Fejerier och julmöbling

Ett inlägg om en fixaredag.

---

 

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

*snabeldraken = dammsugaren
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Midsommarlek

Ett inlägg i vilket utsidan på Tofflan är väldigt glättig, men insidan känner bara de närmast sörjande till. 

---

 

Jag lekte midsommar igår.

Igår lekte jag midsommar. Storhelger och traditioner är inte så viktiga för en del, men till midsommar ska det ätas sill, drickas snaps samt njutas av blommor och midsommarstång. Alltså gick jag ut hårt och passade på att midsommarsmycka mitt kök medan Fästmön var på besök i vården. Att sitta på ballen* var naturligtvis inget att tänka på – om man nu inte ville sitta där insvept i duntäcke. (Vilket påminner mig om att jag inte har ställt ut en enda blomma där än…)

 

 

En Full Rulle bestående av kallrökt lax fylld med pepparrotsost.

Jag dukade med fin, ljusgrön drällduk och tillhörande servetter. Att det var en drällduk stämde bra. Vi började drälla på den redan innan vi hade satt oss till bords. Anna kastade bubbelvatten med citron på den, men jag var värst, för jag slängde gräddfil och sillspad.

Dagen innan hade vi fått en bukett blommor av Annas snälla mamma. I den tryckte jag ner en liten midsommarstång av piprensare. Men först lekte jag med den, som synes ovan.

Anna hade förfärdigat En Full Rulle. Den hade jag ansvar för medan hon var i vården. Ansvaret gick ut på att rullen skulle in i frysen på en given signal från Anna. Jag misslyckades inte.

Midsommarstången monterad och på plats!

Sen var det här med montering av midsommarstång. Ja jag är ingen ingenjör och har aldrig påstått mig vara en heller. Monteringsbeskrivningar tillhör sånt jag kan gå igång på och skrika och svära över. Allra helst om beskrivningarna innehåller glada gubbar. Vem blir nånsin glad när man svettas över sjuhundrafyrtioelva delar varav sjuhundrfyrtitio ser likadana ut? Men till sist lyckades jag få ihop den lilla stången och den placerades på bordet intill midsommarblomstren.

Att få den lilla, j¤%&L@ stången att rotera sen av värmen från ljuset visade sig vara väldigt svårt. Där hade jag alltså misslyckats, trots att stången ju ser OK ut på bilden. Vilken tur då att jag inte bara är tillsammans med en Underlig Undersköterska, hon är teknisk dessutom. Det visade sig att jag hade vänt en liten pinne uppe i fästet mellan stång och ”propeller” åt fel håll. Det här med spetsar och hål är nämligen viktigt, vilket jag som vanligt inte fattade. Men det gjorde Anna! Hon fick igång stången och jag filmade den och la ett klipp på 15 sekunder på Instagram. För den som vill se långfilmen Midsommarstångande (50 sekunder) går det bra att klicka här nedan:

 

Midsommarmiddag. Notera att jag kom ihåg snapsviseboken!

Själva midsommarmiddagen avlöpte så småningom utan större problem än en massa dräll, som jag tidigare nämnde. Den här gången fattigmansserverade jag, det vill säga det fanns bara en sorts sill på bordet. Men matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök är väldigt gott! Var sitt kokt ägg serverades också och så den fantastiska Fulla Rullen. Den vill jag äta mer av vid fler tillfällen! Pepparrotsostens styrka brände i gommen alldeles lagom och behövde inte kompletteras med äkta vara. Rädisor var billigt så det fanns på vårt bord samt ost, knäckebröd och små plommontomater.

Jag hittade två flaskor Östgöta sädes i kylen. Flaskorna innehöll slattar så vi fick några snapsar var. Till varje snaps sjöng vi snapsvisor, förstås, och äntligen kom jag ihåg att lägga fram snapsviseboken jag köpte för en femma på Återbruket i augusti förra året!

Midsommardessert.

Desserten intog vi senare i vardagsrummet med kaffe bredvid. Jag hade slagit på stort och inhandlat svenska jordgubbar. Anna fick vispad grädde till sina, jag föredrar mjölk med några droppar ovispad grädde i. Gubbarna smakade förstås ljuvligt! Kvällen avslutades sen med sista delen av Chasing shadows, som naturligtvis slutade med en riktig cliffhanger, samt Cucumber och Banana.

Idag vaknade jag till den riktiga midsommarafton. Jag tog en rejäl sovmorgon, ända till klockan åtta. På förmiddagen ska vi ta det lugnt, för sen skjutsar jag Anna till jobbet där hon ska vara ända till klockan 21 i kväll när jag hämtar hem henne. Jag har en fin vän och familjemedlem som har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig på kaffe först, grillning sen. För tillfället har jag svårt med ensamhet. Vi stångas, kan man säga, den och jag. Då är det gott med nån som förstår och som erbjuder rätt hjälp, medan andra mest synes tycka att jag är besvärlig/lat/knäppig. Men mellan turerna idag ska jag förstås ringa min lilla mamma. Hon sitter ensam utan att nån har förbarmat sig över henne, nämligen. Det gör mig ledsen i hjärtat.

För att jag nu inte ska lämna dig som har läst ända hit med ledsamheter avslutar jag med en liten gissningstävling. Vilken av bilderna i kollaget nedan ska bort och varför???

Vilken bild ska bort och varför?

I morgon är det midsommardag och då jobbar Anna också. För att pigga upp oss tänkte jag nån gång på eftermiddagen ha dragning i tävlingen om pocketboken samt presentera vinnaren här på bloggen! Så håll utkik i morgon! (Det är inte heller försent att delta…)

Trevlig midsommar önskar jag dig!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin

Ett renligt inlägg.

---

 

Rengöringstabletter för tvättmaskin. Att förpackningen är lätt att öppna, som det står i det gula fältet längst ner, är dock en lögn.

En tvättmaskin är en sak som gör smutsiga kläder rena. Men fy 17 så vidrisch min tvättmaskin har varit! Länge! Rester av tvättmedel och sköljmedel i kombination med kalken från det überhårda vatten vi har här i Uppsala är inte alls bra för tvättmaskiner. Jag har länge tänkt göra rent den, men att skrubba med svamp har inte funkat. Igår hittade jag på Rusta, för ett par tior, rengörings-tabletter från Torqwell av märket Cleanosan för tvättmaskin. Jag köpte ett paket med två tabletter och beslutade mig för att testa. Det kunde i vart fall inte bli värre… (Men att rengöra maskinen en gång i månaden, som rekommenderas på förpackningen, känns lite överdrivet!)

Jag började med att tömma tvättmaskinen på smutstvätt som låg i trumman och väntade på att bli tvättad. Ja, det är ett oskick jag har att sortera viss tvätt i tvättunnan, annan direkt ner i tvättmaskinen för nästa maskin på gång. Men så gör jag och hur andra gör skiter jag i.

Steg ett: Ta ur eventuell smutstvätt ur tvättmaskinen!

Sen var det dags att ge sig på förpackningen, den som enligt framsidan skulle vara enkel att öppna och stänga. HA! Möjligen om man är ingenjör (<== Titta! Jag stavade rätt, va?!)

Att försöka klippa upp förpackningen var… en prövning…

Till slut lyckades jag överlista förpackningshelvetet. Jag tog ut EN av rengöringstabletterna, för det räcker ju till en rengöring. (Nu har jag en tablett kvar. Vad ska jag göra med den? Nä, inte stoppa den i munnen, i alla fall.) Jag tog av foliepappret. Det var lätt och krävde ingen examen.

Rengöringstablett med folie. Folien gick lätt att ta av.

Den lilla tabletten utan folie la jag sen i tvättrumman. Den såg rätt ensam ut och jag fick känslan av att det skulle komma att skramla…

En ensam liten rengöringstablett i tvättrumman…

Därefter ställde jag vredet på tvättmaskinen på 60 grader. En timme på detta gradantal skulle man köra maskinen.

Vredet inställt på 60 grader.

En timme en lördagsmorgon… Vad göra? Självklart krypa ner i sängen igen med en bok med den passande titeln Medan min sköna sover och en mugg kaffe på nattduksbordet.

Medan tabletten verkade kröp jag ner i sängen och läste och drack kaffe.

Grannarna drog möbler på golven (?) och min tvättmaskin skramlade på. Till sist var den klar. Men hur blev resultatet? Tja, min maskin var mest smutsig utanpå trumman och det jag såg när jag öppnade locket efter rengöringen var inte imponerande!

Nä! Tvättrumman var fortfarande smutsig på utsidan efter rengöringen.

Nåja, jag hoppas att tabletten gjorde nytta på insidan av maskinen och i rör och slangar, som det stod att den skulle göra. Jag tog fram en grön disksvamp, blötte den med lite vatten och började skrubba utsidan på trumman. Och faktiskt behövde jag inte alls skrubba särskilt hårt…

Jag blötte en svamp och skrubbade trumman på utsidan, men inte särskilt hårt.

Det rengöringstabletten hade gjort på tvättrummans utsida var åtminstone att lossa på smutsen. Smutsen satt inte särskilt hårt längre (tidigare var den omöjlig att få bort med handkraft!) och jag skrubbade lite med den gröna sidan på svampen, gnussade lite med den gula sidan och sist torkade jag av med en trasa. Titta så blankt och fint resultatet blev! Den som är skarpögd ser till och med spegelbilden av min vinkande hand i tvättrumman!

Spegelblankt! Vid pilen min vinkande hand.

Jag tycker nog att den här rengöringstabletten är OK. Helt klart lär jag använda även tablett nummer två om ett tag för att rengöra maskinen igen. Men varje månad känns lite för ofta – så mycket tvättar inte jag att det behövs. Nu var min maskin extremt smutsigt efter flera års tvättande utan rengöring.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd med resultatet även om jag fick gnussa lite efteråt. Ett par tior var den här tvättmaskinsrengöringen helt klart värd.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Basalt stavat och uttalat

Ett inlägg om stavning och uttal – som jag med all säkerhet får skit för. Men det skiter jag i!

---

 

Jag blir en Sur-Toffla som går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna och vägnät på ögonvitorna.

Varje dag händer det. Jag går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna, vägnät på ögonvitorna… Det handlar om att jag inte kan förstå att vissa professionella grupper inte kan varken stava eller uttala ord. Notera att jag skrev professionella. Med detta menar jag folk som får betalt (det kallas visst för lön) för att skriva eller prata. Jag menar inte dyslektiker, för det är en helt annan grupp. Jag menar obildade professionella, på ren svenska.

Igår noterade jag att en kommunikatör inte kan stava till aBsolut (aPsolut) och en journalist misslyckades med att stava till bibliotEkarie (bibliotIkarie), för att nämna ett par exempel. Och så detta fruktansvärda imorn som får mig att skrika mentalt. Imorn… var nånstans är det??? Det heter i morrn eller i morron eller i morgon!!!

Maj gadd, om man har gått ut grundskolan borde man väl kunna stava rätt till både absolut och bibliotekarie, för att inte tala om i morrn! Men sagda felstavare har inte bara gått ut grundskolan, de är högskoleutbildade, dessutom… Man tar sig för sin panna…

Sen har vi proffsen som inte kan uttala det de själva jobbar med. Du vet, den webbansvarige som säger

oebben.

Det stavas webben och uttalas VEBBEN VEBBEN VEBBEN på svenska!

Häromdan blev jag intervjuad av en människa som undrade om jag kunde

aaap-sis.

Eh? H*n menade Apsis, som uttalas app-sis. (Det är för övrigt ett webbverktyg, enkelt förklarat. Man kan till exempel använda det för elektroniska nyhetsbrev.)

Men… de har jobb och inte jag. Kan det bero på att jag inte kunde säga initialer utan sa

inTAIler

– när jag var nio år?

Eller att jag vanligen stavar ingenjör ingengör? Eller, i ett arbetsliv för en livstid sen, envisades med att skriva

organisationens knasli

i stället för

organisationens kansli?

När ska mitt straff bli tidsbestämt???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsliv: Träning på olika nivåer

Ett inlägg om vår lördagseftermiddag.

Det här inlägget går mest ut på detta:

LOL – Laugh Out Loud. En skojig strumpa på Elias fot.

På lördagseftermiddagen skulle Elias på biokalas. Vi lämnade honom i andras händer och marscherade hem till Jerry. Denne hade nämligen köpt en träningscykel. En omonterad träningscykel. För monteringshjälp kontaktade han Ingenjör O. Jag följde med lite på köpet, för jag vet ju att Jerry kokar så gott kaffe. (Jag hade förhandskollat att det var på gång.)

Anna satte sig direkt på golvet och började skruva och pilla. Själv parkerade jag mig nära kexen.

Anna skruvade ihop cykeln, medan jag höll mig nära kexen.

Vad cykelns ägare hade för sig är lite oklart, men gott kaffe gjorde han, som utlovat, i alla fall.

Vad cykelns ägare gjorde var något oklart. Vid pilen strålar en adventsstjärna. Månntro jag ska köpa en kalender till Jerry i juklklapp? Det är ju inte advent riktigt än, liksom…

En soffan låg en sjukling med Brorsorna Katt på magen. Vi spelade Wordfeud. Ja, Frida och jag, alltså. Brorsorna Katt var inte inblandade i spelet.

Frida och Kattbrorsorna.

Som vanligt gjorde jag ingen större nytta. I stället råkade jag förhäxa Jerrys dator så att den blev besatt av en poltergeist. Och jag petade inte ens på den, bara satt intill den…

Jerrys poltergeistdator.

Efter ungefär ett par timmar var cykeln monterad och gossen kunde äntra den och trampa sta. Ytterligare en stund senare kom vi på att Anna kanske skulle ha satt på sadeln…

Jerry trampade glatt. Vi förstod ganska snart att det var för att Anna hade glömt att montera sadeln.

När mörkret hade fallit över Morgonen traskade vi via ICA Solen hem till Himlen och lagade mat – tillsammans! Jag har nu lärt mig ytterligare en rätt: tärnad kyckling i chilicrème fraiche med ris och grönsaker. Resten i bandet är ju lite mesiga när det gäller kryddor, så jag hade på fyra teskedar sambal oelek enbart på min portion. Vad gör man inte för att rensa näsgångarna?

Det finns en film som heter Ett cykeläventyr i en filmdatabas nånstans i cyberspace… Fast den får du leta upp själv!

Här kan du läsa Jerrys version!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagen den 14:e

Stockholm under sent 1960-tal, med Haga som ett av huvudområdena. Det är miljön för Vic Suneson lilla deckare Fredagen den 14:e som jag hittade på loppis i somras för fem pix. Ett lagom pris för en bok som när den kom ut i inbunden edition kostade 17:50. Hur som helst, nu har jag läst den!

En 60-talsdeckare i Hagamiljö.

                                                                                                                                                                   Boken handlar om Gert Holmquist som släpps ur fängelse efter att ha varit inlåst i två år för ett brott han inte har begått. Han är givetvis ute efter hämnd. Och så småningom hittas Joel mördad – liksom ytterligare en man. Men det är inte Gert som har tagit livet av dem…

Det här är en söt liten deckare, utgiven i Wahlströms Månadsdeckar-serie. Boken är inte jättespännande, men det intressanta är miljöer och tidsepoken som skildras. Ett par dyra gympadojor kostar 30 kronor och när man ringer nån ringer man på en fast telefon. DNA-test, vad är det? I slutet hettar det emellertid till och när mördarens identitet avslöjas blev jag förvånad – vilket är ett gott betyg. Det blir medelbetyg sammantaget.

Som kuriosa kan nämnas att Vic Suneson var pseudonym för ingenjören Sune Lundquist och levde mellan 1911 och 1975. Han blev aldrig nån storsäljande deckarförfattare, men jag tycker att han är helt i klass med både Maria Lang och Stieg Trenter. Debuten som deckarförfattare skedde 1948.

Read Full Post »

En runda på Tokerian

Duktig Toffla hasade över till apoteket och Tokerian för att handla – medicinburkarna var tomma och diverse basvaror var slut. Härligt nöje på fredagskvällen…

Här är en rapport…

• På apoteket blev jag påmind om idiotspiralen som jag inte hämtat ut än. Det är sista dan idag och jag tänker aldrig i livet stoppa in ett främmande föremål i mig DÄR! Ja, du-vet-var! UFF!
• Två av tre mediciner var i blisterförpackningar där man måste vara minst ingenjör för att kunna bryta sig in. Eller möjligen tjyyyv. Jag är ingetdera. Därför brukar jag bespara mig att bli rosenrasande varje dag genom att riva upp alla förpackningar vid ett och samma tillfälle och hälla i en medicinburk som jag sparat. Bara det att den ena burken var nyslängd i plastkärlet i soprummet. Irriterande när jag är så där äckligt effektiv!
• Inne på Tokerian vimlade det av unga par som verkade vara ute och handla mat för första gången. Tröttsamt!
• Tjockis-svart tycktes också vara färgen för dagen. Jag såg flera stycken, kvinnor, förstås. Tjocka. Tjocka lår, tjocka arslen, tjocka magar. Jag var en av dem. Så för att vara lite wild and crazy hade jag gått iväg – utan BH! HA! )
• Tokerian vägrar att inse att OLW saluför chilibågar, så jag slet i rena ilskan åt mig ett rör Pringleschips. Nåt gott ska jag väl ändå ha, trots att jag är ensam i kväll.
• Det var tur för Tokerian att de hade kycklingfärs på extrapris för jag hjälpte dem att bli av med två förpackningar.
• På vägen ut mötte jag en ilsket blond kvinna med rosa shorts. Det var en kombo som jag inte tyckte var fin. Man kan inte var blond på det sättet utan att se ut som en docka. Och shorts… Det är liksom kallt!
• I övrigt mötte jag två bekantingar, J på väg in, F på väg ut. J visste inte om h*n skulle hälsa – och inte jag heller – medan F såg mig först att hejade som ern riktig karl. Trevligt! Det finns inte bara tramspellar här i närområdet.

Nu blir det strax Pringles och UppsalaTidningen, men först en runda bland favoritbloggarna – länkar till dem finns i högerspalten!

Read Full Post »

Svenskt Näringsliv vill göra skillnad på vetande och vetande

Man upphör aldrig att ta sig för sin panna i den här världen. Det senast är nu Svenskt Näringsliv som vill sänka studiebidragen för studenter som läser humaniora. Detta innebär alltså att studiemedelssystemet skulle göra skillnad på vetande och vetande…

Jorå, jag vet att läget på arbetsmarknaden är tufft just nu för oss med humaniora-examen. Men som biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni säger i Svenska Dagbladet:

[…] Jag tror att arbetsmarknaden förändras hela tiden. Det som är bristyrken i dag behöver inte vara det i morgon […]

Men Svenskt Näringsliv menar i en rapport att konststudenter och humaniorastudenter har svårare än ingenjörer att få jobb. Nationalekonomen Malin Sahlén är en av författarna till rapporten ”Konsten att strula till ett liv”. Hon anser att

[…] Vi har en verklighet där arbetslösa ungdomar studerar för att de inte vill jobba. Det driver in folk i akademiska studier som egentligen inte vill studera. […]

Genom att ge humaniorastudenterna en signal – sänkta studiemedel –  om att chansen att få jobb är liten vill man få studenterna att inse vilka studier som lönar sig. Men Svenskt Näringsliv har inget förslag på HUR man avgör vilka utbildningar som ska ge mindre studiemedel. Och samtidigt säger Malin Sahlén att Svenskt Näringsliv INTE vill att studenter ska sluta läsa konst och humaniora. Nehej, vad vill man då? Sänkt studiemedel lockar väl ingen att studera?

Från Sveriges Förenade Studentkårer är man upprörd. Nuvarande ordföranden och tillträdande ordföranden skriver i en debattartikel att det har blivit allt vanligare att arbetsgivare med flera bedriver hets mot humaniorautbildningarna. De säger bland annat:

[…] Men som vanligt bygger hetsen och förslagen på fördomar och felaktiga analyser. […] Att straffa enskilda för att tidigare studenter inte etablerat sig på arbetsmarknaden är en orimlig tanke. Med samma logik skulle studenter som är kvinnor eller födda utanför Europa också få längre studiebidrag. […]

Niklas Starow från Liberaldemokraterna anser att humaniora är en enorm tillgång. Utan folk som går humaniorautbildningar riskerar vi i Sverige att utvecklingen inom film, musik, teater med mera stannar upp. Liberaldemokraterna vill se ett förändrat studiestödssystem och tänker sig nåt de kallar medborgarlön:

[…] Vår grund i Liberaldemokraterna är att byta ut hela studiestödssystemet på sikt till att ingå i vår PSML-reform (Platt Skatt och Medborgarlön), där de som vill läsa vidare har den ovillkorade medborgarlönen som grund och precis som idag ha en lånedel för de utgifter som ML-delen inte täcker, med skillnaden att vi förordar att detta ska skötas av den privata sektorn. […]

Personligen välkomnar jag en översyn av studiemedelssystemet. Men frågan är vem som skulle göra den så att inte nån grupp straffas och hur. Vi vill väl att alla utbildningar i Sverige ska vara BRA utbildningar. Eller som Nyamko Sabuni säger:

[…] Min uppfattning är att Sverige ska ligga i framkant i alla utbildningar, både humaniora och tekniska utbildningar. Det kan inte åläggas politiker eller någon annan att göra skillnader på vetande och vetande. Allt vetande är bra för samhällets utveckling. […]

Ett samhälle som bara består av en viss sorts utbildningar och en viss typ av jobb säger sig självt inte överlever. Jag menar, om alla skulle utbilda sig till ingenjörer borde det rimligtvis bli fullbelagt på de lediga jobben. Vad ska alla ingenjörer göra då? Läsa en bok? Och är det i det läget ingenjörsstudenternas tur att straffas för att de valt en utbildning som inte leder ut i jobb? Ja, som sagt, man tar sig för sin panna och undrar…

Läs även andra bloggares åsikter om Svenskt Näringsliv

Read Full Post »

Fingrarna avslöjar ditt liv

Det är längden på pekfingret och ringfingret som kan avslöja ditt livs hemlighet. Faktum är att forskare länge har hittat kopplingar mellan sjukdomar och skillnader i längd mellan de två fingrarna. Men nu anser de att skillnaderna i längd mellan högerhandens pekfinger och ringfinger kan ge mer information om en människa.

Pekfingret på min högerhand är längre än ringfingret. Men det stämmer inte…

                                                                                                                                                              Men hur har forskarna kommit fram till detta? Egentligen handlar det inte om längskillnader mellan fingrar utan om hur mycket testosteron du utsattes för när du låg i livmodern. Och ju mer testosteron ett foster får desto längre blir ringfingret jämfört med pekfingret och personen får fler drag traditionellt manliga drag. Men varför är just ringfingret längre hos dem som får mer testosteron? Enligt forskarna är ett långt ringfinger en förutsättning för att kunna pricka rätt när man kastar ett föremål. Och för stenåldersmännen var detta väsentligt eftersom de på så vis kunde fånga fler djur och äta bättre – nåt som gjorde dem attraktiva som partners. Eftersom män med längre ringfinger fick fler partners levde de långfingrade männen vidare.

Sant eller falskt? Tja man kan undra…

Följande sägs gälla om den som har längre pekfinger:

• Risken att drabbas av bröstcancer är större om du är kvinna
• Troligen har du större intresse för män än kvinnor, oavsett vilket kön du själv är.
• Du drabbas lättare av eksem, allergier och feber.
• Du har större chans att behålla ett jobb och bli rik.
• Du har större chans att bli gammal.

                                                                                                                                                        Och följande ska gälla för den som har ett längre ringfinger:

• Du har lättare att bli aggressiv.
• Om du är man löper du ökad risk att utveckla prostatacancer.
• Risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar är större.
• Du löper ökad risk att hamna i fängelse, bli mördad eller bli beroende av droger.
• Du har större chanser att lyckas i yrken som militär, ingenjör, filosof och schackspelare.
• Troligen har du ett större intresse för kvinnor än män, oavsett ditt eget kön.
• Det är lättare för dig att bli duktig på att spela ett musikinstrument.
• Du har lättare att utöva fysisk aktivitet och bygga muskler.

Mitt högre pekfinger är 7,5 centimeter långt och mitt högra ringfinger är sju centimeter. Detta motbevisar en del av ovanstående. Hur är dina fingrar???

Read Full Post »

Mutti, flytti, lotto, trötto… och så ett intelligenstest

Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.

När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.

Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!

                                                                                                                                                        Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…

Lite knäckebröd och några salta kex.

                                                                                                                                               Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:

Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.

                                                                                                                                                     Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.

Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?

                                                                                                                                                    Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.

Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)

I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…

Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)

Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!

En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!

                                                                                                                                                  Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…

Ordning här!

                                                                                                                                            Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.

Knökfullt, skulle jag vilja säga…

                                                                                                                                                   Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!

Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.

                                                                                                                                                       Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.

Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!

                                                                                                                                                    Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:

Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..

                                                                                                                                                    Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…

Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…

Read Full Post »