Midsommarlek

Ett inlägg i vilket utsidan på Tofflan är väldigt glättig, men insidan känner bara de närmast sörjande till. 

---

 

Jag lekte midsommar igår.

Igår lekte jag midsommar. Storhelger och traditioner är inte så viktiga för en del, men till midsommar ska det ätas sill, drickas snaps samt njutas av blommor och midsommarstång. Alltså gick jag ut hårt och passade på att midsommarsmycka mitt kök medan Fästmön var på besök i vården. Att sitta på ballen* var naturligtvis inget att tänka på – om man nu inte ville sitta där insvept i duntäcke. (Vilket påminner mig om att jag inte har ställt ut en enda blomma där än…)

 

 

En Full Rulle bestående av kallrökt lax fylld med pepparrotsost.

Jag dukade med fin, ljusgrön drällduk och tillhörande servetter. Att det var en drällduk stämde bra. Vi började drälla på den redan innan vi hade satt oss till bords. Anna kastade bubbelvatten med citron på den, men jag var värst, för jag slängde gräddfil och sillspad.

Dagen innan hade vi fått en bukett blommor av Annas snälla mamma. I den tryckte jag ner en liten midsommarstång av piprensare. Men först lekte jag med den, som synes ovan.

Anna hade förfärdigat En Full Rulle. Den hade jag ansvar för medan hon var i vården. Ansvaret gick ut på att rullen skulle in i frysen på en given signal från Anna. Jag misslyckades inte.

Midsommarstången monterad och på plats!

Sen var det här med montering av midsommarstång. Ja jag är ingen ingenjör och har aldrig påstått mig vara en heller. Monteringsbeskrivningar tillhör sånt jag kan gå igång på och skrika och svära över. Allra helst om beskrivningarna innehåller glada gubbar. Vem blir nånsin glad när man svettas över sjuhundrafyrtioelva delar varav sjuhundrfyrtitio ser likadana ut? Men till sist lyckades jag få ihop den lilla stången och den placerades på bordet intill midsommarblomstren.

Att få den lilla, j¤%&L@ stången att rotera sen av värmen från ljuset visade sig vara väldigt svårt. Där hade jag alltså misslyckats, trots att stången ju ser OK ut på bilden. Vilken tur då att jag inte bara är tillsammans med en Underlig Undersköterska, hon är teknisk dessutom. Det visade sig att jag hade vänt en liten pinne uppe i fästet mellan stång och ”propeller” åt fel håll. Det här med spetsar och hål är nämligen viktigt, vilket jag som vanligt inte fattade. Men det gjorde Anna! Hon fick igång stången och jag filmade den och la ett klipp på 15 sekunder på Instagram. För den som vill se långfilmen Midsommarstångande (50 sekunder) går det bra att klicka här nedan:

 

Midsommarmiddag. Notera att jag kom ihåg snapsviseboken!

Själva midsommarmiddagen avlöpte så småningom utan större problem än en massa dräll, som jag tidigare nämnde. Den här gången fattigmansserverade jag, det vill säga det fanns bara en sorts sill på bordet. Men matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök är väldigt gott! Var sitt kokt ägg serverades också och så den fantastiska Fulla Rullen. Den vill jag äta mer av vid fler tillfällen! Pepparrotsostens styrka brände i gommen alldeles lagom och behövde inte kompletteras med äkta vara. Rädisor var billigt så det fanns på vårt bord samt ost, knäckebröd och små plommontomater.

Jag hittade två flaskor Östgöta sädes i kylen. Flaskorna innehöll slattar så vi fick några snapsar var. Till varje snaps sjöng vi snapsvisor, förstås, och äntligen kom jag ihåg att lägga fram snapsviseboken jag köpte för en femma på Återbruket i augusti förra året!

Midsommardessert.

Desserten intog vi senare i vardagsrummet med kaffe bredvid. Jag hade slagit på stort och inhandlat svenska jordgubbar. Anna fick vispad grädde till sina, jag föredrar mjölk med några droppar ovispad grädde i. Gubbarna smakade förstås ljuvligt! Kvällen avslutades sen med sista delen av Chasing shadows, som naturligtvis slutade med en riktig cliffhanger, samt Cucumber och Banana.

Idag vaknade jag till den riktiga midsommarafton. Jag tog en rejäl sovmorgon, ända till klockan åtta. På förmiddagen ska vi ta det lugnt, för sen skjutsar jag Anna till jobbet där hon ska vara ända till klockan 21 i kväll när jag hämtar hem henne. Jag har en fin vän och familjemedlem som har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig på kaffe först, grillning sen. För tillfället har jag svårt med ensamhet. Vi stångas, kan man säga, den och jag. Då är det gott med nån som förstår och som erbjuder rätt hjälp, medan andra mest synes tycka att jag är besvärlig/lat/knäppig. Men mellan turerna idag ska jag förstås ringa min lilla mamma. Hon sitter ensam utan att nån har förbarmat sig över henne, nämligen. Det gör mig ledsen i hjärtat.

För att jag nu inte ska lämna dig som har läst ända hit med ledsamheter avslutar jag med en liten gissningstävling. Vilken av bilderna i kollaget nedan ska bort och varför???

Vilken bild ska bort och varför?

I morgon är det midsommardag och då jobbar Anna också. För att pigga upp oss tänkte jag nån gång på eftermiddagen ha dragning i tävlingen om pocketboken samt presentera vinnaren här på bloggen! Så håll utkik i morgon! (Det är inte heller försent att delta…)

Trevlig midsommar önskar jag dig!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjusovande i stormens ögonvrå

Ett inlägg fram på lördagsförmiddagen.

---

 

Jamen jisses så skönt det var att sova i morse! Jag var uppe och skuttade en stund runt halv sju. Öppnade därefter sovrumsfönstret och kröp ner i sängen. Först tre timmar senare vaknade jag… Det är nog så att jag sover som bäst när det regnar och stormar där ute.

Min fredagsmiddag bestod av urgammal tonfisksås och pasta. Jag kompletterade med små plommontomater och svarta oliver, ett glas vin och några halvdöa bitar goda ostar. Och tänk, jag lever fortfarande – till somligas förtret. Mitt sällskap var Den hemliga historien (nu har jag knappt 100 sidor kvar) och tända ljus. Det var enbart för att förhöja stämningen, det där med ljusen, till skillnad från Fästmön och barnen, där allting plötsligt svartnade och stearinljus blev ett måste…

Fredagsmiddag med förhöjd stämning.

 

Skumkrokodilerna tog slut igår kväll.

Jag satt i bästefåtöljen en stund senare och läste och spelade Wordfeud med Anna. Vi spelar ibland när vi inte har nåt bättre för oss, men det kan gå långt mellan dragen, så jag tänkte väl inte så mycket på det. I stället undrade jag vad det var för en tok som var ute och fotade med blixt i regnet… Det var naturligtvis ingen galning utan åskan, så jag gick och stängde av datorn, drog ur alla nätverkskablar etc och fortsatte läsa och gnaga på mitt fredagsgodis, Sally Gators (skumkrokodiler).

Sen kom det ett sms från Morgonen som upplyste mig där jag satt i stormens ögonvrå, ovetandes, läsandes och knaprandes på nåt gott (jag hade då gått vidare från krokodiler till popcorn och öl) om saker och ting: hela Himlen och lite därtill var strömlös! Det handlade om cirka 1 300 hushåll där i Förorten som hade blivit utan ström. Annas var ett av dem. Enligt lokalblaskan, som utan att läsa igenom TT:s illa skrivna texter* bara publicerar dem rakt av, berodde strömavbrottet på vinbyar. Nu tänker jag att alkohol är nog skulden till mycket, men troligen inte till detta strömavbrott. (Texten är fortfarande inte korrigerad. Men de läser väl inte tweets från sina följare, kanske… Eller så skiter de i dem.)

Eftersom åskan hade slutat startade jag datorn igen för att kolla strömläget hos Vattenfall. Där stod vilken tid man hade påbörjat arbetet med strömavbrottet och hur många hushåll som var drabbade. Det var oklart när strömmen skulle komma tillbaka. Anna lyckades ringa mig på sin mobil – mina sms till henne gick däremot inte fram – så jag fick en direktrapport från mitten av stormens öga. Hon satt med tända ljus i hela lägenheten och oroade för maten i kyl och frys. Nu är det tack och lov så att mat i frysen kan klara sig flera dygn om man inte gläpper i dörren. Men ändå. Tänk om det börjar rinna vatten från frysen…

Så småningom kom strömmen tillbaka, efter cirka en och en halv timme, tror jag. Det är ganska lång tid. Förra helgen var det vattenläckor och dåligt med vatten här hos mig i New Village, den här helgen strömavbrott. Vårt moderna samhälle är onekligen sårbart…

Idag är det strålande sol – i alla fall i New Village. Det blåser fortfarande väldigt mycket. Jag klev inte upp förrän halv tio idag, för på helgerna ger jag mig ledigt från att söka jobb. Jag har ju fått en del att fundera på över helgen dessutom och jag tänker så det knakar. Att sova på saker och ting är inte helt fel ibland. Men nu ska jag sätta fart med frukost och dusch och därefter åker jag till Himlen.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Då blir jag glad nästa gång jag startar datorn! 

* Många TT-skribenter har även särskilt svårt med skillnaden mellan ”innan” och ”före”.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintersolståndsdag utan clash

Ett inlägg om eftermiddagen och kvällen i New Village. 

Mamma anlände vid 14-tiden. Då hade hon ringt när hon var i Märsta. Jag svarade och skrek

Hallååååå…

i ungefär en minut innan hon hörde. Men när jag frågade henne om hon börjat höra illa svarade hon nej. Hon hörde bara inte just då.

Chauffören lämpade av mamma, rollator och väskor i entrén här och jag kånkade upp allt – utom mamma. Hon gick med krycka och i övrigt per egen maskin.

Jag fixade fika och hällde upp kaffe. Vet inte vart gästen tog vägen…

Gofika på vintersolståndsdagen. Men var är gästen?

Mamma blev otroligt sugen på chicken tikka masala, som jag nämnt vid nåt tillfälle. Det gav mig möjlighet att traska över till Tokerian lite senare och vila öronen inhandla ingredienser till detta. Mamma packade upp under tiden. Det tog två timmar. Men så gick jag ur hennes väg. Jag håller på att lära mig fortfarande när jag ska gå ur hennes väg så det inte blir clash eller friktion.

På Tokerian sålde de rintafilé, vilket fick mig att fnissa lite, ta en bild och skicka till vännen FEM. Hon har ju en viss förkärlek för just rintafilé.

Rintafilé såldes på Tokerian idag.

Jag hittade två blåa hyacinter på Tokerian och de fick följa med hem. I övrigt hittade jag inte så mycket, det var smockfullt med folk.

Till kvällen lagade jag inte chicken tikka masala utan kalkonfilé med potatisklyftor och sås och små plommontomater. Och tänk, mamma tog två (2) rejäla portioner – hon som inget äter! Det var roligt.

Kalkon, klyftor och matlagningsöl – för att stå ut.

Mamma erbjöd sig att diska efter maten. Jag tog de stora grejorna, som plåten etc samt sköljde av allting. Nånstans mitt i hörde jag att hon blev sur för hon ville se på TV. Detta för att jag satte mig vid datorn. Så nu blir det mest dator nattetid, tror jag. Bäst för att slippa nån clash…

Mamma är i skrivande stund parkerad med en mugg kaffe i soffan framför TV:n. Hon sitter där inne och kommenterar allting verbalt i stället för på Twitter. Själv ska jag runda av det här inlägget, för det går inte att koncentrera sig mer.

Till Agnetha Fältskog klockan 20 och Downton Abbey (sista avsnittet för den här säsongen!) klockan 21.30 i SvT 1 serveras skumtomtar. Jag behöver nog stoppa ett par i mina öron också.

Vad händer hos dig i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

FredagsMYYYS på Bokmässan

Ett humoristiskt inlägg med några stänk ironi. Och några droppar religiositet, by Jove!

Äh, jag bara skojar! Nån Bokmässa blev det inte för mig i år heller och fredagsMYYYS är för fjollor.

Jag har ätit middag och som den goda katolik jag skulle ha kunnat vara (ja, jag gifte mig nästan med en irländsk katolik en gång och då hade jag fått konvertera) har jag ätit fisk – såsom goda katoliker gör om fredagarna. Men när man ser bilden nedan kan man tro att jag var på väg att konvertera till nån religion där man dyrkar jasminriset… Det där röda ovanpå riset är för övrigt inte heller fisken utan små plommontomater.

Ris med tomater. Laxen ligger mest under riset, en bit är mun, dock. Notera åter min konstnärliga ådra – såväl mat som knäckemacka är Toffliskt dekorerade.

Man ska inte leka med maten, men håll med om att den blir roligare att äta när man gör ögon och näsa av tomater, mun av lax? Eller ritar ett bejbifejs i kaviar på knäckemackan?

Det där med bokmässan ljög jag lite om. Här i Uppsala har vi en egen liten mässa, inte katolsk, dock. Carina Burman föreslog bland andra mig för en stund sen på Twitter att vi ska bilda en Maria Lang-klubb. Av nån anledning råkar fru Lange ha många fans i den här stan… Oppositionskommunalrådet Szatmari Waldau (nej, hon är INTE släkt med Kristi brud!) är ett annat av fansen. Tål att tänkas på, tål att tänkas på, tål att tänkas på (jag mässar för att komma i bok-mässe-stämning)…

Vad mässar du om då? Vavavavavavavavavava??? (Don’t mess with me, bara…)

Livet är kort.

Read Full Post »

…och så lite mat på det där…

Jag har ju lärt mig av Somliga att dagens måltider är frukost, lunch och middag. Och så ska det vara två mellanmål och säkerligen i kvällsmacka. Har jag glömt nåt?  Till frukost åt vi fil, till lunch våffor. Så nu till kvällen lagade jag till laxfiléer i ugnen med fetaostpesto och med ris och plommontomater till middag.

Fetaostpesto ser inte gott ut, men det är det. 

Från mina gömmor i kylen grävde jag fram en flaska bubbelvatten med citronsmak till mamma och en julöl till mig. En öl som jag sparade från midvinterblotet…

Mysingen julöl gick fint till laxen.

Naturligtvis var vi tvungna att testa den nya lampan. Mamma

kläffsade med lampära…

(kommer du ihåg, FEM, vem som sa det?)

Den som INTE är less på att se den här lampan nu kan ju komma hem till mig och glo på den IRL. För nu har den visats från lite olika håll och kanter, tänd och släckt och hej å hå. Bara live kvar.

Jag gillar min nya kökslampa stenhårt, men till middagen föredrog jag kycklingracet runt ljuset, ett litet påskarrangemang jag lyckats få till.

Kycklingrace runt ljuset. 

Mamma ska glo på Let’s dance, jag känner att jag bör hålla henne sällskap, men jag glor nog på antingen mina två pågående Wordfeudmatcher eller min bok på gång. Den senare är verkligen spännande!

Och sen ska jag förstås glo lite i påskägget från Fästmön, för påskkorgen från Den Hjärtegoda L är nästan tömd. En Toffla måste ju få rikligt med mellanmål så hon inte faktar av…

Livet är kort. Och just nu låtsas jag rätt bra att det är gott.

Read Full Post »

Mitt händelserika liv: En stund på Tokerian

Efter att ha talat med min mamma i telefonen (Jag ringde. Nu har hon fått en ny krämpa och hon ringer mig om hon blir sjukare. Men hallå! Det är väl bättre att hon ringer en doktor eller ambulans än mig som bor 30 mil bort??? Och jag KAN inte åka 2 x 30 mil med en bil med en taskig broms bara för att plantera tagetes på pappas grav) insåg jag att jag behövde

1. frisk luft
2. få upp mitt humör
3. lite förnödenheter

Därför en promenad till Tokerian där följande utspelade sig:

• En karl försökte hitta rostbiff.
• Jag fyndade en ask plommontomater.
• Kaffet var billigt, så jag köpte två paket av det lokalrostade Lindvalls.
• Skithuspappret var inte billigare än vanligt, men jag behövde köpa det ändå.
• Vid ostarna såg jag K:s föräldrar.
• En snorkig madam före mig i scannerkassan åkte på en avstämning. Rätt åt henne! Sex kassar hade hon, men hon hade ”missat” att scanna massor. Sin unge hade hon redan släppt iväg med en glass som inte var betald. Ungen stångades en stund med den låsta grinden, varpå en äldre herre åthutade barnet och menade att det skulle vara försiktigt så att inte grinden gick sönder. Mamman var tyst, men gjorde en ögonrullning 🙄 ungefär som att mannen var korkad. Fast det var ju hon som var mindre smart eftersom hon lät ungen gå med en obetald glass. Jag svarade med höjda ögonbryn…
• På hemvägen blåste det och jag mötte Spökplumpen och blev rädd.
• Jag hälsade på tre demoner och kände mig jättetuff.
• Nu är jag hemma och ännu mer uppretad på gapiga ungar (eller det är ju EN unge som hörs hela tiden. Var är fjärrkontrollen???)
• Jag hostar och blir galen på mig själv.
• Jag har ställt fyra starköl på kylning – här ska vi bli fulla i kväll! (Inte blir vi det på två öl var, jag skojade!) – och nu vänter jag bara på att klockan ska gå så att Fästmön får sluta jobba och komma hem till mig och fira Kristi Flax!

Vad har du gjort idag???

PS  Precis när jag kört en maskin mörk tvätt och hängt innehållet på tork kastade jag fil på mina svarta shorts och min mörkgrå t-shirt.

Read Full Post »

Lördagsgodis

Vid 16-tiden fick jag så ÄNTLIGEN hämta hem Den Mest Älskade, den Ljuvaste av de Ljuva – Anna. Fast först stannade vi till vid ICA Heidan för att ladda hennes busskort och för att… ”komplettera”…

Ja alla fattar ju att påsen till höger är min, då, medan påsen till vänster är Annas. Och detta beror naturligtvis på KNÖLNINGEN av påsen. Storleken, har ju, som bekant, ingen betydelse…

                                                                                                                                                           Medan Anna stod och velade – andra grabbar sitt godis snabbt och rationellt (f*n, det kan ju ta slut under tiden!) – passade jag på att titta vad fyndlådan hade att erbjuda. Alltså, det var ju en hel del i rosa och då tänkte jag ju förstås på kära väninnan fru Hatt…

Men jag vet inte om en rosa kanin är nåt från den kära fru Hatt…

                                                                                                                                                   Kanske ett duschset i favoritfärgen passar bättre???

Duschsvampar i olika modeller och rivigheter fanns i sniggt rååååsa. Men det där till höger bild, DET är gult. Och gult är ju, som bekant, fult.

                                                                                                                                                  Annat smått och gott och kanske användbart så här års är de fina värmesitsarna för endast tio kronor. De fanns förstås i olika kulörer, men vi gillar ju svart bäst.

En sits för att hålla den lilla stjärtelutten varm kan ju vara användbart så här års.

                                                                                                                                                       Väl hemma i Den Nya Byn parkerade sig Anna vid datorn för att utföra en arbetsuppgift. Själv ställde jag mig i köket och SKAAAPADE – som den allkonstnär jag är. Se bara på dessa tomater!

Två tallrikar med SNIGGT skurna plommontomater!

                                                                                                                                                         Vi går lite närmare, för säkerhets skull, så du inte missar det SNIGGA!

Übersnigga, oder was?! (Detta var en så kallad retorisk fråga och skall, om den besvaras, förstås besvaras enbart jakande.)

                                                                                                                                                       Men så småningom levererade jag lite mer. Tänkte att Arbeterskan inte skulle bli mätt enbart på en SNIGGT delad plommontomat. Så det blev en tallrik sånt här:

Jag måste ha ketchup till ALLT – nästan. Även till rödvin.

                                                                                                                                                       SÅ! Nu ska inte jag flamsa mer och jag ska heller inte dricka mer vin, för i morgon lunch bär det av neråt sööööödern! Goder afton på sig, kära läsare!

Read Full Post »