Äggvårta?

Ett förvånat inlägg.

---

 

Alltså skäggvårta har jag hört talas om, men… äggvårta??? Det var i alla fall vad jag fick på frukostägget i morse, serverat av Fästmön. Det var också hon som påpekade att skäggvårtor har vi ju kunskaper om, men äggvårtor var nåt nytt…

Hur som helst, så här såg den ut:

Äggvårta?

Och nä. Man ska inte leka med maten, så jag åt upp ägget. Fast varken skalet eller eventuell vårta, dårå.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ifall nån saknar mig…

Ett påminnande inlägg som även det är tidsinställt.

Glöm inte bort att ha lite roligt – även om du är vuxen. Så här roligt hade jag i morse med frukostmackan:

En bra grej med att man är vuxen är att man själv bestämmer om man vill leka med maten. Jag leker med maten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Värmebölja och självporträtt

Ett inlägg om… tja… inte nåt väsentligt, direkt.

Den som inte tror på det där med växthuseffekten och hur den påverkar vår miljö och vårt väder, till exempel, den borde sätta sig in lite mer i ämnet. Visst är det härligt med sol och värme, men inte är det normalt att termometern visar så här den 3 oktober..?

Värmebölja på ingång?

Samtidigt kan jag inte påstå att jag direkt har nåt emot en värmebölja. Jag erkänner! Men att bo i Afrika och få lika stor temperaturhöjning är nog inte uppskattat av alla – särskilt inte med tanke på att vissa länder inte har några vattenkällor…

Min intention var inte att skriva nåt djupt inlägg egentligen, bara reflektera över att det verkar som om vi har en värmebölja på ingång. Utom i Dalarna – dit vi åker i morgon. Ja, ja, jag har packat tjocktröja och skor utan hål, ett par varma handskar hamnade i bilen igår kväll, mycket behövligt, tack, givaren!

Förmiddagen har svischat förbi och jag sitter ännu otvättad, i linne och adidasbrax vid datorn. Men jag har för den skull inte rullat några tummar. Två jobb har jag sökt och knutit två nya kontakter på LinkedIn – den ena med en gammal ungdomskompis till FEM och mig. Roligt, roligt att få kontakt med Flen igen! 😉 Ja, Flen heter naturligtvis inte Flen, men kallades för detta. Gissa varför?.. (Det kanske är lite mer begripligt än skälet till att FEM kallades för FEM och Broccoli för Broccoli… Och jag själv för… Gösta…)

Husmor har slagit till här hemma och stått vid strykbrädan. Vidare har hon vikt lakan så att ap-armarna nu är uttänjda till max – det är verkligen besvärligt att hantera dubbelunderlakan med bara två normallånga armar…

Sängen är bäddad, frukost aväten och disken diskad. Mitt liv är… så innehållsrikt… Fruktansvärd frisyr hade jag igår. När jag åt middag gjorde jag därför ett självförakt självporträtt på min knäckemacka. Nej  jag VET! Man ska inte leka med maten, men det blir lättare att stå ut om man gör det.

Makaroner och korv och en macka med självporträtt blev det till middag.

I afton bär det av till lokal för middag för min del. Typ hamburgerrestauranglokal. Det är vad plånboken tillåter. Sen ska jag hämta Fästmön efter jobbet samt forsla grejor och packning hit och dit. Anna och jag har ett förhållande på distans just nu. Vi ses ibland när jag hämtar henne från jobbet och skjutsar hem henne. Och så skickar vi små pussymboler per sms. Vissa perioder blir det så. Hon har fullt, jag har fullt. (Ha ha ha, det sista var en lögn!) Jag är väldigt imponerad över Annas träning, för övrigt!!! Jag har nog inte sagt det, för det är liksom hennes pryl. Men hon är verkligen, verkligen duktig. Envis, bestämd och målinriktad.

Själv ska jag strax tvinga ut mig på dagens tur, i en helt annan gångart än Anna. Men jag tävlar inte, jag går efter min förmåga och mina fötter. Liiite nöjd är jag ändå med mig själv. Jag är inte samma soffpotatis som för ett par veckor sen. Inte helt. Bara nästan…

Vad gör du idag??? Går, springer, cyklar eller soffpotätar??? Skriv gärna en rad och berätta! Jag är obotligt nyfiken, som bekant!

Livet är kort.

Read Full Post »

FredagsMYYYS på Bokmässan

Ett humoristiskt inlägg med några stänk ironi. Och några droppar religiositet, by Jove!

Äh, jag bara skojar! Nån Bokmässa blev det inte för mig i år heller och fredagsMYYYS är för fjollor.

Jag har ätit middag och som den goda katolik jag skulle ha kunnat vara (ja, jag gifte mig nästan med en irländsk katolik en gång och då hade jag fått konvertera) har jag ätit fisk – såsom goda katoliker gör om fredagarna. Men när man ser bilden nedan kan man tro att jag var på väg att konvertera till nån religion där man dyrkar jasminriset… Det där röda ovanpå riset är för övrigt inte heller fisken utan små plommontomater.

Ris med tomater. Laxen ligger mest under riset, en bit är mun, dock. Notera åter min konstnärliga ådra – såväl mat som knäckemacka är Toffliskt dekorerade.

Man ska inte leka med maten, men håll med om att den blir roligare att äta när man gör ögon och näsa av tomater, mun av lax? Eller ritar ett bejbifejs i kaviar på knäckemackan?

Det där med bokmässan ljög jag lite om. Här i Uppsala har vi en egen liten mässa, inte katolsk, dock. Carina Burman föreslog bland andra mig för en stund sen på Twitter att vi ska bilda en Maria Lang-klubb. Av nån anledning råkar fru Lange ha många fans i den här stan… Oppositionskommunalrådet Szatmari Waldau (nej, hon är INTE släkt med Kristi brud!) är ett annat av fansen. Tål att tänkas på, tål att tänkas på, tål att tänkas på (jag mässar för att komma i bok-mässe-stämning)…

Vad mässar du om då? Vavavavavavavavavava??? (Don’t mess with me, bara…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, magiskt och väldigt nöjd

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Fyra klockor har slagit ut.

Den har också en femte på gång, men den är än så länge bara en knopp.

En femte klocka på gång!

I afton bjöd jag min älskade på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var så skönt och jag är så nöjd med mig själv!

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?

Det var en vacker kväll och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.

Och nu kommer lite bilder på mat och dryck. Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten i glaset.

Trots fisken tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Men hur hamnade handen i vinglaset???

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Vitlöksbröd med oliver och aioli.

Laxen var knaprig, men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax.

De utlovade handpillade räkorna var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Handpillade? Nej, snarare från burk.

En lime hade letat sig till tallriken. Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.

Lite färska grönsaker till, mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt.

I stället för potatistoppar valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

Restaurangens egengjorda pommes.

Notan slutade på 728 kronor och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Annandag jul

Tredje och sista juldagen, annandagen. Livet är fortfarande lugnt och stilla, huset gungar lite mer eftersom några återvände redan igår morse på juldagen från sitt julfirande.

Jag fortsätter att ta det lugnt – med allting. Nu måste jag snart ut och röra på mig, för jag blir yr och trött bara jag reser på mig! Idag snöar det inte, så jag kan inte skylla på att jag är insnöad. Därför står en liten promenad, om än bara till soprummet, på min agenda idag. Jag måste försöka. Dessutom börjar soporna lukta illa.

Innan jag skulle äta igår pratade jag en stund med Fästmön som höll på att förbereda maten. Det har visst lagats mat väldigt mycket i Himlen de senaste dagarna… Här i New Village har det bara värmts mat. Jag gjorde ett nytt försök att äta julmat. Jag åååt extreeeemt lååångsaaaamt. Och då gick det bra! Jag mådde inte illa! Fast jag hann leka lite med maten också. Vad tycker du att det här ser ut som, till exempel?

Vad ser detta ut som, tycker du?

Efter jag hade ätit ringde jag mamma. Det är roligare att prata med henne när jag är piggare, för då orkar jag bättre. Men det blir ändå långa samtal och det har jag fortfarande svårt för.

Igår kväll startade jag leksaksdatorn i vardagsrummet. Min lekamen hällde jag ner favoritfåtöljen och min uppmärksamhet delades mellan datorn, TV:n, en bok och Ajfånen. Jag spelade ett parti Wordfeud mot en återfunnen vän igår – och tänk, partiet slutade oavgjort! Väldigt många av mina partier brukar sluta på det viset. Konstigt.

Lite kaffe vid leksaksdatorn också.

Jag tittade bland annat på Så mycket bättre – återträffen. Eller jag lyssnade, mest, särskilt på min favoritlåt framförd av miss Li…

Miss Li sjöng förstås Här kommer natten…

Jag hittade burken med knäck som jag hade jag fått av Anna. Petade i mig en och annan, faktiskt. Det smakade otroligt sött.

Knäck är sött…

Sen ondgjorde jag mig över den senaste åkomman, en massa eksem som har dykt upp här och var på kroppen. Den senaste läkare jag träffade på husläkarmottagningen skrev ut Emovat för ett tag sen. Den funkar inte alls, jag vill ha Locoid som jag är van vid och som jag vet biter på mina kontakteksem. Men man ska inte argumentera med läkare, har jag fått lära mig. Det är bara att tack och ta emot att de överhuvudtaget vill skriva ut nåt…

Ett irriterande eksem på magen.

Eksemfläckarna finns överallt – på magen, på benen, på armarna, på rumpan och nära operationsärret. Tror inte att de beror på plåster och kirurgtejp som jag inte tål. Sånt har jag ju varit befriad ifrån sen i söndags eftermiddag. Hur som helst, irriterande när det kliar och svider.

Kollade Änglagård – tredje gången gillt lite senare och kunde hålla mig vaken under hela filmen, även om jag mest spelade Wordfeud den sista halvtimmen. Nej, det var en rätt seg och ganska onödig film, om du frågar mig.

Handen hade svårt att vara stilla.

Kvällen avslutade jag med att säkerhetskopiera bilder till min julklapps-USB-sticka. Och tänk! Alla bilder fick plats – och det är dessutom utrymme över! Suveränt!

Tänk att så många bilder får plats på den här lilla tingesten!

Annandagen har jag inlett med att sparka igång en maskin tvätt. The Puckos are back, som sagt, så det är inte direkt tyst i huset. Deras tvättmaskin var på långt före min och det ylas och skriks. Peace is over, med andra ord.

Nu ska jag glo på Palme-dokumentären, första delen, som gick på SvT1 igår kväll och som jag spelade in på DVD-hårddisken. Därpå väntar tvagning och påklädning och sen ska jag försöka mig på en liten promenad ut med sopberget sopor. I eftermiddag blir det mer film, jag ska se Lady och Lufsen, för den har jag inte sett. Kollar nog på dokumentären om ABBA (första delen av tre) på kvällen. Och så blir det Fjällbackamorden, förstås. Måste ju se det nya gänget skådespelare, de kan ju knappast vara sämre än de förra! Den första delen av Fjällbackamorden har undertiteln I betraktarens öga och är långfilmslångt.

Vad händer hos dig idag dårå???

För dig som vill lyssna på Här kommer natten i miss Lis tappning kan spetsa öronen på denna godbit från hennes framträdande i Uppsala för ett tag sen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagskväll i New Village

Det är inte kul. Att ha ont i ryggen och springa omkring med dammsugaren. Själva springandet är väl OK, men att böja sig och suga under möbler… suger, så att säga. Aj, aj!

I eftermiddags kämpade jag med startsida två för forskartexterna. Det är ganska mycket pilljobb, men allt gick bra. Till och med Photoshop var villigt idag.

Titta så kul Photoshop kan vara!

                                                                                                                                                            Fastnade i en bilkö på hemvägen. Den var så lång, så lång att jag undrade om jag skulle komma hem idag överhuvud taget. Det gjorde jag.

Väl hemma satte jag igång att städa. Ingen idé att sätta sig och slappa en stund, då blir man bara trött. Jag började med badrummet och sen duschrummet och toan. När det blev dags för en paus tänkte jag sätta mig vid datorn en stund. Det gjorde jag – men bara för att ladda ner en uppgradering av mitt anti-virus-program och för att betala en räkning. Jag är verkligen nöjd och stolt att jag har kunnat snåla så att månadens bensinräkning var hälften så hög jämfört med i vanliga fall. Men det är ju på bekostnad av uteblivna besök i Himlen. Jag är rädd att det ska tära på Fästmöns och mitt förhållande, men samtidigt är ju läget som det är. Har jag inte pengar så har jag inte. Och jag har inte fått nån ersättning för september från Försäkringskassan än heller. Undras hur länge den dröjer…

Efter ”rasten” blev det en runda med dammvippan, men sen blev jag bara tvungen att sätta mig ner och äta nåt. Hällde upp de sista smulorna cornflakes och skvätte på de sista mjölkdropparna och rostade två mackor till. I morgon bitti är det sista gången jag äter av det där uräckliga kartongbrödet – sen åker det i sopen. (Det är flera dar gammal, för övrigt, men det har inte gjort varken till eller från för smaken.) Och naturligtvis ska jag handla i morgon efter ”jobbet” – Anna kommer ju! 😛 Gott bröd ska jag köpa, några goda ostar, mjölk… Men vänta nu!.. Hon försöker ju hålla igen lite. Vad ska jag hitta på till middag, egentligen? Inte en blekaste! Men på lördag tänkte jag göra pasta med tonfisksås. Gott och nyttigt.

Man ska inte leka plockepinn med maten! Skäms!

                                                                                                                                                               På lördag ska vi ut till Morgonen för att uppvakta en 17-åring. Tänk så åren går! När jag träffade Frida första gången var hon 13… Barnen blir allt äldre. Det är bara jag och Anna och barnens pappa (får slinka med) som är evigt unga…

Read Full Post »