Urp! Jag sitter och fredagsmyser för mig själv. I Plastinge. De flesta av mina möbler är inplastade på grund av fönsterbytet nästa vecka. När jag ser mig omkring undrar jag först ett tag om jag har fått väldigt dålig och oskarp synskärpa. Sen inser jag att det är plasthelveteten.
Jag hatar att bo i ett kaos!
Så. Nu var det sagt. Nu har jag beklagat mig tillräckligt om detta.
Fredagsmyser, alltså, i min ensamhet. Fästmön fick hem barnena idag, men i morgon ses vi allihop. Jag har lagat mat. Det krävde först att jag gick ut i lägenhetsförrådet och krälade. Krälade på mage, med röven i vädret. Vilken syn!.. Och nej, det blir ingen bild på det, hur ska jag kunna fota min egen bakdel, liksom?! Framför ölplattan – öl var nämligen en huvudingrediens i kvällens middag – stod fem av de sex antika och astunga ekstolarna till matsalsbordet. Gick inte att rubba. Tofflan fick helt enkelt lägga sig ner och kräla. Krypa under stolarna och sträcka ut ena armen. Det gäller att ha aparmar, men att definitivt inte ha klaustrofobi…
Först telefonerade jag med mamma när jag kom in med alla lemmar i behåll samt ett par öl. Vi avhandlade krämpor och läkarbesök och fönster och tappade prylar och frissan och hejåhå. Sen lagade jag mat. Visst ser den… plastad ut..?
Min middag, oskarp som om den vore plastad som allting annat här hemma…
Ska strax slänga mig i bäste fåtöljen, den som brukar tappa en skruv då och då (skrivbordsstolen har börjat härma den – dags för somliga tjockisar att banta, månntro?). Tänkte nog läsa så att jag snart får byta bok från Berit Hård-tvåan (tro inte Bokus genrebestämning av boken till deckare – detta är en… modern pikareskroman, skulle jag vilja säga!) till Tusen klassiker.
Lite TV kan det kanske också bli vad det lider i afton. Jag somnar ju så bra då… Men innan jag dess gick jag in och proteströstade i lokalblaskans sommarbildstävling! Av tio bilder bestod 50 procent av bilder på barn – SÅ TRÅÅÅKIGT! Så jag röstade på en svartvit bild på två kossor som bråkar. Bara för att… bilden var läcker och ovanlig och för att sommar inte är lika med barn för min del…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
BRA att du röstade på nåt annat. Det ska jag också göra. Jag blir så less på dessa prisvinnande barnbilder! Förutsägbart, tråkigt och rentav billigt.
Jaa! Det är bara så tröttsamt… Förutsägbart är förnamnet!
Tänk om Kalle kunde skicka in sina bilder, de senaste på en räv! Men han vill inte av nån anledning, kanske för att priset är en kamera (eller?), det har han ju redan liksom. Måste man plasta in allting? Vi ska byta fönster nästa år och jag ORKAR inte plasta in! Katterna då, plasta in dem med, hur???
Kram!
Jaaa Kalles bilder… Så fina!!! Tänkte ev prata med Kalle om lite hjälp i Himlen framöver, för här kommer ju hjälpen i paketet, så att säga!
Nja, en granne som har fått sina fönster bytta sa att de plastade in i princip allt. Jag har platstat in bokhyllor, elektronik, golvlampor, skrivbord, vitrinskåp, skinnmöblerna i vardagsrummet och en rokokobyrå som jag är rädd om. Sen slänger jag plast över sängen och lite prylar i köket också. Det blir som ett fint slipdamm.
Husdjur vill de helst att man stänger in i ett rum – men hur då, liksom? Katter behöver ju gå på låda…
Kram!
Vi behövde inte plasta in nånting, bara flytta så dom kom åt, men ni kanske får andra storlekar på fönstren, och då blir det ju annat ….
Ler stort när jag tänker på din öljakt 🙂
Ja här ska de såga ut de gamla fönstren och det blir damm liknande slipdamm, sa de på informationsmötet, Dalkarlarna.
Det var en syn… 😆
Som när man ser amerikanska dokumentärer där de med dåligt ställt har alla möblerna inplastade. Jag har alltid undrat varför, om de är lånade eller vad det är frågan om. Som tur var hade du inte samma anledning till din inplastning då alltså.
Nej och även om jag gnäller är jag glad att jag får nya fönster. Men det hela kommer väldigt olägligt.