Julbordat på Odinsborg

Ett julbordat inlägg.

---

 

När man ska äta julbord i Uppsala tycker jag att det passar bäst att äta det i klassisk miljö. Fästmön och jag har förr om åren ätit på Scandic Nord och varit väldigt nöjda, men efter det snorkiga bemötande jag fick förra året i telefon intar vi julbord på ett annat ställe. Två år i rad har vi nu ätit på Odinsborg i Gamla Uppsala. Betalade gjorde vi själva, för ingen arbetsgivare upplät sin börs för oss.

Visdomsord på Odinsborg.

Det jag gillar bäst med Odinsborg är egentligen varken maten eller den musikunderhållning som utlovades (vi smet just som underhållningen började) – utan det är det goda bemötandet. Det är glada och trevliga människor som arbetar där, från det att man ringer och vill boka bord till dess att man hämtar ut sin jacka i garderoben. Ett exempel:

Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag bokade bord, men eftersom det var underhållning samma kväll blev borden snabbt bokade. Trots detta ordnade personalen en trevlig plats åt oss två – inte på nåt undantag, inte heller mitt i nån gång utan på ett alldeles utmärkt ställe. Väl planerat!

Julsnapsen var prima!

Serveringen och beställningen av drycker sköttes av, vad vi såg, tre personer. Det gjorde dessa galant! Det var minimala väntetider på det mesta. Däremot hade vi gärna bistått med en del andra tips och råd vad gäller planeringen, till exempel placeringen av bestick och tallrikar (det var stundtals omöjligt att tränga sig fram till det enda stället där de fanns) och hårdosten (den vill man ju ha på smörgås till maten, inte till dessert). Och det var lite frustrerande att potatisen hela tiden tog slut, liksom kaffet mot slutet av kvällen.

Maten då? Eftersom jag inte äter kött blev det mycket från sillbordet för min del. Och lax. Den varmrökta laxen var jättefin, men sillarnas inläggningar var lite tama. Ägghalvorna var delade på fel ledd, enligt mig, vilket gjorde att de vippade hela tiden. Potatisen låg i lite vatten, vilket gjorde den väldigt mosig och blöt och inte särskilt god. Dessertbordet var det bästa på hela jordbordet, tycker jag. Där fanns såväl färsk som konserverad frukt och både köpegodis och ”hemlagat” godis. Utöver detta fanns bland annat struvor, kladdkaka, chokladpuddingar och andra små desserter i glas med mera med mera. Några bilder tog jag inte – det var alldeles för trångt och för mycket folk samt dåligt ljus.

Folket som var där var väldigt blandat. Det var trängsel in i lokalen när vi kom. (Bakom oss stod ett något överförfriskat par alldeles för nära oss. Det var inte roligt att höra deras slaskiga kyssar i mina öron eller känna deras kroppar trycka på.) Enligt personalen var det mycket företag just igår kväll. På ena sidan hade vi ett trevligt sällskap med en ursöt och glad liten kille (vi satt hela tiden och försökte gissa vilket språk de talade på); på andra sidan hade vi ett större sällskap varav en person antingen gapade och skrek eller hånglade med sin bordsdam. Ja, de drack en del också, men åt desto mindre. När mannen hade vräkt ur sig

Heil H****r!

hade han liksom sagt det dummaste man kan säga och hans sällskap tycktes skämmas. Mannen och hans bordsdam lämnade tack och lov stället strax efteråt för att förhoppningsvis nyktra till nånstans där ingen hörde alla grodor som hoppade ur näbbarna.

Mitt eget sällskap var det bästa, förstås. Anna var söt och rolig som vanligt, men vi hade svårt att föra en dialog i larmet av alla kacklande människor. Här är en stilstudie, dock i ljus som var dåligt för foto:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Toffelomdömet för julbordet på Odinsborg blir högt. Bästa betyg får personalen (särskilt personen med det vackra namnet som serverade oss våra drycker), lägsta betyg gapiga gäster som skriker rasistiska slagord. Maten hamnar nånstans mitt emellan. Det var helt klart värt 475 kronor/person.

Vi tog buss nummer två en bit av vägen både dit och hem. På hemvägen noterade jag en person som uppenbarligen inte fått nån god uppfostran hemifrån. Skäms att sitta med skitiga skor (det regnade ute och Gamla Uppsala är lite av en byggarbetsplats just nu) på bussätet mitt emot!

Dålig uppfostran! Skäms!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man behöver inte alltid göra som alla andra

Ett inlägg om midsommar.

---

 

Nä. Precis som rubriken säger:

Man behöver inte alltid göra som alla andra.

Vår egen stång.

Idag är det midsommarafton. Massor av människor känner en massa måsten. Jag är inget undantag, för jag kände måstet att städa på förmiddagen. Inte för att jag är städmanisk utan för att det behövdes. Med fönster och dörrar ständigt på glänt kommer det in ganska mycket damm, nämligen. Fästmön skickade jag iväg till affären i Långtbortistan, nästan. Närå, hon erbjöd sig själv.

Nyduschad och renhårig sitter jag och doftar oliv. Nåt gott ska man väl smörja in sig med ibland. Om en stund ska jag ringa mamma och messa bonusbarnen. Anna ska göra röra nummer två till vår middag, nånting med matjessill, rödlök, ägg och äpple. Jag gjorde min röra igår kväll, den med ägg, lax, dill, grädde och andra nyttigheter.

Sillbord med färskpotatis, knäcke, stinkiga, goda ostar och röror samt öl och snaps tar vi framåt kvällen. På sin lilla shoppingtur inhandlade nämligen Anna nåt gott till lunch kaffet: vaniljhjärtan. Dessa måste provas före maten.

Jag har monterat vår egen midsommarstång. I år får den stå på köksbordet. Varken picknick eller balkongsittning blir det idag. Molnen hopar sig och utomhustemperaturen ligger på knappa 15 grader.

Hoppas du har det bra där du är! Och glöm inte bort det jag skrev i rubriken. För du behöver inte göra som alla andra, gör vad du själv vill i stället, så blir åtminstone du gladare (?) i själen. Jag önskar dig en fin helg – vare sig du firar Midsommar eller inte! Undrar om himlen är lika vacker i kväll som igår..?

Kvällshimlen utanför mitt arbetsrumsfönster den 19 juni 2014. Bilden är inte behandlad på nåt sätt förutom att den är beskuren.

Att titta på himlen i kväll är gratis! Gratis är det också att läsa min recension av Elisabeth Ohlson Wallins nyaste fotobok, Ack Sverige, du sköna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julbord på Odinsborg

Ett inlägg om ett julbord.

På seneftermiddagen var vi så iväg, Fästmön och jag, till Odinsborg för att käka julbord. Vi fick skjuts av snälla grannen C och det var kanon. UL:s tidtabeller lämnar en del att önska, om man säger så. Dessutom är appen rätt värdelös. Jag kallar till exempel Gamla Uppsala för Gamla Uppsala, inte för Kungshögarna…

Det var proppat på Odinsborg, en trappa upp. Skönt att kunna hänga av sig i en bemannad garderob och slippa få sillspad på sin jackkrage.

Eftersom jag äter begränsat av det julbordet erbjuder kan jag bara redogöra för det jag åt. Och det fick högsta betyg! Sillbordet bestod av flera sorters sill. Bäst tyckte jag om den inlagda sillen och dillsillen. Två sorters ägghalvor bjöds från samma bord. Halvorna med rom var något smaklösa.

På ett vikingaskepp i salen bredvid var uppdukat lax av olika sorter samt skinka, korv etc. Jag smakade varmrökt lax som var ljuvlig, laxpaté och en laxröra som var himmelsk.

Det varma bordet bestod av köttbullar, prinskorv, lammkorv, Janssons frestelse, svampomelett etc. Där tog jag Jansson och omelett. Frestelsen hade bra sälta, omeletten var lite smaklös.

Det hårda brödet var aningen mjukt och julosten till det stod bland dessertostarna, om jag nu ska gnälla på nåt. Dessertdelen bestod av en fin variation av julkarameller, choklad, knäck och skumtomtar samt chokladmousse, ris à la Malta och cheesecake. Lite av varje provade jag där.

Ett par timmar senare och strax över tusen kronor fattigare rullade vi till bussen. Julbordet i sig kostade 450 kronor per skalle. Vi tog var sin starköl till maten och jag tog två snapsar. Garderoben kostade 20 kronor per person. OK, visserligen en del pengar, men jag kan meddela att julbordet på Odinsborg var till största belåtenhet. Jag kan varmt rekommendera detta julbord 2013! Dock är kombon sill och skumtomte inte najs när den kommer ut i form av diskreta rapar här hemma… Uff…

Kvällen i övrigt gjorde att Uppdrag Granskning fick en ny betydelse för oss och att mannen från Luckan dök upp, dock i svensk skepnad.

Högsta Toffelbetyg!

Här kommer några bilder från kvällens julbord:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – eftermiddag och kväll

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om gårdagens händelser om eftermiddagen och om kvällen.

Det var verkligen aprilväder igår… Sista april-väder. Jag har varit med om allt från snö till riktig shorts-och-linne-värme på Sista april. Igår var det… aprilväder. Vi hade just hemkommit från vår promenad när jag såg regnstänk på fönstren. Promenaden var ju blåsig men ändå ganska solig.

Jag telefonerade med mamma och sen dukade vi fram vårt sillbord. Det var som vanligt alldeles för många sillburkar. Bäst på bordet var gubbröran som Fästmön snodde till på morgonen. Det blev en lagom klick över till en liten i förrätt till dagens middag! Tjolahopp!

Min silltallrik med tillbehör.

Till sillen serverades Östgöta sädes. Vi delade på en påsköl (Electric Nurse) och sen tog jag ytterligare en öl. Fyra små snapsar blev det för min del – och sång inför alla fyra.

Annas silltallrik.

Efter maten blev vi lite trötta, men det var inte bara alkoholens fel, måste jag bestämt hävda. Mörkret sänkte sig över New Village och det blev så här ruggigt på seneftermiddagen:

Höstdag eller Sista april på eftermiddagen? Tyvärr det senare.

Under vår silllunch – som blev sillmiddag (vi åt vid 14-tiden, tror jag) – noterade vi en ung man som stod på gården och grillade. Det gick visst inte så bra, det tog lång tid och han frös. Men jag tror att maten blev färdig innan det stora regnet kom.

Anna och jag softade, vi läste och spelade Wordfeud och snoozade lite. Vi insåg att vi verkligen inte skulle orka grilla/steka inomhus nån middag, så kycklingen åkte in i kylen i väntan på att bli tillredd idag i stället. Framåt kvällen ljusnade det.

Det regnade ganska länge, men det ljusnade framåt kvällen.

Faktum är att det ljusnade så pass att vi kunde sitta på ballen* i 50 minuter och beskåda den sista aprilsolen som sjönk ner bakom husen. Det var ganska gott att leva i den stunden.

Den sista aprilsolen sjönk bakom husen.

I stället för att gå till kasen i Gamla Uppsala gick vi in i vardagsrummet, dukade fram ostbågar och kollade på film. För så snart solen hade sjunkit blev det ju ganska kyligt. Då var det rätt skönt att mysa hemma.

Och… ja just det… Jag blev inte varslad igår. Detta torde innebära minst ytterligare en månads arbete (juni ut). Så i morgon ska jag gå dit och undra lite.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Promenix – den sista i april?

Ett inlägg i vilket Tofflan, som vanligt i ord och bild, beskriver dagens promenad.

Vi blev tvungna att åka ett ärende till Stormarknaden, men tack och lov skulle vi inte in på Systemet.

Vi överlevde och jag fick inte ens utbrott på alla som gick på mig. Så när vi återvänt hem beslutades att vi skulle gå ut och promenera. Först promenerade vi bort mot Restaurang Maestro, som har en rövkliare anställd.Vi gick naturligtvis inte in även om en öl hade smakat gott.

Sist jag var på Maestro på påskdagen hade de juldekorationer kvar i fönstren. Nu passerade vi ett hus som hade påskdekorationer kvar. Men ganska söta sådana! Tyvärr blev bilden, som vanligt, inte bra med Ajfånens kamera 😦

En del har brevlåda, andra brööövlåda och några påsklåda.

Det blåste som 17 och jag frös mest om min gigantiska kran. Vi vek därför av in mellan husen vid ödehuset/spökhuset.

Ödehus eller spökhus – eller kanske både och?

Vi var ute ungefär 45 minuter och gick väl en tre kilometer. Vi stannade ju och fotade en del. Men vi tränar för att kunna gå till Förorten nån gång. Dit är det ju bara ungefär en mil.

Snart ska vi gå till Förorten.

Vi hade ett mål med promenaden och det var att plåta den gamla bilen igen. Men först fotade jag denna. Hur kan man ha firmanamnet Elak? Ja, när man heter Krister. Eller Kreeeeeeeeester, som ett av mina alter egon heter (inte bara Martyren).

Krister Elaks bil.

Vid den gamla Volvon tog Fästmön en ny jättefin bild. Jag försökte fånga interiören, som såg ut att vara i toppenskick! Baksätet hade plats för fyra – ett säte och två små sittplatser att fälla ner. Framsätet var som en soffa. Bilden blev emellertid kass. JÄVLA AJFÅN!

Inuti en gammal Volvo…

Mamma är telefonerad med och potatisen är snart färdigkokt. Nu väntar vårt härliga sillbord!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – förmiddag

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonen och förmiddagens händelser.

Vaknade vid halv nio-tiden och trodde att klockan bara var halv sju. Äntligen kunde jag ta lite sovmorgon! Kollade ajfånen det första jag gjorde för att se om jag har fått mejl ifrån chefen. Det är nämligen idag jag måste varslas om min tidsbegränsade anställning inte förlängs. Annars förlängs den med en månad, alltså juni ut. Varje gång det svoschar till i mobilen hoppar jag högt. Men nej, inget mejl än. Sen kan jag tycka att en chef borde lämna ett sånt här besked muntligt och inte via e-post. Men vi är alla olika och just den här chefen föredrar ibland att mejla sina anställda, ibland arrangera stormöten. Det senare är väl inte jag ”värd”, dock.

Fästmön tipsade mig om en bra app som jag laddade ner i morse. Kalendern i ajfånen visar ju inte veckonummer, men det gör den här appen. Så jag laddade ner den, la den ovanpå kalendern och HEPP! så har de tu bildat en mapp! Jag döpte om mappen och nu ser jag veckonumret tydligt på den. Suveränt! Ändå vill jag ju inte göra den här afjånen alltför personlig nu när jag snart ska lämna den ifrån mig. Lite dumt att kalendern inte visar veckonummer dock. Eftersom kalendern är synkad med mina jobbdatorer kan jag inte ladda ner en annan kalender via Appstore. Eller kan, kan jag ju, men det blir för krångligt att ha två och bara en som synkar med datorerna.

Veckoappen när man öppnar den. Annars syns bara veckonumret på dess mapp och det räcker för mig! 

Frukosten tillreddes sedan i hemmet under sedvanligt gnabb mellan Offret och Martyren, våra alter egon. Om nån hörde oss skulle den tro att vi antingen är riktigt osams eller riktigt elaka. Men alla som känner oss vet ju att Anna minsann är den snälla och jag den elaka, så det stämmer inte riktigt heller. Nej, det kallas ironi och vi odlar den till toppnivåer – och skrattar så vi nästan kissar på oss! Den som är mest ironiskt vinner förstås.

Ett hett ämne i morse råkade bli mina ägg. Eller rättare sagt ORDNINGEN på mina ägg i min äggburk. Ja, jag har en äggburk. Det är en Tupperwarelåda som jag har lagt äggkartong i för femton ägg. Därför är det viktigt när man fyller på lådan och kanske har tre ägg kvar att dessa ägg står ytterst i lådan och vänd åt det hållet även i kylen. Men nu hade ju Offret varit och handlat ägg igår och gjort om i ordningen så att den inte riktigt stämde med Martyrens ordning. Om detta orerade vi en lång stund och till slut fattade även Martyren (trots att hon är så blåst) att det – som vanligt! – var dags att böja sig eftersom Alla Andra (= Offret) alltid har rätt och Alla Övriga (= Martyren, i det här fallet) har fel. Det är nog lika bra att Martyren går och lägger sig igen, typ. (Ja, tack!)

De färskaste äggen ska ligga längst bak i lådan. Lådan ska sen ställas med de färskaste äggen längst in i kylen. Notera för övrigt på bilden de tre vinflaskorna. Vi tycker om att öppna vinflaskor, men dricker nästan aldrig ur dem.  1 = Chianti, 2 = hemgjort rödvin och 3 = Musella.

Men varför håller Anna på med ägg? Joråsaaatte… det ska bli till en god gubbröra som ställs fram på dagens sillbord. För sill och potatis med en liten klar till ska vi minsann äta nån gång idag, troligen i eftermiddag. Offret måste ju ut och trampa lite först. Det är väl ett sätt att slippa vara 24 timmar om dygnet med Martyren, misstänker jag.

Själv ska jag masa mig in i badrummet, jag ska ta några skärmdumpar och skriva ett inlägg om april månads konstiga bloggstatistik samt ringa min hulda moder. Men det senare gör jag först lite senare eftersom mamman ifråga föredrar att sova på förmiddagen. Ner på stan åker vi INTE idag. Absolut inte.

Vad händer hos dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Smaksensation 3: Inlagd sula

Fästmön messade:

Ta med en STOR snöskyffel, minst 30 centimeter snö på parkeringsplatsen!

Jag tog fram den största jag hade och jämförde den med min sko. Den var lika bred som en av mina 42:or. Slängde ett öga i skorna. Inlagda sulor, mina inlägg… Kan dessa var en smaksensation, tro? Nåt till… inlagda sillbordet? Nån som vill provsmaka?

Lika breda. Men är inlagda sulor nåt för sillbordet?

Livet är kort. Och jag vet inte vad jag håller på med just nu.

Read Full Post »

Min julafton: Julmat och julillamående

Så har jag då försökt det här med julbord. Nej, det är inte ett dugg synd om mig! Jag har tak över huvudet och mat på bordet.

Mitt sillbord.

Potatisen struntade jag i, jag hade ju både Jansson och kålrotslåda.

Janssons frestelse och kålrotslåda.

I stekpannan stekte jag kalkonetter och värmde kycklingköttbullarna från Fästmön.

Kalkonetter och kycklingköttbullar i stekpannan. 

Dagens dryck var förstås Östgöta sädes och mumma.

Dagens dryck: Östgöta sädes och julmumma.

Min första tallrik bestod av sill, lax och ägghalvor. Jag åt ungefär hälften, slängde resten. Jag skäms, man slänger inte mat, men det gick inte att få ner.

Jultallrik 1.

Mitt sällskap var fem julskivor med blandade låtar. Skönt med en CD-växlare ibland!

Mitt sällskap under julmiddagen.

Jag försökte pressa ner lite från det varma julbordet också. Mindre av hälften av detta gick ner, resten i sopen. Förlåt!

Jultallrik 2.

Man kan tro att jag har gjort en GBP-operation, men det har jag alltså inte. Det är bara det att min aptit opererades bort under den operation jag gjorde.

Mamma har nyss ringt igen, för nu kände hon sig lite ensam. Jag mår jätteilla och jag orkade inte prata mer än fyra minuter. Maten åker hiss. Jag har druckit två och en halv snaps samt ett halvt glas julmumma. Är inte särskilt påverkad av alkoholen. Bara önskar att den här jävla dan vore över. För när man är sjuk räknas man inte. Det sved att inse det, men jag har förstått nu och tar konsekvenserna. Snart är det läggdags. Jag skiter i julklapparna.

To be continued..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få känna sig lite normal en stund… och äta sill

Det blev en bra kväll igår, med Fästmöns och mitt sillbord. Det kändes nästan som julafton, men det kom ingen tomte med några klappar. Men ändå. Det var skönt att få göra nånting normalt, att få känna sig lite normal.

Dagen igår var tung och jag mådde inte särskilt bra fysiskt. Jag såg fram emot kvällen och försökte utföra de sysslor jag bestämt mig för att göra – i min egen takt. Två maskiner blev tvättade och hängda, sängen renbäddad. Och så skulle jag förbereda kvällens sillbord genom att koka ägg till våra ägghalvor. Det lyckades!

Jag lyckades koka ägg. Här de nakna ägghalvorna.

Till sillbordet på julen hör förstås julöl och snaps. Vi valde var sin Nisseöl. Snapsen dracks ur de små tennsnapsglasen som jag fick för 100 år sen när jag gifte mig. De är lagom stora, det vill säga rätt små, för att inte Kickorna ska bli påverkade.

Nisseöl till julsill och snaps i tennglas.

Vi hade bestämt att bara äta sånt vi verkligen gillar från julbordet. Därför blev det en salig blandning, för jag tycker nämligen att goda ostar hör hemma på ett bra julbord. Så goda ostar blev det! Brungräddat knäckebröd och kex till dem.

Goda ostar i form av bland annat cambozola, ädelost och Babybel. Vi hade även Skrattande kon, en bit Brie och en bit stinkyost.

Ölen öppnades med min väldigt 70-taliga kapsylöppnare från UK – naturligtvis med Union Jack på! Den kapsylöppnaren måste väl snart anses som vintage och värdefull..?

En Union Jack kapsylöppnare från 1970-talet, inköpt i London.

Jag försökte duka fint med fina silverbesticken jag fick av morfar i 18-årspresent och silvergafflarna från farmor. Och så hade jag äkta julservetter, tack vare Hjärtegoa L som hade lagt dem i julkorgen jag fick förra året av mina snälla, snälla kollegor på fakulteten.

Äkta julservetter med snögubbar på.

Bakom oss lyste den svarta stjärnan i fönstret. Jag gillar den verkligen och är så nöjd med detta köp!

Den lyste över oss och var oss nådig.

Tända ljus på bordet och bara julskivor (fem stycken) i CD-växlaren i köket…

Juleljus och juleljud.

Ägghalvorna blev klädda av mig på eftermiddagen. Nej, jag är inte så bra på att få det att se snyggt ut, men jag använde majonnäs, gravad lax, svart och orange rom samt dill.

Klädda ägghalvor.

Det blev lax över och den serverade vi på sidan av. Ingen av oss är överförtjust i gravad lax, men nån bit var tog vi i alla fall.

Gravad lax.

Köttbullar och prinskorv struntade vi, för jag hade ingen ork att försöka ge mig på att göra kycklingbullar. Kalkonetterna (prinskorv av kalkon) frös jag in och sparade till min julafton. Men av rödbetssalladen åt vi till några skivor julskinka (Anna) respektive örtmarinerad kalkon (Petite Moi).

Rödbetssallad går att äta även utan köttbullar.

Sillar hade vi valt fyra favoriter. Vi gillar mest sillar i klar inläggning – och så senapssill. Det blev därför senapssill, inlagd sill, brännvinssill och ansjoviskryddad sill.

Sillar i burk.

Och nej. Jag orkade inte lägga in sillarna själv. Jag orkade inte ens lägga upp dem på mina fina sillfat, men jag tryckte i alla fall ner farmors silvergafflar i burkarna. Till och med Janssons frestelse köpte jag färdig. Jag orkar inte leka fröken duktig för jag är rätt sjuk. Anna jobbade hela dagen och jag ville bara att hon skulle få komma hem till ett litet sillbord, dukat av mig. Vi åt, drack och njöt ändå. Och Anna var söt nog att diska eftersom hon vet att jag hatar det.

Anna och jag?

Jag är så tacksam för all den goda maten och för att jag inte behövde äta ensam, för att jag kunde äta maten med tak över huvudet och för att jag efter maten kunde vila. Kylan har återvänt hit och jag är fullt medveten om att alla inte har det så gott som jag i skrivande stund.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintermorgon

Idag är det lördag – och vännen FEMs födelsedag! Hon fyller… 15, tror jag visst att det var. Nej, vi blir aldrig äldre, hon och jag. Hon är alltid typ 15 i mina ögon. Fast på den här bilden är vi nog hunnit bli 16 bast. År 1978 är den tagen, hemma hos FEM, så gissningsvis är det nån av hennes föräldrar som har fotat.

Stort GRATTIS till FEM!!!

Gösta (= Tofflan) till vänster och FEM till höger. Idolbild från 1978.

Det har varit en helvetesnatt. Familjen Alien har levt rövare och jag har klivit upp ur sängen typ varannan timme. Fästmön tänkte inte väcka mig i morse, men jag behövde ändå gå upp. Så klart jag skjutsade henne till jobbet! Fy, inte är det roligt att börja klockan sju en helgmorgon på vintern…

Kallt och lite snö i luften var det. Vägarna är bra plogade nu, till och med smågatorna vid Annas jobb. Inte många människor ute alls i morse. Bilen i garaget bredvid såg ännu läskigare ut i decembermörkret. Snacka om spökbil…

En riktig spökbil i garaget bredvid.

Den här Mercan har stått här i två år nu. Jag minns mannen som kom med den en gång. Vi hejade lite så där som normala grannar gör. (Det är bara pucko-grannar som inte hälsar.) Mannen kom i sällskap med ett uppklätt, äldre par. Hans föräldrar? Eller… var det bara inbillning från min sida..? Såg jag åter igen de döda som går omkring här? Mystiskt är det, för jag har varken sett mannen eller det äldre paret igen – och ändå har vi platserna bredvid varandra i garagelängan.

Jag har försökt titta in i spökbilen för att se om jag hittar nåt lik eller nåt spöke, men ingenting.

Tanken var nog att jag skulle krypa ner i sängen igen när jag kom hem. Men somliga gastade här i huset, så det var lika bra att lägga planerna på hyllan. Jag plockade fram rena lakan som jag ska bädda med idag. Det blir en hel del tvätt under dagen och morgondagen, för sen kan jag inte hålla på med sånt på ett tag. I morgon måste jag storhandla hem mat så jag klarar mig fram till helgen före nyår när jag tror att Anna dyker upp igen. Från fredag nästa vecka ska hon ha alla sina barn hos sig i två veckor. Det blir mysigt för dem att få fira jul tillsammans. Om jag hade barn skulle jag inte kunna tänka mig en jul utan dem! Men jag har ju inga barn.

Funderar på om jag inte ska ta ner de två jullådorna i alla fall och kanske julpynta lite. Jag ska ju förhoppningsvis fira jul här hemma och nog vore det lite fint att titta på den gamla krubban med Maria, Josef, Jesusbarnet och de sex vise männen… Ja, du läste rätt: de SEX vise männen! Så många trodde du inte att det fanns, va? Men det gör det – till min julkrubba! Tre av dem är gjorda av kräppapper och ståltråd och rider på kameler, medan de andra tre är sedvanliga figurer i nån sorts bränd och målad lera.

Förresten kom jag på att jag har SJU vise män i huset! Anna gjorde nämligen misstaget att berätta för mig ganska nyligen att hon spelade vis man i en skolversion av Jesu födelse! Nu blev du väl impad?!

Nån gran ska jag inte ha i år i alla fall, det orkar jag inte fixa varken nu eller senare. Men jag får njuta av den jag ser utanför köksfönstret. Den är faktiskt riktigt vacker – i alla fall nu i december. Övriga året kan man ha andra åsikter om gröngölingen…

Den är vacker i december, gårdens gröngöling.

Nu ska jag sparka igång perkolatorn för jag är väldigt kaffesugen. Ska förbereda lite till kvällen, när Anna och jag ska äta sillbord. Fyra sorters sill finns det, ägghalvor tänkte jag göra, lax, kalkonetter (prinskorv av kalkonkött), några skivor julskinka till Anna, några skivor kalkon till mig. Och så lite rödbetssallad. Till detta, kokt potatis, Janssons frestele, var sin mörk julöl och en snaps eller två av en kyld Östgöta sädes.

Livet är kort. Det är gott understundom också.

Read Full Post »