Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fjärrkontroll’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om boken med samma namn som rubriken på det här inlägget.


Uppdatering:
Eftersom Bokus stympade min recension – man tycker inte att det är OK att recensenterna lägger in länkar  – har du tur. Du kan läsa HELA min recension här, inte bara ingressen.


Redan när jag öppnade kuvertpåsen
den kom i älskade jag den. Dess utsida är härligt blå och på framsidan vilar en delfin i det blåa. Och nu, när jag just har läst Livet är nu! av Ludmilla Rosengren, känner jag ett lugn infinna sig. För den här boken, vars målgrupp egentligen är barn och unga från elva år, gav mig verkligen något.

Livet är nu framsida
Livet är verkligen nu.


Boken består av nio kapitel
som alla innehåller en hel del text, men också övningar. Lämplig ålder hos läsaren sägs vara från elva år. I inledningen, som vänder sig till vuxna, rekommenderas att man kan läsa boken tillsammans med en förälder eller kanske i skolan. Och det tycker jag är ett bra förslag! Jag tror nämligen inte att en elvaåring klarar av att ta sig igenom boken på egen hand.

Den första meningen i första kapitlet lyder:

Livet är fantastiskt!

Redan från starten andas den här boken en otrolig positivism – trots att den behandlar svåra saker som känslor. Boken innehåller rikligt med konkreta exempel, men också små berättelser. Läsaren får tips hur h*n kan tänka när det känns svårt på nåt sätt, till exempel när man känner sig ledsen, arg, rädd eller irriterad. Det är läsaren som håller i fjärrkontrollen till TV:n med de egna tankarna och känslorna!

Kapitlen Tankar och Känslor tycker jag är särskilt viktiga. Framför allt därför att författaren verkligen framhåller att känslor är livsviktiga, men aldrig rätt eller fel. Däremot kan de vara jobbiga att ha. Läsaren får tydliga exempel i känslokapitlet, bland annat hur vi kan utstråla vissa känslor genom vårt kroppsspråk. Vi påminns också om hur viktigt det är att vi är tydliga på alla sätt mot vår omgivning:

[…] Orden är nämligen bara cirka 10 % av det vi förmedlar till andra. Resten är tonfall, kroppsspråk och ögonkontakt. Om man är helt stilla och inte visar något med ansiktet och samtidigt förklarar med tyst röst hur arg man är, kommer det sannolikt inte att nå fram till omgivningen. […]

Känslor kan också göra ont och vara riktigt besvärliga. Kapitlet Tid inleds med en berättelse om en gammal kvinna och det är inte utan att jag nickar igenkännande  vid vissa ord. Det är därför jag tar till mig raderna om fjärrkontrollen:

[…] Det är återigen du som sitter med fjärrkontrollen och som bestämmer hur mycket tid som ska ägnas det förflutna, nuet och framtiden. […]

Och skälet är enkelt:

[…] Nuet är det enda vi kan påverka. […]

Kapitlet om Kroppen ger såväl övningar som en hel del funderingar. Ganska raskt inser jag att mina tankar om den egna kroppen helt klart är dömande…

Vi människor är flockdjur och ändå kan vi känna oss väldigt ensamma. Våra relationer till Andra människor behandlas i ett eget kapitel. Det finns väl till exempel inte nån enda av oss som inte har dömt en människa efter hennes utseende – utan att känna henne? Vikten av att kunna lyssna och bekräfta andra människor behandlas här också, men slutsatsen kommer egentligen redan i början av kapitlet:

[…] Den enda du kan förändra är dig själv. […]

Särskilt givande i just det här kapitlet är tankarna kring konflikter och hur man kan öva sig på att bli bättre att hantera konflikter.

Att vara närvarande i Situationen, att delta, prioritera och kunna säga nej är viktiga ting för att hitta balans i livet. Saker som självrespekt tas upp i samband med detta, men själv begreppet som sådant benas inte riktigt ut. Jag tror att en yngre person kan ha svårt att förstå ordet.

Det hela boken egentligen handlar om, enligt det åttonde kapitlet, är Acceptans. Ytterligare ett svårt begrepp, men här lyckas författaren förklara bättre och ge konkreta exempel. När svårare saker, som döden och skilsmässa nämns, hade jag önskat något mer fördjupning här.

Varje kapitel avrundas med en sammanfattning och peppning. Otroligt viktigt med det senare, tycker jag, och blir glatt överraskad.

Ett par smärre språkliga missar i början, några uteblivna fördjupningar och förklaringar av begrepp. Men det är då det enda negativa jag har att säga om den här boken. Barn och vuxna kan tillsammans använda som ett verktyg till att bli bättre på att leva i nuet – och att acceptera att vissa saker bara är.

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Däremot vet jag inte vad en elvaåring skulle tycka om boken… Det vore onekligen intressant att få veta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan försöker odla positivt tänkande.


Nu har det rört lite på sig vad gäller skrivuppdrag.
 Igår fick jag en intresseförfrågan och idag ytterligare fyra. Alla fem ligger kvar, jag är inte bortsållad än, alltså. Jag anmäler inte mitt intresse för alla förfrågningar jag får. Ämnet måste passa mig, min kanal och min målgrupp, det är mina främsta krav. Dessutom är jag alltid ärlig i det jag skriver. Hur blir det annars med trovärdigheten gentemot läsarna? För jag har ju trots allt en och annan sån…

Så jag skriver väldigt mycket, men allt skriver jag inte för pengar! Jag har skrivit så mycket att jag har nött ut ett och annat tangentbord, till och med. Tangentbord blir överhuvudtaget ganska sunkiga efter ett tag. Vilken tur att jag har julklappsslimen jag fick av Linn ett år!

slime och tangentbord efter rengöring
Ibland skriver jag så mycket att tangentbordet behöver rengöras. Den här slimen fick jag i julklapp ett år av äldsta bonusdottern. Slimen funkar även på fjärrkontroller och telefoner!


Jag fick ett mejl idag också
om en bok jag ska få för recension. Du får inte veta ännu vad det är för bok,  men det är en viktig bok, en bok som kan vara användbar. Egentligen är jag nog fel målgrupp, målgruppen torde vara yngre. Samtidigt är det viktigt att veta lite om annan litteratur än enbart vuxenböcker. För vad är det vi stoppar i händerna på våra barn? Kanske är lite bra om vi kollar efter före, så att säga.

Förhoppningsvis kommer alltså en del texter som inte bara innehåller gnäll om en osäker framtid eller ilskna ord om dåliga varor och tjänster, företag och säljare. Det är dags att jag övar mig i positivt tänkande, helt enkelt. Därmed inte sagt att jag tänker bli mesig eller börja stryka medhårs! Näääver in my foot! 

Tack Per och Jerka och Bajsugglan för att ni peppade mig på Twitter! (Länkarna går till deras bloggar!)


Livet är kort. 

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajshumor!


En strålande marsdag
– och det blev inomhussittning nästan hela dan för min del. Jag åkte ut till Elias och hängde med honom en stund medan mamma (Elias, alltså, inte min mamma) jobbade. Elias har haft jobbigt med hosta och feber, men idag var han mest snorig. Det avgjorde det hela – det fick bli en spela-spel-och-bygga-lego-dag.

Jag fick en go pratstund med Storasyster också. Det märks för varje gång hur vuxen och klok den tjejen blir. Skönt att se!

Sen plockade vi fram kortleken – och det var inte poker vi spelade med Sivan…

Siv Blöja
Siv Blöja var med och lirade kort.


Redan när jag såg Sivan
började jag ju skratta – mest för att jag inte gillar Siv, ett namn förknippat med en tant som var dum mot min pappa.

Maj Louise Bajsenstråle
Fru Bajsenstråle joinade oss också.


Maj Louise Bajsenstråle,
för dagen iförd kortkort kjol och höga klackar, joinade oss också. Naturligtvis var det inte bara blöjor och bajs, även familjen Kiss fanns representerad.

Kaj Kiss
Kaj Kiss hängde med i spelet.


Jag fick hela familjen Kiss,
medan Elias tog Kräkarna och Bajsenstråles. Sen fick jag Snoringarna, fast det egentligen borde ha passat Elias bättre…

Slemnart Snorig
Slemnart Snoring hamnade hos mig, minsann.


Men min favoritfamilj
i det här spelet är förstås Blöjorna.

Kisse Blöja
Kisse Blöja…
 Bitte Blöja
…och Bitte Blöja.


Ärligt talat
tror jag att det var jag som tyckte att det här spelet var roligast… 😳

Elias var sugen på att spela Monopol, men det tar ju sån jämrans tid. I stället blev det ett annat kortspel med kunskapsfrågor. En massa sport, förstås, som jag inte kunde. Det hjälpte inte att jag var stärkt av bullar och muffins som jag hade med mig och det goda kaffe Linn bryggde.

Lite seriösa blev vi, som sagt. Elias blev sugen på att bygga LEGO och det ÄLSKAR jag! Han hade en stor, oöppnad kartong sen jul med tåg.

Elias o LEGOt
En massa ”ritningar” och påsar med bitar.


Jag tyckte att det var väldigt bra
att olika satser i den stora lådan låg i skilda plastpåsar. Det gör ju att man bara öppnar den eller de påsar man behöver, vilket minskar risken för att små bitar försvinner. För en del bitar är onekligen små…

Småbitar LEGO
Småbitar…


Sen byggde vi.
Från var sitt håll på loket. Det växte fram med gemensamma krafter.

Elias och loket
Loket börjar se ut som ett lok.


Hela satsen består av ett lok
och tre vagnar samt räls och fjärrkontroll/joystick. För det ska visst kunna gå runt. En lokförare fanns det i alla fall med i satsen och honom byggde jag. Fast jag satte byxorna bak- och fram så han kunde inte styra åt rätt håll först.

Elias och det färdigbyggda Loket
Så här blev loket när det var färdigbyggt!


I morgon ska vi gripa oss an vagnarna.
Eller i alla fall en av dem. Den andra vagnen vill Elias bygga med sin mamma.

Vi blev väldigt trötta efter allt spelande och byggande, så vi fick lägga oss på var sin soffa. Jag hade #¤%&/)( ont i min häl av nån anledning och fick slänga upp den på ryggstödet medan jag vilade ut med min bok.

På sofflocket med en bok
På sofflocket med foten i högläge och en bok i knäet.


Elias plockade fram block och pennor
och ritade figurer ur Mario, Lemmy och Morton. (Hade aldrig hört talas om dem, men fina blev de.)

Elias ritar
Elias ritar snubbar ur Mario.


Sen ryckte det lite i datortarmen
hos Elias och jag låg och gäspade och läste på soffan. Storebror Johan hade lovat att laga middag i kväll. När Johan stod och stekte korv tog jag farväl av grabbarna. (Linn hade redan dragit med en kompis och Frida softade på sitt rum.) Tack snälla Anna för lånet av gossebarnet idag! I morgon åker jag ut igen! 

Peter och Vargen
Finns det några snälla barn för Vargen att vakta, tro???


På vägen hem plockade jag upp en pizza
från Aroma som jag nu har smockat i mig och sköljt ner med ett glas rött. Lördagskvällen sänker sig över New Village och jag ska läsa lite till i Brighton-boken (jag känner igen ställen han skriver om så väl och blir nostalgisk) innan jag rundar av med Mr Selfridge på TV.

I morgon är det söndag och nya äventyr väntar i det vi kallar livet.


Livet är kort. Kom ihåg det.

Read Full Post »

På natten ska man sova. Jag går och lägger mig ganska tidigt eftersom jag ju måste kliva upp tidigt också. På kvällarna är jag trött. Vissa kvällar dimper jag ner i sängen redan vid 21-tiden. Det beror inte enbart på vanlig kvällströtthet, utan det är ju nånting som härjar i kroppen, som en del av er vet. Men snart ska det inte härjas mer.

Kvällstrött.


Jag brukar somna snabbt.
Läser nåt kapitel, sätter på sovrums-TV:n på lagom tyst ljudnivå. Just när jag är på väg att somna stänger jag av TV:n med fjärrkan.

Igår var inget större undantag. Först. Jag gick och la mig vid 22-tiden, somnade snart – bara för att vakna vid midnatt. De sedvanliga kramperna satte in, framför allt i vänsterbenet. Händerna var avdomnade, som varje natt. Jag slocknade igen. För att vakna vid tvåtiden – av att Ajfånene bzzzzzade. Jag måste nog sätta den på tvärtyst över natten hädanefter. Den bzzzzzar nämligen på mig så snart jag får mejl eller nån kommentarer på bloggen eller det twittras om mig eller så. Vissa nätter sover jag väldigt lätt och då vaknar jag av bzzzzzet. Dumt av mig.

Men jag somnade om. För att vakna nån timme senare, strax efter klockan tre, av att det pep nånstans i lägenheten. Nej, det var inte brandlarmet, utan ett annat larm – det som sitter under diskbänken och som ska varna för vattenläckor. Tjolahopp, liksom, klockan tre på natten… Det var bara att masa sig upp igen och kolla om det fanns nån läcka. Naturligtvis fanns det inte det – det var som vanligt batteriet som hade tagit slut! Varför tar alltid alla såna där larmbatterier slut mitt i natten? Turligt nog hade jag ett nytt batteri i kylen som jag plockade fram. Sen fick jag riva ut alla sophinkar, ta loss vattenlarmet, byta batteri och koppla in igen. Det tog väl nån kvart – och sen var jag förstås klarvaken. Då var klockan närmare halv fyra och 6.10 skulle harpan på Ajfånen väcka mig. Så nej. Idag är jag inte pigg efter en natt med bzzzzz och piiiiip…

Som grädde på moset har jag en längre tid dragits med ett irriterande kontakteksem. Troligen är det min förlovningsring jag är allergisk emot. Jag har varit röd på fingret av och till, men den här gången har det röda samt klådan och svedan tagit mitt finger i besittning sen i somras. Trots kortisonsalva på recept vill det inte läka.

Det syns dåligt på foto, men eksemet sitter på ringfingret, där jag har förlovningsringen.

 

Man tror inte att man kan vara allergisk mot guld och jag skrattade lite tyst för mig själv när mamma hävdade att hon har även den åkomman. Hon har ju liksom allt och guldallergi hade jag inte hört talas om! Men så googlade jag och fann att man visst kan vara guldallergisk. Fast det är ju inte guldet i sig man är överkänslig emot utan andra ämnen i smyckena som gör dem mindre rena. Min förlovningsring är i 18 karat guld, som säkert är uppblandat med nickel och allt möjligt. Om ringen hade varit i 24 karat kanske jag hade varit symtomfri. Ett synnerligen tiny problem, kan tyckas, men till saken hör att jag ju faktiskt vill vara förlovad med Fästmön. Hur jag gör nu vet jag inte riktigt. Tidigare har eksemen försvunnit efter några dagars behandling med kortisonsalvan, nu tycks de inte vilja ge med sig.

Och nu blir det djupt! Avslutningsvis, några frågor som du gärna får kommentera:

  1. Om två eller flera träter, är det då möjligt att det kan vara bara ens fel?
  2. Är det OK att ventilera en konflikt med personer som den man har en konflikt med känner, men inte med den man har en konflikt med?
  3. Om jag inte kan bli förlåten, är det ändå möjligt att jag kan förlåta? (Den här frågan är synnerligen viktig för mig!)
  4. Är en skuld evig eller kan allting leda till försoning?
  5. Mår en människa bättre av att fortsätta hata den som har gjort henne illa än att försöka försonas?
  6. Är man en bättre människa om man kan välja mellan hat och försoning och man väljer att fortsätta hata?
  7. Vad är meningen med livet?

Tack på förhand för dina kommentarer! 


Livet är kort.

Read Full Post »

En titt i omvärlden tycker jag kan passa en dag som denna. Inhemsk media och många andra bevakar förstås främst Almedalen. Men, som han sa den där klarsynta(?) politikern:

Finns man inte så syns man inte!

Och Tofflan finns inte i Almedalen utan här! Så, varsågod, mitt urval:

  • Gott om gubbar i år. Jepp! Det sägs vara jordgubbsår i år! Och det är tack vare att det har varit lite kyligt. Detta gör att jordgubbarna mognar långsamt, precis som vissa andra gubbar… Ingen nämnd, ingen… uthängd…
  • Chef utreds efter 30 anställdas självmord. Majgadd!!! En tidigare chef för en telekomkoncern i Frankrike utreds för trakasserier – efter att 30 av dem som var anställda när han var chef tog livet av sig. Enligt brev som de döda lämnat efter sig var det pressen från ledningen på jobbet som var för svår. Dessutom ägnade sig chefen åt mobbning. Mycket talar för att chefen nu åtalas. Tänk om man skulle utreda en och annan chef här i omgivningarna också ORDENTLIGT en gång, inte bara gladeligen välkomna tillbaka..? 
  • Blev han mördad?  Enligt Dagens Nyheter talar mycket för att myndigheterna öppnar Yassir Arafats grav. Detta sedan man hittat spår av polonium på hans tandborste och palestinasjal. Om det visar sig att Yassir Arafat blev mördad blir förstås nästa fråga: Av vem???
  • HIV-test för hemmabruk. Snart lanseras ett HIV-test i USA som man kan ta hemma. Testet ser ut som en febertermometer och man tar prov i munnen, på saliven. Inom 40 minuter kommer svar. Det finns dock de som varnar för att testet inte är hundraprocentigt säkert. Men 92 procent säkert ska det vara, enligt tillverkaren. Idag har ungefär 1,2 miljoner amerikaner hiv. Varje år drabbas 50 000 amerikaner av viruset. Frågan är om 92 procents säkerhet räcker…
  • För full. En man i södra Sverige togs för misstänkt rattfylla, men var för full för att blåsa. Idiot! Alkohol och bilkörning hör inte ihop!!! 👿
  • Bacillskräck? I USA har man undersökt var de värsta smitthärdarna finns på hotellrum. Naturligtvis står handfat, toa och golv överst på listan, men därefter TV:ns fjärrkontroll och lysknappen till sänglampan. Nu gjordes visserligen undersökningen på hotell i södra USA, men man kan ju inte låta bli att fundera över hur läget är på hotell i södra Stockholm…

 

Read Full Post »

Den Kända Sångkören förvägrades ett uppträdande i morse! Hmppppffffff… 😦 Men paket fick vi i alla fall leverera!

Stort GRATTIS till vår 21-åring Johan!!!

Nyvaken 21-åring!


I de fem paketen
fanns ett med kluckande innehåll och fyra av den lite hårdare sorten (pocketböcker). Presenter för njutning, hoppas vi.

Fästmön grejar nu med tårta av den sedvanliga sorten. Mums!

Hallon från Slottet ligger nu på tining.


Farmor har ringt
och mitt på dan kommer pappa, bror J, mormor och kanske morfar om kossorna klarar sig en stund.

Jag tänkte stå för middagen i kväll och som du ser har jag allt under kontroll. Nej, inte under fjärrkontrollen, men väl under TV-boxen…

Jag har kontroll på middagen.


Närå, det är lugnt!
Tanken är att vi ska hämta mat från Restaurang Kreta! Så det är safe.

För övrigt blir det nog Melodifestivalen 2012 deltävling två för de flesta av oss. Och förhoppningsvis live-bloggning från en blogg nära dig!

Read Full Post »

Jag har skrivit några gånger om alla olyckor som sker på min väg till och från arbetet. Och inte kunnat låta bli att koppla ihop det med allt mobilpratande jag noterar i bilar runt omkring mig. Ett annat fenomen har slagit mig så här i novembermörkret: dåliga billysen!

På väg till och från arbetet ser jag minst tre bilar varje resa som har dåliga lysen på sina bilar. Med dåliga menar jag snudd på ”enögda”, det vill säga ett framlyse är på väg att sluta fungera. På bilar blir det ofta så att en dålig lampa i ena framlyset gör att den andra lampan lyser starkare. Och bländar mötande trafik.

Jag tycker att det är så lätt att kontrollera sina lysen på bilen när man kliver i och ur vid garaget. (Nej, jag har liksom inte nån fjärrkontroll till garageporten utan jag får kliva ur och stänga respektive öppna.) Om jag skulle upptäcka en dålig lampa skulle jag åka och byta den direkt. Varför vänta? Novembermörkret är kompakt och dessutom är det ofta dimma. Då är det bara dumt att chansa, för dåliga lysen innebär att man varken syns bra eller ser vägen framför sig bra!


Upplyst!

                                                                                                                                                                   I morse noterade jag, när jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan sju, en morgonjoggare. Men det var knappt! För h*n hade ingen reflexväxt och inga reflexer på sig. Däremot trodde h*n uppenbarligen att h*n hade nio liv, för h*n korsade en gata utan att se sig om efter eventuell passerande trafik… 

Och nu till det som gör mig än mer fundersam! Folk verkar inte ett dugg mörkrädda ute i trafiken, trots att de borde vara det där, tycker jag. Men se hemma…

Jag har nu uppnått en ålder när jag sällan kan sova en hel natt utan att springa på toa (hade jag varit man kunde jag ha skyllt på prostatan, nu skyller jag bara på åldern). Jag noterar då varje gång att man i vissa lägenheter har tänt dygnet runt. Inte bara nån liten lampa, utan många! Men herreminje, är folk mörkrädda hemma, eller vadå??? I morse när vi traskade iväg till garaget lyste fortfarande samma lampor, så det var liksom inte nån som var uppe sent i natt, bara. Inte heller var det nån enstaka lägenhet utan ganska många… Vad hände med alla miljömuppar som tänkte på detta med att spara energi???

Sammanfattning: Folk verkar inte mörkrädda i trafiken utan far fram enögda eller utan reflexer. Men hemma om nätterna har man massor av lampor tända. Jag själv kollar mina billysen dagligen och kör endast enögd för att köpa en ny glödlampa till bilen. Och på natten när jag sover ska det vara becksvart!

Hur är det med dig? Är du mörkrädd i trafiken och/eller hemma???

Read Full Post »

Older Posts »