Nyårsdagen 2014

Ett inlägg om dagen idag.

Det var ju inte så himla kul att bli väckt av skrikande människor klockan sex i morse. Funderar ärligt talat på att vara barnslig och skrika tillbaka – i morgon bitti. Missade en sovmorgon, men får ta igen den i trettonhelgen (söndag och måndag) när jag är ledig.

Ganska arg Toffla.

Jag satt ett par timmar med datorn i sängen och fick ont i ryggen. Sen läste jag och fick ont i nacken. Och ögonen och huvet. Till sist slumrade jag till nån timme. En bättre början kunde ju 2014 ha haft, men egentligen var den  OK, trots den tidiga väckningen.

Mamma klev upp kvart i tolv. Ja, det är sant. Hon är ju vaken om nätterna och sover om dagarna, medan jag är tvärtom. Det förklarar kanske till viss del att vi inte alltid drar jämnt. Jag känner att mina lediga dagar slösas bort här inom hemmets fyra väggar, där jag dessutom får smyga omkring och ägna mig åt tyst verksamhet så länge mamma sover. Dessutom blir jag jäkligt rastlös… Vilken tur att Morgon-Vännen förbarmar sig över mig och utmanar mig i Wordfeud!

Det är skidor på TV och då är det toppen att kunna parkera mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv har jag duschat och tvättat håret, stoppat en strumpa, spelat Wordfeud och bloggat. Och vilat öronen, förstås. I morgon ska de utsättas för (o)ljud igen, för då börjar jag arbeta.

I afton går tredje och sista delen av Fröken Frimans krig. Den tänker jag se innan jag nattar mig. Och på torsdag kör Antikrundan igång en ny säsong. Programmet firar 25 genom att starta där allting började – i Malmö. Efter det blir det Tyskungen, en TV-film baserad på Camilla Läckbergs bok med samma titel. De tidigare TV-filmerna har inte varit så imponerande, men har ändå gett en stunds underhållning. Därför tänker jag titta.

Claudia Galli Concha spelar Erica i Tyskungen. Några bra recensioner har det inte blivit – inte ens från kanalen där filmen sänds. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: SF.)

Dagens middag blir åter rester från julen, denna gång kalkonskinka, köttbullar, kycklingköttbullar, prinskorv och kalkonprinskorv. En köttig blandning, helt enkelt. Vad äter du idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

I vårsolens glans…

Vårsolen är obarmhärtig. Det märkte jag när jag klev ur sängen idag. Nog dammade jag igår kväll, men det syns inte. Solen är förresten inte bara ombarmhärtig, den är förrädisk också. Trots sin styrka visade min termometer en utetemperatur på minus nio grader – i solen, just.

Obarmhärtig och värrädisk.

I morse blev jag väckt kvart över sex av att jag hade fått ett tweet. Dumma mig som hade glömt stänga av signalen på Ajfånen! Lyckades somna om ett tag – efter att ha stängt av signalen – bara för att vakna nån timma senare igen. Ajfånens signal var av, men den vibrerarde. Nytt tweet. Det måste finnas ett sätt att stänga av alla jävla signaler under den tid jag vill sova! Men om man ska använda Ajfånen som väckarklocka sen, hur blir det då? Inte vet jag om det är nåt jag ska lära mig, för det finns ju en viss risk att jag måste returnera Ajfånen den sista maj – det är ju en tjänstemobil. Kanske köper jag en privat sen, men det är det här med kameran… Den är faktiskt värdelös i Ajfånen jämfört med min Nokia! Och tyvärr måste man ha sim-kort istoppat i Nokian för att man överhuvudtaget ska kunna starta den. Det funkar ju inte om jag stoppar mitt privata simkort i en nyinköpt Ajfån. Som sagt, tål att tänkas på…

Jag var lite rastlös när jag kom upp i morse. Kaffet perkolerades fort och fint, men det var ju det här med morgontidning. Idag känns det tomt, det ska jag erkänna. Men att efter +30 år som prenumerant på lokalblaskan och ett antal besvarade läsarenkäter få två trisslotter som tack, det är snudd på lika vänligt som att inte få nån avtackning  efter nästan 23 års jobb (jorå, den har jag varit med om). Så jag vet att jag har fattat rätt beslut och att jag hellre lägger de 2 750 kronorna på till exempel mitt trådlösa internet. Det kostar en del, särskilt som jag har valt att ha kvar linan till stordatorn. Hur som helst, jag skrapade ju mina Trisslotter och vann 30 kronor för ett tag sen. Hämtade en ny lott och den skrapade jag igår kväll med detta resultat:

Vad ska jag göra för denna vinst på 30 pix?

Jag kan alltså fortfarande bli miljonär! Och DÅ, om jag blir miljonär, alltså,  ska jag tänka en och annan snäll tanke om lokalblaskan, men inte förr. Min nästanbror blev i alla fall erbjuden två månaders gratis abonnemang på tidningen, för min del var det bara tack och hej. Trisslotterna var ju ersättning för läsarundersökningarna, dessutom, och inga hej då-presenter.

I köket står lilla datorn och på den läser jag morgontidningarna på nätet. Det går ju inte att läsa

allt

för

allt

läggs ju inte ut, men man får ändå ett hum om vad som är på gång.

På gång här är att gå ett varv med Snabeldraken. Jag har åtminstone tagit fram den, ställt den i hallen och stoppat in sladden i vägguttaget. Den ser onekligen ut som ett utropstecken här ifrån, där jag sitter på kökssoffan.

Det året jag avslutade mitt förra arbetsliv brukade jag städa till Agnetha Fältskogs dubbel-CD My very best. Häromdan läste jag om att hon släpper en CD med nyskrivna låtar i maj. Den ska jag förstås köpa! Sarah Dawn Finer och jag sjunger visserligen fortfarande duett varje morgon och kväll i bilen, men man måste variera sig lite med damerna.

Igår tittade jag för en gångs skull på Skavlan på SvT1. Jag förstår inte riktigt varför

alla

tycker att han är så bra, men igår ville jag titta därför att Agnetha Fältskog skulle vara med. Och vilken stjärna hon fortfarande är! Hon satt där och riktigt lyste bland övriga gäster, svarade lugnt och avspänt, även på lite jobbiga frågor. Och som avslutning på programmet fick vi höra och se ett framträdande av… Loreen. MEN HALLÅ! Det var väl ändå Agnetha Fältskog som alla som såg programmet ville vila ögonen på och lyssna till???

Världen är full av tjafslisor och ibland blir jag lite trött. Nu ska jag själv inte tjafsa för mycket utan hälla i mig mitt kaffe medan jag typograferar och taggar detta inlägg samt lägger in bilder. Därefter blir det ett stadigt grepp om Utropstecknet i hallen innan jag duschar och far ut till snorig och hostig liten pojke i Himlen. Lilla gubben, inte lätt att vara lite och ämlig. I övrigt blir det intressant att se om hans mamma klarar av att arbeta idag med sitt ryggskott. Ingen bra kombo det där, ryggskott och vårdjobb.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad i en kommentar här, INTE på Twitter, Mie!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara tar slut

Vilken kväll! Den har gått i rasande tempo och jag slog inte ner arslet förrän till Antikrundan klockan 20. Och då for jag upp och ner några gånger eftersom jag skulle hänga tvätt. Sen slumrade jag nånstans mitt i för att bli väckt av en kär vän som tyckte att en skål var fin och

[…] lite lagom häxig […]

Sen var det färdigt! Vi tramsade och flabbade och häcklade tröjor,  tänder, fjollor och fula uttal. Jag asgarvade högt i min ensamhet och väntade nästan på att det skulle komma vitklädda män som satte på mig en skjorta med knäppning där bak innan de förde bort mig för inlåsning; min kompis påstod att hon nästan (?) kissade på sig. (Tur att det inte är bildtelefon…)

Till sist tog mobilen slut och vägrade skicka sms. I stället visade den mina foton. (Den har en egen vilja! Igår när Fatou skulle fota mig och Annika Östberg satte den på musikspelaren…) Efter programmet ringde jag Fästmön – och då tog även den  vanliga luren slut och började tjuta. Lur nummer två låg redan på laddning.

I morse tog tandborstladdningen slut och jag ställde skaftet på laddning. Trodde jag. Bara det att jag glömde stoppa sladden i uttaget. Såg det inte förrän i kväll. Det räcker väl till en borstning, men ändå. Irriterande!

Glömde sätta i den i uttaget…

Och så jag själv. Känner mig sliten och slut. Kom hem sent från jobbet. Betalade två räkningar, städade badrummet, städade toan, slängde i mig mackor, duschade, ringde mamma (för hon hade ringt mig när jag duschade) – och, som sagt, kollapsade i TV-fåtöljen framför… Antikis.

Eftersom jag slumrade innan jag började sms-flamsa kan jag säkert inte sova i natt. Dessutom har jag en tupp eller nåt annat skit i halsen, så jag har torrhostat under hela tiden jag har skrivit det här inlägget.

Jag har en sån här i halsen, irriterande nog.

Nä, det är nog dags att borsta tanden – om tandborstens laddning håller till det. Jag hade tänkt skriva ett bitskt inlägg om pensioner, men jag orkar inte förfasa mig över de minst 30 000 svenskar som är 64 år och som har fått felaktiga pensionsbesked. Jag fick mitt besked igår och undrar om jag måste jobba tills jag är 100. Eller tills jag stupar. För pension i rimlig pensionsålder finns det inga möjligheter till. Vilken tur att jag älskar att jobba…

Read Full Post »

Lite tröttsamt är det allt…

1. … att bli väckt varje ledig dag nånstans mellan sex och sju av en duns och en illvrålande unge. Vad händer, liksom
2. … att nya grannarna liksom aldrig kommer på plats. De bara renoverar och renoverar (outsinlig källa av pengar, eller?), blockerar gångvägen utanför med bilar, men de tycks aldrig bli klara eller flytta in.

Nej jag vet att man inte får eller bör ha åsikter och funderingar kring detta som granne, men man kan ju inte hjälpa om man blir först mycket trött, sen rätt fundersam…

När är en viss flytt klar, egentligen?

I natt sov jag skitdåligt. Jag var jättetrött, men släckte inte ner förrän klockan var bortåt 2.30. Då blir man inte så glad när nån ger upp ett illvrål strax efter klockan sex på morgonen, jag lovar. Har legat kvar i sängen och slumrat lite av och till, men vid åtta-tiden gav jag upp.

Igår hade jag hoppats på att Fästmön skulle joina mamma och mig på Maestro, men hon blev inbeordrad att jobba kväll. Det är inte så hälsosamt att äta middag klockan 21 och sen nästan gå och lägga sig bums eftersom man börjar jobba klocka sju dan därpå (idag, alltså!). Men vi fick i alla fall vinka till varandra – jag och mamma från restaurangen, Anna från bussen som passerade vid 20.30-tiden. GAH så jag saknar min älskling!!! Gläds i alla fall för hennes skull åt de extra kronor extrapasset ger – det var ju kväll, röd dag och hon blev beordrad. Sånt kostar.

Dagens i-landsproblem handlar om vad jag ska sno ihop till middag. Jag har noll fantasi – och noll lust – till matlagning, men vi kan ju liksom inte äta på restaurang i kväll igen! I kväll är det dessutom TV-kväll – först Stjärnorna på Slottet, där det är Louise Hoffstens dag, sen Morden i Midsomer del tre av fyra. Jag vet att jag inte var så överförtjust sist över Morden, så nu kan det väl bara bli bättre..?

Stjärnorna på Slottet har jag höga förväntningar på. Jag tror att det blir mycket känslor även i kväll och att Louise pratar om sin MS, denna djävulusiska sjukdom som har drabbat alltför många av mina nära och kära.

Read Full Post »

Tumult, trivsel, skallebank och blå himmel

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.

Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.

När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Smuts-/fettgult

Mina tankar var smutsgula i morse när jag åter väcktes av smällande ytterdörrar och skrikande barn. Det har varit lugnt nu i några dar, men säg den frid som varar för evigt… Och okejrå, jag kan väl vakna klockan sju en måndagsmorgon även om jag inte ska nånstans. Fästmön är hemma hos sig och vad jag förstår har morgonen gått bra även utan Taxi Tofflan. Men det var en liten herre som klagade igår. Och jag förstår det. Det ÄR långt till fritids/skolan från mamma…

Idag ska jag städa lite här hemma, för jag gissar att jag får besök av släkt i veckan. Eftersom jag är uppfostrad av mina föräldrar ska man se till att man har ett dammfritt hem. Sånt sitter i benmärgen, numera.

Det jag har ägnat morgonen hittills åt är att försöka handdiska rent ett uräckligt fettfilter som i vanliga fall sitter i min köksfläkt. Nu ligger det och doftar diskmedel i diskstället. Det var nog det vidrigaste jag har gjort på länge… Urrrrrk!

Jag grinade lika glatt som min disksvamp.

                                                                                                                                                     Detta med att diska fettfiltret i köksfläkten är nåt man verkligen borde göra oftare! Men jag kan villigt erkänna att det inte var särskilt skönt för en sårad tumme att gång på gång repas mot metall… Händerna är nu torra men ändå feta – och luktar stekta. Inte så najs… Glömde det där med gummihandskar i min iver. Jag menar de mindre glada känslorna att bli väckt när man sover som bäst coolas ner rätt bra genom att skura fettfilter…

Igår kväll kände jag av benet igen. Nu drar det på baksidan av benet, en mycket oskön känsla. Känsla, för resten… Jag har inte så mycket känsel i benet, det liksom domnar från hälen upp till lårets baksida. Mindre skönt, men jag har säkert suttit i ett konstigt läge, så ingen behöver ringa 112. Det kanske räcker med att jag utför ett nummer av den berömda Lårdansen!

Nu ska jag bädda och läsa lokalblaskan, innan dammvippan åker fram. Fast först kommer tredje delen i Rippes story alldeles strax!

Read Full Post »