Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svampskogen’

Kolla noga på det här fotot. Det föreställer kanske en av framtidens författare:


Elias skolfoto hösten 2011.

                                                                                                                                                                   Elias mamma visade det senaste alstret.


Omslaget.

                                                                                                                                                           Och det var ingen kort historia! En riktigt lång och spännande berättelse om Johannes dag i svampskogen.


Kolla så snyggt han skriver också! Det är annat än mina kråkfötter…

                                                                                                                                                               Ja, Anna och Jerry, den här grabben har ni gjort bra, tycker en stolt bonusmorsa!

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (tandtråd) respektive sänkning (tandtroll). Det är inte svårare än så här:

Tandtråd

  • Alla intressanta människor (som jag träffar nu för tiden)
  • Fästmön (som jag träffar för lite nu för tiden)
  • Min snälla mamma (som ger mig pengar – hur ska jag kunna betala tillbaka???)
  • Den snälla Rippe (som gav mig en ”godispåse” OCH bjöd på lunch i veckan!)
  • På tur i svampskogen (härligt för kropp och själ!)
  • Höstfärger (Jag vill ha lite mer sol och tid för att kunna fota!!!)

Tandtroll

  • Puckot som inte fattar hur bra riddar Blåtand är
  • Narkotika (som inte är OK varken bland män eller kvinnor, kända eller okända, för min del)
  • Psykopatchefer (som tycks finnas lite varstans, dock inte där jag befinner mig nu!)
  • Timmarna (som inte räcker till för allt det roliga jag har för mig just nu!)
  • Inga idéer till blivande 17-åringens födelsedag!!!

Read Full Post »

Jepp, det blev en tur till svampskogen idag och ja, vi såg herr Kantarell! Fast inte herr Guling utan herr Tratt. Men vi såg mycket annat märkligt i skogen också. De här såg ut som metallkulor, tårtdekorationer, tyckte jag:


Tårtdekorationer i skogen???

                                                                                                                                                               Vi såg många flugsvampar, men den här lilla runda var nog sötast.


Söt liten rund svamp, men den ska man inte äta!

                                                                                                                                                              Vi gick och gick och gick och mina nya gummistövlar var jättebra. För det var bitvis ganska blött i skogen.

Men bäst var nog fikastunden på några stockar. Kaffe/saft och mackor.


Sammanbitna och undrande om vi skulle få med oss nån svamp hem…

                                                                                                                                                             Just då kom en tjej och hennes pojkhund förbi. Hon hade hittat så mycket svamp, sa hon, att hon inte kunde få med sig allt och ville vi se stället? Jag följde förstås med och tittade.


Nej, vi plockade inte såna här, men de såg så häftiga ut att jag ville fota dem. Bilden blev förstås inte lika häftig som verkligheten.

                                                                                                                                                              Hopp och skutt över ett dike och… där!.. Där hittade jag dessa!


Men vi plockade inte såna här heller…

                                                                                                                                                                   Hur var det nu då? Fick vi med oss nån svamp hem? Jorå, knappt tre liter plockade vi på nån timma. Sen var det en liten herre som tröttnade och ville åka hem. Och det passade ganska bra, för solen började sjunka bakom trädtopparna.


Mest trattkantareller blev det och en och annan taggsvamp.

                                                                                                                                                             Medan jag rensade eländet svampen vid köksbordet spelade Elias dataspel och Fästmön lagade till denna sörja:


Lös i magen, nån?

                                                                                                                                                                 Men det blev ju rätt god middag som serverades – tacos!


Taco hej, leverpastej!

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Idag fick jag min a-kassa, den sista på ett tag. Hela 8 800 kronor. För en månads ”jobb”. Det räcker inte till mina månadskostnader. Tur att jag är en sparsam so-and-so.

Lite vill jag unna mig och Fästmön. Därför tog vi bilen till Restaurang Java efter att Anna varit på Öppet hus på Elias fritids – Förorten tur och retur för hennes del, jag hann ju inte med.

Så det blev ett glas mjölk. Ett STORT glas mjölk. Det är ju gott och ett livsmedel med högt näringsvärde.


Gott och nyttigt.

                                                                                                                                                            Anna satt intill akvariet, men vi åt faktiskt inte fisk eller skaldjur utan kyckling. Anna åt spett, jag åt nån gryta som skulle vara stark. Den var mesig och av kycklingen hittade jag bara spår. Resten var mest grönsaker. Men det var ändå ganska OK.


Ingen fisk saknades i akvariet när vi hade ätit klart.

                                                                                                                                                               Som vanligt var det kul att titta på och kommentera folk. Men jag kan ju naturligtvis inte blogga om dem, för alltid är det nån jag förargar då. Samtidigt vet jag ju att ”alla pratar om alla” – med största säkerhet pratar folk om mig också när vi är ute. Här får du i stället titta på den fina dekorationen av morot som smyckade min rätt.


Nej, jag åt inte upp denna, den var ju gjord av morot.

                                                                                                                                                            Magarna står i fyra hörn och kläderna stinker friterat. Men vi är ganska nöjda och glada ändå. Notan blev jättebillig, så jag stannade till vid ICA Heidan på vägen hem och köpte en bit paj till morgondagens lunch.

Nu hänger min jacka på vädring och vi hänger vid våra datorer en stund. Strax ska vi samla oss för en titt på Bron, som hade premiär på SvT1 igår kväll. Men då kunde vi inte titta eftersom vi befann oss mellan Annas jobb och här. Tur att DVD:n har en inspelningsbar hårddisk. Den använder jag flititigt.

Undrar du för resten om jag inte längre ser på Babel, litteraturprogrammet? Du har rätt! Jag orkar inte med programledaren som är alldeles för förnumstig för min smak. Och då låter jag bli att titta. Lästips får jag på annat vis! Men byt ut programledaren och Tofflan tittar igen.

I morgon är det fredag och Anna ska hem till barnen. Jag åker ut på lördag tillsammans med mina nyinköpta gummistövlar. Förhoppningsvis blir det en tur i svampskogen nån av dagarna.

Read Full Post »

Dagens utflykt gick till Fruängen. Vi var bjudna på lunch hemma hos mammas kusin Barbro och hennes man Arne. Barbro hade snabbt rabblat en vägbeskrivning i luren härom kvällen, jag klottrade som attan – och igår var jag MYCKET TVEKSAM till om vi skulle hitta. Jag skriver nämligen som en kråka. Kråkfötter. Men faktum är att jag inte körde fel en enda gång! STOLT!

Kusinerna träffas inte så ofta eftersom Barbros föräldrar, som bodde i Metropolen Byhålan, inte längre är i livet. Men de var jättesnälla mot mig när jag var liten och mamma var sjuk! Jag minns inte alla gånger jag fick äta mig inte bara mätt utan übermätt hos Ester och Harry!!!

Barbros och mammas pappor var bröder. Ibland tar Barbro en tur neråt eftersom hon har en bror i Östergötland och för lite sen tittade hon faktiskt in till mamma i samband med en familjeangelägenhet. Men som sagt, det blir inte så ofta kusinerna träffas. Dessa två tjejer som lekte mycket som barn.


Barbro i turkost, mamma i rosa.

                                                                                                                                                              Extra roligt var det att Barbros och Arnes äldsta dotter Monica dök upp. Min syssling, som jag inte har träffat sen vi var tonåringar. Och det är länge sen, som du förstår… Solbränd och fräsch, med egendesignat armband kom hon på sin cykel från en av förorterna lite närmare Stan. Monica ska för övrigt på hantverksloppis i Norrtälje på måndag och sälja sina smycken. Varför inte ta en tur dit på eftermiddagen för att kolla in läget? Om jag inte minns fel var det mellan 16 och 18,  plats vet jag tyvärr inte. Men Norrtälje är väl inte så stort???


Monkey var lite trött efter cykelturen, men pappa Arne och mamma Barbro ser pigga ut.

                                                                                                                                                                  Vi bjöds på kaffe och hembakat när vi kom. Vädret var OK och vi kunde sitta ute. Härligt! Knappt hade vi svalt sista tuggan förrän vi bjöds in till ett härligt lunchbord med lax, färskpotatis, kantareller och annat smått och gott. Kantarellerna hade Arne plockat, men firren var från Coop…


Monica piggnade till av den goda maten.

                                                                                                                                                                    Den stackars Arne fick skäll för att han gett sig ut i svampskogen utan varken waranbricka eller mobiltelefon – eller hörapparat. Själv skrattade han mest lite smått åt fruns och dotterns oro.

Han är så cool, Arne! Inte nog med att han är en riktig tryffelhund med sina kantarellställen. Stolt visade han upp sina bridgepriser och berättade om sin frimärkssamling från Tyskland. Imponerande!

Barbro har varit lärare. Idag ägnar hon sig mycket åt att släktforska. Bland annat har hon grävt fram en halvfaster som fortfarande är i livet. Hon ser rätt sträng ut på bilden nedan, men är jättesnäll!


Barbro har grävt fram en halvfaster.

                                                                                                                                                               Monica jobbar också som lärare, men med bild, form och textil. Tänk så lite man vet när man är barn om vad man som blir av en som vuxen… Monica är två år äldre än jag och jag måste erkänna att jag såg upp till henne när hon besökte sin mormor och morfar om somrarna.


Textilfröken och Tryffel-Arne.

                                                                                                                                                                 Efter lunchen tittade vi på bilder av barn och barnbarn. Sen blev det dags för kaffe i pergolan igen, denna gång serverad till en ljuvlig smultron- och rabarberpaj och vispad grädde.


Paj med smultron och rabarber.

                                                                                                                                                                 Jag behöver väl inte säga att mamma och jag blev gaaanska mätta..? Man kan ju liksom inte låta bli att ta fast man inte borde…


Mamma hade en bra dag, tror jag.

                                                                                                                                                           Besöket rundades av med förevisning av träd, blommor och annan växtlighet. Vackra blommor fanns på både fram- och baksidan på tegelradhuset.


Här en gul ros som trots sin färg är vacker, tycker jag!

                                                                                                                                                              Jag fick se potatisodlingen i hinkar, äppleträd och ett utbyggt staket. Och i plommonträdet ett fågelhus, signerat Harry Berg, Barbros pappa.


Ett vackert fågelhus, signerat Harry Berg, i plommonträdet.

                                                                                                                                                        Vinbären var otroligt röda i solen. Men så gick solen i moln och vi packade in oss i Clark Kent* för avfärd hem till Uppsala. Jag varnade dock att vi kanske återvänder snart – för inte var det svårt att hitta till Fruängen, inte.

En skön dag i trevligt sällskap och med massor av gott att äta. Både mamma och jag är alldeles matta. Gissningsvis blir det lite TV (Kronprinsessans födelsedag) och lite dator nu i kväll, det är väl vad vi orkar…


De röda vinbären var extra röda i solen.

                                                                                                                                                             Stort TACK till familjen J!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = my knight in shining armour

Read Full Post »