Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nattsömn’

Ett inlägg om pengar, livet och laglösheten.


 

Sing dance dream tavla Helping Hand 20 kr

Sjunga, dansa, drömma… (Den lilla tavlan såg jag på Helping Hand i lördags. Pris: 20 kronor.)

Pengar är inte allt här i världen, men att säga att de inte fyller nån funktion i ens tillvaro vore att ljuga. Helt klart underlättar pengar att leva livet. Idag upptäckte jag hur mycket mer pengar jag får den här månaden efter att ha jobbat fem dar i september och fått ersättning från a-kassan för 13 dar. Ersättningen från a-kassan var dessutom höjd från 680 kronor till 910. Ja, det var länge sen jag slog i ersättningstaket, men det var 14 år sen a-kassan höjdes. Jag tror bestämt att det skulle gå att leva på den nu. I reda pengar handlar det om 5 000 kronor – före skatt – varje månad. Fast nu ska jag inte titta bakåt utan se framåt mot några månader med lön. Kanske kan jag till och med spara lite. Det finns alltid hål att stoppa pengarna i. Och så vill jag, som alla andra, sjunga, dansa och drömma…

Mitt lunchsällskap idag var inte min närmaste kollega. Kollegan är ute och ser sig om i världen den här veckan. Jag marscherade ner till restaurangen ensam, men fick sällskap av en lugn, klok och trevlig person som också är kollega fast lite på håll. Det gick bra att äta vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med den kollegan också. Vi kom att prata om resor just med anledning av min kollegas semester. Mitt lunchsällskap frågade hur det ser ut för mig, om det blir nån ledighet eller resa framöver. Tyvärr blir det inte det som jag kan se – inte inom den närmaste framtiden, i alla fall. Jag har ju nyss fått jobb och vill jobba nu, inte vara ledig. Och ska jag vara ledig får jag vara det utan lön. Det går ju inte heller. Sen har jag naturligtvis ingen hemlig rese- eller semesterkassa heller i mina gömmor. Så jag harvar på, men har det ganska gott i tillvaron i alla fall.

Mönster stol

Det har gått ganska smidigt att byta mönster. (Mönstret på bilden finns på min besöksstol på kontoret.)

Det har gått ganska smidigt att byta mönster i tillvaron. Jag är visserligen fortfarande mycket trött om kvällarna, men jag är mindre trött nu än de första veckorna. Nattsömnen är bättre, krampen i benen borta och viktminskningen… står lite stilla nu. I helgen blev det en smaskig kakbit på söndagen, men annars är det som om jag har tappat sötsuget helt. Matportionerna är mindre också, ändå är jag sällan hungrig. Trots höstmörkret är mina dagar för det mesta ljusa. Det var länge sen jag hade en svart dag. Jag hinner inte ens känna mig bortglömd längre. Är jag det, så må det vara hänt. Fast det finns vänner som fortfarande vill träffa mig. Genom att jag mår bättre i mig själv och också vågar sänka ribban vad gäller framtid och drömmar till en mer realistisk nivå går det sakta men säkert åt rätt håll.

Men det är i min lilla värld. Världen utanför är kall och hemsk. Idag har det varit en svart dag i en svensk skola. Det är hemskt att tänka på att barn, unga vuxna och lärare inte är säkra på sin arbetsplats. Vart bär det hän? Det är lika gräsligt som alla bränder på asylboenden – eller planerade asylboenden. Laglöst land… Har människoliv verkligen blivit så lite värda? Vi pratade lite om detta, mitt lunchsällskap och jag. Rörande eniga var vi om att samhället har vänt alltför många som behöver hjälp, stöd och kanske vård ryggen. Och samhället… det är ju faktiskt… vi…

 

Det är så många människor som aldrig mer får sjunga, dansa, drömma…

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött och lite kämpigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Jag vill tacka Bliwas representant som efter att ha läst detta inlägg tog kontakt via e-post med mig! Strålande kundvård och service!!!


 

Nu väntar två tuffa dar. Jag ska inte sticka under stol med den saken. Nattsömnen har varit dålig. Jag har sovit för lite och de timmar jag har sovit har inte gett ordentlig vila. Orolig sömn, vaknade av och till. Det är lite av ett under att jag klarade mig till jobbet utan att somna vid ratten.

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb från förra hösten. Nu blir det en ny hög.

Vad händer idag? Först tittade jag in till en av de trevliga och serviceinriktade personerna på HR för att be om ett arbetsgivarintyg. Igen. Det visade sig nämligen vara nya regler – också det igen – när det gäller inkomstförsäkringen. Den kan jag emellertid inte ansöka om förrän jag har fått a-kassa beviljad och utbetalad första gången. (Har jag TUR kommer första utbetalningen i september eller oktober.) För att få ersättning från a-kassan måste jag bland annat bifoga ett arbetsgivarintyg med min ansökan. Det nya är att även försäkringsbolaget, som håller i inkomstförsäkringarna, numera också kräver ett arbetsgivarintyg. Lite kaka på kaka, eftersom ju en beviljad a-kassa förutsätter att jag har lämnat ett arbetsgivarintyg till a-kassan. Men beviljandet i sig är en förutsättning för att få ut någon ersättning på inkomstförsäkringen. Snurrigt, eller? Det papperslösa kontoret sen är nog bra och det går att fylla i blanketter på nätet – om man har en bra dator. Det har inte jag, så jag har faktiskt gjort det via jobbdatorn på arbetstid. Men papperslöst blir det ju inte – blanketterna ska skrivas under och DET kan man ju inte göra med papper när de ligger i datorn. Än. Fast det borde gå med e-legitimation. Fast inte jämt.

För att få ersättning utbetald från a-kassan är också reglerna vad gäller att söka jobb skärpta. Bland annat måste du en gång i månaden redovisa alla jobb du har sökt, förutom att du fyller i ett kassakort med timmar du har varit arbetslös – eller jobbat två gånger i månaden. Aktivitetsrapporten, det vill säga sammanställningen över de jobb du har sökt, fyller du i elektroniskt med e-legitimation och skickar in till Arbetsförmedlingen. Kassakorten fyller du också i elektroniskt och med e-legitimation samt skickar in till a-kassan. (E-legitimation behövdes inte i höstas för detta.)

Om du inte söker tillräckligt många jobb får du ingen ersättning från a-kassan. Vad som är

tillräckligt många jobb

finns inte angivet nånstans vad jag vet, utan verkar vara godtyckligt. Förra hösten, när detta nya med aktivitetsrapporter startade, var det emellertid ingen som klagade på mitt jobbsökeri. Med tanke på det antal jobb jag sökte kändes det rätt och bra. (Se högen på bilden ovan!) Men samtidigt är det en enorm press. Jag tycker att det är bra att man får redovisa vilka jobb man har sökt. Fast jag kan inte låta bli att undra om det bara är kvantitet man ser till och inte kvalitet. Och kollar nån nånsin upp att man faktiskt har sökt de jobb man anger att man har sökt? Ärligt talat tror jag inte att Arbetsförmedlingen har resurser för det. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de sysslar med på Arbetsförmedlingen. För förmedlar jobb gör de ju inte. Det kan inte vara nåt roligt ställe att jobba på…

Det är jobbigt att känna att man hela tiden ska kontrolleras, som om man medvetet försöker lura till sig pengar. Jag får ut 9 900 kronor i månaden på a-kassa. Jämfört med den månadslön jag har haft i nästan åtta månader är det inte ens en tredjedel. Så ingen ska tro att det är värt att försöka lura till sig a-kassa. Försök lev på den, får du se! Jag har dessutom ingen sambo eller mak* som kan försörja mig/betala räkningar, utan jag måste fixa allt själv. Några bidrag från andra håll i samhället får jag inte. Och nej. Ekvationen går ju inte ihop.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio hade jag vid förra inskrivningen, tror jag.

I morgon infaller alltså tuffa dag två. Då ska jag skriva in mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – tillsammans med horder av andra losers människor. Vi får var sin nummerlapp och sen får vi sitta i entrén och vänta på att vårt nummer ropas upp. Jag brukar ta med mig nånting att läsa, men jag har svårt att koncentrera mig eftersom där är så mycket folk. Jag har ju svårt för folksamlingar och sorl, så nästan all min energi går åt till att tvinga mig att sitta kvar och behålla mitt lugn. Hur resten av inskrivningen går till knackar jag nog ner i morgon – om mina energiresurser inte är helt förbrukade – i ett blogginlägg. Jag har en känsla av att jag behöver skriva av mig då.

Idag väntar en hej-då-lunch med en kollega i huset. Och jag har just fått veta att det blir nån sorts hej-då-fika med enheten i eftermiddag. Det senare fick jag veta nu på morgonen och det gjorde mig faktiskt lite glad.

Nu ska jag försöka upparbeta kraft och ork att utföra de allra sista arbetsuppgifterna här. Jag har överlämnat till konsulten i fredags, men jag måste ändå i de sista skälvande minuterna jobba. Det känns rätt tufft, samtidigt som jag har förvånat mig själv med att vara ganska glad idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att utsätta sig för läskiga saker.


Uppdaterat inlägg:
Thank God, jag får sällskap på mässan! Men jag ska fortfarande klara bussresan in…

_________________________________________________


Idag ska jag göra nånting
som jag tycker är riktigt hemskt. Men det är genom att tänja sina gränser och utmana sina förmågor som man tar sig fram här i livet. Om inte annat så stärker det ens självkänsla – om och när man klarar av saker och ting.

Först ska jag ta bussen in till stan. Ensam. Bara det i sig är hemskt fruktansvärt. Det är extra hemskt fruktansvärt just nu eftersom jag inte är den glada prick och stålskodda toffla jag under andra omständigheter är. Jag får därför resonera allvarligt med mig själv och pedagogiskt säga att

Nej, det är inte troligt att jag avlider under bussfärden.

Och…

Ja, det kan vara så att nån kommer och sätter sig bredvid mig. Jag smittas antagligen inte av nån dödlig sjukdom för det.

(Jag överdriver lite för att det ska bli tydligt och för att du ska förstå ett uns av hur det känns.)

Skagenbuss

Önskar att det vore bussen till Skagen i stället…


Mitt mål idag
är att gå till en rekryteringsmässa som Arbetsförmedlingen arrangerar. Jag har varit på liknande mässor tidigare – och de är bara hemska. Men då hölls mässorna på en stor idrottsanläggning här i Uppsala, idag är det i Arbetsförmedlingens ganska nya lokaler. Kanske blir det bättre. Men mina minnesbilder av den senaste rekryteringsmässan var…

  • busslaster med ungdomar skeppas dit
  • jag är inte yngst (litotes…), men jag har inget sällskap
  • ungdomarna är inte blyga
  • jag skäms över att vara där
  • ungdomarna når fram till rekryterarnas bord
  • jag tycker att det är oartigt att trängas

Och så vidare, och så vidare…

Man kan undra varför jag åker dit, egentligen. Ja dels är det, som sagt,

  1. för att utmana mig själv och utsätta mig själv för sånt som jag tycker är jobbigt.
  2. Dels är det förstås för att jag nånstans hoppas på att nån arbetsgivare ska vara intresserad av mina kompetenser
  3. Bara lite grann är det för att jag ska kunna skriva detta i nästa aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen…

Känslan av utsatthet ligger hos mig själv. Jag tycker, i ärlighetens namn, att det är förnedrande att delta i sånt här. Mina kompetenser borde vara eftertraktade och efterfrågade ändå. Jag älskar ju att jobba, jag älskar dessutom att jobba hårt. Och inte behöver jag ha så hög lön heller, bara så jag går runt och får lite över. (Allt över a-kassans 9 900 kronor är som miljoner i mina ögon…)

Rött lönnlöv bland gröna i träd

Utsatt!


Mässan är i eftermiddag,
mellan klockan 12 och 17. Jag tänkte inte hänga på låset, utan gå dit nånstans mitt i. Det hålls också seminarier där, men inte nåt som intresserar mig eller tangerar mitt yrkesområde.

Jag har nu därför förmiddagen på mig att stressa upp mig leta nya jobb att söka. Igår hittade jag en riktigt intressant tjänst, som jag sökte. Tjänsten har kopplingar till mitt förra arbete, kan man säga. Ett viktigt och engagerande uppdrag i denna tidsbegränsade anställning (ja, tyvärr tidsbegränsad, men ändå intressant nog att söka).

I övrigt är dagen grå och ser kylig ut. Jag måste fundera ut vilken jacka och tröja jag ska ha, för att gå till en rekryteringsmässa iförd en jacka med trasig dragkedja känns inte OK. Dunjacka är för tidigt att använda och det är dessutom fem plusgrader just nu. Jag har en tunn höstjacka som är OK, men jag måste leta fram en snygg tröja att ha över min kortärmade piké. Jag har massor av snygga kortärmade pikétröjor – men inte lika många snygga, varma och långärmade tröjor…

SLUtröja  m rosa tryck

Denna, kanske? Äh, den är inte ens min. Jag såg den på en loppis en gång.


Nattsömnen har varit god
och näringsrik. Jag skrattade mig till sömns åt prällen Geraldine i Ett herrans liv igår kväll. Hon hade en älskare på besök… Kan meddela att man mår betydligt bättre av att somna till en rolig fiktiv präst än mord och elände i nåt gammalt CSI-avsnitt!..

I morse bäddade jag medan kaffet perkolerade och så har jag beställt varor från Apotea samt lämnat ett mycket positivt omdöme om sagda näthandel! Man kan till och med hämta ut på sina recept här, med e-legitimation, och få personlig rådgivning av den uppringande farmacevten! Tips till dig som inte kan eller vill eller har svårt för att ta dig till ett apotek!

Vad ska DU utsätta DIG för idag då? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är, som bekant, nyfiken!

Och… ja just det! Antalet besök på den här bloggen har nyligen passerat 800 000. Det tackar jag för! Varje besök är en pinne (och vad det betyder håller jag för mig själv).


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens utflykt.


Idag är det min första arbetslösa dag.
Alltså måste jag till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Jag mådde jättedåligt innan, hade svår ångest och med nattsömnen blev det inte mycket bevänt. Men nu är det gjort, vilket för min personliga del är en seger, för andra kanske bara nåt som ska klaras av.

Att ta bussen in till stan var inte att tänka på. Det fungerar inte när ångesten är svår, så det fick bli bil. Stället jag skulle till har flyttat för nåt år sen, men det ligger fortfarande hyfsat centralt. Jag hade svårt att hitta och det berodde nog på att jag mådde så dåligt och var orolig, men också på usel skyltning. Det gick emellertid att hitta både parkering och stället till slut.

Mitt första intryck när jag kom in var att det var väldigt rörigt. Det satt folk på stolar och väntade och det stod några och väntade. En kvinna pratade högljutt om privata saker i sin mobiltelefon hela tiden jag väntade. Det var väldigt otydligt vart man skulle ta vägen, men till sist gissade jag rätt. Jag fick legitimera mig och som tur var fanns mina uppgifter kvar sen förra svängen. Detta innebar att jag slapp sätta mig och mata in saker och ting för sjuhundrafyrtiofjärde gången. I stället fick jag en nummerlapp.

Nummer 22

Gul nummer 22 var jag.


Jag fattade aldrig riktigt systemet,
men det fanns gula nummerlappar och det fanns rosa. Jag blev gul. (Typiskt, för gult är ju, som bekant, alltid fult.) Det blev en ganska lång väntan, trots att jag hade hängt på låset. Men jag hade Lena Nyman med mig. Tyvärr kunde jag inte koncentrera mig på boken. Den var ändå bra att gömma sig bakom.

Däremot konstaterade jag att jag kände mig som en riktig loser där jag satt och gömde mig bakom boken. Det är svårt att beskriva känslan. Den består av en blandning av att skämmas och att känna sig förnedrad. För nån dag sen var jag efterfrågad och konsulterad, idag var det ingen som frågade efter mina tjänster eller kompetenser. Det är inte så lätt att förklara och då går det inte att riktigt förstå heller. Men jag kände inga positiva känslor, kort sagt.

Sen blev det min tur och jag fick träffa Annika. Vi gick iväg till ett litet rum nånstans och så började vi gå igenom steg för steg. Jag fick papper att ta med hem och läsa, jag fick svara på frågor, komplettera, visa papper med mera med mera. Nästa vecka ska jag dit på ett obligatoriskt möte om a-kassan.

Från och med den 1 september blir det nya regler kring rapportering av till exempel vilka jobb man har sökt. Det känns bra, då är det i alla fall nån som efterfrågar det jag sammanställde förra svängen. Då när jag skulle visa det fick jag till svar att handläggaren inte visste hur man öppnade en bifogad fil eller hur man använde en USB-sticka… Det har hänt en del, tror jag, för Annika var riktigt bra. Inget tjafs. Dessutom kände hon av och förstod att jag inte mådde bra. Jag försökte vara ärlig och jag försökte förklara, men, som sagt, det går inte att förstå en annan människas känslor och upplevelser till hundra procent. Det handlar inte bara om inställning…

Det är en del som har blivit bättre sen sist, upptäckte jag, men det var fortfarande saker som kan bli bättre. Till exempel är placeringen av kommunikatör oklar. Eventuellt hör jag till kulturdelen i organisationen. Annika visste inte. Sånt där struntar jag i, ärligt talat, men jag måste få en handläggare utsedd. Jag vill gärna ha en handläggare som är bra och som inte jiddrar en massa strunt, bara.

Det gick inte heller att lägga in jobbsökningar som

skribent.

Märkligt, för det finns väl folk som skriver saker lite här och var? Det fick bli

copy writer.

Inte riktigt samma, men…

Innan jag gick fick jag kopiera de arbetsgivarintyg jag hade med mig. Därefter gjorde jag iordning mitt medhavda kuvert, signerade min a-kasseansökan och stoppade i originalhandlingarna. Glömde min tröja när jag var halvvägs till parkeringen, men jag upparbetade den sista kraften jag hade till att gå tillbaka och hämta den. På vägen hem svängde jag in till Tokerian och postade brevet till a-kassan.

Handlingar till a-kassan

Kuvertet till a-kassan.


Hela utflykten tog nästan två och en halv timme.
Jag är helt slut nu av att försöka hålla mig upprätt, inte bryta ihop och att klara av det som måste göras. Men nu är det gjort och det är en riktig seger! Eller i alla fall nånting avklarat.

Och du som raljerar över mina känslor och hur jag mår kan ju fortsätta att göra det. Det hjälper mig inte, snarare tvärtom. Men du har naturligtvis rätt att tycka vad du vill även om du inte kan förstå hur jag känner.

Till alla andra som stöttar och peppar och skriver snälla saker och tror på mig – TACK!!! Ni är ovärderliga! Utan er…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll hade jag inget inplanerat alls. Det var jätteskönt – och plötsligt fick jag massor gjort! Först hade jag tänkt ta en tur till Tokerian, men eftersom jag inte hade vunnit nån ny Trisslott ens på lotterna jag fick av mamma, struntade jag i det och var hemma i stället. Jag tog en lång dusch och tvättade håret, filade fötterna och svor över fotfilen, nummer två att gå sönder. (På den första gick skaftet av, på den andra lossade själva filbladet. Aldrig mer Scholls vita fotfilar för min del!) Inte blev jag mindre arg sen heller när en irriterande telefonförsäljare ringde ut mig ur duschen. Noterade för resten att KeyCode fortfarande inte har gett upp trots att de i ett mejl lovade att sluta ringa min gamla mobil. Hur står det till med internkommunikationen där???

Eftersom jag fick min egen pappersdeklarationsblankett med posten igår, slog jag en signal till mamma för att höra hur det har gått för henne med deklarationen. Hon var ju så orolig för den, men nu kunde jag lugnt och rätt pedagogiskt förklara hur hon skulle göra. Vi får båda två tillbaka på skatten och alla tusenlappar är välkomna med tanke på alltings sönderfall runt omkring mig…

Startade laptopen därpå och började bekanta mig lite med den. Gjorde mina egna inställningar, förde över lite filer, sparade bokmärken etc. Även om laptopen är gammal känns den bra att jobba med. Det enda jag är ovan med är skärmen, men jag fick ta högsta upplösningen så blev det bäst. Och så tyvärr har jag ju inte min Photoshop-skiva kvar och det är ett program jag verkligen kommer att sakna när stordatorn lämnar det jordiska… (Men än lever den!)

Laptopens skärm
Tofflans blogg finns även på laptopen numera!


Jag var rejält trött igår kväll
och kunde somna hyfsat tidigt. Nattsömnen blev ganska god – jag vaknade bara ett par gånger, inte varannan timme som jag brukar. I morse var jag väldigt glad att jag hade duschat igår kväll, för varmvattnet var allt annat än varmt. Hoppas det var nånting tillfälligt eller att nån felanmäler det – jag hade inte möjlighet att göra det. Idag får jag dessutom besök av ventilationsgubbar som ska justera nånting IGEN, jag vet inte för vilken gång i ordning. Jag tycker mest att de skitar ner på mina golv (de tar inte av sig skorna) och min spis och ventilationen för mest med sig oönskade lukter och matos från grannarna samt damm i mängder, särskilt i våtutrymmena.

Var sen till jobbet – hamnade mitt i en brandkårsutryckning – men kom i tid för min föredragning om Husbygget, det vill säga webbplatsen jag har byggt upp på både svenska och engelska. Min dragning var först på dagordningen, men det blev den inte. Det var trevligt att se flera vänliga ansikten, det vägde upp de mindre vänliga, så att säga. Jag tackar också för uppbackning av prefekt 1 och Lille M och A, jag kände stödet och uppskattningen för det jag har åstadkommit.

Efter mötet tog jag mig arbetstid till att skriva en jobbansökan till en institution där de söker en kommunikatör på heltid. Jag ringde rekryteringskonsulten institutionen samarbetar med för att höra mig för om det var nån idé att jag söker. Det fanns nämligen ett skall-krav på en naturvetenskaplig utbildningsbakgrund. Min utbildningsbakgrund är humanistisk, men jag har jobbat 25+ år inom naturvetenskapliga områden. Det vore konstigt om det inte är nånting värt. Men rekryteraren tyckte att jag skulle söka, sen får vi se om institutionen kan tänkas backa/tänka om.

Lunchen med ”Lisbeth” var en av dagens höjdpunkter, den andra blir besöket i Himlen i kväll där det finns ett födelsedagsbarn – min älskade Anna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snuskiga ord!!!


Jag var nog övertrött
igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

svart stjärna

Min gigantiska stjärna i dagsljus.


Mamma ringde igår kväll.
Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

vinskåpet

Ett nästan fullt vinskåp.


För övrigt har jag fastnat
i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det mesta gick snett igår kväll (eller i kväll, när detta skrivs, jag har förinställt det här inlägget för publicering). Både Fästmön och jag kände oss trötta och yra. Jag inser att jag sover för lite eller egentligen för dåligt just nu. Det är många tankar som snurrar innanför pannan, så hjärncellen får jobba hårt.

För andra gången den här veckan pajade en glödlampa. Svart som natta i ena köksfönstret. Bara upp och riva efter en fungerande. Därefter slängde jag på datorn, precis som jag brukar göra så snart jag kommer hem . Tanken var att inte sitta där nån längre stund eftersom jag var så trött. Dessutom var det vår sista ensamma kväll på ett tag. Bara det att datorn tycktes gå igång, men skärmen var svart. Jaha, fel på bildskärmskortet, datorn eller skärmen??? Jag kliade mig i huvudet och plingade sen på hos husets Snälla Granne (jag är Den Elaka Grannen, resten hälsar inte eller knappt). Jag frågade om jag fick låna en skärm för att prova och snälla F kopplade ur sin dotters. Moahahahaaaa… Klart man ska sno barnens elektronikutrustning! Jag gick tillbaka in och svor några ramsor över vissa kablar som inte passade, andra kablar som inte ville lossna, men till sist lyckades jag koppla in låne-skärmen. Den gick igång så fint, så fint! Frågade därför F om de har nån skärm att sälja och eventuellt får jag köpa denna. F ska bara kolla med familjen först. Dottern önskar sig nämligen en lap top och om en sån inköpes har hon ju ingen nytta av denna skärm, som är ganska ny. Tills vidare får jag låna den. Men jag vet inte hur länge och om jag ska köpa den, till vilket pris?

Fredag morgon klockan sju (vilket torde ha passerat när du läser detta) ska Clark Kent* lämnas till doktorn**. Det handlar om en fullservice, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som inte låter bra samt byte av gummi på torkarbladen. Det är mycket med anledning av detta jag ligger och vänder och vrider på mig om nätterna. Vad ska räkningen landa på? Själva servicen går loss på 4 500 pix… Det är cirka hälften av det jag fick att leva på från Försäkringskassan i tisdags. Gissa om jag ser fram emot att få en lön den 25 dennes…


Han är hos doktorn! 

                                                                                                                                                                I övrigt är det jobb med material till en konferens måndagen den 28:e. Det ska nog till mirakel – och en massa pengar – för att materialet ska vara färdigt till dess. Sånt kan också störa mitt lugn och min nattsömn. Men egentligen är det inte jag som ska våndas, jag blev inkopplad på riktigt på detta först i tisdags.

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman
** doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

Older Posts »