Tusen klassiker

Det var en stor ära, tyckte jag, att bli kontaktad av mitt favoritförlag som undrade om jag ville recensera en av deras böcker på min blogg. Självklart ville jag läsa och skriva om Tusen klassiker, en uppföljare till Tusen svenska klassiker.

En klassisk tegelsten igen!

Liksom sin föregångare är Tusen klassiker en riktig tegelsten. Och egentligen en blädderbok, en bok man lägger på sitt coffeetable. Där ska i alla fall Tusen klassiker få ligga hos mig, över Tusen svenska klassiker. Men precis som Tusen svenska klassiker läste jag boken från pärm till pärm – och markerade med blyertskryss vad jag kände till av de böcker, filmer, musik och TV-program som boken behandlar.

Det första som slog mig med Tusen klassiker var den väldigt passande bilden av JR Ewing. Så rätt i tiden, liksom, när nu TV4 har en Dallas-serie tusen år flera år senare som rullar! För den här boken handlar om klassiker från hela världen som har påverkat Sverige från 1956 till idag, den tidigare bestod ju av svenska klassiker.

Jag gillar såna här böcker! Jag gillar, som sagt, att läsa dem från pärm till pärm och glänsa med kunskaper som att bara 38 betalade för att se Frank Sinatra uppträda i Finspång 1953, att The Lovin’ Spoonful hade en singel som hette Baldheaded Lena och som bara släpptes i Sverige, att Colin Dexter, som skapade deckarböckerna som TV-serien Morse bygger på, gillade att medverka ungefär som Alfred Hitchcock, genom att cyka förbi eller sitta på puben och telefonen var ett attribut som drev handlingen framåt i Dallas…

Men jag gillar också att äga den här typen av böcker bara för att när jag får lust plocka upp den, bläddra i den och hitta nåt intressant och roande.

Ska jag vara kritisk över nånting kring boken – jag hittar inte så mycket att var kritisk till, nämligen – är det att jag saknar uppgifter på när nämnda personer föds och dör. Det finns på en del, men inte på alla. Och sen är väl Tom Cruise och Katy Holmes skilda numera, eller..?

Det här är bok som jag skulle vara självisk nog att köpa för att ge bort i present, men behålla själv… Högsta betyg!

Livet är kort. 

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Fredagsmys i Plastinge

Urp! Jag sitter och fredagsmyser för mig själv. I Plastinge. De flesta av mina möbler är inplastade på grund av fönsterbytet nästa vecka. När jag ser mig omkring undrar jag först ett tag om jag har fått väldigt dålig och oskarp synskärpa. Sen inser jag att det är plasthelveteten.

Jag hatar att bo i ett kaos!

Så. Nu var det sagt. Nu har jag beklagat mig tillräckligt om detta.

Fredagsmyser, alltså, i min ensamhet. Fästmön fick hem barnena idag, men i morgon ses vi allihop. Jag har lagat mat. Det krävde först att jag gick ut i lägenhetsförrådet och krälade. Krälade på mage, med röven i vädret. Vilken syn!.. Och nej, det blir ingen bild på det, hur ska jag kunna fota min egen bakdel, liksom?! Framför ölplattan – öl var nämligen en huvudingrediens i kvällens middag – stod fem av de sex antika och astunga ekstolarna till matsalsbordet. Gick inte att rubba. Tofflan fick helt enkelt lägga sig ner och kräla. Krypa under stolarna och sträcka ut ena armen. Det gäller att ha aparmar, men att definitivt inte ha klaustrofobi…

Först telefonerade jag med mamma när jag kom in med alla lemmar i behåll samt ett par öl. Vi avhandlade krämpor och läkarbesök och fönster och tappade prylar och frissan och hejåhå. Sen lagade jag mat. Visst ser den… plastad ut..?

Min middag, oskarp som om den vore plastad som allting annat här hemma…

Ska strax slänga mig i bäste fåtöljen, den som brukar tappa en skruv då och då (skrivbordsstolen har börjat härma den – dags för somliga tjockisar att banta, månntro?). Tänkte nog läsa så att jag snart får byta bok från Berit Hård-tvåan (tro inte Bokus genrebestämning av boken till deckare – detta är en… modern pikareskroman, skulle jag vilja säga!) till Tusen klassiker.

Lite TV kan det kanske också bli vad det lider i afton. Jag somnar ju så bra då… Men innan jag dess gick jag in och proteströstade i lokalblaskans sommarbildstävling! Av tio bilder bestod 50 procent av bilder på barn – SÅ TRÅÅÅKIGT! Så jag röstade på en svartvit bild på två kossor som bråkar. Bara för att… bilden var läcker och ovanlig och för att sommar inte är lika med barn för min del…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 38: Vit choklad och Mörk choklad

Torsdag och dags för veckans höjdpunkter (Vit choklad) respektive dalar (Mörk choklad). Det är inte svårare än så här:

Vit choklad

• Spännande bok från Norstedts! (Å, vad jag ser fram emot att recensera den!)
• Godis är gott och Karamellkungen behöver lite hjälp på traven
• Sovmorgon (när man behöver det och man har den bästa Fästmön som ser till att man får det!)
• Jag är inte längre missnöjd på jobbet (HA!)
• Goda kakor en vanlig torsdagskväll (Hos Anna, förstås!

 

Mörk choklad

• Klåda i näsa och ögon (nej, inte fler krämpor nu, tack!)
• Arbetsförmedlingen (som inte kan rekrytera själva)
• Pocketklubben (som uppenbarligen fortsätter med sina suspekta metoder att ragga medlemmar och kunder)
• Lokalblaskan som inte kan skilja på KG Hammar och Dag Hammarskjöld (hur står det till med allmänbildningen..?)
• Häleländet (ond, jobbig, dum!)

Livet är kort.

Read Full Post »