England i dödlig fara

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den allra sista boken i vännen Agnetas första laddning böcker till mig (december förra året) blev Colin Forbes England i dödlig fara. Boken är skriven strax före millennieskiftet vilket märks på vissa saker men inte på andra. Det här med bomber, till exempel… Tack Agneta – för makens bok! 😉

Boken handlar kort och gott om att USA tänker inkorporera England så att det blir landets femtioförsta stat. Men ett gäng brittiska agenter upptäcker att det är nåt skumt på gång och gör allt för att stoppa amerikanerna. Det brittiska gänget reser än hit, än dit och handlingen får lite av det kalla kriget över sig. Eller James Bond. Samtidigt pratas det en hel del i mobiler, så… det är en modern roman.

Fast nja. Den här typen av bok tilltalar inte mig. Den har inget av pusseldeckare över sig, den innehåller bara en mängd ganska kallblodiga mord och bombdåd. Dessutom har jag en del synpunkter på översättningen, nåt som jag har tagit upp här tidigare.

Toffelomdömet blir lågt. Det bästa med boken är dess omslag, som är snyggt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått eller roligt?

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.

---

 

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

1. ha ha (över 50 procent)
2. en emoji (cirka 30 procent)
3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?

Här på bloggen lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bakfixering!

Ett bakfixerat inlägg.

---

 

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla filmer som nya, yttrandefrihet och lite annat

I morse när vi satt vid frukostbordet och jag kliade mina soleksem (nej jag flagar inte, så det var inget äckligt som föll ner i yoghurten) började Fästmön och jag diskutera det här med att gamla filmer görs om. Anna var lite upprörd för att en film som Total recall har gjorts om – och enligt henne var den redan bra. Själv tog jag upp Star Wars- filmerna som exempel. Filmerna gjordes när jag gick på gymnasiet – och för några år sen kom nyutgåvor. Jag har inte sett nån av dem, men undrar förstås varför.

Star Wars har visst gjorts flera gånger…

Ett argument som Anna la fram och som jag köper är att man kanske i de nya filmversionerna tar med material som inte kom med i de äldre versionerna. Men sen sa vi båda nästan samtidigt:

Stieg Larsson!

Då menar vi förstås filmerna som är baserade på hans böcker. Filmer, som först gjordes på svenska och som, i mitt tycke var skitbra. Bara för att göras om ett par år senare av Hollywood. Argumentet här då? Är det att svenska skådisar är sämre än amerikanska? Eller är svenska ett fulare språk än amerikanska? Kan amerikaner inte läsa undertexter? Eller vad??? 

Bättre på amerikanska?

Och nu lite positivt! I måndags fick jag veta – TACK, Twitter! – att Lisa Irénius är tillbaka vid rodret på lokalblaskans kulturredaktion. Det är synnerligen glädjande, för då kanske vi kan hoppas på lite kvalitet på artiklarna igen. Det har varit lite si och så med det under året när Lisa Irénius har varit mammaledig…

Vad händer strax efter att jag har läst detta? Jo, Lisa Irénius skriver en alldeles lysande krönika om yttrandefrihet och konstnären Lars Vilks. Lars Vilks som nu ska delta i en antimuslimsk konferens. Lisa Irénius formulerar skarpt frågan vi alla ställer oss:

[…] hur extrem kan den åsikt vara som man inte delar men ändå är beredd att försvara rätten att uttrycka? […] 

Man får ju liksom inte hetsa mot folkgrupper, det säger lagen. Men vi vet ju alla, även Lisa Irénius, att det finns gråzoner i lagutrymmet som inte är annat än just… gråa…

Krönikan avslutar hon med att ta ställning:

[…] Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter. […]

Nej, nu är det min sista semesteronsdag. Anna och jag ska göra en liten utflykt till New Village Farm, kanske, men i alla fall troligen en tur till Röda Korsets affär Kupan i Uppsala. Det brukar vara trevliga utflykter!

Read Full Post »

Omvärldsfluktare

En titt i omvärlden tycker jag kan passa en dag som denna. Inhemsk media och många andra bevakar förstås främst Almedalen. Men, som han sa den där klarsynta(?) politikern:

Finns man inte så syns man inte!

Och Tofflan finns inte i Almedalen utan här! Så, varsågod, mitt urval:

• Gott om gubbar i år. Jepp! Det sägs vara jordgubbsår i år! Och det är tack vare att det har varit lite kyligt. Detta gör att jordgubbarna mognar långsamt, precis som vissa andra gubbar… Ingen nämnd, ingen… uthängd…
• Chef utreds efter 30 anställdas självmord. Majgadd!!! En tidigare chef för en telekomkoncern i Frankrike utreds för trakasserier – efter att 30 av dem som var anställda när han var chef tog livet av sig. Enligt brev som de döda lämnat efter sig var det pressen från ledningen på jobbet som var för svår. Dessutom ägnade sig chefen åt mobbning. Mycket talar för att chefen nu åtalas. Tänk om man skulle utreda en och annan chef här i omgivningarna också ORDENTLIGT en gång, inte bara gladeligen välkomna tillbaka..? 
• Blev han mördad?  Enligt Dagens Nyheter talar mycket för att myndigheterna öppnar Yassir Arafats grav. Detta sedan man hittat spår av polonium på hans tandborste och palestinasjal. Om det visar sig att Yassir Arafat blev mördad blir förstås nästa fråga: Av vem???
• HIV-test för hemmabruk. Snart lanseras ett HIV-test i USA som man kan ta hemma. Testet ser ut som en febertermometer och man tar prov i munnen, på saliven. Inom 40 minuter kommer svar. Det finns dock de som varnar för att testet inte är hundraprocentigt säkert. Men 92 procent säkert ska det vara, enligt tillverkaren. Idag har ungefär 1,2 miljoner amerikaner hiv. Varje år drabbas 50 000 amerikaner av viruset. Frågan är om 92 procents säkerhet räcker…
• För full. En man i södra Sverige togs för misstänkt rattfylla, men var för full för att blåsa. Idiot! Alkohol och bilkörning hör inte ihop!!! 👿
• Bacillskräck? I USA har man undersökt var de värsta smitthärdarna finns på hotellrum. Naturligtvis står handfat, toa och golv överst på listan, men därefter TV:ns fjärrkontroll och lysknappen till sänglampan. Nu gjordes visserligen undersökningen på hotell i södra USA, men man kan ju inte låta bli att fundera över hur läget är på hotell i södra Stockholm…

 

Read Full Post »

Titanic gick på isberget igen fast på TV

Igår kväll visades den första delen av fyra av en brittisk TV-serie om Titanic. Serien bär för övrigt samma namn som det som ansågs vara världens första osänkbara skepp. Och det modernaste passagerarfartyget. Mellan Southampton och New York skulle hon gå, men vi vet ju alla att så långt kom hon inte.

Titanic ur TV-serien med samma namn.

I den första delen får vi följa ett antal personer, bland annat en familj som bor i första klass. Hustrun är väldigt nog med att markera sin klass gentemot makens advokat och fru, som bor i andra klass. Och på sätt och vis var Titanic verkligen en avspegling av det gamla brittiska klassamhället. Det där att man ska hålla sig till sin klass – inte försöka beblanda sig med nån klass över en och än mindre med en klass under en… Men på fartygen blandas även de klassmedvetna britterna med amerikanerna som inte är ett dugg klassbundna utan fria och ofta nyrika. Även detta blir, på sätt och vis, en kollision med ett isberg.

Bakom den här TV-serien står Julian Fellowes, som också har skrivit manus till Downton Abbey. Det märks, tycker jag. Och Fästmön. Vi blev glada att SvT började sända först klockan 21.30 så att vi hann hem från Annas jobb.

Det blir högsta betyg på en gång! Vi får se om det betyget håller genom hela serien.

Read Full Post »

Kaffe mot alzheimer och stress för förkylning

Igår läste jag att kaffe kan förhindra Alzheimer, denna fruktansvärda demenssjukdom. Det är förstås amerikanska forskare som har kommit fram till detta. Med

förstås

i meningen insinuerar jag att man ska ta forskningen med en viss nypa salt. För det är ju faktiskt så att det är vissa skillnader mellan amerikaner och svenskar… Matkulturella, till exempel. Men i den här studien har forskarna studerat äldre amerikaner under fyra år. Och resultaten var entydiga: bland dem som drack kaffe regelbundet utvecklades inte Alzheimersjukdomen lika ofta som bland icke kaffedrickande äldre. Vidare visade undersökningen att kaffedrickning faktiskt gjorde att de som redan fått diagnosen utvecklade sjukdomen långsammare, det vill säga var friskare längre. Troligen är det koffeinet som är det braiga ingrediensen. Kanske kan det vara en bit på vägen till gåtans lösning, det vill säga att hitta en medicin som motverkar Alzheimer helt?

En stressad typ.

Gåtan med förkylning är emellertid inte löst på långa vägar. Skälet är naturligtvis att förkylning orsakas av virus – och virus finns det hundratals av. Men nånting som inte är virus är stress och nu har det visat sig att stress gör oss förkylda. (Amerikanska forskare igen!) Egentligen är det ingen nyhet i sig att stress gör oss förkylda. Nyheten ligger i att forskarna nu kan förklara varför. När vi känner oss stressade minskar kroppens känslighet för kortisol, ett stresshormon som påverkar immunförsvaret. Försök på människor visar att förkylning var vanligare bland dem som utsattes för stress under en lång tid blev. För att ytterligare belägga detta tog forskarna blodprover på försökspersonerna. I proverna tillsattes kortisol. Forskarna noterad att de vita blodkropparna från stress-försökspersonerna var mindre känsliga för kortisol. Orsaken till detta, menar forskarna, är att stressen hade försämrat kroppens förmåga att känna av hormonet.

Kontentan av de senaste forskarrönen från det stora landet i väst torde alltså vara att kaffe bör man dricka, men stress ska man passa sig för. Och för en gångs skull låter detta ganska logiskt…

Read Full Post »