Döskalleträff och fullt pådrag

Ett ösigt inlägg.

---

 

Denna ska läsas och omskrivas!

Det är så där ibland. Att allt liksom händer på en gång. Man kan säga att det har varit en sån dag. Papper som skulle skyfflas IRL och digitalt fixade jag under förmiddagen medan jag laddade för viktiga saker. Under tiden trillade en spännande prosadikt in för läsning och recension. Det är lite mycket nu, så jag kan inte säga exakt när den kommer. Tills vidare får du nöja dig med att beskåda det skitsnygga omslaget, signerat Peter Bergting. Själv har jag gläppat i häftet och läst lite grann. Med blyertspenna, förstås.

Det väntade samtalet kom en minut före utsatt tid och varade en halvtimme. Flera frågetecken rätades ut och så blev det ett och annat utropstecken. Men att utbrista

Hurra!

är alldeles för tidigt än. Eller på sätt och vis enades vi om ett smärre

Tjolahopp!

i alla fall – vilket faller under kategorin

Alltid något, bättre än inget.

Eftersom ingen har undrat vad det handlar om behåller jag det för mig själv och de närmast sörjande.

På träff med döskallar.

På eftermiddagen for jag iväg på döskalleträff. Det har inte ett skit att göra med den Döskallelista som finns i den här bloggens huvud, vilket jag är synnerligen glad för! Två timmar försvann hur snabbt som helst och jag hann med ett par ärenden dessutom. Fortsättning ska följa i ett sällskap utökat av såväl mopsar som människor.

I morgon kommer älskade Fästmön. Jag hinner inte städa innan dess, så jag hoppas att hon inte är lika känslig för damm som jag är. Min näsa har kliat otroligt idag. Kanske är det alldeles förfärligt dammigt här. Men när jag googlade på det kom jag fram till att det betyder att pengar är på väg. Näsan kliade MYCKET idag, för övrigt.

En liten tur bland de bloggar jag följer hinner jag nog med innan en vän ringer. Och sen är det ju dags för mina antikviterade grå celler att jobba klockan 20.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miljardräkning väntar …och ledningen flinar

I morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen igen, som alltid när det gäller den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård. Igår kväll hade jag nämligen läst i lokalblaskan – allt i tidningen är väl sant? 😉 – att prognosen för framtiden visar en kostnadsökning i miljardklassen för Sjukstugan i Backen. Detta med anledning av att antalet äldre ökar och att antalet patienter med svåra diagnoser blir fler. Alltså äldre äldre = fler sjukdomar som hör till åldrandet. I år har man därför centralt reserverat 49 miljoner för vård av de äldre.

Men det räcker ju inte! Sveriges Kommuner och Landsting räknar dessutom med att kostnaderna stiger upp till 50 procent inom offentliga verksamheter som sköter vård samt kommunerna de kommande 25 åren. Naturligtvis lär detta innebära höjda skatter för invånarna, det pratas om 13 kronor fram till år 2035.

Då vänder det sig i min numera rätt stora mage när jag öppnar DAGENS tidning och ser ledning flinande blicka emot mig på en sida. Rubriken skriker ut att man inte ser nån anledning till oro. Nej, nej… Det klart att ledningen med sina feta löner alltid klarar sig, men hur går det för dem som behöver vård framöver?

Receptet för att möta prognoserna om hårdare tider är effektivseringar, nya läkemedel och nya behandlingsmetoder. Gissningsvis menar man med effektiviseringar neddragningar av personal. Önskvärt vore att man drog ner på byråkater, inte ännu mer vårdpersonal. Men det är ju inte troligt!.. Och vi alla vet ju att nya mediciner och behandlingar ofta är dyra saker innan licenser släpps fria. Då måste det prioriteras. Detta innebär säkerligen högst segdragna etikdiskussioner (Typ frågor som: Ska en svårt sjuk människa verkligen få en medicin som bara lindrar hennes sista tid och som inte kan bota?). Eftersom diskussionerna som sagt tar tid – och tid är ju en bristvara för den som är svårt sjuk – hinner många patienter dö under tiden. Och då slipper man ju betala för medicin och vård av desamma. Fy farao så krasst! Jag undrar hur många liv denna ledning har på sina samveten om man skulle titta efter. Ibland önskar jag att lokal media verkligen TITTADE efter. Ordentligt. I stället för att ge fel titel till Högsta Hönan (tack och LOV är densamma inte Högsta Höns på Sjukstugan utan bara i Sandlådan!).

Det kan inte bli annat än en svart bak för detta krassa tänkande, eller?!

En fet, svart bak för krasst tänkande och andra dumheter/elakheter.

                                                                                                                                                              För inte tror jag att dessa så ERFARNA personer är så naiva att de tror att allt löser sig bara alla hjälps åt. Extra många gånger STUDSAR jag i taket när en person, som DLF* klassade som nån som har en bokstavsdiagnos, säger:

Det är en hel kedja av delar som måste fungera tillsammans. Man kan inte bara lasta över allt på sjukvården. […] Om folk har ett jobb så ingår de i ett socialt sammanhang och då mår de också bättre och kräver mindre vård. Dessutom bidrar de till samhället och betalar skatt. […]

Detta är alltså sagt av en som var med och slog i spikarna i min kista. Motsägelsefullt är bara förnamnet. Jag hoppas att jag blir riktigt vårdkrävande och besvärligare än nånsin så att jag kostar massor. Jag har en döskallelista här på bloggen som endast jag kan se, men ett klick så är den offentlig. Och där framgår vem som har gjort vad.

                                                                                                                                                        *DLF = obehagliga personer på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Ytterligare en listjävel: Tacksamhetslistan

På uppdrag av Systerdyster, en mycket klok syster, kommer här nu en tacksamhetslista för dagen och stunden. Ingen ordning eller värdering i tacksamheten, bara en vanlig listjävel om 100 jävla tacksamma företeelser i mitt liv:

1. Som sagt, vatten i kranen idag.
2. Jag mår rätt bra trots infektion, brister och sånt.
3. Jag kan se.
4. Jag kan gå.
5. Jag kan höra.
6. Jag har en älskad vid min sida – OCH jag har fått en familj genom henne inklusive en pappa.
7. Människor – såväl okända som kända –  är så snälla mot mig och skickar bokpaket och vykort.
8. Många skriver så vänliga och rosande kommentarer här på bloggen.
9. Min blogg är min räddning!
10. Min mamma bryr sig om mig.
11. Jag fick en jacka av Anna häromdan. En jacka som har hängt i hennes garderob ett tag och som var så gott som ny. Den räcker ända till dunjackan!
12. Min bil startar varje dag.
13. Jag slipper göra en stor service på bilen i år, vilket gör det lindrigare ekonomiskt.
14. Jag hade pengar att unna mig lite naturgodis idag.
    Exotic snacks!          
15. Jag har vänner som bryr sig.
16. Jag fryser inte.
17. Jag svälter inte.
18. Jag har en älskad pappa i mitt minne.
19. Jag kan känna.
20. Jag har ännu en tid kvar på min prenumeration på lokalblaskan.
21. NÅGRA grannar hälsar fortfarande på mig.
22. Jag har en fin TV.
23. Jag har en tejpad mobil, men den fungerar.
24. Jag kan läsa.
25. Jag har sköna tofflor att gå i inomhus.
26. Idag har jag en vän att ringa till.
27. Jag fick en skön promenad idag.
28. Jag har fortfarande tak över huvudet.
29. Jag har fortfarande pengar på banken.
30. Jag kom ihåg att gratta en vän på namnsdagen idag.
31. Idag har jag ingen värk.
32. Det är tyst och skönt i huset.
33. Mamma sa att jag får post från henne.
34. Jag har inte skoskav.
35. Min trasiga känga är lagad inför vintern.
36. Jag har en hög med spännande böcker som jag inte har läst än.
37. Vi hittade bra presenter till vårt födelsedagsbarn.
38. Jag ser ett vackert träd utanför mitt fönster.
39. Jag är fri att gå ut när jag vill.
40. Jag har ingen chef.
41. Jag fick en rabattkupong från ICA på 25 kronor idag.
42. Jag kan använda skrivandet för att komma igenom svårigheter.
43. Jag har överlevt en av de svåraste kriser jag gått igenom med exakt 21 månader idag.
44. En före detta vän tog kontakt med mig härom dan och pratade med mig.
45. Jag har modet att säga adjö till människor som jag inte vill ha i mitt liv längre.
46. Jag har modet att höra av mig till vänner och bekanta som har mist en närstående.
47. Jag har en säng.
48. Jag har elektricitet.
49. Jag har en dunjacka till vintern.
50. Jag har fått ett mejl från en vän alldeles nu!
51. Jag har tillgång till dator med internetkoppling.
52. Jag kan ha mina kontaktlinser igen.
53. Jag har humor.
54. Det finns nåt gott i alla – även i mig.
55. Jag blir rörd över omtänksamhet, känner att den alltid är lika oväntad.
56. Jag väcktes med en puss i morse.
57. Jag sover gott på natten.
58. Onda Lårkan var bara en ytlig propp.
59. Jag är en jävel på att skriva listjävlar.
60. Jag kan blockera dem som får mig att djupdyka.
61. Jag är känslig.
62. Jag har många fina bilder på min familj – nu levande och inte längre levande personer.
63. Jag minns hur man stämmer en gitarr.
64. Det finns toalettpapper.
65. Jag är inte rädd för poliser.
66. Jag har Allhelgonahelgen i Stockholm att se fram emot tillsammans med Anna.
67. Det går fler tåg.
68. Jag behöver inte åka buss.
69. Att skriva en tacksamhetslista är precis en sån utmaning jag behövde idag.
70. Jag behöver inte sjukskriva mig om jag blir sjuk. Ingen bryr sig. Än så länge.
71. Jag har sex år kvar och väldigt lite att betala på mitt bolån.
72. Det är många jag ser fram emot att träffa, framför allt bekantskaper genom bloggen!
73. Jag slipper DLF*.
74. Jag har gjort en döskallelista som uppdateras löpande och som bara jag kan se.
75. Jag kan skratta.
76. Jag kan gråta.
77. Jag kan säga TACK!
78. Min fästmö förstår mig!
79. Jag vågar knacka på stängda dörrar.
80. SOS slapp bli en grönsak.
81. Jag kan välja att blunda.
82. Mitt horoskop sa att jag är en vinnare idag.
83. Min mamma trivs i sitt nya hem.
84. Idag var det INGEN räkning i postboxen!
85. Det är roligt att twittra trots att det inte funkar att twittra från mobilen.
86. Jag har gjort två människor glada idag har de sagt.
87. Min lingonvecka slutade idag!
88. Jag kan gå omkring i slafskläder på dagarna – ingen bryr sig.
89. Jag har skrivit en halv bok. Ungefär.
90. Där jag bor får jag uppleva fyra årstider.
91. Jag har fått uppleva så mycket.
92. Jag har lärt mig den hårda vägen att inte lita på människor, men också att tro dem om gott.
93. Att lära sig ödmjukhet är en utmaning!
94. Jag har snart skrivit etthundra saker/företeelser som jag är tacksam över.
95. Jag har stora fötter och står stadigt.
96. Jag kan fika när jag vill på dan utan att nån har synpunkter på när, var, hur och med vem. Eller vilka samtalsämnen som kommer upp.
97. När jag hör vissa utbrott från underjorden är jag glad att jag inte har egna barn.
98. Jag är inte fullkomlig men jag är utvecklingsbar!
99. Jag behöver inte ägna timmar åt att sminka mig varje dag – inte för att jag är skitsnygg utan för att jag bara inte sminkar mig.
100. Jag har klarat av den här uppgiften – och det trodde jag inte!

Belöningsdags!

Read Full Post »