Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nattetid’

Ett svalt inlägg.


 

Maj gadd! Jag kommer alldeles nyss från ett besök i Himlen, där jag hamnade vid fikabordet efter en bilresa med viss spänning. Mer om detta kommer i ett separat inlägg! Min lägenhet har morgonsol på ena sidan och eftermiddags- och kvällssol på den andra. Man skulle kunna tro att den är stekhet om somrarna – men icke! Jag är så tacksam för mina ”vippfönster”och det var så skönt att komma hem till härlig svalka inomhus idag.

Köksfönster vippöppet

Ett av mina köksfönster är här öppet för vädring. Och jag behöver inte flytta på en enda krukväxt!


När jag först flyttade hit
fanns det två stora fönster i köket. Hur lätta att öppna var dessa, tror du, när här bor en krukväxtälskare? Inte alls. I det här 70-talshuset fanns inte ens små vädringsfönster i köket. För ett par år sen bestämde min bostadsrättsförening att alla fönster i våra 300 lägenheter skulle bytas ut. OK, det var ganska mycket förberedelser för oss boende, med ihopfösning av möbler, inplastning av grejor, städning efteråt etc. Men oj vad det var värt det!

Jag har ett femtiotal krukväxter på mina fönsterbrädor. Inte en enda behöver jag flytta på när jag ska öppna ett fönster numera, tack vare den geniala möjligheten att öppna det genom att vika det inåt, framåt. Naturligtvis går det att öppna på vanligt sätt också – det är ju ett måste när jag ska putsa fönstren.

Den här funktionen gör att jag kan ha fönstren på båda sidor i lägenheten öppna samtidigt, vilket ger ett skönt och lagom drag och ljuvlig svalka även heta sommardagar. Det är nog det allra bästa med fönstren. En annan bra sak är att de i stängt läge tar bort nästan alla ljud utomhus. Särskilt sommarnätter kan det vara livligt på gården, ett ljud jag slipper om jag stänger. Och stänger jag åt andra sidan hör jag inte bruset från ”nya” E4:an. Men det är självklart inte bara ljud fönstren stänger ute. På vintern stänger de ute kylan så otroligt mycket mer än mina gamla fönster. Detta har förstås medfört minskade energikostnader för min bostadsrättsförening – och i förlängningen även för mig.

Fönstren levererades med persienner som tyvärr inte var av högsta kvalitet. Jag fick ta hit persiennlagare ett par gånger och jag är inte nöjd med lamellerna, som inte sluter särskilt tätt när persiennerna är nerfällda. Till sist gav jag upp och skaffade mörkläggningsgardiner till sovrummet. Det funkar hur bra som helst!

Går du i fönsterbytartankar? Surfa runt och kika på nätet för idéer. Jag hittade mycket matnyttigt hos Kronfönster. Men låt mig ge dig några oombedda råd:

  • Byt till fönster som går att öppna både på vanligt sätt och ”vippöppna”. Det är underbart att ha en sval lägenhet även en het sommardag!
  • Se till att fönstren stänger ute tillräckligt med ljud. Då slipper du höra grannars partajande och trafik nattetid.
  • Bra isolerade fönster gör att du stänger ute kylan på vintern också. Det innebär minskade energikostnader.
  • Skaffa mörkläggningsgardiner till sovrummet! Persienner är bra mot solljus, men gör inte ett rum tillräckligt mörkt att sova i.
Fönster

Det här fönstret är mest vackert, men säkert inte så praktiskt. Det sitter i en trappa i ett hus på Drottninggatan i Stockholm.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om livet.


 

Franciskus

Den helige Franciskus vakar över mig när jag är hos mamma.

Nä. Den helige Franciskus vakar inte längre över mig och min bädd på golvet. Jag ligger ju numera i min alltför mjuka säng här hemma om nätterna. (Egentligen är det nog inget fel på sängen utan det är jag som är för fet för den.) På nattduksbordet har jag en skyddsängel och på väggen vid sängen ett krucifix och en ikon som pappas ena moster har målat. Rätt skyddad, med andra ord, nattetid. Jag är verkligen glad att jag kan sova så bra som jag gör, för dagar som igår dränerar mig på energi trots att minimalt blir gjort. Dessutom vet jag att efter en dålig dag måste det vända och komma en bra dag. Låt mig få tro att dagen idag är en av de senare!

Dan har i alla fall börjat bra och i effektivitetens tecken. Jag har bäddat, kört en maskin tjockis-svart tvätt och hängt tvätten. Det faktum att jag nästan bara har svarta kläder känner jag till sen tidigare. (Att jag har en fäbless för randiga strumpor kände jag däremot inte till. Av dagens tvättade elva par var nio randiga! Snacka om vågat med randigt på fötterna!..) Som om det skulle göra mig smalare… Nä, är en tjock så är en och den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Alltså använder jag svarta kläder i stället för att banta. Det senare gör ju alla andra så bra. Själv vill jag inte just nu. Jag gillar att tröstäta när livet är tufft, så jag får ta att jag är fet. Men sen, när jag väl bestämmer mig för att gå ner i vikt, tvekar jag inte en sekund på att det går lika bra som när jag slutade röka. Jag hade rökt i nästan 30 år. Sen tog jag en medicin till hjälp under sju veckor, men redan på den sjunde dan vilade jag var jag rökfri. I september är det elva år sen.

Strumpor

Av elva tvättade par var nio randiga. Här är fyra av mina randiga par strumpor.


Dessutom har jag sökt fyra jobb,
bara så där HEPP! Ett av dem är klart mer intressant än de andra tre, men när det kommer till hopp om nytt jobb är jag aningen luttrad.

Skam den som ger sig!

tänker jag emellertid, för det är nåt jag har fått med mig hemifrån. Nån gång borde det bli min tur. Nån gång borde prövningarna upphöra. Samtidigt känner jag att dessa prövningar, som nu pågått i sex och ett halvt år, börjar ta ut sin rätt. Eller sitt fel. Det ironiska i det hela är att personen som gjorde mig detta illa själv har ett välavlönat jobb OCH en firma vid sidan av där h*n bedriver psykolog-verksamhet, en utbildning betald av vår gemensamma förra arbetsgivare, om jag inte är felinformerad. Samtidigt är jag väl inte förvånad. Man kan så ofta läsa artiklar om chefer som är psykopater och psykologer som är skolbokssjuka psykiskt. Vem vet, artiklarna kanske innehåller fakta och inte spekulationer..? (<== retorisk fråga).

Ibland gör det ont, detta jag skrev om i förra stycket. Andra gånger blickar jag inte bakåt utan framåt, för det är den enda väg jag kan ta. Man kan inte backa bandet Livet, vare sig det är tjockis-svart eller vågat randigt…

Ha en bra onsdag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om eftermiddagen och kvällen i New Village. 


Mamma anlände vid 14-tiden.
Då hade hon ringt när hon var i Märsta. Jag svarade och skrek

Hallååååå…

i ungefär en minut innan hon hörde. Men när jag frågade henne om hon börjat höra illa svarade hon nej. Hon hörde bara inte just .

Chauffören lämpade av mamma, rollator och väskor i entrén här och jag kånkade upp allt – utom mamma. Hon gick med krycka och i övrigt per egen maskin.

Jag fixade fika och hällde upp kaffe. Vet inte vart gästen tog vägen…

Eftermiddagskaffe i december utan gäst

Gofika på vintersolståndsdagen. Men var är gästen?


Mamma blev otroligt sugen
på chicken tikka masala, som jag nämnt vid nåt tillfälle. Det gav mig möjlighet att traska över till Tokerian lite senare och vila öronen inhandla ingredienser till detta. Mamma packade upp under tiden. Det tog två timmar. Men så gick jag ur hennes väg. Jag håller på att lära mig fortfarande när jag ska gå ur hennes väg så det inte blir clash eller friktion.

På Tokerian sålde de rintafilé, vilket fick mig att fnissa lite, ta en bild och skicka till vännen FEM. Hon har ju en viss förkärlek för just rintafilé.

Rintafilé

Rintafilé såldes på Tokerian idag.


Jag hittade två blåa hyacinter
på Tokerian och de fick följa med hem. I övrigt hittade jag inte så mycket, det var smockfullt med folk.

Till kvällen lagade jag inte chicken tikka masala utan kalkonfilé med potatisklyftor och sås och små plommontomater. Och tänk, mamma tog två (2) rejäla portioner – hon som inget äter! Det var roligt.

Kalkon klyftor o matlagningsöl

Kalkon, klyftor och matlagningsöl – för att stå ut.


Mamma erbjöd sig att diska
efter maten. Jag tog de stora grejorna, som plåten etc samt sköljde av allting. Nånstans mitt i hörde jag att hon blev sur för hon ville se på TV. Detta för att jag satte mig vid datorn. Så nu blir det mest dator nattetid, tror jag. Bäst för att slippa nån clash…

Mamma är i skrivande stund parkerad med en mugg kaffe i soffan framför TV:n. Hon sitter där inne och kommenterar allting verbalt i stället för på Twitter. Själv ska jag runda av det här inlägget, för det går inte att koncentrera sig mer.

Till Agnetha Fältskog klockan 20 och Downton Abbey (sista avsnittet för den här säsongen!) klockan 21.30 i SvT 1 serveras skumtomtar. Jag behöver nog stoppa ett par i mina öron också.

Vad händer hos dig i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Det här inlägget är inget för kackelmagade!!!


Ett inlägg som vänder sig till dig som tål äckliga kryp. 


Igår var vi ju och
badade i en riktig sjö, Fästmön och jag. Det var verkligen härligt att få doppa inte bara fötterna utan resten av sin feta lekamen i vattnet. Jag har ingen aning om vattentemperatur. Först tycker man ju bara att det är skitkallt, men förr eller senare brukar i alla fall jag doppa mig och simma lite.

Grusiga fötter

Grusiga fötter.


Vi skrattade lite
åt den där spinkige mannen som blev biten i tån av nåt, men det jag råkade ut för skrattade jag inte åt. Det var allt annat än najs och jag tvekade länge om jag skulle blogga om det. Nu skriver jag – bara för att bevisa hur mycket jag bjussar på mig själv. Det är ju så många som nattetid lus(!)läser varje ord jag skriver här – nu kommer nånting riktigt maffigt!

Vi satt ju först på filten en god stund och fikade. Det var ingen direkt sol där vi var, vilket tyvärr inte hjälpte nämnvärt mot mina soleksem. I natt kliade de värre än värst! Men… på tal om att klia… När jag satt där på filten kände jag att det killade till i brallan shortsen. Du som är tjej/kvinna känner säkert igen fenomenet och ofta är ett sånt kill nånting trevligt. Det killade till två gånger och jag försökte riva lite diskret. Sen killade det inte mer, vi badade och jag glömde bort alltihopa.

Hemma i New Village framåt kvällningen skulle jag gå på toa. Jag öppnar dasslocket, drar ner shorts och underkläder, sätter mig på toa – OCH FÅR SYN PÅ ETT SVART DJUR SOM KRYPER I MINA TROSOR!!! Jag hoppade inte upp och skrek, men det var inte långt ifrån. I stället tog jag ett resolut tag om krypet, slängde ner det i toaletten och kissade på det. Det rörde sig inte mer.

kryp i muggen

Kryp i muggen kan man säga att det blev…


Så nu går jag och undrar
om det bara var en tillfällig myra i brallan jag hade eller om det där krypet nu har placerat ett gäng ägg som ska bli nya aliens, kanske?

To be continued. Eventuellt, dårå…


Livet är kort.

Read Full Post »

Blev ganska full i skratt nyss när jag läste på nätet om Ann-Sofie i Linköping som hyr ut sin man – på Blocket. Maken Göran har varit arbetslös i två år. Jag har inte själv sett annonsen, men enligt Corren påminner den om en bilannons – med årsmodell och fälgstorlek anges. Och att Göran drivs på kaffe…

Skälet till att Ann-Sofie hyr ut gubben är, enligt tidningen, att hon hoppas på mer egentid och att få slippa Görans snarkande nattetid.

Vad ska man säga om detta tilltag dårå om inte ha ha?! 😆 Kanske ska tipsa Fästmön om detta tilltag, för resten. Fast vem vill ha en Toffla, årsmodell -62 med fälgstorlek 41/42 och som går på kaffe, öl, vatten och Annas pussar?..


Pussigt!

 

Read Full Post »

Tja, under natten har det kommit mera skit snö. Det verkar bli vädret framöver, den här lååånga, jädra vintern – och standardfrasen på mina morgoninlägg på bloggen… Jag undrar hur det ska gå, för jag är redan trött på den.

Det tog en kvart att borsta av och gräva fram Clark Kent* i morse och det var -7,3 grader kallt. Elias fick vänta inomhus tills sista minuten och sen blev det gasen i botten till skolan. Eller nån gas blev det inte i nån botten, jag körde så fort det gick – och det var INTE fort. Som vanligt var det inte plogat och det var snorhalt. Jag fattar inte, men det kan väl inte komma som nån överraskning för ansvariga för snöröjningen att det blir vinter..?


Ja, nog har vi fått lite snö. Den här bilden tog jag nyss från Annas sovrumsfönster. Som synes försöker solen titta fram.

                                                                                                                                                        Sur är jag också för två saker som jag upptäckte igår. Det ena är att en före detta kollega har skrivit allt annat än snällt om mig på sin blogg – och dessutom lagt ut hela mitt namn – tillsammans med en massa felaktiga uppgifter. Alla har rätt till sina subjektiva åsikter, men att hänga ut nån och dessutom lägga ut fel uppgifter och även ”glömma” att ta med vissa uppgifter det är INTE OK. Så vad gör jag nu? Jag har lämnat en kommentar på bloggen, vi får se vad som händer. Alternativet är att anmäla på ett eller annat sätt – eller att ge tillbaka. Och vad jag förstår är min blogg betydligt mer läst än min före detta kollegas.

Vidare blev jag upplyst om att dubbelmoral verkligen är ledord när det gäller kyrkokansliet i Uppsala. Dels tolkade jag ett av deras pressmeddelanden (samtliga pressmeddelanden som har gått ut i ärendet har gått ut nattetid. Är det nåt mystiskt med det?)  om att en chef har gjort fel, men det är inte brottsligt att kränka medarbetare så länge det inte är sexuellt. Kränkande särbehandling kan inrymma många sorters kränkningar, anser jag och tycker at det stinker dubbelmoral. Men än värre blir det när jag läser i Kyrkans Tidning att chefen ifråga får ungefär 1,4 miljoner – för att sluta.  Som plåster på såren då för att h*n inte längre har nån att kränka eller för vad? Belöning? Jag fick inte ens veta vad jag hade gjort och jag fick inte ens hälften. Av chefen som nu slutar. Men vi har ju lärt oss genom livet att det är skillnad på skit och pannkaka.

Lite glädjande är i vart fall att jag ska träffa vännen FEM i Stockholm i morgon – om nu inte vädrets makter sätter stopp för det! FEM reser nämligen från Metropolen Byhålan med buss och det ligger långtradare och skräpar längs med E4:an. Och pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm tycks ju ALDRIG klara när det blir vinter, så det ska bli intressant att se hur det funkar i morgon…

Anna och jag ska strax åka iväg och handla så hon får hem mat och bakgrejor till helgen och så ska hon hämta ett paket. Vi hämtar Elias efter handlingen och när jag har skjutsat hem dem ska jag också hämta ut ett paket. Jag är spänd på innehållet och lär ha fullt sjå att hålla mig från att avslöja nåt! Eller också blir jag jädrigt besviken… Spännande är det i vart fall – än så länge… Jag sover hemma i stan i natt så att jag kan åka hyfsat tidigt in till Stockholm i morgon – om nu tågen går, vill säga…

För övrigt undrar jag om nån saknar ett ben. Ett litet ben, iklätt ljusblå, hellång strumpa upphittades i sovrummet när jag bäddade.


Nån som saknar ett litet ben med ljusblå strumpa?

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »