Hajpat: På liv och död, ibland

Ett inlägg om liv och död och sånt mitt emellan.

---

 

Ett boksläpp på liv och död, nästan.

Ibland hajpas vissa saker och företeelser mycket. Så mycket att en kan tro att det handlar om liv och död. Och ibland är ju vår kamp på liv och död. Igår strösslade lokalblaskan omkring sig i sociala medier, framför allt och på den egna webbplatsen i synnerhet, om att en av dess anställda lyckats få tag i den så kallade fjärde Millenniumdelen, Det som inte dödar oss av David Lagercrantz. Wow, över ett dygn tidigare än ”alla andra” kunde lokalblaskan lägga händerna på boken. Det fick somliga att hylla lokaljournalistiken som fenomen. Men faktum är att boken inköptes på Pressbyrån på Stockholms central av en till Uppsala jobbpendlande kulturchef. Inte mycket Uppsaliensiskt där, om du frågar mig.

Sen snabbläste en pöjk på lokalblaskan boken och kom fram till att den inte var så bra. Det är så jag tolkar ordet

dussindeckare.

Pöjken Tim Andersson, han som snabbläste boken igår före alla andra, benämner idag på nätet boken som

[…] den orimligt upphaussade uppföljaren ”Det som inte dödar oss” […]

Jens Liljestrand vid Expressen kallar boken

[…] en hopplöst blek kopia […]

Och nog kan det vara så, kan jag tro, utan att ha läst boken. Författaren själv säger att han förstår ilskan hos journalistkåren inför förlagets ganska hårda villkor. Det får mig ännu mer att undra om inte hela grejen med böckerna på Pressbyrån på Stockholms central är en del av marknadsföringsjippona kring boken. För det är ju inte helt otänkbart att det flanerar omkring en och annan journalist just på Centralen i Kungliga Hufvudstaden.

David Lagercrantz verkar trots allt vara en mänsklig man, kanske inte helt medveten om (?) vilket rabalder det skulle bli kring boken. Till TT säger han att uppmärksamheten är surrealistisk, men att det var ett passionsprojekt som inte handlar om varken pengar eller berömmelse. Just den senare, berömmelsen, är han

[…] så jävla trött på nu att jag håller på att bli galen […]

För egen del tänker jag förstås läsa boken. Självklart är jag nyfiken på den. Men även jag är rätt jävla trött på hajpen kring den.

En kommun nära min är lite hajpad nu också efter att ha blivit granskad av Uppdrag granskning. Det hade varit lite mer lokaljournalistiskt att rapportera om detta igår, kan jag tycka. Nu tror jag inte att granskningen är på liv och död, men Knivsta kommun har bestämt sig för att krishantera efter onsdagens program (som jag missade). Programmet handlade om en tvist mellan kommunen och en företagare. Jag tycker inte alltid att Uppdrag granskning utövar bra journalistik. Men nåt gott tycks detta i Knivsta haft med sig eftersom kommunen ändå har självinsikt nog att försöka hantera kritiken genom att göra nåt åt den uppkomna krisen.

Gårdagens fynd! Men vad hände med författaren???

För egen del ska jag inom en snar framtid gripa mig an Britt-Marie Citrons bok om Motala-skandalen, Sölve & Co. Jag fyndade ju den igår för en femma. Bokens undertitel är Korruptionsskandalen i Motala. Bland politiker och tjänstemän där fanns inte mycket till självinsikt. Samtidigt tycker jag inte att det är OK att angripa de inblandades – och fälldas – åldriga anhöriga, såsom gjordes av somliga (inte Britt-Marie Citron!). Sånt är bara skamligt! Britt-Marie Citron fick Stora journalistpriset 1996 för sina avslöjanden. Henne hörde en  inte så mycket av sen dess. Vad hände???

En som valde livet före en säker död vid 11 september-attackerna var Marcy Borders. Då var hon 28 år och arbetade på 81:a våningen. Hon och hennes kollegor uppmanades att stanna kvar i byggnaden, men Marcy Borders tog sig via trapporna ut till en näraliggande byggnad. Stan Honda tog en bild av henne och bilden kallas Damen i damm. Men det Marcy Borders var med om satte sina spår. Hon mådde mycket dåligt psykiskt och började dricka. För ett tag sen blev hon nykter alkoholist. Fast då var det försent. I måndags avled hon av nån form av cancer i magen.

Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen den sista serien på den här bloggen, handlar om ljug och fusk och förväxlingar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Testa dina ordkunskaper: Högskoleprovets orddel

Ett ord-och-inga-visor-inlägg.

---

 

Vässade pennor skrev högskoleprovet i helgen.

I helgen kunde hugade göra högskoleprovet. Jag testade mitt ordförråd via Dagens Nyheter. Och tamejtusan om jag inte fick 20 rätt av 20 möjliga! Kan det bero på att jag är 24+? Hur många fick du?

Testa ditt ordförråd här!

Enligt TT hade 84 418 personer anmält sig för att göra vårens högskoleprov. Med ett beräknat bortfall om cirka tio procent var det kanske totalt 76 000 som gjorde provet. Efter tre års ökningar hade antalet anmälningar till provet minskat i år.  Det tror Universitets- och högskolerådet beror på att det helt enkelt finns färre ungdomar under 24 år – det är nämligen dessa som är de vanligaste provskrivarna. Alla prov är rättade om cirka en månad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sju år och ansvarig har fortfarande inte tagit på sig… ansvar…

Ett förbannat inlägg.

---

 

För sju år sen filmades en cancersjuk man i samband med en dokusåpa på Sjukstugan i Backen. Ett dygn efter inspelningen avled mannen och ungefär en månad senare visades avsnittet på TV. Susanna och hennes mamma fick en chock när de såg sin pappa/make. Situationen som hade filmats var när pappan drabbats av akut andnöd. Ansiktet var osynliggjort, men dottern och hennes mamma – och även grannar! – kände igen röst och kläder. De anhöriga stämde då den ansvariga organisationen, men förlorade i tingsrätten och tvingades betala rättegångs-kostnader. Därefter överklagade de och nu i oktober ska fallet tas upp i Svea Hovrätt. Det är första gången de anhöriga berättar i media om detta och det gör de i lokalblaskan idag.

Hela historien är märklig. I hovrätten sägs organisationen ifråga, för övrigt den organisation som har ansvar för vård och hälsa om och för vårt läns invånare, vara motpart. Men det märkliga är att mediekoncernen bakom dokusåpan mer och mer har kommit till tals och också sagt sig vara villig att betala eventuellt skadestånd till de anhöriga om hovrätten dömer så.

Tingsrättens friande är underligt, tycker jag.

Tingsrättens resonemang kring sitt friande av organisationen är underligt. Rätten anser nämligen att avsnittet, som för övrigt visades på TV3, har brutit mot sekretessen. Men eftersom materialet också lämnades till media omfattas det av meddelarfriheten. Personalen som pratade om patienterna anses inte ha haft nåt brottsligt uppsåt. Och därför frias organisationen. Jag trodde att syftet med meddelarfriheten var att skydda den enskilde, inte en organisation…

De anhöriga känner sig väl bemötta av personalen och det är inte personalen som sådan som de vill ska ta sitt ansvar – det är organisationen, personalens arbetsgivare, som måste ta sitt ansvar. Även om mannen gett sitt samtycke, enligt organisationen, tycker de anhöriga att det är moraliskt fel att filma en döende person. De vill nu se en fällande dom så att andra människor som är anhöriga till svårt sjuka inte ska hamna i samma situation.

På sätt och vis har det blivit ett delvis önskat resultat: organisationen har inte fortsatt med dokusåperiet. Men man har ändå inte medgett att man har gjort fel.

Eftersom jag vid den här tiden jobbade inom organisationen var detta en dokusåpa jag följde. Jag sa vid flera tillfällen till min chef att h*n nog borde titta och ha lite koll på serien i sin roll som dåvarande informationschef för organisationen ifråga (inte vid Sjukstugan i Backen – som h*n var tidigare och som h*n nu är igen). H*n visade noll och intet intresse. Personligen kan jag känna att om h*n hade tittat och hade reagerat, så skulle det inträffade inte ha behövt ske. Men, som sagt, trots en lön som då  (2007) var högre än nuvarande riksdagsledamöters nya lön (61 000 kronor i månaden, enligt TT), var intresset att ägna 20 minuter varje måndags- till torsdagskväll noll.

Jag tycker att det här är förskräckligt. Detta skulle ha kunnat undvikas om inte organisationen ifråga och Sjukstugan framför allt varit så mediekåta, för att tala klarspråk. Visst gav dokusåpan en hel del postivt, men eftersmaken är minst sagt fadd. Organisationen ifråga bör ta sitt ansvar och erkänna att man har gjort fel och inte bara skylla på den föregående politiska majoriteten!!!

Det blir en rejäl och fet svart bak för denna ovilja att visa intresse och att vägra ta sitt ansvar! Skäms!

Ta ansvar, erkänn fel! Men det gör inte organisationen som sägs ansvara för länsinvånarnas hälsa och vård. Skäms!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjusovande i stormens ögonvrå

Ett inlägg fram på lördagsförmiddagen.

---

 

Jamen jisses så skönt det var att sova i morse! Jag var uppe och skuttade en stund runt halv sju. Öppnade därefter sovrumsfönstret och kröp ner i sängen. Först tre timmar senare vaknade jag… Det är nog så att jag sover som bäst när det regnar och stormar där ute.

Min fredagsmiddag bestod av urgammal tonfisksås och pasta. Jag kompletterade med små plommontomater och svarta oliver, ett glas vin och några halvdöa bitar goda ostar. Och tänk, jag lever fortfarande – till somligas förtret. Mitt sällskap var Den hemliga historien (nu har jag knappt 100 sidor kvar) och tända ljus. Det var enbart för att förhöja stämningen, det där med ljusen, till skillnad från Fästmön och barnen, där allting plötsligt svartnade och stearinljus blev ett måste…

Fredagsmiddag med förhöjd stämning.

 

Skumkrokodilerna tog slut igår kväll.

Jag satt i bästefåtöljen en stund senare och läste och spelade Wordfeud med Anna. Vi spelar ibland när vi inte har nåt bättre för oss, men det kan gå långt mellan dragen, så jag tänkte väl inte så mycket på det. I stället undrade jag vad det var för en tok som var ute och fotade med blixt i regnet… Det var naturligtvis ingen galning utan åskan, så jag gick och stängde av datorn, drog ur alla nätverkskablar etc och fortsatte läsa och gnaga på mitt fredagsgodis, Sally Gators (skumkrokodiler).

Sen kom det ett sms från Morgonen som upplyste mig där jag satt i stormens ögonvrå, ovetandes, läsandes och knaprandes på nåt gott (jag hade då gått vidare från krokodiler till popcorn och öl) om saker och ting: hela Himlen och lite därtill var strömlös! Det handlade om cirka 1 300 hushåll där i Förorten som hade blivit utan ström. Annas var ett av dem. Enligt lokalblaskan, som utan att läsa igenom TT:s illa skrivna texter* bara publicerar dem rakt av, berodde strömavbrottet på vinbyar. Nu tänker jag att alkohol är nog skulden till mycket, men troligen inte till detta strömavbrott. (Texten är fortfarande inte korrigerad. Men de läser väl inte tweets från sina följare, kanske… Eller så skiter de i dem.)

Eftersom åskan hade slutat startade jag datorn igen för att kolla strömläget hos Vattenfall. Där stod vilken tid man hade påbörjat arbetet med strömavbrottet och hur många hushåll som var drabbade. Det var oklart när strömmen skulle komma tillbaka. Anna lyckades ringa mig på sin mobil – mina sms till henne gick däremot inte fram – så jag fick en direktrapport från mitten av stormens öga. Hon satt med tända ljus i hela lägenheten och oroade för maten i kyl och frys. Nu är det tack och lov så att mat i frysen kan klara sig flera dygn om man inte gläpper i dörren. Men ändå. Tänk om det börjar rinna vatten från frysen…

Så småningom kom strömmen tillbaka, efter cirka en och en halv timme, tror jag. Det är ganska lång tid. Förra helgen var det vattenläckor och dåligt med vatten här hos mig i New Village, den här helgen strömavbrott. Vårt moderna samhälle är onekligen sårbart…

Idag är det strålande sol – i alla fall i New Village. Det blåser fortfarande väldigt mycket. Jag klev inte upp förrän halv tio idag, för på helgerna ger jag mig ledigt från att söka jobb. Jag har ju fått en del att fundera på över helgen dessutom och jag tänker så det knakar. Att sova på saker och ting är inte helt fel ibland. Men nu ska jag sätta fart med frukost och dusch och därefter åker jag till Himlen.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Då blir jag glad nästa gång jag startar datorn! 

* Många TT-skribenter har även särskilt svårt med skillnaden mellan ”innan” och ”före”.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 27: Lite egen och Livegen

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Här vilas inte på några lagrar! Här körs så det ryker. Och eftersom det är torsdag är det dags att redovisa den Tofflianska veckans höjdpunkter (lite egen) respektive dalar (livegen). Och visst kan du väl hålla med om att det är bättre att vara lite egen än livegen..?

Lite egen

• Myrornas bokavdelning (Ordning och reda i hyllorna med Johan som boss där!)
• Encyclopedia Botanica Anna Maxima (Hon kan baske mig alla blomnamn!)
• Bliwa och Gunilla som jobbar där (Ett försäkringsbolag med personal som sätter kunden i centrum.)
• Fina kollegor – och väldigt fyndiga! (En del kollegor = The Tops!)
• Min Fästmö (Vars hjärta är stort som en elefants!)
• Bokhögar (De får gärna vara många, att-läsa-högarna!..)

Livegen

• Inskriven som loser (Men nu är detta nödvändiga ontet gjort i alla fall.)
• Ersättningen från a-kassan (Om jag nu får nån så är den lägre än en tredjedel av min senaste lön.)
• Skator som använder min balle* som toa (Använd nåns uteplats i stället, eller nåt!)
• Skitlukt i bilen (Även solen, det vill säga jag, har fläckar. Skitfläckar…)
• TT:s HBTQ-kunskaper (Nä, alla får inte gifta sig. Läs på!)
• En ständig kamp (Nej, jag mår inte bra.)

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, TT, alla får inte!

Ett motvallsinlägg.

---

 

I gårdagens blaska hittade jag en liten notis med bild och bildtext från TT. Först blev jag glad, sen blev jag förbannad. TT – eller rubriksättaren – har uppbarligen stora brister i sin HBTQ-kunskap. Och rent generellt. För det är faktiskt så att alla inte får gifta sig.

”Nu ska alla få gifta sig”. I USA, ja. Men inte i resten av världen.

Det spelar ingen roll om man vill gifta sig med nån av samma kön eller ett annat, förresten. Man kanske inte får gifta sig ändå.  USA är nämligen inte ”alla”.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 15 december 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen. Tofflan flaxar omkring i cyberspace och kollar och kommenterar. Häng med – om du vill, förstås.

Öl är hälsa – hälsa ofta?

Öl är bättre än kaffe. Forskare i Tel Aviv har kommit på att öl är bättre än kaffe vad gäller din livslängd. Eller i alla fall att alkohol är bättre än kaffe. Skälet är att alkohol påverkar telomerer, som är de linjära kromosomernas ändar. När man blir äldre blir telomererna kortare och så småningom dör de. Koffein påskyndar den processen, medan alkohol gör det motsatta. Så jag som gillar både öl och kaffe, uppnår jag medellivslängd dårå?

Unga förtidspensioneras mer. Än tidigare, alltså. Och varför då då? Är våra unga sjukare idag än tidigare? Det är de psykiska diagnoserna som ökar, enligt TT. Men om jag får gissa tror jag på de neuropsykiatriska diagnoserna. För mig låter det förfärligt att antalet förtidspensionerade svenskar under 30 bast har ökat med 42 procent de senaste tio åren. Det måste finnas meningsfulla sysselsättningar och jobb även för den som har en neuropsykiatrisk diagnos. Däremot vet jag flera vuxna med multipla diagnoser av såväl fysisk som psykisk karaktär som borde få förtidspension. De har i alla fall varit ute i arbetslivet och försökt, ofta i många år.

Min julgran 2011.

Så slipper du en barrande gran. Dagens Nyheter tipsar om att man till exempel ska köpa en nyhuggen gran. Man kan känna på barren längst ut. Lossnar de är granen redan torr. Vidare ska man låta granen gradvis vänja sig vid varmare luft. Och så ska den helst få en ny snittyta och den får aldrig torka ut. Ja ja, jag fattar inte ett barr, jag brukar göra allt detta och ändå…

Man stal julbrevlåda. Men det var väl bara så korkat att sno lådan och sitta i bilen och sprätta kuvert – i förhoppningen att några skulle innehålla pengar?!  Fast samtidigt… det vet väl ”alla” att man inte ska skicka pengar i vanliga brev???

Vätterpromenaden vinter. Fotograf: Tofflan

Vinterkväll i Metropolen Byhålan. Många av bilderna påminner om dem jag har tagit, men fotograf här är Anders Rörby. Hur som helst, vackert är det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 26 oktober 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Jorå, jag läser massor av nyheter på nätet varje dag, även om jag inte delar med mig av länkar och åsikter. Fast just idag passar det bra att låta hjärnan och åsiktscentrumet jobba lite i mörkret!

 

Håll i hatten, det är orkan på gång!

Brittisk orkan kan nå Sverige. Här har det blåst ganska rejält i några dagar. Men det kan bli värre! Enligt TT är en brittisk orkan på väg in över landet. Blåsigast blir det i södra Sverige nån gång i början på nästa vecka. Det gäller att hålla i hatten, med andra ord…

Ny mejlbedragare lockar med skatteåterbäring. NEJ! Klicka INTE på länken om du får mejl från Skatteverket som lovar dig skatteåterbäring! Det är ett falskt meddelande. URL-har en korrekt domänadress till Skatteverket, men går ändå till en nätbedragare. Det som kan hända är att du får en massa spam, men ännu värre, att bedragaren kan fjärrstyra din dator…

Jan Guillou granskas i ny bok. En granskare som granskas, det är inte helt fel, tycker jag. Därför ser jag fram emot journalisten Paul Frigyes bok Höjd över varje misstanke som ges ut av Norstedts förlag i januari nästa år.

 

Kletig hundbajs – bland bågarna?

Ostbågechock under fredagsmys. Jorå, jag knaprade ostbågar igår kväll. Det gör jag på helgerna. Men bågarna både såg ut och smakade som vanligt gott. Alla hade emellertid inte sån tur som jag. Robert i Sundsvall hittade ett brunt, köttluktande föremål bland sina bågar. Han trodde att det var bajs, visserligen i plastform, men ändå… Det blev micropopcorn i stället.

Paul gräver ner stridsyxan. Att förlåta är stort. Det är modiga människor som gör det. Fega människor är rädda att de ska ha nån del i konflikten. Fast jag blir liiite fundersam när det tar 40 bast. Hur som helst, Paul McCartney, 71 år, har bestämt sig för att förlåta Yoko Ono, änka efter John Lennon. ”Palle” har ju tidigare anklagat Yoko Ono för att ha varit den som splittrade The Beatles – medan Yoko Ono, å sin sida, har hävdat att det var Paul McCartney som orsakade splittringen. Paul McCartney menar nu att om John Lennon älskade Yoko Ono

så borde det ju trots allt finnas något där.

Eh..? Storsint värre? Men till Mark Chapman, John Lennons mördare, sträcker sig inte storsintheten. Honom vill Paul McCartney inte

välsigna med ett förlåt.

Välsigna? Maj gadd, vem är han egentligen, Paul McCartney? Jag trodde att det var John Lennon som sa att The Beatles var större än Jesus…

 

Fästmöns fina Jack O’Lantern från 2010.

Finaste pumpan till Halloween. För den som ska fira Halloween är pumpan ett viktigt inslag. I Expressens bildspel kan man få uppslag till många fina Jack O’Lanterns! Nästan så att jag blir sugen på att tillverka en…

Mimmi Ekholms plats invigs idag. Mimmi Ekholm… Jag har ingen aning om vem hon är, men läser att hon var sekreteraren som avancerade till VD för ett betongbolag. Mimmi Ekholm började jobba som kontorist år 1921 och blev sen alltså företagsledare. Sin egen plats får hon i hörnet Börjegatan-Hällbygatan. Där fanns hennes företag i fråga, Uppsala cementgjuteri, en gång i tiden. Häftigt!!!

Vintertid! I natt flyttar vi in utemöblerna och ställer tillbaka våra klockor till vintertid. Du har väl inte glömt? Det hade jag gjort, ärligt talat, men såg det i min PAPPERSKALENDER igår… Vad ska du göra med den extra timmen i natt? Jag ska nog… sova!

Livet är kort. 

Read Full Post »

Medieturen – eller oturen..?

Ett inlägg skrivet mellan städ och tvätt.

Tråkmåndag. Alla går till sina jobb. Jag söker jobb. Jag skriver och skriver och skriver. Och ringer lite. Däremellan är jag husmor. Så mellan städ och tvätt tar jag en tur i media i cyberspace. Och hittar detta i omvärlden:

Mår bra. Fotad av Fästmön. 

Håret berättar om din stress. Jorå, nog har jag noterat det… När jag gick och oroade mig förra hösten om jag var drabbad av c eller C blev mitt hår tunt och livlöst. Nu säger min frissa att det växer som tusan och är tjockt. Genom att studera ämnet kortisol i hår kan man se hur stressad man är. Kortisol lagras nämligen i varje hårstrå, ungefär som årsringarna i ett träd. Har man låga kortisolvärden ska man vara lite observant. Då kan man vara stressad. Eller deprimerad. Om jag har förstått den konstiga TT-artikeln rätt…

Färre arbetslösa och fler platser. När TT rapporter statistik låter det väldigt bra. I själva verket är det väldigt tufft läge. Aktivitetsstöd motsvarar inte jobb, notera det. Notera också att det har gått två månader och jag har fortfarande inte fått nån handläggare vid Arbetsförmedlingen…

På tionde plats bland varumärken i världen!

Coca-cola inte längre bästa varumärket.Det är sant! Coca-cola har petats ner från tronen av både Apple och Google. Det visar i alla fall Interbrands rankning som görs varje år. Clark Kent* och hans släkt hittar jag, till min glädje, bland de tio bästa!

Pastorn kapad på Facebook. Ingenting tycks vara heligt – inte ens frikyrkopastor Stanley Sjöberg. Plötsligt började han ragga kvinnor på nätet. Det var efter att han deklarerat att han tänker ställa upp i riksdagsvalet nästa år för Kristdemokraterna. En dag efter kapningen drog han sig ur. Valet, alltså. Skälet: förmaksflimmer. Man undrar om Stanley har sett för mycket på nätet…

Min egen kamera varken filmar eller fotar jag grannar med.

Pappa smygfilmade grannarna – i duschen. Alltså… han måste ha haft en bra och vattentät kamera, den där pappan som gick omkring i villaområdet och filmade grannar som duschade. Ja för så var det ju. Det var inte så att han själv stod i duschen och filmade. Syftningar kan vara… lite knepiga ibland… Att han var pappa var för övrigt särskilt viktigt i storyn. Själv undrar jag bara varför man vill filma sina grannar… Om jag skulle filma nån vore det nån som var snygg och trevlig.

*Clark Kent = min lille bilman, av japansk härkomst, Toyota

Livet är kort.

Read Full Post »

UppsalaTidningen: Den där om Muhammed och berget…

Ett inlägg om islam. Nä, jag bara skojar, om UppsalaTidningen!

En hel del har jag knorrat. Rätt mycket, till och med. Här på bloggen och i sura mejl. Men ingenting har hänt – jag har inte fått nån UppsalaTidning på tre veckor. Därför passade jag på att rycka åt mig ett exemplar i eftermiddags, när jag, som av en händelse, besökte ICA Solen (skjuts = puss. Den initierade fattar.) Om inte Muhammed kommer till berget, så får berget komma till Muhammed… eller hur är det man brukar säga..?

Uppenbarligen ger UppsalaTidningen ett exklusivt intryck, för kassapersonalen försökte ta betalt för den… Tills jag upplyste om att UppsalaTidningen minsann är en gratistidning.

Hemma i New Village bänkade jag mig så äntligen med min saknade kamrat. Vad skulle jag finna för spännande i veckans nummer, tro?

Veckans nummer av Uppsalatidningen.

Ja, lokalblaskans inblandning känner jag ju till sen tidigare. Det är UNT distribution som nu under tre veckors tid har misslyckats att hitta till min enkla adress i ett vanligt bostadsområde i Uppsala. Däremot hade man inte misslyckats med det sedvanliga UNT-skräpet: att blada in en reklambilaga. Fy 17!

Men sen såg UppsalaTidningen ut som vanligt, tack och lov! Jag gillar den! Varför då? Flera skäl! Jag gillar det fokus den har på det lokala. Tidningen innehåller inte massor av skräp från TT, även om den har många annonser och en hel del pressmeddelanden som är copied-and-pasted rakt av. Trist. Däremot får jag ofta tips på roliga saker att göra!

Bland annat såg jag att Uppsala fotofestival pågår i helgen. Om jag skyndar mig hinner jag säkert se några bilder under morgondagen! Känner jag inte för det kan jag alltid ta bilen och åka till Mickelsmässmarknad i Örsundsbro i morgon. Vill jag skutta ut på nåt annorlunda redan i kväll kan jag gå på indisk kulturfestival med dans och konsert, foton, marknad, tyger och indiska snacks…

När det gäller det redaktionella materialet är utbudet av artiklar också bra och blandat, Artikeln om föreningen Vårda Uppsala läser jag till exempel med stor behållning! Bilden kunde ha varit bättre, dock. Visserligen läckert med solen som tittar fram, men i övrigt trist. Kul är testet där man kan kolla hur mobilstörd man är liksom den lilla intervjun med Sandra från Slavsta som är med i ett sångtävlingsprogram på TV 4.

Kort sagt, en bra tidning och ett bra nummer! Men jag saknar att få den i postboxen. Ska det vara så jäkla svårt att hitta hit, UNT distribution???

Livet är kort.

Read Full Post »