Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vräkt’

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett varierat inlägg. 


Idag är det fredag.
Igår var det torsdag. Det är februari. Idag är det den sjunde februari. Vännen Klara skrev ett inlägg om julpynt i veckan. Hon har gjort en inventering av julpyntsläget bland sina grannar.

Nåt sånt vågar jag mig inte på, för då får jag väl höra att jag är elak/förtalande/hotfull. Nu skiter jag i vad jag får höra om min person, men när jag fick höra att man sprungit omkring med en lista för att få mig vräkt bara för att jag har åsikter, blev jag jävligt förbannad. Uppenbarligen känner man inte till våra grundlagar.

Icke desto mindre, grannar är nånting som dessvärre existerar när man bor i ett flerfamiljshus. Jag är inte ett dugg intresserad av mina, men när Klara hade skrivit om julpynt såg jag mig lite om på jobbet. Och HEPP så hittade jag julbockar i fikarummet. Fast kollegan I trodde att det var hästar. Nåja… Jag förklarade historien föreläste om gårdstomtens evolution via julbocken till dagens jultomte.

Julbockar i februari

Julbockar i februari på jobbet.


Dagens arbetsdag
flöt på bra, men det var tack och lov lite lugnare takt än tidigare i veckan. Idag var det mest möten och skrivjobb.

Körde hem i ösregn trots att väderappen sa

snö!

Det var inte halt, men jäkligt dålig sikt. Clark Kent* är verkligen urskitig och inte blev han renare av att färdas på E4:an i ösregn. Han och jag färdas ju liksom inte ensamma där.

Hemma i New Village var det mörkt och tomt. Jag ägnade mig en stund åt att vika tvätt innan jag läste ut Hjärta av jazz. Därpå hällde jag upp prästostbågar i en skål och mig själv ner i fåtöljen med en starköl bredvid. Så körde jag igång DVD:n med gårdagens Antikrundan från Sundsvall inspelad. Och tro det eller ej, appen funkade och jag tävlade med värderingar mot ett inspelat program! Först gick det så himla bra, jag tyckte att jag satte många fullträffar. Sen blev det sedvanligt resultat…

Antikrundan Sundsvall diplom

Diplomet från Antikrundan från Sundsvall visar samma omdöme som alltid, Antikintresserad. 😦


En liten surfrunda
ska jag ta strax innan jag återvänder till fåtöljen för att slumra lite framför nån fredagsdeckare. Det är ungefär vad jag orkar med, jag klev ju upp 5.45 i morse och det tar ut sin rätt nu i kväll, känner jag…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp, det vart kväller även denna gråmåndag när man mest har velat häcka under en filt, bortgömd från allt och alla. Så nu tar jag mig i kragen i alla fall och ger mig ut på en tur i omvärlden. Kanske är det lite upplivande, rent av..?

sommaren går i turkosTurkos har en må bra-effekt på mig”. Naturligtvis är det inte mig själv jag pratar om, utan Hedvig i Gävle som bor i en ljusturkos lägenhet, hyrd av halvbrodern (vad nu det har med saken att göra). Om du har missat det så säger jag det en gång till: jag gillar inte turkos. Turkos är ingen färg, det är en nyans. Turkos borde förpassas till världens ände. Typ.

Kepstjuvar fångade på film. Ja, det låter som nånting för YouTube. Det hände i Metropolen Byhålan. Där måtte man ha tråkigt eftersom man gör inbrott och snor kepsar. KEPSAR!

Kiss i konstens namn. Men vad är det här? Nog för att en har hört talas om skitsnack, men kisskonst… Nej, det här känns mest… konstlat.

CirkelnABBA-pengar gör film av Cirkeln. Jepp! Nu är det klart! Romanen Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg blir film. Det är ABBA-Benny som startar filmbolag med sonen Ludvig där nu Cirkeln, första delen i Engelsforstrilogin, ska bli film. Cirkeln är bra, tycker till och med jag, men uppföljaren Eld var lite mindre bra, tragglig. Tycker jag. Och nån mer jag känner.

Grillare anfölls med yxa. Nog för att man har lust att… säga ett och annat om alla puckon som envisas med att laga till sin grisföda utomhus under den varmare säsongen. Men hugga grillare med yxa var väl lite väl elakt. Det måste nog handla om nånting annat än rökstank av döda djur, för det var ju grannar som bråkade. Detta måste nog sättas upp på en lista över argument för att försöka få nån vräkt, eller så.

anne-frankMånga upprörda över Bieber-bleep. Ja en bleep kan man väl onekligen säga att det är. Justin Bieber besökte Anne Frank-museet i Amsterdam och skrev så här i gästboken:

Det var verkligen inspirerande att få komma hit. Anne var en fantastisk tjej. Förhoppningsvis hade hon varit en belieber.

Eh… lite mer respekt hade inte varit fel, tycker jag. Och snacka om att ha höga tankar om sig själv. För hur många vet vem Justin Bieber är om 68 år? Alla vet vem Anne Frank var.


Livet är kort. Den Gud älskar tar han hem tidigt.

Read Full Post »

Japp! Jag gillar Månpocket! Det är många bra titlar som har kommit ut där i pocketform. Här kommer några om intressanta släpp i augusti:

Sunset Park av Paul Auster
Sju år har passerat sedan Miles Heller hastigt flydde både college och familj i New York. Nu arbetar han i stället i Florida med att tömma bostäder där familjer har blivit vräkta. Efter en kärlekshistoria med en brådmogen tonåring och med styvbroderns död ständigt hängande över sig som ett spöke, återvänder han till sist hem. Där hamnar han i Sunset Park, ett ruffigt område i Brooklyn, i ett hus som har ockuperats av en grupp konstnärer. Där finns Bing, den missnöjde musikern, Ellen, den melankoliska illustratören, samt Alice, den uttråkade doktoranden.

Hundpojken av Eva Hornung
Romotjka är fyra år och tvingas ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin tillflykt till Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av stan. Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund.

Safari med döden av Jan Mårtenson
I en lada i närheten av Viby prästgård står en grön Rolls-Royce från 1932. Den har tillhört den brittiske ambassadören i Kenya, den har kört över savannerna, Karen Blixen har druckit champagne i dess baksäte och Hemingway har lånat den under skrivandet av Snön på Kilimanjaro. När tioårige Johan Kristian Homan en dag hittar bilen och sätter sig bakom ratten inleds en livslång fascination inför Afrika och han avger ett heligt löfte: en gång ska han komma till den mytomspunna kontinenten.

En skör tråd av Jeffery Deaver
I denna Rhyme-thriller, den nionde i ordningen, är spänningen bokstavlig. Elektriska högspänningsattacker lamslår New York. Samtidigt, i Mexiko, dyker en annan välkänd figur ur Deavers persongalleri upp igen: Urmakaren. Manhattans elnät utsätts för ett attentat och allt pekar på att det är fråga om en terrorattack. Medan FBI och CIA försöker avgöra om det är fråga om religiösa fanatiker eller miljöaktivister som ligger bakom attentatet, så undersöker Lincoln Rhyme, Amelia Sachs och Ron Pulaski det rättstekniska materialet i ett försök att förhindra nästa elattack.

Skuggor på vattnet av Peter Robinson
Överkommissarie Banks lyckas slita sig loss från sitt arbete några dagar för att åka och hälsa på sina gamla föräldrar, som ska fira guldbröllop på ett lagom storstilat sätt. Helt plötsligt står Banks inför en hel vägg av minnen, framför allt från tonåren. Det är filmer, böcker och låtar i massor. Och en stor och härligt omogen förälskelse…

Livet är kort.

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

När Fästmön jobbar passar Tofflan på att dansa i köket mellan grytorna. Men det är minsann ingen glädjedans, det är en sedvanlig cookalong – dock utan matlagningsöl. Detta till trots lovar jag dig att dagens rätt blev allt annat än torr…

Jag tinade ett paket kycklingfärs som låg i frysen och som jag köpt på extrapris. Plockade fram ett paket Knorrs Lasagne – med alla tillbehör (utom kött och mjölk och riven ost). Suveränt!


Knorrs Lasagne innehåller, förutom plattor som syns på bilden, även en påse såsmix.

                                                                                                                                                             Började med att bryna kycklingfärsen. Lögn! Det gjorde jag inte alls, jag började med att sätta ugnen på 200 grader! Öppnade balledörren* men eftersom puckona några närboende grillade med grillen sedvanligt placerad så den ska ryka in i mitt vardagsrum, fick jag stänga. (Synd att puckona de närboende inte grillade X, Y och Z som uppenbarligen älskar att smälla i sin j***a ytterdörr! Lär man sig inte nåt i skolan, nu för tiden??? Läste och bloggade igår om en gubbe som blev vräkt för att han skrattade om nätterna, men smällande i ytterdörrar hundra gånger om dan så hela inredningen vibrerar en kvart efteråt är inte lika roligt så det är nog ingen orsak till vräkning. Jag menar ingen skrattar, ingen kan bli vräkt.)

Sen i med såsmixen när färsen är klar, tre deciliter mjölk och sex deciliter vatten. Puttra några minuter.


Väldigt såsigt, det här. Ska det verkligen vara så? Så brukar det inte se ut när Anna gör lasagne…

                                                                                                                                                                 Kanske räknade jag fel när jag öste i mjölk och vatten, men det stod tre deciliter respektive sex.


Mjölk och vatten – finns i de flesta hem.

                                                                                                                                                            Fram med en ugnsfast form som jag smorde med nåt flottigt, typ flytande margarin. Sen dags att lägga ihop lasagnen! Man börjar med sås, varvar med plattor och slutar med sås.


Tofflan di Sleva.

                                                                                                                                                           Och så på med plattorna. Men vänta nu… Hur kan det bli plattor över???


Har de räknat fel på Knorr? Tre plattor blev över…

                                                                                                                                                                Fast nu gjorde jag det igen! Ljög! Det ska vara riven ost överst, på såsen, liksom. Ingen ordning på mig idag, måste bero på den saknade matlagningsölen!..


Riven ost från Linköööping, döh, fanns i frysen!

                                                                                                                                                                Och så in med lasagnen mitt i den skitiga ugnen 😳 i 30 – 35 minuter. När lasagnen är klar ska den stå på eftervärme i fem minuter.


Lasagnen är på plats i mitten av ugnen.

                                                                                                                                                                    Till matlagningskonstens negativa sidor hör vissa skador, som denna rätt typiska brännskada å ringfinger.


Brännskador hör till.

                                                                                                                                                              Ja, bränd Toffla luktar illa. Nu ska vi se hur bränd lasagne smakar…


Färdig, bränd lasagne doftar i alla fall gott…

                                                                                                                                                               Men hur smakar den..?


Jorå, Den Brännskadades middag blev OK. Lite dålig kryddning bara, men med paprikakrydda och cayennepeppar som kompletteringskryddor på tallriken blev det faktiskt rätt gott. Notera att jag inte fuskar med grönsakerna…

                                                                                                                                                              En helt OK middag, alltså, även när jag svänger till den. Men kryddningen hade kunnat varit bättre och ett glas öl till hade suttit fint.

Lite bra att varmvattnet börjar komma tillbaka. Kvart i sju var det inte hett i kranen, men varmt. Alltid något…

                                                                                                                                                   *balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller ordet ”sex”. Två gånger, till och med!..

                                                                                                                                                           Nej, det är verkligen sant som man säger:

Aldrig får man vara riktigt glad…

En medelålders man i Göteborg blev till och med vräkt för att han skrattade. Grannarna (ja vem har inte humorlösa såna?.. 😉 ) estimerade inte att han tittade på gamla filmer om nätterna och skrattade störande. Och dessutom hade karln’ mage att… mata fåglarna! Från balkongen! HU vilka hemska brott som ligger bakom vräkningen!


Bäst hon aktar sig så inte grannarna hör.

                                                                                                                                                              Ärligt talat undrar jag om Hovrätten inte borde ha viktigare fall att döma i… Men nu är det bäst man passar sig och inte är för glad hemma. Eller matar fåglar. Sen att grannarna har barn som skriker och gråter eller husdjur som skäller och luktar illa, det är skitsamma. Är man medelålders ska man inte skratta. Eller mata fåglar. Eller ha sex. (Det besvärade sig mina grannar om att BANKA I VÄGGEN/TAKET om en gång… Jag störde, alltså. Äh, de var säkert avundsjuka, eller vad tror du?..)

Jag undrar vad man får göra… Lösa korsord? Nej, pennan kan raspa för högt…

Hur som helst, jag tycker att det är för jä****t att man inte får vara glad. Eller ha sex, dårå…

Read Full Post »

Older Posts »