Sex jobbmyter

Ett inlägg om jobb och myter.

---

 

Här är Fästmöns och min påbörjade 100-lista. Den har egentligen inget alls med inläggets lista att göra, även om arbete är grunden till mycket i tillvaron…

Jag får då och då ett väldigt bra nyhetsbrev i min inbox – det från Proffice. Just detta nyhetsbrev tycker jag är lysande, för det tar upp saker kring jobbsökeri som jag är intresserad av. Allt i nyhetsbrevet är inte relevant och intressant för mig förstås, men jag hittar alltid en godbit. Häromdan såg jag en spännande artikel om jobbmyter som en inte ska gå på. Den läste jag med intresse! Här kommer några reflektioner.

Att det finns en del myter om arbetslivet vet vi som har jobbat ett tag. Forbes, en amerikansk tidskrift som är känd för sina listor över miljardärer och företag, har också tagit fram en lista över myter kring arbetslivet. Det handlar om sex myter som forskning har motbevisat.

1. Åtta timmars arbetsdag leder till högre produktivitet
   Nja, det är faktiskt så att kortare arbetsdagar gör anställda mer produktiva. Det finns undersökningar som visar att de som tar 17 minuters paus för varje 52 minuter de arbetar får mest gjort under en arbetsdag. Går jag till mig själv och det jag gör idag kan jag tycka att 17 minuters rast per 52 arbetade minuter låter lite mycket. MEN… det jag gör kräver ofta koncentration och efter ett tag blir jag trött och tappar koncentrationen och gör fel. Då brukar jag faktiskt ta en mikropaus och gå och hämta vatten, gå och kasta vatteneller bara springa runt i nån korridor ett par minuter. Det funkar!
2. Pengar är bästa motivationen
   Nej, forskningen är entydig: högre lön gör dig inte lyckligare. Jag är nöjd bara jag får arbeta och får en lön jag kan leva på. Det är inte nåt mål för mig att vara högavlönad igen, för jag vet att jag kan klara mig på en tredjedel av vad jag har i lön idag – även om det var tufft. För mig är intressanta arbetsuppgifter och snälla kollegor viktigare. Och en lyhörd chef!
3. Kasta dig in i nya uppdrag och ge allt från start för att lyckas
   Det här är ganska vanligt. Och ja. När en kommer till en ny arbetsplats vill en ju visa att en kan, att en är kompetent. Men det är inte fel att stanna upp, reflektera och fråga… Lite ödmjukhet, alltså.
4. Högpresterare blir bra ledare
   Jorå, visst är det skillnad på chefer och ledare – alla är inte både och. En chef som inte kan konsten att motivera sina medarbetare lär få ta emot uppsägningar. Här håller jag helt med!
5. Distansarbete ger sämre engagemang
   Många företag tror att anställda producerar mindre på distans, men forskning motbevisar detta. Dessutom visar forskningen att de anställda blir mer engagerade. Jag tycker att distansarbete är OK när en har hög arbetsbelastning eller behöver sitta mycket koncentrerat med nåt. Men jag vet också många som sätter i system att distansarbeta fredagar och måndagar… Ibland måste en vara på jobba även dessa dar…
6. Gör vad du älskar så behöver du aldrig jobba mer
   Forskning visar att det inte blir nån skillnad i vad du presterar vare sig du älskar vad du gör eller tvärtom. Däremot sägs den som tänker osjälviskt – vad kan jag göra för att andra människor ska uppskatta det? – göra skillnad.

Här kan du läsa hela listan hos Forbes. Och sen får du gärna skriva om dina tankar kring detta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En gungande värld

Ett gungande inlägg.

---

 

Min tillvaro är i gungning. sen över sex år tillbaka. Men den här gunghästen gjorde min morfar till mig för snart ett halvsekel sen…

Jordklotet snurrar och min värld är, som bekant, i gungning. Den har varit så i över sex års tid. Jag försöker tänka positivt, inte ge upp, ta nya tag. Det är svårt vissa dar. Den som inte har varit här kan aldrig förstå. Inte trodde jag, till exempel, för sju år sen att jag skulle glädja mig åt en tredjedel. Men det gör jag idag. Det går, den är välkommen och jag kan släppa lite oro och fokusera på Det Väsentliga.

I fredags gav min mobil ifrån sig ett knorr, inte mer. Strax därpå upptäckte jag att det stod att jag hade missat ett samtal. Jag gick till datorn för att kolla upp uppringaren och fann då ett mejl där nån berättade att h*n hade ringt mig utan att lyckas få kontakt. Hum… ett knorr på mobilen, är det att ringa utan att få kontakt? Jag provade att ringa, men fick inget svar. Jag besvarade mejlet – och fick inget svar. Men jag skrev att jag var tillgänglig måndag eftermiddag. Igår på måndagsförmiddagen ringde uppringaren igen. Jag stod i soprummet och vaktis smög omkring där och var lite nyfikis, tror jag. Jag sa som det var, att jag var på väg till ett möte (för det var jag, efter att jag hade slängt soporna!) och kunde vi höras under eftermiddagen. Uppringaren kunde då inte ringa tillbaka själv på grund av sin tjänstgöringsgrad, men skulle be en kollega. Gissa hur många som ringde igår eftermiddag? Just det: ingen. Mitt förslag till Sveriges regering är därför att låta småbarnsföräldrar som vill få vara hemma med sina små och för detta få ersättning motsvarande a-kassa. Låt i stället dem som går på a-kassa få jobba och få lön för det. Hur svårt kan det vara att göra alla nöjda?

Lax med fetaostpesto och ris samt ett glas kallt och torrt chardonnay blev gårdagens middag. Notera hur många vidriga morotsslantar jag tog till mig och faktiskt åt upp. Modig!

Vissa irritationsmoment till trots blev gårdagens eftermiddag och kväll lättnadens stunder. Trots att inga problem är lösta egentligen, är en tung börda lyft från mina axlar. Medan Fästmön var iväg ett par timmar på eftermiddagen för att delta i ett möte på jobbet, satt jag och läste och bara njöt. Till kvällen lagade jag lax i ugn med fetapesto och vi firade med var sitt glas vitt till maten. Jag har ingen aning om ifall det var det billiga vinet eller det lite dyrare vi drack. Båda är torra chardonnayviner och det vi drack var gott till firren och det var det viktigaste!

Kvällen igår tillbringades vid datorer och över en och annan bok. Och så kollade vi en timme på TV4:s Svenska fall för FBI, trots att jag tycker att det är lågvattenmärke på det programmet. I kväll ska vi kolla första semifinalen i Eurovision Song Contest 2o015. Om vi orkar. Den börjar klockan 21 och håller på i två timmar. Somliga ska upp tidigt i morgon bitti för att jobba igen. Den som inte pallar kan annars läsa vad Jerry tycker och tror – han brukar ha rätt – i alla fall i Eurovision Song Contest-sammanhang…

Himlen var alldeles blå i morse, men det var kallt.

Det är en blåsig och kall majdag idag. Det var soligt, men bara sex grader i morse när jag skjutsade Anna till jobbet. Jag ska ge mig ut igen, men inte förrän senare. Först ska jag ägna mig åt en del hushållsarbete och lite telefoni samt skriva rent en lista. Efter lunch har jag en dejt med vaktis som kommer hit för att försöka få bort stoppet i mitt badrum, nåt jag har kämpat och misslyckats med på egen hand. Mitt liv är inte mer spännande än så, men det är helt OK, för jag lever i alla fall.

 

Vad händer i DITT liv just idag??? Varför inte skriva några rader och berätta i en kommentar? Det skulle göra mig glad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 27: Lite egen och Livegen

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Här vilas inte på några lagrar! Här körs så det ryker. Och eftersom det är torsdag är det dags att redovisa den Tofflianska veckans höjdpunkter (lite egen) respektive dalar (livegen). Och visst kan du väl hålla med om att det är bättre att vara lite egen än livegen..?

Lite egen

• Myrornas bokavdelning (Ordning och reda i hyllorna med Johan som boss där!)
• Encyclopedia Botanica Anna Maxima (Hon kan baske mig alla blomnamn!)
• Bliwa och Gunilla som jobbar där (Ett försäkringsbolag med personal som sätter kunden i centrum.)
• Fina kollegor – och väldigt fyndiga! (En del kollegor = The Tops!)
• Min Fästmö (Vars hjärta är stort som en elefants!)
• Bokhögar (De får gärna vara många, att-läsa-högarna!..)

Livegen

• Inskriven som loser (Men nu är detta nödvändiga ontet gjort i alla fall.)
• Ersättningen från a-kassan (Om jag nu får nån så är den lägre än en tredjedel av min senaste lön.)
• Skator som använder min balle* som toa (Använd nåns uteplats i stället, eller nåt!)
• Skitlukt i bilen (Även solen, det vill säga jag, har fläckar. Skitfläckar…)
• TT:s HBTQ-kunskaper (Nä, alla får inte gifta sig. Läs på!)
• En ständig kamp (Nej, jag mår inte bra.)

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Långsam söndag

Ett inlägg om min söndag. Och lite om min lördag.

Redan sista dan av den här helgen. Som vanligt undrar jag vart ledigheten har tagit vägen. Samtidigt konstaterar jag att jag gjorde en del nytta igår samtidigt som jag hann att vila. För vad sägs om

• tvätta och hänga tvätt från två maskiner
• städa (visserligen light, men ändå)
• åka ut på ärenden
• läsa ut och skriva en recension och ett blogginlägg om en bok
• telefonera med mor, se på TV..?

I morse hade jag kunnat sova hur länge som helst!

Så säger alltid min mamma när jag ringer henne. Vi är inte lika. Hon är en nattuggla och jag är morgonpigg. Men i morse kände jag precis som hon brukar säga… Jag var så trött och seg och hade somliga inte skrikit och gapat hade jag legat kvar. Fast det är ju inte så lustfyllt att lyssna på människor som är arga på varandra.

Vem vill lyssna på nån som är arg på nån annan?

Klev upp och vek respektive sorterade tvätt i stället medan perkolatorn bubblade morgonkaffe åt mig. Jag har sparat all strykning till idag eftersom jag ju tvättade två maskiner igår. Lika bra att ta allt på samma gång. Men jag funderar på att mest slappa den här förmiddagen (som ju snart har gått över i lunch). Måste ändå fixa lite småsaker här innan jag ska åka och hämta Fästmön vid jobbet. Men i huvudsak ta det lugnt och långsamt denna vilodagmorgon.

Förresten kunde jag inte låta bli att åka och plocka upp Anna igår när hon hade slutat jobba och skjutsa hem henne till Himlen. Jag visste att hon hade haft en lång arbetsdag, att vädret är uselt och att bussen på helgen gör en sightseeingtur i Förorten innan den stannar vid hållplatsen närmast Himlen.

Det var bra att det blev en åktur för mig. Överst på min lista igår stod nämligen att köpa glödlampor, eller vad det heter nu för tiden. Kom jag ihåg det på förmiddagen? Nej. Men Anna behövde hoppa in på ICA Solen för att köpa middagsmat och då passade jag på att köpa ett litet lager lampor. Och en chokladbit. Den senare är emellertid orörd, tro det eller ej! Det blev rester av en gammal choklad samt prästostbågar till Stjärnorna på Slottet i stället.

Lördagsgodis för en Toffla.

Nu är det väldigt tyst i huset. Det hade varit praktiskt om det vore det igår när jag satt och skrev. Idag har jag återigen fått ett konstigt skrivuppdrag, ett jobb jag redan har gjort. Igår fick jag ett uppdrag att skriva om sånt som inte passar varken kanal eller målgrupp. Naturligtvis tackade jag nej. Eller jag svarade inte. Det finns fortfarande inte nån Nej tack-knapp, trots att supporten trodde att det var lätt fixat och lovade undersöka det. Nån återkoppling har jag förstås inte fått… Däremot gick jag miste om ett uppdrag där jag hade kunnat skriva om mina favoritskor. *räcker långnäsa*  Nåja, det trillar in små jobb i alla fall.

I morgon väntar det ”stora” jobbet. I morse slog det mig när jag bäddade att jag har funderat över att köpa nya täcken. Jo köpa nya täcken skulle jag ju kunna göra så länge jag har lön. Men det trillar faktiskt bara in två löner till innan jag åter blir både tillgänglig för nya uppdrag samt tvingas hanka mig fram på en tredjedel i ekonomisk ersättning från a-kassan jämfört med en lön. Så jag får ta det långsamt även när det gäller inköp av sånt jag behöver framöver.

Dags att fixa lite frukost, tror jag bestämt. Strykhögen sticker nog inte iväg nånstans under tiden.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig lördag – för somliga

Ett inlägg i vilket Tofflan fryser något, filosoferar över vilka förebilder föräldrar är och är lite allmänt nervös.

Det är kallt i Sverige. Jag tyckte att det lät bättre som öppningsmening än: Det är lite kyligt och ett par minusgrader idag. Däremot skiner solen. Den skiner totalt obarmhärtigt mot mina renputsade fönster. Fönstren ser nu inte bara flammiga ut – de är randiga och prickiga också. Bara så du vet. Och isiga. Men mina krukväxter mår bra, tack.

Fönstren är bland annat isiga – det flammiga, ränderna och prickarna får du inte se! – men palettbladet trivs bra i novembersolen.

Idag skulle jag INTE upp och städa. Vad händer? Jag hade glömt sätta iPhonen på ljudlöst och väcks av en signal om att jag har fått en kommentar på bloggen strax efter klockan sex. Och det var ingen rolig eller intressant kommentar ens utan spam som lyckats slinka igenom administrationsskorpionens klor. Ja, det stackars djuret måste ju sova nån gång det med, så det må vara hänt att ett och annat skräp når fram.

Jag lyckades somna om bara för att vakna förtton gånger av att nya grannarna skrek. Alltså, deras barn låter lite, men föräldrarna skriker typ jämt. Sista gången skrek jag tillbaks, för då hade jag fått nog. Jag fattar inte hur vissa vuxna funkar! En del föräldrar skiter i när deras barn skriker *pekar i en sydlig riktning* medan andra skriker ännu värre när barnen låter lite *pekar i västlig riktning* Finns det inga föräldrar som pratar i vanlig samtalston till sina barn? Inte konstigt att vissa barn är som de är – gapiga. Dessutom förstår jag verkligen inte varför man skaffar barn när man antingen skiter i dem eller skriker åt dem. Hur kul är det, liksom?

Mina två sista lediga dar har inletts. Sen väntar fem arbetsdagar och så två lediga. In i lunken. Det ska bli underbart och jag ser det verkligen inte som bara en lunk – jag längtar efter att få bidra med mina kunskaper och kompetenser, få en inkomst som jag gör skäl och rätt för. Inte nån ersättning från en försäkring jag har betalat till sen 1986 och som ger mig en tredjedel av min senaste lön.

Andra, däremot, har inte ledig lördag. Fästmön, som har ont lite här och var, ska jobba. Jag ska åka och hämta henne och Prinskorven om ett par timmar. Elias får hänga med mig den här helgen. Kanske inte världens roligaste för honom, men han brukar inte klaga utan vara så snäll. Jag hade tänkt att vi skulle tvätta bilen när vi har skjutsat Elias mamma till jobbet. Nu får vi se om minusgraderna sätter stopp för den planen eller inte. Lördagsgodis ska vi i vart fall inhandla på hemvägen! Tokerian har ett bra pris på lösviktsgodis. Dessvärre är det många med bajsiga fingrar som gräver där. Jag har inte riktigt hämtat mig från händelsen för snart ett år sen när jag blev jättesjuk – ett par dar före min operation…

Helgen blir annars lugn. Jag har massor att tvätt och har redan kört igång en maskin med tjockis-svart. Det är gott med sällskap, för då har jag inte så mycket tid att bli nervös. Men tänk… På måndag morgon ska jag infinna mig runt kvart över åtta på mitt nya jobb och delta i mitt första avdelningsmöte halv nio. Jag ska ju inte bara gå dubbelt med Per och få en ny chef som heter Johan – jag får ju nya arbetskamrater också… Per har enligt egen utsagor redan informerat arbetsplatsen om min ankomst via intranätet. Nu finns ingen återvändo… Och jag tycker att det är så spännande!

Vad händer i helgen hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är obotligt nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nä… om man skulle ta och flytta på sig eller Det är ensamt på toppen

Att det är ensamt på toppen får man erfara då och då. Det finns inget så fult som avundsjuka och missunnsamma människor, tycker jag. Samtidigt är livet inte rättvist. Även om jag vet det med förnuftet vill känslorna gärna springa iväg.

Stanna kvar ensam på toppen eller flytta?

Idag på lunchen träffade jag bästa B och ”Lisbeth” och vi pratade om det här med löner och vad man kan tänkas begära respektive få om man skulle erhålla en ny tjänst. ”Lisbeth” har en kompis som diskuterat frågan i samband med att h*n vill söka sig från Storstaden till jobb på hemmaplan. Och på nåt sätt räknar h*n då med att h*n får gå ner i lön. Frågan är om h*n tycker att det är OK.

För mig finns det flera delar som spelar roll när det gäller jobb.  Jag har klarat mig på mellan en tredjedel och 50 procent av vad jag har i lön idag under ungefär två och ett halvt år. Nej, det är skitsnack att man får 80 procent av sin lön med en inkomstförsäkring. Därför känner jag mig som en miljonär när jag får lön. Det är jag naturligtvis inte och jag har ingen särskilt hög lön – det är a-kassan som är jävligt låg.

Idag är det betydligt mer viktigt för mig att jag får ett bra bemötande på jobbet och att jag möts med respekt för min kompetens. Får jag dessutom, som idag och här, fria tyglar – inom en viss ram – att utföra mitt uppdrag, njuter jag verkligen och är otroligt produktiv. Kvantitet, men också kvalitet, vilket jag får höra. Jag får nämligen feed back här. Återkoppling. I den här miljön är man van att kritisera och man är duktig på det. Att nån bryr sig tillräckligt för att tycka nånting om det jag gör är helt fantastiskt för mig – och väldigt ovanligt. För om man jag aldrig för höra nånting om de arbetsuppgifter man jag utför, vare sig positiv kritik eller negativ, då tröttnar man jag och utför uppgifterna mekaniskt.

Jag lär mig saker varje dag. Jag lär mig ta kritik och jag lär mig ge. Jag ger kritik också, jag peppar och jag uppmuntrar och jag tycker till när nånting inte är så bra.

Så nä… jag flyttar nog inte på mig just nu. Men jag vill poängtera att jag inte på nåt sätt tar denna arbetsplats för given. I morgon kan nån rycka undan mattan för mig och hugga mig i ryggen. Det är jag fullt medveten om. Fast det är inte ensamt på den topp där jag har min arbetsplats, där är fullt av goda kollegor.

Read Full Post »

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen???

Nyheter om Arbetsförmedlingen gör att man ofta får ta sig för sin panna. Den senaste nyheten avviker inte… Det har nämligen visat sig att Arbetsförmedlingen har betalat tillbaka nästan 18 miljarder kronor till staten sen 2007. Hur i h-e kan det komma sig när arbetslösheten har legat mellan 6,2 och 8,4 procent (arbetslösa i åldrarna 16 – 64)???

Arbetsförmedlingen har alltså fått en massa pengar som varit avsatta för att få ut arbetslösa i arbete. Men i stället för att använda pengarna har man betalat tillbaka dem till staten. Varför då??? Vem känner inte nån som är arbetslös idag, liksom? Eller som hankar sig fram på tidsbegränsade anställningar? Förra året, till exempel, var 7,6 procent i åldrarna 16 – 64 år arbetslösa. Ändå hade Arbetsförmedlingen ett överskott på 3,1 miljarder. Miljarder. Läs ordet två gånger.

Man Jag blir förbannad! Som arbetslös tvingas man hanka sig fram på en tredjedel av sin lön – det är vad man faktiskt får av sin a-kassa. Och kom inte med några 80 procent, för det stämmer inte. Med en inkomstförsäkring som sades ge detta kom jag upp i knappa 50 procent. Ingen vill eller kan leva så i längden, inte om man är ensamstående utan möjlighet att åka snålskjuts på en make eller maka eller sambo som får lön varje månad.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist förklarar saken i en artikel i Dagens Nyheter:

Det beror på att prognoserna för arbetslösheten har legat relativt högt, men siffrorna har de facto blivit lägre. Då får man pengar över. Och då ska inte vi göra av med pengarna. Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar.

Och för en gångs skull nu reagerar en sosse, Ylva Johansson, med vettiga åsikter:

Det är slöseri att inte använda de här pengarna. Man har reglerat insatserna på ett orimligt strikt sätt.

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att Arbetsförmedlingen har för lite frihet att använda pengarna efter människors behov. Men arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, undviker kritiken mot regeringen och Arbetsförmedlingen genom att poängtera att överskott minsann ska betalas tillbaka när prognoserna förändras och att det handlar om att man är rädd om skattebetalarnas pengar.

Men hallå! Prognoserna har visserligen förändrats men 2007 var antalet arbetslösa 6,2 procent, förra året 7,6 procent. För mig är det en försämrad prognos som borde ha inneburit att Arbetsförmedlingen satsade mer pengar på att få ut de arbetslösa i jobb. Eller tänker jag fel???

Read Full Post »