sätt? Man måste för höge Farao ha rutiner för sånt! En sån situation måste man räkna med kan inträffa redan från början.
Jaja… jag kan sätta mitt huvud på att det är karlar som har bestämt i det här fallet. Så typiskt karlar att inte tänka steget längre.
Jo det är sant! Det är ju upp till var och en att vara observant och kolla så ens id-kort inte går ut och förnya det FÖRE detta sker (så att man kan legitimera sig själv och slipper dra med anhöriga).Men det är många som missar detta. Storleken på bokstäverna/siffrorna är ju inte precis GIGANTISKA på ett id-kort. En som ser illa och en person som är nästan 80 borde få hjälp ändå, även om id-kortet har gått ut. Jag menar när personal på apotek och bank inte har sett det förrän efter ett år……
Jag fattar om man skärper reglerna, men då tycker jag att man ska utbilda personal på ställen som kräver id-kort – typ apotek och banker – att faktiskt LÄSA vad det står på korten. Sådan personal skulle ju också kunna säga till personen om id-kortet är på väg att gå ut. Min mamma hämtar till exempel ut medicin ganska ofta, kanske en gång i månaden. Varför straffas bara hon i detta och inte andra som också har ett ansvar???????????? 👿
Jag fick spel häromdan, min mamma fick ett brev att hennes riksfärdtjänst ska ändras från bil till tåg ?? Hur fan ska hon kunna ta sig med byte och rullator när hon knappt själv tar sig upp på ett tåg ??
Har hon provat med sin bank? dom fixar också leg om man bara har ett kort med sig, iaf när mamma skulle fixa…
Hoppas det löser sig för din mamma iaf !
Så ni har generell riksfärdtjänst? Min mamma har vanlig färdtjänst och måste varje gång hon ska resa till mig, till exempel, ansöka om riksfärdtjänst. Varje år är det samma jävla strul och mamma blir skitnervös att hon inte ska få åka. Jag fattar inte, de VET ju att hon har en degenerativ sjukdom OCH en kronisk endokrin dito.
Min mamma klarar INTE tåg. Det sägs att det ska finnas personal som hjälper vid av- och påstigning, men jag har hört så många historier om folk som inte har fått nån hjälp att jag verkligen INTE vill utsätta mamma för detta.
Mitt råd är att ni INTE ger er i det här fallet! Var påstridig dotter nu! (Jag har varit det ett antal gånger. Nu har mamma en riktigt fin färdtjänsthandläggare, som är lugn och klok och diskutabel. Den förra var helt galen. )
Nej, jag tror inte bankerna fixar id-kort längre utan detta är nytt. Vi gjorde det genom mammas bank förra gången, men det är ändrade regler nu. Och det blir säkert samma problem där – hon har ju inget giltigt leg. Däremot brukar hon få slippa visa leg där och är klassad som ”känd”.
Hoppas det ordnar sig för din mamma med riksfärdtjänsten också!!! Det är inte klokt att man behandlar gamla och sjuka människor på det här sättet i Sverige 2014! 👿
Min dotter råkade ut för samma sak för ett år sedan. Hon blev av med sin handväska när hon var inlagd på sjukhuset och hade således ingen giltig legitimation. Hennes kusiner dög inte att intyga vem hon var, så lillebror fick åka från Göteborg till Karlstad för att intyga vem hon var för att nytt id-kort kunde fixas. En nätt resa. Men det värsta var handläggaren som var både tyken och oförstående till problemet när jag talade med hen i telefon. Och just detta att den som är svag och sjuk MÅSTE ha någon som kämpar för dem, när man själv inte kan eller orkar.
Fy faaaan, på ren svenska! Det är inte klokt att det ska vara på det här sättet! 👿