Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘röv’

Ett inlägg om en film.


 

De döda har det braSöndagskvällar är det inte så mycket att slöa till på TV. Sjuan sände i kväll åter en Varg Veum, denna gång med undertiteln De döda har det bra (2012). Jag slog ner röven i min bästefåtölj för att glo bort ett par timmar.

I kväll dör en asylsökande flicka mitt framför ögonen på Varg Veum. De båda är ute i skogen en kväll och skenar. Vargs sambo Karin har fått ett samtal från flickan, men Varg åker för att träffa henne i stället för Karin. Var det en olycka eller ett mord att flickan dan därpå hittas drunknad? Varg river förstås i härvan och inser att det finns några som utnyttjar unga tjejer på flyktingförläggningar. Kan han förhindra nya övergrepp och dödsfall?

Precis som vanligt är det männen som är de starka och kvinnorna de svaga. Och/eller horor. Den här gången dör till och med en ung kvinna därför att Varg vägrar låta sin sambo träffa henne – han går i Karins ställe för han vill inte att hans kvinna ska vistas i skogen sent en kväll. Men hallå! 1800-talet, eller?

I övrigt är det spännande och alltid aktuellt med trafficking. Fast mer än medelbetyg får denna film inte av mig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det somrigaste somriga: Morden i Midsomer.


 

Morden i Midsomer

Charlie och John löser även kvällens mord.

Ingen sommar utan hemska mord i ett påhittat, engelskt grevskap. I kväll gick sommarens andra del av Morden i Midsomer: Let us prey. Titeln anspelar på pray (be) eftersom det handlar om en kyrka. Men prey betyder nånting helt annat… Det kan betyda allt från rov till jaga, nästan… döda…

Vem tror att präster är Guds bästa barn? Efter att ha sett kvällens TV-film kan man börja undra om nån gör det… Liksom tidigare filmer är mordsätten annorlunda. Den här gången ser de ut att vara hämtade från en målning som har upptäcks och renoveras under kyrkan. Men vattenskador hotar målningen och prästen gör allt för att hitta pengar att finansiera en total renovering. Under resans gång stryker ett antal människor med på det mest hemska sätt.

Nån bebis har inte kommit än och hunden Sykes uppför sig lite som ett storasyskon redan. Han är som vanligt bäst!

I kväll var det ganska spännande. Filmen innehöll också ett litet HBTQ-tema. Jajamens! Snart börjar vi gäspa av att alla filmer och TV-program ska innehålla såna som mig eller mina likar.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bakfixerat inlägg.


 

Bakset

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mänskligt inlägg.


 

Jag har säkert skrivit det miljoner gånger på den här bloggen:

Kommunikation är svårt.

megafon

Kommunikation är svårt.

Varje gång jag skriver dessa tre ord menar jag dem. Verkligen. Ärligt, från djupet av mitt hjärta – även om jag har en förmåga att låta en touch ironisk ibland. Den som känner mig på riktigt, inte bara genom bloggen, vet vem jag är, känner mina åsikter och drivkrafter.

Jag har alltid velat arbeta i en organisation som är uppbyggd tack vare demokrati. Ett uttjatat ord, tycker somliga. Men det är du och jag och alla andra som har rösträtt som utser människorna som ger såna här organisationer riktlinjerna för organisationernas arbete.

tågräls

Resan tar slut för min del.

För min del tar resan jag befinner mig på just nu snart slut. Det har varit en lärorik tripp. Jag har mött så många nya och intressanta människor. Jag har mött nya vänner, människor jag vet att jag ska träffa igen. Jag har också mött såna som tycker att jag är en idiot och som jag själv tycker är lika idiotiska. Vi lär inte ses igen, om det går att undvika. De allra flesta har varit spännande att möta, trots allt.

Idag på förmiddagen var tanken att min arbetsgrupp skulle fortsätta sitt strategiska planeringsarbete i ett möte. Jag var kallad och gick dit. Mötet inleddes av ett väldigt inspirerande och ganska långt anfö-rande av högsta tjänstemannen. I den stunden kände jag en sorg över att lämna. En kort stund. För efter sju månader vet jag att verkligheten är en annan.

Hyllorna kunde jag inte flytta på. Dessvärre skulle jag behöva minst en ny hylla... Notera att det hänger en kjol i fönstret... Eller är det en gardin..?

Den här stolen är min privata och den har jag än så länge full nyttjanderätt av.

Min stol ska snart bli fylld av en annan människas röv, dessutom. Det kändes totalt meningslöst att sitta i sagda möte när högsta tjänstemannen lämnat oss och jag bad helt sonika att få slippa. Det fick jag – även om det sades att jag säkert hade mycket att tillföra. Det är ord jag inte riktigt kan tro att mötet i övrigt menar. Så jag tog mina papper och tackade för att jag fick gå. Sen gick jag till det som är min arbetsplats ett tag till.

Jag hoppas att mina kollegor hittar bra sätt att arbeta på framöver. Att arbetet blir spännande och händelse-rikt. Men jag hoppas också att de slipper en stor del av allt det strul som oklara roller och vakanser innebär. Kanske framför allt veta vem som leder arbetet både i teorin och i praktiken.

Om två veckor går jag ut i livet igen, en erfarenhet rikare, för att möta nya människor och få nya erfarenheter. Jag kan säga att det jag har upplevt den senaste tiden i mitt liv har gett mig många, många idéer som jag på ett eller annat sätt tänker omsätta. För så länge det finns människor som sticker huvudet i sanden, som inte vill se och inte höra… Då har jag ett självpåtaget uppdrag att berätta om detta – i alla mina möten med människor för vilka det har betydelse. Jag kan vara jävligt lojal. Men mest av allt är jag ärlig. Jag har nämligen lärt mig att det inte går att ljuga i längden. Eller tiga.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett filmiskt inlägg.

 

Gabriel Bajsenstråle

Till och med Gabriel Bajsenstråle blir skitförbannad ibland.

Jag har inte tittat så väldigt mycket på TV den senaste tiden eftersom jag inte kan sitta längre stunder. Men när jag har tittat har jag studsat upp i taket av Microlax reklamfilm som börjar så här, ungefär:

 

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

 

Frustrerande… din situation kan lätta… Alltså, jag blir (skit)förbannad och får lust att spela in en egen film som inleds så här:

Det är alltid jätteirriterande när jag inte kan skita… Men för den skull stoppar jag inte upp nån plastgrej i röven och hoppas på output. Jag tar laxoberal när jag blir tillräckligt desperat. Sväljer några droppar och strax ger det effekt.

Glädjande nog har jag den sista tiden sett två reklamfilmer som åtminstone är roliga! Den ena gör reklam för mensskydd och man ser en massa kvinnor som plötsligt flyger ut genom fönstret eller rider på strutsar. Nu kan just det i sig vara liiite svårt att förknippa med mensskydd, men filmen är i alla fall lite kul.

En annan rolig film, som jag bara har sett en enda gång, är den från försäkringsbolaget If. Den är dessutom skitbra. Man får se en massa hiskeliga situationer över vilka olika människor utbrister:

Nej!

Ibland är det enkla bäst, tycker jag. Såna här filmer är både roliga och lättförståeliga. Dessutom är jag jättenöjd att jag redan är kund hos If, för där har jag fått bra hjälp en gång när jag verkligen behövde det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.

 

Nytt elskåp mätare

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Igår var det ju hantverkare här och smällde upp en rätt stor, vit låda i min hall. Jag gissar att det är ett nytt elskåp, men eftersom informationen kring alltihop har varit ganska minimal sen mötet i höstas när vi röstade om införande av el- och vattenmätare, vet jag inte säkert. Jag har förstås kollat bostadsrättsföreningens webbplats. Där finns endast en tidsplan. Bland annat noterade jag att jag missade ett informationsmöte. Hur ska man veta att det är möte när det bara står på webbplatsen? Jag går liksom inte in där och kikar regelbundet, mest när jag ska söka kontaktuppgifter. (I det fallet är jag inte unik, det är ganska vanligt att företags, organisationers, verksamheters och föreningars webbplatsbesökare beter sig så.)

Dosa på väggen

Avlyssningsapparatur?

I kväll, just som jag skulle slå ner röven i bästefåtöljen, upptäcker jag ytterligare en liten grej: en dosa som sitter skitfult placerade i vardagsrummet. Men hallå! Inte för att hantverkare nödvändigtvis är inredare, men måste man sätta upp sånt i vardagsrummet, ganska högt upp på en vägg? Finns det inte diskretare ställen – som nere vid golvsocklarna eller så..? Sen kom jag på att den lilla dosan kanske inte är nån mätare av nåt slag utan i själva verket en avlyssningsapparatur! Styrelsen kanske vill höra hur snacket går i lägenheterna eller om man fiser hemmavid.

Nej, jag skämtar faktiskt, jag är inte alls drabbad av nån sorts förföljelsemani. Jag är bara nyfiken. Och jag hittar ingen information nånstans om vad saker och ting är. Dessutom undrar jag varför jag inte upptäckte den lilla dosan igår kväll. Var jag så fokuserad på Antikrundan, eller..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min onsdagskväll och min favoritdag.


Tänk! Det är redan torsdag.
Min nya favoritdag. Skälen till det senare är ju att det verkligen är nerförsbacke nu mot helgen plus att Antikrundan visas på TV i kväll. Ja, som du ser har jag inte stora krav på livet. Helg och ett TV-program…

Nåja, jag tänker sitta med appen framför Antikrundan i kväll och värdera prylar. Försöka få ett nytt och BÄTTRE diplom. Jag skickade för övrigt in länkar till mina två inlägg om appen till Antikrundan via e-post, enligt tips från en inblandad på Twitter. Jag har fått noll återkoppling. Noll! Det i sig är nästan värt en svart bak till Antikrundan, men nu råkar jag gilla programmet ändå. Så en sån värdering blir det inte härifrån. Än. Men det är dåligt att inte svara på mejl!

Diplom Antikintresserad

Nivån ska höjas i kväll!


Onsdagskvällen var en lustig kväll.
Jag hade jobbat av och till med ett inlägg under gårdagen på raster, så jag kastade mig direkt in i badrummet och duschrummet/toan för att städa. Det behövdes. Sen telefonerade jag med mamma. Hon pratade i 30 minuter, jag i två. Det enda jag fick säga var att hon kan köpa Allers idag om hon vill se en rätt fin bild på sin dotter samt att Anna och jag ska träffa några kompisar i helgen. Det senare visste hon om sen tidigare, men hon frågade faktiskt vilka de var. Jag ljög inte, men jag undanhöll sanningen. Och sånt har jag skitsvårt för! Nåja, all shall be revealed på söndag, eller nåt, gissar jag.

Vidare hade jag två sms-dialoger samtidigt. Dessutom försökte jag äta mackor också. Den ena dialogen var med en förälskad vän, den andra med en vän som skrev om rökning. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när jag svarade, om jag säger så. Jag är jätteglad för min förälskade väns skull, men rökning är nåt jag avskyr. Ja, du förstår kanske problemet?.. Det hade ju blivit lite lustigt om jag svarade fel…

Det blev en välbehövlig dusch innan jag kunde slå ner röven i favoritfåtöljen och lägga Nyckeln på magen för att läsa. Jag är mer än halvvägs i den över 800 sidor långa boken. Den är ganska snabbläst, kan jag meddela. Däremot har det väl inte hänt så där jättemycket på över 400 sidor, vilket ju är lite förvånansvärt. Eller kanske har jag lite för höga krav, det är ju trots allt en ungdomsbok.

Torsdagen startade i kyla. Temperaturen har sjunkit igen och ligger nu på ungefär elva minusgrader. Jag lyckades sträcka mig i ryggen på ena sidan redan i morse. Det gör djävulusiskt ont, ända upp till nacken, men påminner mig om dem som har ont i sina ryggar jämt. Jag lär ha ont en dag. En viss skillnad.

rygg

Ajsan bajsan, den gör ont idag.


Men dagen startade
med ett riktigt gapflabb. Just när jag skulle rusa ut genom ytterdörren gjorde grannen det också. Vi höll på att skrämma slag på varandra på trappavsatsen i mörkret. Sen asgarvade vi!

Min torsdag ska jag ägna åt att jobba på dagtid. Jag och K har dessutom köksvecka, så jag hänger en del i lunchrummet bland skitiga tallrikar och muggar också.

Men vad gör du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det inget fel på här!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »