Oktobersöndag

Ett inlägg om en söndag i oktober.

---

 

Jag hade Maj i knäet i morse. Det var Liv till varje pris i sängen.

En skulle kunna tro att Tofflan har legat på latsidan hela dan. Hon var vaken långt efter att hon borde ha lagt sig igår, nämligen. Varför det blev så vet ingen, men jag misstänker övertrötthet. Först shoppingtur på dan och sen kalas skruvade säkert upp mig och gjorde mig för trött för att komma ner i varv. Klockan var närmare två när jag släckte. Den var åtta när jag slog upp mina ljusblå. Men det är ändå söndag och vilodag, så jag fixade kaffe på sängen åt mig själv. Sen låg jag där nån timme med Maj i knäet. Till dess att myrorna i pyjamasbrallan påminde om att jag hade en del saker att göra.

Medan jag gjorde lite nytta drömde jag om frisk luft och natur.

 

Ute på höstpromenad.

Det var ganska soligt i morse och jag drömde om att komma ut och få lite frisk luft och se lite natur, kanske ta en och annan bild. Men först skulle här skuras. Badrummet och duschrummet/toan behövde bli rena. Sen fanns det tvättade lakan att ta hand om och vika. Vid lunchtid satte jag mig med frukosten och började läsa boken jag skulle recensera. Som tur var var det en lättläst, rolig och bra bok. Läsningen gick snabbt och jag skrev recensionen direkt efteråt. Den la jag ut här på bloggen, men jag skickade också en version till UppsalaNyheter. (Den är inte införd än.)

På väg mot nya mål?

Jag blaskade av mig och klädde på mig varma ytterkläder och stegade sen ut i hösten. Tyvärr mulnade det på, vilket syns på bilderna. Högerfoten och högerknäet protesterade nästan genast, så jag kunde bara gå nån dryg kilometer. Men jag var ute ungefär en halvtimme och det var ändå skönt att promenera. Detta påminde mig om att jag måste göra slag i saken och införskaffa ett sim-kort. Och då menar jag inte nåt till mobilen utan ett kort för att kunna gå och simma på Centralbadet. Ett tiokort kostar cirka 700 kronor och min arbetsgivare har lovat stå för 500 kronor. Jag behöver röra på mig och simning skulle funka nu när jag har ont i leder och fötter. Jag är lite nöjd för att jag har lyckats gå ner tre kilo i vikt sen jag började jobba – utan att egentligen göra nånting annat än att äta mindre – och jag vill gärna fortsätta gå ner. För att göra det behöver jag röra på mig mer.

Hemma igen hann jag bara få av mig ytterkläderna så ringde lilla mamma. Hon undrade om jag hade varit på ett bra kalas igår och det hade jag ju. Vi pratade inte så länge idag, det blev nästan en timme igår. Det fanns nog inte så mycket kvar att säga… Jag micrade lite kaffe och läste en stund – och det ska jag fortsätta med nu innan det är dags att steka kyckling till middag. Jaa, jag ska äta hemlagad mat idag!

Nu ska jag provsmaka ett av Jerrys äpplen så att jag står mig till middagen. Och reflektera över vilken otroligt snäll styrelse det finns i vissa bostadsföreningar. Tänk, denna är så hjälpsam att den erbjuder sig att slänga mina grovsopor åt mig! (Behöver styrelsen en kommunikatör, tro? Tyvärr känner jag inte till nån som är tillgänglig just nu.)

Den här styrelsen behöver nån som hjälper till att formulera sig korrekt på skyltarna. Tyvärr vet jag ingen kommunikatör som är tillgänglig just nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv: Ilska och frustration, matkasse och choklad

Ett spännande inlägg.

---

 

Den tar visst aldrig slut. Min ilska, alltså. Jag blir fortfarande så arg så arg. Och frustrerad, framför allt. Igår förmiddag satt jag i min solheta bil (nej, den är tio år gammal och inget lyxåk ifall du undrade) och administrerade. Det vill säga mobiltelefonerade. Det vill säga väntade i en telefonkö. Mina gratis minuter att ringa för på mobilen tickar sakta med säkert ner. Det känns svettigt, det är i alla fall två veckor kvar till nästa period.

Men telefonköer och mobilabonnemang är inte det jag är mest arg på för tillfället. Det är det faktum att somliga inte gör sitt jobb utan jag får göra det åt dem. Det tar mycket tid och energi. För betänk att jag fortfarande har ont i ryggen OCH vaknade med en ilsket ond vänsterfot igår dessutom. Hela foten känns ond, nästan som lite stukad. Nya skorna? Snedbelastning på grund av ryggen? Vad vet jag, vad vet jag, nån doktor är jag inte.

Matvaror, glödlampor och en diskborste.

Efter att ha gjort andras jobb åkte jag hem till Tokerian för att handla veckans matkasse. Råkade köpa två kilo kycklingfilé 50 spänn dyrare tack vare att nån idiot kund hade dumpat en massa tvåkilospåsar i fel frysbox. Dessutom glömde jag utnyttja min rabattkupong om 25 kronor. Men hur som, jag fick med mig rätt bra varor hem för runt 400 spänn – mat, glödlampor (fasen så dyra de har blivit!) och en diskborste.

Förmiddagssolen gick över i mulen eftermiddag och till kvällen kom regnet. Jag kände mig både övertrött och rastlös och tyvärr kunde jag inte gå ut och promenera på grund av foten. Satt en halvtimme och försökte läsa, men jag har skitsvårt att komma in i Gone girl. Ångrar lite smått att jag gick på dess upphaussning och köpte den för nån femtiolapp på bokrean. Men kanske handlar det mest om att jag har svårt med berättarperspektivet som växlar mellan bokens två huvudpersoner. Jag är cirka 160 sidor in i bokens 550. Kanske blir den bättre. Sen.

Svårt att komma in i boken…

 

 

Jag vattnade alla min 50nånting krukväxter.

Nej, jag vattnade mina krukväxter i stället. Två av mina fyra pelargoner blommar och det gör mig lite glad för en av dem har jag själv drivit upp, den andra kommer från Lucille.

 

 

Till middag grillade jag kycklingchorizo i ugnen och åt potatissallad. Den senare hade överlevt en vecka, var bara lite vattning. Godast var mjölken till. Mjölk har varit slut här hemma ett tag.

Bokkassarna från stoppar damm.

 

 

Jag borde gå ett varv med dammsugaren, men tänk, inte ens städning ger mig energi. De två bokkassarna från vännen A står dessutom placerade i ett av lägenhetens mest dammtilldragande hörn. Smart drag av mig, måste jag säga, att ställa dem där! Böckerna i kassarna har jag sorterat i läsordning sen länge, så inte ens det finns att göra.

Marabou mjölkchoklad – för att få upp blodsocker och humör.

 

 

Dagarna går. Igår pratade jag med två personer IRL och två personer i telefonen. Det är mycket för mig! Försäljare som ringer på min ytterdörr öppnar jag inte för, men jag fördriver tiden med att svara bort i tok på ändlösa undersökningar via nätet – kanske i hopp om att vinna nåt pris eller nåt presentkort. Och så spelar jag Wordfeud med vännen A. För att få upp blodsockret och humöret äter jag choklad. Batteriet i datormusen tog tvärslut och jag bytte. Mitt spännande liv…

Dessutom surar jag för att jag missade Sarah Waters på Stadsbibblan här igår kväll. Jag hade gärna lyssnat på hennes walesiska accent och bokprat, förstås.

Men vännen som ville ge mig en kavaj i förtida födelsedagspresent fick mig att fälla en tår. TACK!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppgifter – utdelade och självpåtagna

Ett inlägg om uppgifter.

---

 

Det var kyligt i morse. Typ en eller en och en halv minusgrad. Men det finns inte mycket snö kvar här, bara en och annan hög. Detta trots att det kom nedfarande ett antal flingor igår. I morse fick vi i alla fall pälsa på oss när vi hasade till garaget. Soluppgången var vacker och som en eldsvåda. En stackars hundrastande man hukade medan vi tog en och annan bild. Såna är vi! Men för att vi inte ska vara alltför Bill & Bulliga (ja, det är Fästmön som är Bill, jag är Bullig) fick Anna skicka upp sin bild till Instagram, medan jag lägger ut min här:

Soluppgången var som en eldsvåda denna marsmorgon.

Så värst mycket sömn blev det inte i natt för varken Anna eller mig. Vid läggdags var vi båda klarvakna trots att vi inte hade druckit kaffe senare än på eftermiddagen. Vi var väl helt enkelt övertrötta. En stor del av dagen gick nämligen åt till att storhandla på Stormarknaden. Anna ska hem till sitt i morgon och även om hon numera endast har grabbarna hemmaboende behövs det ju lite mat och annat som, så att säga, går åt.

Fingerkexen ser rätt slöa ut på bilden på paketet. Jag har inte tänkt på det tidigare.

Den som känner mig vet att storhandling inte står överst min lista över aktiviteter som jag tycker är roliga att göra. Anna vet det, så hon tilldelar mig uppgifter för att jag inte ska bete mig och skämma ut oss i affären. Igår fick jag sköta både vägning av grönsaker och scannern – förutom framförseln av stridsvagnen varuvagnen. Men jag hann med att tramsa mig lite i alla fall. Bland annat tog jag bilder på vaktelägg (fick associationer till sparvar), nätad rödlök och kex som såg halvslöa ut. Äggen och löken kan du se på Instagram (@tofflisen), men de slöa fingerkexen måste jag bara visa upp här på bloggen! Jag blev så full i skratt!

Det är gött mä körv så det åt vi till middag. Sen satt vi båda två och skrev och skrev och skrev – med avbrott för När livet vänder. Det blev en halvtimme full av känslor. Kanske var det därför vi hade svårt att sova senare. Eller också berodde det på de texter vi skrev. För min del ballade texterna ur totalt mot slutet. Humor är ett sätt att hantera det som är svårt, i alla fall för min del. Det kommer ett prov på denna humor här på bloggen lite senare idag!!!

Ett grönt paket med ett litterärt loppisfynd postade jag i morse till vinnaren FEM. Du som också vill pröva din lycka att vinna nåt har fortfarande chansen på det unika armbandet med mitt mobilnummer! Klicka här för att komma till tävlingen!

Nu ska jag läsa UppsalaTidningen och dricka lite mer kaffe. Vad ska du göra??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

God natt-dialog mellan två snuskhumror

Ett flamsigt inlägg.

---

 

Tygpåse med en hård apparat i?

Somliga är visst övertrötta och har lätt för att svänga till tolkningarna i det som sägs. Följande utspelade sig för en kvart sen. Scenen är badrummet. En av oss försöker borsta tänderna, medan den andra inleder en dialog:

Kommer du ihåg såna där skrattpåsar som fanns när man var liten? Det var en gubbe där som skrattade högt och det lät konstgjort.

Tandborstaren nickar och säger:

Ja, de där påsarna som låter som färdigskrattade, amerikanska komedier.

Pratmakaren:

Det var såna där tygpåsar med en hård apparat i.

Båda två kollapsar och skrattar så att kisset stänker. Nästan. Nivå: Låg. Dags att sova: J.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland stakar och lakan och ut i halkan

Ett inlägg om kvällen.

Snacka om Duracellkanin = jag! Och ändå går jag inte på varken batterier eller några skojiga piller. Känner mig övertrött och full av energi. Lite jobbigt är det att inte kunna koppla av, men det är ju en sån tid just nu. Mycket som måste fixas, helt enkelt.

Min kväll inleddes med att bädda rent och att tvätta lakan. Svarade sen på ett par mejl. Bland annat hade det kommit en förfrågan från nån som ville låna en bild att använda ihop med en dikt som ska publiceras i nån lokalblaska nånstans. Jag trodde jag hade ordning i mitt bildarkiv, men jisses så jag letade! Naturligtvis hade jag döpt filen fel, vilket jag till sist kom på.

In i duschen för att spola av mig och tvätta håret. Sen försöka klippa onda tånaglar – det är bara vidrigt. Jag har visst fått min pappas tår, trots att han inte var född med krökta – han gick alltför länge med för små skor under kriget. Alternativet var skor av tidningspapper…

Ut i förrådet for jag sen för att riva efter stakar och stjärnor. Det är visst första advent på söndag. In med skiten i gästrummet, fram med förlängningssladd, prova om allt funkar. En av stakarna var helt död, men jag har flera alternativ. In fact så många att jag inte minns vilka stakar och stjärnor jag brukar ha var. Förutom köket, där jättestjärnan och de två svarta smidesstakarna ska stå och sovrummet, där den blåa staken har sin plats. Sen… vete tusan… Hittade för övrigt stearinljus till de ”manuella” stakarna också. Eller två av dem. Den jag fick från förra jobbet får nog ligga kvar i sin ask. Den är inte riktigt… jag…

Stakar och stjärnor för provning.

Klockan var 20.45 när jag insåg att Fästmön var på väg att sluta sitt jobb. Att ta bussen skulle innebära att hon näppeligen var hemma före klockan 22 hos Prinskorven. Så efter sms-förfrågan om hon ville ha hämtning som besvarades jakande gav jag mig ut i bilen igen. Det var nästan så jag ångrade mig omgående. Det var nämligen snorhalt ute. Men vad gör man inte när man längtar..? Jag fick såväl pussar som en svart väska i utbyte. Och den svarta väskan innebär ett löfte om att Anna kommer hit på fredag!

En svart väska fick följa med mig hem. Matchar den renbäddade sängen finfint!

Lite snabbprat om helgen hann vi med i bilen. Vi tänker oss att helgen omfattar både nytta och nöje. Bland annat funderar vi på att ta en tur in till Stockholm på lördag för att sammanstråla med FEM & co för en fika. Vi har sen några ärenden vi måste göra, så troligen blir det en snabbvisit, bara. Men det vore så kul!

På söndag måste jag ägna ett par timmar åt min sista aktivitetsrapport för ett tag. Och så måste jag hämta mitt armbandsur. Inser hur mycket jag behöver det när jag jobbar.

Jobba, för resten… Jag har fått en hel del grattis och hälsningar via LinkedIn så jag är alldeles rörd. Och somliga saknar jag hur mycket som helst, dessutom.

Men nu bara måste jag borsta tanden och slänga mig bland mina rena lakan. Har en bok jag vill läsa ut, det har tagit alldeles för lång tid.

Suss gott! I morgon bitti runt sex-tiden kommer en hiss- och disslista på en blogg nära dig. Till dess vilar vi lite.

Livet är kort.

Read Full Post »

Blött och trött och något mer

Ett inlägg om hur Tofflan behövde simborgarmärket, varför kisset luktade illa och hur man kan roa sig själv framför badrumsspegeln när man är rätt ful.

Gårdagen började blött och blev blötare allt eftersom dagen fortskred. Men framåt hemgångsdags sprack molnen upp och solen tittade fram. Varmt blev det också. Vid 22-tiden på kvällen var det fortfarande över tio grader varmt.

Efter jobbet var planen att jag skulle städa – jag får ju gäster i kväll. Men jag orkade bara skura badrummet och dusch-/toarummet samt damma. Dammsugningen får vi ta en annan dag.

Åkte och hämtade Fästmön när hon slutat jobba klockan 20. Vi planerade fredagen lite och uppdaterade varandra något om senaste nytt.

Tog ingen bild på översvämningen, så du får titta på Vätterns klara vatten i stället!

Ute i Förorten, ju närmare vi kom Himlen, insåg vi att vi behövde simborgarmärket. Där måtte ha blivit stopp i gatubrunnarna, för sista biten av gatan var som en mindre sjö. Översvämning. Hoppas det sjunker undan snart eller att nån kommer och pumpar bort eländet.

Jag körde gamla vägen dit till Förorten och hem. Brukar föredra att göra det om jag inte har bråttom. Men nu har grävningarna vid Gamla Uppsala börjat få större konsekvenser för trafiken. Vägen är lite omledd på ett ställe och farten där är sänkt till 30 km i timmen. Jag blev därför rätt irriterad när det kom ett spjut bakom mig och körde om, i betydligt högre hastighet än 30. Sen såg jag att det var en polisbil. Nu är ju det inte riktigt nån ursäkt för att få köra fortare än tillåten hastighet – om det inte var en utryckning. Men det såg det inte ut att vara – varken sirener eller blåljus. Det verkade helt enkelt som om föraren hade missat 30-skyltarna…

Ajsan bajsan, farbror polisen!

Övertrött och rastlös kan man sammanfatta kvällshumöret på torsdagen. Det kändes trist att komma tillbaka till ett tomt hem, men jag får ju sällskap snart. Jag hade så tråkigt att jag stod en stund framför badrumsspegeln och gjorde miner. Det var roligt och alldeles gratis. Och tänk så lätt det är att skratta åt sig själv. Det var inte många ansiktsmuskler jag behövde röra för att kollapsa i gapflabb. Jag är rätt ful, nämligen.

Nåt riktigt ruggigt vidrigt hände på torsdagen. Jag åt omelett med svampstuvning och sparris till lunch. Och den där sparrisen… Anna har alltid sagt att det luktar väldigt illa om… urinen när man har ätit sparris. Jag har då aldrig märkt det förut – inte förrän igår. Fy te rackarns, jag trodde nästan att jag hade fått nån infektion av det osedliga slaget! Nej, nu lär det dröja innan jag äter sparris igen, that’s for sure… Ännu på kvällen luktade det… illa!

Hade lite mejlkontakt med Mammakusinen B på kvällen. Hon kommer inte in till boksläppet på tisdag, men hade lyssnat på författaren på Vetenskapsradion i eftermiddags. Jag har också lyssnat på inslaget (som även handlade om queera drottning Kristina som kanske inte var så queer egentligen who knows?) och är nu mycket förväntansfull inför tisdagen!

Jag hoppade i säng tidigt och la mig för att försöka läsa ut min bok på gång. Den är spännande och bra, men jag har inte riktigt haft tid eller ro att sitta koncentrerat och läsa. Nu har jag drygt 50 sidor kvar, mer blev inte läst.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lek med ord och jul, jul, JUL i det oooändliga…

Varning för snuskiga ord!!!

Jag var nog övertrött igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

Min gigantiska stjärna i dagsljus.

Mamma ringde igår kväll. Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

Ett nästan fullt vinskåp.

För övrigt har jag fastnat i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »