Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jämlikhet’

Ett inlägg om en bok.


 

Karin WahlbergLivet går vidare heter en av mina favoritförfattare. Hon har många litterära strängar på sin lyra och har skrivit både för yngre och äldre, deckare och historiska romaner. Nu i våras kom den andra delen i hennes serie om lasarettet, Livet går vidare. Jag fick boken i födelsedagspresent av Jerry och Elias – TACK!

Det är fortfarande 1950-tal när vi läsare får följa läkare, läkarfruar, sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor med flera på lasarettet i Ekstad. Boken inleds nästan som en deckare, emellertid. En ung kvinna attackeras utanför sitt hem och knivhuggs i magen. Naturligtvis hamnar hon på lasarettet. Samtidigt väntar doktorinnan Nancy Brandh parets tredje barn, medan maken Egon däremot väntar på en överläkartjänst. Men är det nåt annat som håller honom kvar på arbetet om kvällarna? Och hur ska det gå med Ella-Kristin och hennes kompis Stina, på väg att bli sjuksköterskor? Och Ulla, som fick avbryta studierna på grund av polio? Lilian från Motala, som blev försmådd vid altaret?

Det är inte bara kärlek på lasarett när Karin Wahlberg skriver den här boken. Den ger spännande glimtar av en tid innan jag föddes, en tid när såväl teknik som mediciner och behandlingsmetoder utvecklades. Det är ännu männen som räknas mest, men en kvinnlig läkare har kommit till Ekstad. Dessutom proklamerar Lennart Hyland en Frufridag i sitt populära radioprogram Karusellen. Ändå är det långt kvar till jämlikhet mellan könen. Att bli fru är fortfarande det viktigaste – för en del.

Livet går vidare är en underbar historia om och skildring av livet i och omkring ett lasarett på 1950-talet. Allt är inte bara kärlek och fras av vita rockar – här finns alkoholproblem, oönskade barn, hustrumisshandlare och cancer också.

Toffelomdömet blir det högsta- trots att jag hittade korrekturfel!!!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Jamen dä ä ju torsdag idag! Och då vet den som följer den här bloggen lite regelbundet så där att det är dags för veckans hissning (Anders) och dissning (DLF). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Anders


DLF

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En fantastisk resa genom ett liv. Så skulle jag vilja karakterisera det sommarprogram med Birgitta Stenberg jag just har lyssnat till.

Birgitta Stenberg är mest känd som självbiografisk författare – om än inte riktigt rumsren sådan. Inte förrän nu. Nu när man lyfter fram det som tidigare hölls emot henne. Om detta pratar hon, liksom om sin ö, där hon bor nu, och sin utställning på Gotland där hon fick se sina verk med en utomståendes ögon, lite grann.


Birgitta Stenberg pratade jämlikhet, författarskap och krig, bland annat. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                         Lysande är Birgitta Stenberg när hon ironiserar över krig och allt i dess följd, till exempel mord och våldtäkter på kvinnor och barn. Lysande och skarp och mycket ironisk.

Men när hon försvarar Gudrun Schymans pyromandåd med de 100 000 kronorna, har jag lite svårt att följa med i resonemanget, trots att hon redogör för de argument hon fått sig tillsända i ett mejl från pyromanskan själv. Jag KAN INTE tycka att det är OK att elda upp en summa som nästan, nästan skulle betala hyran för ett år åt min Fästmö

Birgitta Stenberg har onekligen levt – och lever fortfarande – ett mycket spännande liv. Jag menar, vem har skrivit ett femtiotal böcker, haft sin första konstutställning som 70-plussare, varit älskarinna åt en ex-kung, åt kvinnor..?

Men det avsnitt i programmet som griper mig mest är den stunden hon pratar om döden och om att förlora den man älskar till just döden. Om kärleken, om frånvaron och om närvaron av den älskade. Om kroppens längtan och saknad, om ögonen som inte längre ser. Om att försöka rädda livet, om att försöka hålla det kvar. Då rörs jag och stannar upp i min strykning och bara lyssnar.

Read Full Post »