Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trafficking’

Ett inlägg om en bok.


 

Rött kortNy vecka, nya böcker att läsa.  I måndags seglade det in en storpocket – ett format jag inte är förtjust i – av en Uppsalaförfattare i min postbox. Pseudonymen Viktor Kant hade sänt mig sin bok Rött kort, vars baksidestext var helt omöjlig att se för mig (svart text på röd botten är otroligt svårläst), i förhoppningen att jag ville läsa och tycka nåt om boken. Nu vet vi ju alla att vi snabbt och oftast dömer saker och ting efter utseendet. Så bedömer även jag en bok efter dess omslag. Kort sagt var jag inte så imponerad och inte så sugen på att läsa boken. Sen öppnade jag den, trots allt och började läsa. Och vad fann jag?

Bokens jag är läraren Lars Marten. Han har en bakgrund inom försvaret, men han är också änkoman efter att ha förlorat fru och liten dotter i en olycka. Lars Marten isolerar sig gärna, det är enklast så. Ändå lyckas hans gamle vän André få honom att nappa på att jobba som ledare på ett fotbollsläger för ryska pojkar. Där träffar han pojken Dima och inser att allt inte är som det ser ut att vara – inte människor heller. I sin jakt på sanningen, driven av en önskan att ställa tillrätta, blir Lars Marten själv misstänkt – för det värsta.

Den här boken inleds med en riktigt obehaglig scen. Nästa kapitel skildrar pojkarnas verklighet. De som tigger, sniffar, säljer sig själva till vuxna för att överleva. En dag kommer räddaren, frälsaren, i form av en doktor. Trots att han gör det han gör får läsaren en viss sympati för doktorn. Doktorn tillhör ju De Snälla, enligt pojken Sasha, som blir hans älskare. Doktorn har, precis som Lars, en vän, Mischa, som han stridit tillsammans med. Lojaliteten männen emellan är orubblig, även om doktorn reagerar på vissa saker.

Doktorn protesterar så småningom också mot delar av sitt uppdrag, om än lamt:

[…] – Jag är faktiskt läkare och inte någon jäkla taxichaufför! […]

Kanske är doktorn bokens Viktor Kant, en figur som jag hittar i en roman från 1938 av Gurli Hertzman-Ericson. Denne Viktor Kants solidaritet prövas, framför allt när han inleder en vänskap med en mördare.

Den här boken är en thriller som handlar om trafficking och pedofili, men den tar också upp den allt mer brännande debatten om yttrandefrihet till vilket pris som helst. Behovet av krypterad information och att få vara anonym på nätet ställs mot demokrati och säkerhet. Vilka de typiska användarna är slås i boken fast av en kryptoexpert från Uppsala universitet:

[…] Vanliga användare som är rädda om sin anonymitet. […] Förespråkare för demokrati. Journalister. Ambassader. Vissa militärförband. Polisens utredare […] Kan inte Odin missbrukas för brottsliga ändamål? Jo, naturligtvis. Men det är ett lågt pris att betala jämfört med dess fördelar för demokrati och säkerhet. […] Allt gott kan missbrukas, det är priset vi betalar för friheten. […]

Rött kort är en sån fruktansvärt realistisk bok och det går inte att lägga den ifrån sig trots att vardagslivet ibland kommer emellan. Karaktärerna, främst pojkarna, är mycket trovärdigt skildrade. Kvinnorna, däremot, når inte lika långt fram till mig – trots att det är kvinnorna som faktiskt gör de slutliga ingripandena.

Men det spelar ingen större roll, jag läser och läser och läser och motvilligt inser jag att boken har tagit slut. Det finns troligen en och annan som är riktigt avundsjuk på mig eftersom jag ”får” läsa så bra böcker hela tiden. Det är rätt. Den här boken är så bra att högsta omdöme, fem tofflor, inte räcker till. Det blir det dubbla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS 
Sluta var avundsjuk och köp boken i stället! Och det är ingen större hemlighet att bakom pseudonymen står Mattias Lönnebo.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

De döda har det braSöndagskvällar är det inte så mycket att slöa till på TV. Sjuan sände i kväll åter en Varg Veum, denna gång med undertiteln De döda har det bra (2012). Jag slog ner röven i min bästefåtölj för att glo bort ett par timmar.

I kväll dör en asylsökande flicka mitt framför ögonen på Varg Veum. De båda är ute i skogen en kväll och skenar. Vargs sambo Karin har fått ett samtal från flickan, men Varg åker för att träffa henne i stället för Karin. Var det en olycka eller ett mord att flickan dan därpå hittas drunknad? Varg river förstås i härvan och inser att det finns några som utnyttjar unga tjejer på flyktingförläggningar. Kan han förhindra nya övergrepp och dödsfall?

Precis som vanligt är det männen som är de starka och kvinnorna de svaga. Och/eller horor. Den här gången dör till och med en ung kvinna därför att Varg vägrar låta sin sambo träffa henne – han går i Karins ställe för han vill inte att hans kvinna ska vistas i skogen sent en kväll. Men hallå! 1800-talet, eller?

I övrigt är det spännande och alltid aktuellt med trafficking. Fast mer än medelbetyg får denna film inte av mig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var inte särskilt imponerad av de första Arne Dahl-filmatiseringarna för TV. Men i kväll visades den sista av dem för den här gången, Arne Dahl: Europa blues. Och faktum är att jag inte bara tycker att det är den bästa Arne Dahl hittills, den är riktigt, RIKTIGT bra!

Europa blues

Ett av seriens läskiga mord. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här första delen
av de två sista avsnitten av filmatiserade Arne Dahl-böcker inleds med en ganska läskig stämning. Nynassar beter sig illa och skändar judiska gravar. Samtidigt är en judisk hjärnforskare på väg till sin frus grav. Strax därpå kommer larm till A-gruppen att mannen har hittats död, hängandes upp och ner från ett träd, med en jättenål i sig. Samtidigt sticker ett gäng ukrainska prostituerade från en flyktingförläggning. Och, som pricken över i:et, morgonen därpå hittas en mördad man inne hos järvarna på Skansen.

Det är en tuff start på sommaren för polisgänget. Chefen har fått sparkrav som säger att tre ur gruppen måste omplaceras. Samtidigt har en av dem blivit miljonär via arv, en ska bli mamma och en ska bli pappa. För att nämna något. Magnus Samuelsson är tack och lov mest synlig i början och han har varken så många repliker eller nån framträdande roll.

Den här TV-serien innehåller ganska mycket – nynassar, trafficking och lite annat smått och gott – vilket kan göra den lite rörig. Men som vanligt hänger det mesta ihop. Och detta avsnitt är riktigt obehagligt och spännande.

Det kan bara bli högsta betyg den här gången!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick med Fästmön på min plan att leka fredag! Vi tog ett par mackor, drog i oss några chilibågar och sprättade var sin starköl. Sen åkte den första av de fyra filmer jag hämtade igår in i DVD-spelaren. Vi såg Irene Huss 9: En man med litet ansikte.

Blodigt och läskigt.


Filmen börjar med en bilstöld.
När polisen följer efter tjuvarna kliver en man rakt ut i gatan och blir nermejad. Den stulna bilen hittas sedan brinnande. I en byggnad bredvid finner polisen en död flicka. Två till synes skilda fall länkas ihop redan från början när Irene Huss och hennes poliskompisar letar efter mördarna – trots att Irene borde vara på väg till fjällen för en veckas semester med familjen.

Den här filmen är blodig och läskig. Det skjuts mycket i den och eftersom jag är skotträdd som tusan hoppade jag högt flera gånger. Men filmen är mycket mer än så. Den handlar om trafficking och droger – och pedofili.

Som vanligt är Irene Huss-filmerna baserade på Helene Turstens böcker med samma titlar. I det här fallet var filmen bättre än boken. Jag ger den högsta betyg för spänning och angelägna teman.

Read Full Post »

I natt läste jag de sista sidorna i Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret, som jag hade lånat av Fästmön. Att jag läser på natten är ett gott betyg, att jag läser natten mellan fredag och lördag, när jag nu för tiden är tämligen ”död”, är ett ännu bättre betyg!


Läskig läsning på natten!..

                                                                                                                                                            Det börjar med att en 16-årig tjej försvinner. Eller det visar sig att hon inte har firat nyår på det sätt som föräldrarna tror. Lite senare hittas en ung flicka i en jordkällare. Hon har blivit mördad. Men det är inte den försvunna Hedda utan nån som uppenbarligen inte saknas. Journalisten Magdalena har flyttat hem till Hagfors – ja, för den här deckaren utspelar sig varken på Gotland eller i Stockholm Hurra, hurra! – efter en skilsmässa. Hon börjar skriva om fallet och inser plötsligt att hon är indragen i nåt riktigt otäckt där vän kan vara fiende – eller nån helt annan än man tror… Åter igen får jag bekräftat att man ska akta sig för grannar!

Det är lite för många berättelser i den här deckaren, men det tar jag som ett symtom på debutsjukan och det är sånt goda författare tränar bort ju mer drivna de blir. I boken förekommer berättelser/teman som mord, tonårsproblematik, skilsmässa, journalistrollens för- och nackdelar, kärlek, trafficking med mera. Ja, mycket är det!

Men… Ninni Schulmans bok är jädrigt spännande! Mot slutet sträckläste jag den – och det var alltså i natt, en natt efter en arbetsvecka. Såna nätter brukar jag slockna tidigt. Eller åtminstone inte orka läsa. Som vanligt försökte jag lista ut mördarens identitet – men misslyckades. Det är också gott betyg!

Slutomdömet blir emellertid inte högsta betyg (jag är lite trött på skilsmässoskildringar och vårdnadsdiskussioner och hans nya och hennes nya etc), men näst högsta. Och det är ett bra Toffelbetyg för en debut!

Read Full Post »

Titeln på Peter Robinsons bok, som jag bytte till mig på Bokbytardagen den 19 maj i år, skulle kunna indikera att den handlar om Tokerian. Men det gör den inte. Den handlar om försvunna bröder, en mördad ung kvinna, trafficking och organstöld. Och så lite trassliga relationer inom familjen och utanför. Jag har just lagt ihop pärmarna till En märklig affär.


En märklig affär som blir rätt trist i bokform…

                                                                                                                                                         Kommissarie Alan Banks har blivit räddad från en brand. Men branden ödelade hans hem och sen dess har han varit sjukskriven. Plötsligt tar hans bror Roy kontakt. Alan åker till brodern i London, bara för att finna att Roy är spårlöst försvunnen. Samtidigt jobbar Alans kollega Annie Cabbot med mordet på en ung kvinna. I kvinnans ficka hitar man en lapp – med kommissarie Banks namn och adress samt en vägbeskrivning till hans nerbrunna hem på. Fallen visar sig hänga ihop och utmynnar så småningom i en traffickinghärva.

Alltså jag gillar ju brittiska deckare. Och på TV var kommissarie Banks helt OK. Därför blev jag aningen besviken över den här boken. Den är seg och tar upp allt för många teman, vilket får den att bli rörig också. Mot slutet blir den så äntligen lite, lite spännande.

Nja, mer än medelbetyg får den inte och jag är glad att jag bytte till mig den och inte köpte den.

Read Full Post »

Så har jag tyvärr lagt Sofi Oksanens bok Utrensning åt sidan och ska strax knuffa in den i en bokhylla. Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag ville verkligen inte! Den berättelsen skriven med det språket är snudd på så nära Den Fullkomliga Romanen som man kan tänka sig.


Snudd på Den Fullkomliga Romanen.

                                                                                                                                                         Under andra världskriget ockuperas systrarna Aliides och Ingels land Estland av Sovjet. Själv är Aliide mest förälskad i Ingels man. Den kärleken får henne att begå ett förräderi som följer henne resten av livet. Men trots att hon är förrädare är hon också offer. En dag i början av 1990-talet kommer historien ikapp henne. Aliide hittar en ung kvinna i sin trädgård. Kvinnan visar sig ha rymt från ett traffickingnät. Aliide tar in Zara i sitt hem. Så småningom visar det sig att Zara inte alls är nån främling…

Jag förstår fullt och fast att den här boken har fått fina utmärkelser och att den säkert får flera fina utmärkelser ytterligare! Berättelsen är grym och sorglig och skrivet med ett språk som gör att man inte vill lägga boken ifrån sig. För trots att det bitvis handlar om otäckheter som krig, förräderi, trafficking med mera är språket så poetiskt vackert.

Om du ska läsa EN bok i år, läs Utrensning! Högsta betyg!

Read Full Post »

Older Posts »