Varg Veum: De döda har det bra

Ett inlägg om en film.

---

 

Söndagskvällar är det inte så mycket att slöa till på TV. Sjuan sände i kväll åter en Varg Veum, denna gång med undertiteln De döda har det bra (2012). Jag slog ner röven i min bästefåtölj för att glo bort ett par timmar.

I kväll dör en asylsökande flicka mitt framför ögonen på Varg Veum. De båda är ute i skogen en kväll och skenar. Vargs sambo Karin har fått ett samtal från flickan, men Varg åker för att träffa henne i stället för Karin. Var det en olycka eller ett mord att flickan dan därpå hittas drunknad? Varg river förstås i härvan och inser att det finns några som utnyttjar unga tjejer på flyktingförläggningar. Kan han förhindra nya övergrepp och dödsfall?

Precis som vanligt är det männen som är de starka och kvinnorna de svaga. Och/eller horor. Den här gången dör till och med en ung kvinna därför att Varg vägrar låta sin sambo träffa henne – han går i Karins ställe för han vill inte att hans kvinna ska vistas i skogen sent en kväll. Men hallå! 1800-talet, eller?

I övrigt är det spännande och alltid aktuellt med trafficking. Fast mer än medelbetyg får denna film inte av mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: Let us prey

Ett inlägg om det somrigaste somriga: Morden i Midsomer.

---

 

Charlie och John löser även kvällens mord.

Ingen sommar utan hemska mord i ett påhittat, engelskt grevskap. I kväll gick sommarens andra del av Morden i Midsomer: Let us prey. Titeln anspelar på pray (be) eftersom det handlar om en kyrka. Men prey betyder nånting helt annat… Det kan betyda allt från rov till jaga, nästan… döda…

Vem tror att präster är Guds bästa barn? Efter att ha sett kvällens TV-film kan man börja undra om nån gör det… Liksom tidigare filmer är mordsätten annorlunda. Den här gången ser de ut att vara hämtade från en målning som har upptäcks och renoveras under kyrkan. Men vattenskador hotar målningen och prästen gör allt för att hitta pengar att finansiera en total renovering. Under resans gång stryker ett antal människor med på det mest hemska sätt.

Nån bebis har inte kommit än och hunden Sykes uppför sig lite som ett storasyskon redan. Han är som vanligt bäst!

I kväll var det ganska spännande. Filmen innehöll också ett litet HBTQ-tema. Jajamens! Snart börjar vi gäspa av att alla filmer och TV-program ska innehålla såna som mig eller mina likar.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bakfixering!

Ett bakfixerat inlägg.

---

 

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten, du vet, såna med människor…

Ett mänskligt inlägg.

---

 

Jag har säkert skrivit det miljoner gånger på den här bloggen:

Kommunikation är svårt.

Kommunikation är svårt.

Varje gång jag skriver dessa tre ord menar jag dem. Verkligen. Ärligt, från djupet av mitt hjärta – även om jag har en förmåga att låta en touch ironisk ibland. Den som känner mig på riktigt, inte bara genom bloggen, vet vem jag är, känner mina åsikter och drivkrafter.

Jag har alltid velat arbeta i en organisation som är uppbyggd tack vare demokrati. Ett uttjatat ord, tycker somliga. Men det är du och jag och alla andra som har rösträtt som utser människorna som ger såna här organisationer riktlinjerna för organisationernas arbete.

Resan tar slut för min del.

För min del tar resan jag befinner mig på just nu snart slut. Det har varit en lärorik tripp. Jag har mött så många nya och intressanta människor. Jag har mött nya vänner, människor jag vet att jag ska träffa igen. Jag har också mött såna som tycker att jag är en idiot och som jag själv tycker är lika idiotiska. Vi lär inte ses igen, om det går att undvika. De allra flesta har varit spännande att möta, trots allt.

Idag på förmiddagen var tanken att min arbetsgrupp skulle fortsätta sitt strategiska planeringsarbete i ett möte. Jag var kallad och gick dit. Mötet inleddes av ett väldigt inspirerande och ganska långt anfö-rande av högsta tjänstemannen. I den stunden kände jag en sorg över att lämna. En kort stund. För efter sju månader vet jag att verkligheten är en annan.

Den här stolen är min privata och den har jag än så länge full nyttjanderätt av.

Min stol ska snart bli fylld av en annan människas röv, dessutom. Det kändes totalt meningslöst att sitta i sagda möte när högsta tjänstemannen lämnat oss och jag bad helt sonika att få slippa. Det fick jag – även om det sades att jag säkert hade mycket att tillföra. Det är ord jag inte riktigt kan tro att mötet i övrigt menar. Så jag tog mina papper och tackade för att jag fick gå. Sen gick jag till det som är min arbetsplats ett tag till.

Jag hoppas att mina kollegor hittar bra sätt att arbeta på framöver. Att arbetet blir spännande och händelse-rikt. Men jag hoppas också att de slipper en stor del av allt det strul som oklara roller och vakanser innebär. Kanske framför allt veta vem som leder arbetet både i teorin och i praktiken.

Om två veckor går jag ut i livet igen, en erfarenhet rikare, för att möta nya människor och få nya erfarenheter. Jag kan säga att det jag har upplevt den senaste tiden i mitt liv har gett mig många, många idéer som jag på ett eller annat sätt tänker omsätta. För så länge det finns människor som sticker huvudet i sanden, som inte vill se och inte höra… Då har jag ett självpåtaget uppdrag att berätta om detta – i alla mina möten med människor för vilka det har betydelse. Jag kan vara jävligt lojal. Men mest av allt är jag ärlig. Jag har nämligen lärt mig att det inte går att ljuga i längden. Eller tiga.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Reklamfilmer. Igen…

Ett filmiskt inlägg.

 

Till och med Gabriel Bajsenstråle blir skitförbannad ibland.

Jag har inte tittat så väldigt mycket på TV den senaste tiden eftersom jag inte kan sitta längre stunder. Men när jag har tittat har jag studsat upp i taket av Microlax reklamfilm som börjar så här, ungefär:

 

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

 

Frustrerande… din situation kan lätta… Alltså, jag blir (skit)förbannad och får lust att spela in en egen film som inleds så här:

Det är alltid jätteirriterande när jag inte kan skita… Men för den skull stoppar jag inte upp nån plastgrej i röven och hoppas på output. Jag tar laxoberal när jag blir tillräckligt desperat. Sväljer några droppar och strax ger det effekt.

Glädjande nog har jag den sista tiden sett två reklamfilmer som åtminstone är roliga! Den ena gör reklam för mensskydd och man ser en massa kvinnor som plötsligt flyger ut genom fönstret eller rider på strutsar. Nu kan just det i sig vara liiite svårt att förknippa med mensskydd, men filmen är i alla fall lite kul.

En annan rolig film, som jag bara har sett en enda gång, är den från försäkringsbolaget If. Den är dessutom skitbra. Man får se en massa hiskeliga situationer över vilka olika människor utbrister:

Nej!

Ibland är det enkla bäst, tycker jag. Såna här filmer är både roliga och lättförståeliga. Dessutom är jag jättenöjd att jag redan är kund hos If, för där har jag fått bra hjälp en gång när jag verkligen behövde det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Avlyssnad?

Ett undrande inlägg.

 

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Igår var det ju hantverkare här och smällde upp en rätt stor, vit låda i min hall. Jag gissar att det är ett nytt elskåp, men eftersom informationen kring alltihop har varit ganska minimal sen mötet i höstas när vi röstade om införande av el- och vattenmätare, vet jag inte säkert. Jag har förstås kollat bostadsrättsföreningens webbplats. Där finns endast en tidsplan. Bland annat noterade jag att jag missade ett informationsmöte. Hur ska man veta att det är möte när det bara står på webbplatsen? Jag går liksom inte in där och kikar regelbundet, mest när jag ska söka kontaktuppgifter. (I det fallet är jag inte unik, det är ganska vanligt att företags, organisationers, verksamheters och föreningars webbplatsbesökare beter sig så.)

Avlyssningsapparatur?

I kväll, just som jag skulle slå ner röven i bästefåtöljen, upptäcker jag ytterligare en liten grej: en dosa som sitter skitfult placerade i vardagsrummet. Men hallå! Inte för att hantverkare nödvändigtvis är inredare, men måste man sätta upp sånt i vardagsrummet, ganska högt upp på en vägg? Finns det inte diskretare ställen – som nere vid golvsocklarna eller så..? Sen kom jag på att den lilla dosan kanske inte är nån mätare av nåt slag utan i själva verket en avlyssningsapparatur! Styrelsen kanske vill höra hur snacket går i lägenheterna eller om man fiser hemmavid.

Nej, jag skämtar faktiskt, jag är inte alls drabbad av nån sorts förföljelsemani. Jag är bara nyfiken. Och jag hittar ingen information nånstans om vad saker och ting är. Dessutom undrar jag varför jag inte upptäckte den lilla dosan igår kväll. Var jag så fokuserad på Antikrundan, eller..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Redan torsdag…

Ett inlägg om min onsdagskväll och min favoritdag.

Tänk! Det är redan torsdag. Min nya favoritdag. Skälen till det senare är ju att det verkligen är nerförsbacke nu mot helgen plus att Antikrundan visas på TV i kväll. Ja, som du ser har jag inte stora krav på livet. Helg och ett TV-program…

Nåja, jag tänker sitta med appen framför Antikrundan i kväll och värdera prylar. Försöka få ett nytt och BÄTTRE diplom. Jag skickade för övrigt in länkar till mina två inlägg om appen till Antikrundan via e-post, enligt tips från en inblandad på Twitter. Jag har fått noll återkoppling. Noll! Det i sig är nästan värt en svart bak till Antikrundan, men nu råkar jag gilla programmet ändå. Så en sån värdering blir det inte härifrån. Än. Men det är dåligt att inte svara på mejl!

Nivån ska höjas i kväll!

Onsdagskvällen var en lustig kväll. Jag hade jobbat av och till med ett inlägg under gårdagen på raster, så jag kastade mig direkt in i badrummet och duschrummet/toan för att städa. Det behövdes. Sen telefonerade jag med mamma. Hon pratade i 30 minuter, jag i två. Det enda jag fick säga var att hon kan köpa Allers idag om hon vill se en rätt fin bild på sin dotter samt att Anna och jag ska träffa några kompisar i helgen. Det senare visste hon om sen tidigare, men hon frågade faktiskt vilka de var. Jag ljög inte, men jag undanhöll sanningen. Och sånt har jag skitsvårt för! Nåja, all shall be revealed på söndag, eller nåt, gissar jag.

Vidare hade jag två sms-dialoger samtidigt. Dessutom försökte jag äta mackor också. Den ena dialogen var med en förälskad vän, den andra med en vän som skrev om rökning. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när jag svarade, om jag säger så. Jag är jätteglad för min förälskade väns skull, men rökning är nåt jag avskyr. Ja, du förstår kanske problemet?.. Det hade ju blivit lite lustigt om jag svarade fel…

Det blev en välbehövlig dusch innan jag kunde slå ner röven i favoritfåtöljen och lägga Nyckeln på magen för att läsa. Jag är mer än halvvägs i den över 800 sidor långa boken. Den är ganska snabbläst, kan jag meddela. Däremot har det väl inte hänt så där jättemycket på över 400 sidor, vilket ju är lite förvånansvärt. Eller kanske har jag lite för höga krav, det är ju trots allt en ungdomsbok.

Torsdagen startade i kyla. Temperaturen har sjunkit igen och ligger nu på ungefär elva minusgrader. Jag lyckades sträcka mig i ryggen på ena sidan redan i morse. Det gör djävulusiskt ont, ända upp till nacken, men påminner mig om dem som har ont i sina ryggar jämt. Jag lär ha ont en dag. En viss skillnad.

Ajsan bajsan, den gör ont idag.

Men dagen startade med ett riktigt gapflabb. Just när jag skulle rusa ut genom ytterdörren gjorde grannen det också. Vi höll på att skrämma slag på varandra på trappavsatsen i mörkret. Sen asgarvade vi!

Min torsdag ska jag ägna åt att jobba på dagtid. Jag och K har dessutom köksvecka, så jag hänger en del i lunchrummet bland skitiga tallrikar och muggar också.

Men vad gör du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det inget fel på här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Utlottning: A room with a view… och lite annat

Idag känner jag mig extra gentil. Nån som vill ha

a room with a view?

Jag har det – för dig!

Du får…

• väckning en gång i timmen per spetsig nål
• Svamp-Bob till middag
• lax till röven
• en kniv där du har som ondast
• saker och ting uppstuckna i kroppens alla håligheter
• tappning av allehanda kroppsvätskor
• ett jävla skitsnack
• skitsnigga kläder som gör allt annat än döljer din flebbiga lekamen

Inte säger du väl nej till detta??? Lämna en kommentar nedan så drar jag en vinnare och skickar en taxi!!!

Livet är kort. Jag vill bara att det ska vara över.

Read Full Post »

Lek med ord och jul, jul, JUL i det oooändliga…

Varning för snuskiga ord!!!

Jag var nog övertrött igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

Min gigantiska stjärna i dagsljus.

Mamma ringde igår kväll. Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

Ett nästan fullt vinskåp.

För övrigt har jag fastnat i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmys i Plastinge

Urp! Jag sitter och fredagsmyser för mig själv. I Plastinge. De flesta av mina möbler är inplastade på grund av fönsterbytet nästa vecka. När jag ser mig omkring undrar jag först ett tag om jag har fått väldigt dålig och oskarp synskärpa. Sen inser jag att det är plasthelveteten.

Jag hatar att bo i ett kaos!

Så. Nu var det sagt. Nu har jag beklagat mig tillräckligt om detta.

Fredagsmyser, alltså, i min ensamhet. Fästmön fick hem barnena idag, men i morgon ses vi allihop. Jag har lagat mat. Det krävde först att jag gick ut i lägenhetsförrådet och krälade. Krälade på mage, med röven i vädret. Vilken syn!.. Och nej, det blir ingen bild på det, hur ska jag kunna fota min egen bakdel, liksom?! Framför ölplattan – öl var nämligen en huvudingrediens i kvällens middag – stod fem av de sex antika och astunga ekstolarna till matsalsbordet. Gick inte att rubba. Tofflan fick helt enkelt lägga sig ner och kräla. Krypa under stolarna och sträcka ut ena armen. Det gäller att ha aparmar, men att definitivt inte ha klaustrofobi…

Först telefonerade jag med mamma när jag kom in med alla lemmar i behåll samt ett par öl. Vi avhandlade krämpor och läkarbesök och fönster och tappade prylar och frissan och hejåhå. Sen lagade jag mat. Visst ser den… plastad ut..?

Min middag, oskarp som om den vore plastad som allting annat här hemma…

Ska strax slänga mig i bäste fåtöljen, den som brukar tappa en skruv då och då (skrivbordsstolen har börjat härma den – dags för somliga tjockisar att banta, månntro?). Tänkte nog läsa så att jag snart får byta bok från Berit Hård-tvåan (tro inte Bokus genrebestämning av boken till deckare – detta är en… modern pikareskroman, skulle jag vilja säga!) till Tusen klassiker.

Lite TV kan det kanske också bli vad det lider i afton. Jag somnar ju så bra då… Men innan jag dess gick jag in och proteströstade i lokalblaskans sommarbildstävling! Av tio bilder bestod 50 procent av bilder på barn – SÅ TRÅÅÅKIGT! Så jag röstade på en svartvit bild på två kossor som bråkar. Bara för att… bilden var läcker och ovanlig och för att sommar inte är lika med barn för min del…

Livet är kort.

Read Full Post »