Stentankar och ord

I morse när jag vaknade villa jag inte kliva ur sängen. Det var länge sen jag kände så, men jag har haft en lite tuff natt. Det började redan igår kväll när jag kände mig

jävligt avsnäst

utan nån anledning. Ja, jag är lättsårad och tog naturligtvis illa vid mig. Vilket drabbade andra som inte hade med saken att göra. Det är bara att konstatera att jag inte orkar med människor ibland. För jag förstår heller inte totala främlingars enorma nyfikenhet på min person. Vad är det i mitt liv som är så intressant???

Sånt där låg jag och funderade på i sängen i morse, medan jag försökte samla min gamla kropp så att den ville samarbeta. Jag vaknade flera gånger under natten med kramper i benen. Vid ett tillfälle vid tretiden hade jag kramp i höger vad och i vänster lår på framsidan medan båda händerna var avdomnade. När man har kramp i fötter och ben vill man inget annat än skutta upp och

dansa.

Men du kanske förstår de problem jag hade att göra just detta när båda benens muskler är förvridna och händerna inte lyder mig. Sen igår har jag också då och då irriterande ryckningar i höger lillfinger. Vilken tur att jag inte spelar piano längre!

Nej, morgonens tankar var verkligen av sten. Huvudet känns tungt och ett lätt illamående skvalpar. Nej, jag åt bara skräp igår kväll som nötter och choklad, men jag drack bara en enda öl.

En blick ut genom fönstret visar en mulen och blåsig dag och jag gissar att regnet hänger i luften. Ingen utflykt, alltså. På nåt vis känns det som om jag har ett större behov att göra saker på helgerna numera. Jag behöver enormt mycket input – men allt som oftast blir det att sitta hemma vid datorn eller städa eller så. Förra helgen försökte vi göra en hel del och det levde jag på i veckan. Men så är det helg igen och allt känns mest trist.

Till sist klev jag upp och glodde igenom lokalblaskan. Bland annat läste jag om Uppcon. Jag fattar inte riktigt hur detta evenemang har kunnat bli så stort att folk tältar på Vaksala torg och klär ut sig i de mest underliga kläder – för att likna japanska seriefigurer. Nä, jag fattar inte och skulle kunna raljera mycket om det, men jag är en tant och tanter begriper väl inte sånt här. För resten ser väl inte Disneys tecknade figurer bättre ut – Kalle Anka, till exempel, har ju inga kläder på sig på underkroppen (pornografi) och Spökplumpen ser ju ut som en kvinna i niqab (hets mot folkgrupp?) Med tanke på det känns det helt rätt att den där serievetaren inte dömdes för barnpornografibrott!

Medan jag satt och förundrades över hur många lediga hus och lägenheter det finns, fastnade mina ögon på två lappar på anslagstavlan. Lappar, som jag borde ha tagit ner för länge sen. Lappar med ord som

kompisar på jobbet

och

saknar dig

på. Nej fy, idag åkte de ner och så kastade jag även detta försök av mina steniga tankar att ikläda mig den berömda O-koftan.

Lappar med ord som uppenbarligen inte betydde nånting för avsändarna.

Jag måste ändå dröja kvar, lite. Den lilla lappen vidhängde en bukett blommor jag fick efter en operation med efterföljande sjukskrivning och rehabilitering i sex veckor. Det var ju snällt. Det var samma år som pappa hade gått bort, så jag var väldigt sårbar. Den andra lappen kom från en före detta kollega som uppenbarligen inte har tid? lust? att höra av sig längre utan gör det genom andra. Jag minns särskilt ett tillfälle när jag skulle överlämna en sak och personen i fråga inte hade tid att komma ut på gatan i fem minuter. Sen dess har vi inte träffats.

I samband med min 50-årsdag i april fick jag ett (1) kort från en före detta kollega som skrev att h*n hade blivit så glad när hon hade läst i tidningen att jag numera jobbar där jag jobbar. Detta kort rörde mig till tårar, för i det här fallet vet jag att det var äkta ord. Och det här kortet ska sitta på mitt kylskåp. I evighet amen.

Read Full Post »

Mitt händelserika liv: En stund på Tokerian

Efter att ha talat med min mamma i telefonen (Jag ringde. Nu har hon fått en ny krämpa och hon ringer mig om hon blir sjukare. Men hallå! Det är väl bättre att hon ringer en doktor eller ambulans än mig som bor 30 mil bort??? Och jag KAN inte åka 2 x 30 mil med en bil med en taskig broms bara för att plantera tagetes på pappas grav) insåg jag att jag behövde

1. frisk luft
2. få upp mitt humör
3. lite förnödenheter

Därför en promenad till Tokerian där följande utspelade sig:

• En karl försökte hitta rostbiff.
• Jag fyndade en ask plommontomater.
• Kaffet var billigt, så jag köpte två paket av det lokalrostade Lindvalls.
• Skithuspappret var inte billigare än vanligt, men jag behövde köpa det ändå.
• Vid ostarna såg jag K:s föräldrar.
• En snorkig madam före mig i scannerkassan åkte på en avstämning. Rätt åt henne! Sex kassar hade hon, men hon hade ”missat” att scanna massor. Sin unge hade hon redan släppt iväg med en glass som inte var betald. Ungen stångades en stund med den låsta grinden, varpå en äldre herre åthutade barnet och menade att det skulle vara försiktigt så att inte grinden gick sönder. Mamman var tyst, men gjorde en ögonrullning 🙄 ungefär som att mannen var korkad. Fast det var ju hon som var mindre smart eftersom hon lät ungen gå med en obetald glass. Jag svarade med höjda ögonbryn…
• På hemvägen blåste det och jag mötte Spökplumpen och blev rädd.
• Jag hälsade på tre demoner och kände mig jättetuff.
• Nu är jag hemma och ännu mer uppretad på gapiga ungar (eller det är ju EN unge som hörs hela tiden. Var är fjärrkontrollen???)
• Jag hostar och blir galen på mig själv.
• Jag har ställt fyra starköl på kylning – här ska vi bli fulla i kväll! (Inte blir vi det på två öl var, jag skojade!) – och nu vänter jag bara på att klockan ska gå så att Fästmön får sluta jobba och komma hem till mig och fira Kristi Flax!

Vad har du gjort idag???

PS  Precis när jag kört en maskin mörk tvätt och hängt innehållet på tork kastade jag fil på mina svarta shorts och min mörkgrå t-shirt.

Read Full Post »