Jag vet inte vad det är jag ser

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.

---

 

Jag vet inte vad det är jag ser! Men jag försöker få ihop scenen. Misslyckas. Tittar, som den livsåskådare jag är, på flyttkartongerna på balkongen, barnstolen. Vem ställer ut sånt i regnvädret?

Det byts saker i fönstren. Lampor tänds och lampor släcks. Jag vet inte vad det är jag ser. Bara ljuset som kommer och går. Annat ljus än det som har varit. Är det mina ögon som lurar mig?

En äldre man jobbar hårt under eftermiddagen. Hämtar saker, fyller sin bil. Det ska alltså flyttas. Eller? Och vem är det som ska flytta? En eller alla? Vems bohag ryms i en personbil? Vems liv?

Jag vet inte vad det är jag ser! Kan inte tolka det ögonen tar in. Mannen arbetar systematiskt. Var är de som bor där?

Framåt kvällen ser jag paret. Silhuetter. Kvinnan plockar matvaror ur en kasse och ställer in i kylen. Mannen står vid spisen. Är det vad jag ser?

Kökslampan i taket får figurerna på scenen att bli helt svarta, medan scenen är vit. Två personer utför var sina handlingar, med ryggarna mot varandra. Dessa två, som skrattande och halvnakna brukade busa inför öppen ridå. Det är inget bus i bilden nu. Jag vet inte vad det är jag ser.

Ljuset släcks. Ridå.

Men jag vet vad det är jag inte ser: Barnet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rastlöst, men inte lottlöst

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonens rastlöshet, dagens ensamhet och eftermiddagens städmaniskhet.

Igår kväll var vi alldeles uttröttade… nej, jag var alldeles uttröttad efter all aktivitet! Tre promenader, varav två endast till Tokerian, men ändå, samt iordningsställande av balle*. Fästmön är ju mycket yngre än jag och följaktligen… ännu tröttare på kvällen. Vi åt gott och drack gott och tog lite ost och kex framför Unge kommissarie Morse. Sen var det ridå för somliga, som sin vana trogen somnade i min, enligt utsago, obekväma soffa. (Den går att sova i, trots allt… jahaja…)

Musella, ett gott och passande vin. Till maten, alltså, stekt kalkonfilé.

I morse vaknade jag vid sjutiden. Fan tamme varenda ledig dag hittills har jag vaknat tidigt! Det är stört omöjligt med sovmorgon! Nu har jag tre såna möjligheter kvar – måndag, tisdag och onsdag. På torsdag, när jag ska upp och jobba, är jag väl skittrött. Irriterande!

Och så vill jag ju inte störa Anna, som också har sovmorgon, även idag, fast hon jobbar nu. Försökte ligga stilla i sängen och blunda, men först blev jag kissnödig, sen kliade det i halsen, så blev jag törstig, fick kramp i benet och som avslutning på alla aktiviteter blev jag bajsnödig. Bara att ge upp tanken på att sova, alltså! I stället ägnade jag morgonens tidigast vakna timma åt att klå Jerry i Wordfeud, en inte alltför tråkig aktivitet!

Jag läste en stund, tog bort lite klister från sladdhållarna till kökslampan och så dammade jag också.

Den är lite märklig, min bok på gång… Men jag har ju lånat den av Anna.

Jag tyckte att jag tassade så försiktigt och dammade med lilla dammtrasan så tyst. Men Anna hade minsann hört mig och påkallade min uppmärksamhet från sovrummet. Hon ville ha frukost. Det var när hon sen klev upp som vi hade den märkliga dialogen om rövhål, för övrigt. Nu fanns det varken rövhål eller rödkål på frukostbordet, så medan jag går och kollar hörseln kanske Anna ska gå och kolla nosen…

Efter frukost ringde jag Annas snälla mamma och tackade för födelsedagskort med trisslotter. Då hade jag inte skrapat lotterna än, men en av dem tog jag som belöning när jag hade dammat färdigt. Och tänk – jag vann 30 spänn! Eller en ny lott, blev det i samband med att jag lämnade in Lottot när jag kört Anna till jobbet.

Vinsten blev till en ny lott.

Nu har jag alltså fortfarande fyra trisslotter att skrapa, för jag fick ju två av Annas mamma och L och två av min egen mamma! Tänk, du kanske läser en miljonärs ord just nu!..

Igår kväll grejade jag lite med Storebror, det vill säga Stordatorn och inte Göran på Twitter som tog åt sig. Jag testade att starta om den för att den skulle släppa ifrån sig lite minne. Därpå laddade jag ner tolv stycken säkerhetsuppdateringar och startade om igen. Av nån anledning hade jag två Spotify – jag som aldrig lyssnar på Spotify. Den ena tog jag därför bort. Och så avslutningsvis flyttade jag alla mina foton till en annan del av datorn. Ta i trä, men den känns både piggare och snabbare. Tills vidare. För nog blir det en ny dator när jag vinner mina Trissmiljoner, lita på det…

Nu ska jag promenera med dammsugaren innan jag ringer mamma. Efter duschen blir det kanske en balkongsittning. Om jag har tur är det inga grillare eller rökare på gång, så då kan jag sitta där och njuta av solen och den friska luften. Najs…

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen

… satt Tofflan i skrivbordsstolen vid datorn hemma.

Kunde ha varit början på en roman, en pastisch på Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. För jorå, jag kallades Gösta en gång i första min ungdom. Fråga FEM! (Jag tror nämligen att det var FEM som låg bakom det hela.)

Men nu är det inte det. Jag är inte alls i nån början, jag är i ett slut. JAG är slut. Som människa, känns det som.

Lägenheten var ju tom när jag kom hem. Den bara stod här och behövde städas. Tvättkorgen jagade mig runt rummen, ungefär. Så jag har skurat badrummet, jag har skurat dusch- och toarummet, jag har kört en maskin tvätt. På köpet fick jag leka rörmokare igen, denna gång i handfatet inne på toa. Jag rensade med en bit ståltråd, men det hela slutade ändå med kaustiksoda. Sen har jag dammat och jag har packat min rygga, för jag hoppas att min älskling vill få besök av mig i morgon. Som kronan på verket har jag… ätit middag! Se själv!

Den ensammes middag med UppsalaTidningen, i skenet från min nya kökslampa, julklappen från mamma. 

UppsalaTidningen brukar komma på torsdagar, men den här veckan kom den alltså på en fredag som förr i tiden. Och vad gäller leveransdag tycker jag att det var bättre förr. Fredagar vill jag gärna läsa den! Så fortsätt med det – om Tofflan får önska!

Mamma ringde i kväll och resan hem hade gått ganska fort, typ tre timmar. Hon var jätteirriterad på chauffören som var ryckig och rivig och dessutom satt och snorade typ hela tiden – när han inte pratade i sin mobil eller spelade musik. Högt. Jag sa åt henne att hon ju fick ringa till färdtjänsten och KLAGA, men det tror jag inte att hon gör. Nåja, huvudsaken var att hon kom hem och att resan gick bra. Hon lät förvånansvärt pigg när hon ringde, så jag tror att den här lilla turen piggade upp frun. För övrigt hade hon lämnat en peng på köksbänken och ett kuvert till födelsedagen. (Jag har ju redan fått min present – våffeljärnet!)

Nä vet du, nu är jag så slut i rutan att jag inte orkar ta dagens surfrunda bland mina kickor och pluttar (jag tvivlar på att de tittar in hos mig varje dag, förresten, så det spelar nog inte dem så stor roll om jag inte besöker dem minst en gång om dan). Jag ska slänga i mig i bäste fåtöljen för mamma har lämnat ett gott äpple som jag ska gnaga på till dessert.

Ett gott äpple.

Äh, nu lurade jag dig allt! Mamma har lämnat kvar några kolor och dessutom åt vi inte upp prästostbågarna och jag kanske, kanske är sugen på en öl till. Läsa Fjällgraven ska jag nog i vart fall göra, för dammsugningen sparar jag definitivt till i morgon förmiddag. Jag orkar inte mera nu.

Ha en go fredag, du som trots allt orkar titta in här och som har läst ända hit!

Livet är kort.

Read Full Post »

…och så lite mat på det där…

Jag har ju lärt mig av Somliga att dagens måltider är frukost, lunch och middag. Och så ska det vara två mellanmål och säkerligen i kvällsmacka. Har jag glömt nåt?  Till frukost åt vi fil, till lunch våffor. Så nu till kvällen lagade jag till laxfiléer i ugnen med fetaostpesto och med ris och plommontomater till middag.

Fetaostpesto ser inte gott ut, men det är det. 

Från mina gömmor i kylen grävde jag fram en flaska bubbelvatten med citronsmak till mamma och en julöl till mig. En öl som jag sparade från midvinterblotet…

Mysingen julöl gick fint till laxen.

Naturligtvis var vi tvungna att testa den nya lampan. Mamma

kläffsade med lampära…

(kommer du ihåg, FEM, vem som sa det?)

Den som INTE är less på att se den här lampan nu kan ju komma hem till mig och glo på den IRL. För nu har den visats från lite olika håll och kanter, tänd och släckt och hej å hå. Bara live kvar.

Jag gillar min nya kökslampa stenhårt, men till middagen föredrog jag kycklingracet runt ljuset, ett litet påskarrangemang jag lyckats få till.

Kycklingrace runt ljuset. 

Mamma ska glo på Let’s dance, jag känner att jag bör hålla henne sällskap, men jag glor nog på antingen mina två pågående Wordfeudmatcher eller min bok på gång. Den senare är verkligen spännande!

Och sen ska jag förstås glo lite i påskägget från Fästmön, för påskkorgen från Den Hjärtegoda L är nästan tömd. En Toffla måste ju få rikligt med mellanmål så hon inte faktar av…

Livet är kort. Och just nu låtsas jag rätt bra att det är gott.

Read Full Post »

Ut med det gamla, in med nytt eller Tofflan sa…

Inga köksslampor här, bara kökslampor! Tofflan sa

Varde ljus!

Köksslampa? Nä, kökslampa!

Och det vart det! Ljus, alltså.

Titta, ho lyser, lampa, döh!

Så skönt att bli av med sånt som tillhört gamla ex. Jag applåderar för varje grej som jag hivar. Och tackar min snälla mamma för förra årets julklapp!

Nu ska jag hänga tvätt! Och dammsuga bilen. Och bädda rent. Och vila öronen – när jag kan.

Livet är kort.

Read Full Post »

Närå…

Jag har inte flugit min kos, jag sitter i köket…

Här är jag!

Fast jag måste säga att jag njuter en hel del av ledigheten…

Njuter gör även min lilla påskpippi som jag fick av Fästmön, den som har en amputerad fot som jag har opererat fast med klutt (den till höger i bild).

Nu ska jag emellertid göra lite nytta! Medan tvättmaskinen tvättar ska jag klättra på köksstolar och försöka koppla lite el så min nya kökslampa lyser i kväll.

Händer det nåt hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilar öronen

Det är natt. Så här dags brukar en Toffla sova, men nu njuter hon av påskledighet i dagarna fem. Och i skrivande stund njuter hon av tystnaden. Bara suset från leksaksdatorns fläkt hörs.

Jag vilar öronen. Det är mycket prat nu och jag förstår det. Mamma är ensam i vanliga fall och saknar nån att prata med. Jag är rätt van att vara ensam om dagarna och har inte samma behov av att prata. Jag skriver ju förresten hellre.

På skärtorsdagen sov jag länge. Jag brukar inte kunna sova så länge första dan jag är ledig. Men just nu känner jag mig så sliten och less. Det blir aldrig nån ordning på tillvaron hur mycket jag än sliter. Jag sov lätt. Hörde alla påträngande ljud. För i huset var det ett himla hallå redan tidigt. Inget att säga nåt om, bara tiga och stå ut när vissa puckon drar fram dammsugaren som en vrålande stridsvagn, låter ett barn skrika sig hes och tvättar med en icke stillastående tvättmaskin i badrummet. Nej, som granne är det som sagt bara att stå ut. Skita i att det var ledig dag. För efter klockan sju på morgonen är det fritt fram att föra ett himmelens liv. Vilken tur att jag har all rätt i världen att uttrycka mina åsikter i min blogg!

Så jag var vaken när Jonny från lokalblaskan ringde och gav mig, ett i hans tycke, säkert, bra förslag: jag skulle få tidningen för halva priset fram till sommaren. Men hallå! Hur dum får man vara? Jag har ju för fan just sagt upp min prenumeration! Och vadå fram till sommaren. Säg två månader i stället. Men det klart, det låter ju kortare.

Jag vann igen.

Men jag vann igen på lokalblaskans lotter! Jag fick ju två för att jag har deltagit i sjuhundrafyrtioelva läsarundersökningar och fick välja mellan en månads prenumeration eller två trisslotter. Jag tog lotterna. Jag har skrapat fram två vinster à 30 kronor och jag var och hämtade ut en ny lott igen när vi var och handlade. Sen har jag ju de fem jag fick av mamma när hon kom också.

Skärtorsdagskvällen glodde vi på Antikrundan. Jag hade datorn i knäet. Mamma pratade hela tiden. Men det blev ett inlägg ändå. Spelade lite Wordfeud med Fästmön emellanåt också. Jag får visst storstryk i det här partiet. Annars har vi varit ganska jämna de senaste matcherna.

Fick ett litet ryck och började skruva ihop min nya kökslampa. Pillrigt och dåliga skisser i kombo med dålig syn på nära håll är inte bra. Läsglasögonen låg så fint – på soffbordet i sin plastficka. Men jag tror att det blev rätt. När det är dagsljus ska jag ta ner den gamla lampan och koppla ihop sladdarna. Sen får vi se om jag lyckas få ljus i huset eller om jag stryker med på grund av elsjabbel. Den ser fin ut, i alla fall, lampan, och det var ett bra pris på den, 399 kronor.

Bilen ska dammsugas också medan det är ljust, men det jag ser fram emot mest är våffellunchen! Jag högläste instruktionerna för våffeljärnet för mamma. Där stod att man skulle torka av järnet inuti första gången och INTE äta de två första gräddningarna. Men det skulle ju innebära att vi gick miste om fyra våfflor!

Det skiter vi i!

sa mamma.

Vi äter dem ändå!

Lite frän så där, kan hon vara, min mamma. Hur som helst var jag lite förutseende och köpte TVÅ paket våffelmix… Tror vi kan goffa tills vi spyr.

Bädda rent ska jag göra också. Köra en maskin tvätt – lite senare på dan. Tänk, så retligt för somliga, förresten, när nykomlingsfrun pratade en lååång stund med mamma och mig i morse och var så trevlig så. Det är bara vissa som inte vågar visa sig i trapphuset när mamma och jag kommer eller går. Är det det dåliga samvetet, tro? Det där som stavas L-I-S-T-A och F-Ö-R-S-Ö-K-A B-L-I A-V M-E-D. Bara för det ska jag bo kvar här till döddagar. För min hörsel lär väl snart bli så dålig så då behöver jag ju inte bli störd.

Nej, nu tror jag att jag ska sova lite. I mitt påskpyntade, tysta hem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Omtumlad

Det har varit en omtumlande dag. Jag gjorde ett par saker på jobbet när jag kom tillbaka, sen var det dags för lunch. Kände inte för att äta i sällskap, så jag traskade iväg och gömde mig i ett hörn. Åt fisk. Den var trist, men OK. Såsen hade en touch av pepparrot – kunde ha haft mer än bara en touch. Den kokta potatisen var kall och stenhård.

På vägen tillbaka träffade jag M. Vi pratade en stund och sen tyckte M att jag skulle åka hem och jobba hemifrån med min nya laptop. För en gångs skull lyssnade jag på chefen(…), men jag förklarade att det är totalt kaos hemma efter fönsterbytet igår och att jag möjligen kunde tänka mig att jobba med lite förberedelser inför i morgon. Det var ganska länge sen jag skrev mitt pratmanus – på svenska. I morgon är det engelska som gäller. Satt och pratade för mig själv här i köket när jag hade röjt det värsta.

Fästmön ringde när hon hade slutat sitt jobb och det var skönt att få höra hennes röst. Idag är jag riktigt Ynk*, ska du veta.

Det finns ju en hel del att göra här hemma och eftersom jag behövde skingra tankarna har jag fixat lite. Bland annat har jag satt upp gardinfästen till alla fönster nu och så har jag dammsugit igen. Det krasmar ohärligt under Tofflan ändå när hon går… Kökslampan satte jag också upp, men den gick ju sönder, dårå. Ja, inte själva lampan utan plastkåpan som ska dölja kabler etc var alldeles mör och jag stack fingrarna rakt igenom och åstadkom ett hål. En del av kåpan gick av. Men van som Tofflan är att fixa och trixa på egen hand tog hon fram sitt favorittrixmedel: klutt! Nu sitter kåpan fast mot taket och så får den dölja lite kablar trots allt. Man ser inte att den är trasig förrän man står rakt under.

Inte världsasnyggt, men hyfsat funktionellt.

Mina nya fönster är verkligen fina! Nu väntar jag ivrigt på fönsterputsarna som jag hoppas kommer på torsdag. Innan dess får man nämligen inte ställa tillbaka saker framför fönstren eller några krukväxter. Men jag har varit lite obstinat och ställt ett par av kökets femtontal växter på brädan så att de får lite ljus.

Av mina ursprungligen två gigantiska köksfönster har det blivit tre. Fönstren går både att vippa och att öppna som vanligt. Vippfunktionen är toppen för vädring! Två växter står på brädan för att få ljus när persiennerna inte är fällda.

Bara så att du ska tro mig när jag säger att jag faktiskt har 42 krukväxter ska du få se de flesta av dem jag har i köket.

Några av alla växter jag har i köket.

Eftersom jag har flaxat upp och ner på stolar har jag nu djävulusiskt ont i hälen. Och det gör ont när jag går på toa också, fast inte i hälen. Så nu ska jag ta en efterlängtad dusch. Har hängt fram kläder till i morgon, men inte vet jag vad jag ska ha för ytterkläder än. Vill ju vara lite fin, samtidigt som vi har en del uteaktiviteter, så…

Senare i kväll skriver jag ett inlägg om alien under lösen. Dessa inlägg ska få ett alldeles eget lösenord eftersom jag inte vill att ”alla” ska veta ”allt”. Den som tror sig palla med att läsa om min alien kan mejla mig på adressen vid bilden av mig överst i högerspalten eller skicka ett sms.

*Ynk = Enligt Wikipedia: Hunden Ynk – en liten och pigg hund som besöker Mumindalen under vintern i Trollvinter. Hon är brun och går iklädd en röd mantel fastknuten med en säkerhetsnål. Hennes dröm är att få vara med sina stora vargsläktingar, vilket inte lyckades något vidare då de visar sig vara farliga för henne. Hon räddas dock av en skidåkande hemul som blåser i sitt horn och tar henne med sig under sin resa.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonens AJ! och Morgonens arbete

Med tuppen vaknade jag även idag, det vill säga klockan sex prick. Lyckades emellertid somna om för att vakna kvart över åtta med en huvudvärk som fick mig att undra om jag var på fest igår. (Troligen inte, för endast en starköl och en påse popcorn gick åt.)

Middagsrester från igår på golvet.

Har varvat hemmajobbande med kaffe och tidningsläsning. Det mesta har gått bra. Jag fick ner rullgardinen i sovrummet, men den min batteridrivna skruvdragare ville inte hjälpa till så det fick bli för hand. Resultatet blev lite mjölksyra. Ska nog försöka inhandla nya batterier i veckan, det kanske är det det hänger på.

Flyttade på en del prylar i sovrummet och plastade in. Nu är det bara sängen kvar, men den kan jag inte rubba utan Fästmöns hjälp. Och Anna ska jag åka ut och hämta i eftermiddag.

Hälen är än så länge OK. Huvudet, däremot, fick sig en smäll via en fin burk som trillade ner från bokhyllan i sovrummet. För huvudets del gjorde det varken från eller till, det är lika tomt som innan. Burken höll också och det blev inget märke i golvet. Men det gjorde ont. I mitt huvud. AJ!

Kökslampan gick inte att ta ner som jag hade tänkt, så jag fick lyfta ner hela skiten lampan. Den lär kräva många svordomar sen när den ska upp igen, det inser jag helt klart.

Nu börjar magen säga till om frukost. Men jag måste bara kommentera händelseutvecklingen i fallet med doktorn som misstänks för barnpornografibrott, som jag skrev om igår. Doktorns arbetsgivare, tillika min före detta arbetsgivare, har väl begått brott mot grundlagen eftersom man igår kontaktade lokalblaskan för att försöka få redaktionen att berätta vem läkaren är? Det är INTE lokalblaskans roll att upplysa om sånt – och där är för en gångs skull nyhetschefen och jag överens (annars har jag en del synpunkter på denne nyhetschef som inte ens kan svara på mejl).

Utredningen ligger hos Stockholmspolisen och kammaråklagaren har sagt att det inte finns några offentliga uppgifter i ärendet. Det är från dem som ansvarar för utredningen doktorns arbetsgivare bör få namnuppgiften, ingen annanstans  ifrån! Lokalblaskan har ett enda syfte och det är att sälja tidningar och tjäna pengar. Lokalblaskan är inte en myndighet med informationsansvar. Svårare än så är det inte. Sen tycker och önskar jag att utredande polismyndighet bör avslöja doktorns namn för arbetsgivaren så att denne doktor stängs av under pågående utredning. Men eftersom man har utrett i över ett år borde, å andra sidan, utredningen snart vara färdig. Eller??? Varför tar det sån tid???

Livet är kort.

Read Full Post »