Posted in Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged ankomst, anteckning, apotekspåse, äta, överlycklig, bakre del, bil, bjucka, blogg, butik, dygn, e-recept, elektronikens genombrott, en kron, femhundring, femtiolapp, glömma, granne, helskinnad, hitta, ICA Maxi, input, inte ensam, kaffe, kassar, kassörska, känna, köra vilse, korvkiosk, kräkas, landet, landsbygden, lasarett, lasarettsapotek, lunchtid, mamma, medicin, mejl, mobiltelefoni, Motala, Nattkröken, När livet vänder, onsdagsmat, output, påskdag, plastad ostmacka, plånbok, plcok, promenad, shopping, sjö, storhandling, storhandlingslapp, tacksam, tiotusen mil, trauma, Uppsala, vägbeskrivning, vänlig, värknatt, Vättern on 01 april 2015|
8 Comments »
Ett långkört inlägg.
Det blev en lång dag idag och slut är den inte ännu. Efter en värknatt och diverse plock på förmiddagen gav jag mig iväg runt lunchtid. Jag visste ju att storhandling väntade vid ankomsten och ville försöka hinna med den innan mörkrets inbrott. Men när jag hade en tredjedel kvar av resan blev jag nödd och tvungen att stanna för output och input. Det senare blev i form av en plastad ostmacka och kaffe. Hela 51 spänn ville kassörskan ha för detta. Jag hade en femtiolapp och en femhundring i plånkan, men ingen enkrona. Du ska inte tro att hon bjuckade på spännen. Det blev till att knäcka femhundringen. Och just som jag slagit ner rö… min bakre del för att fika insåg jag att jag hade glömt min medicin så fint i dosetten hemma i Uppsala.
Plastad macka med ost och kaffe till för 51 spänn.
Vad gjorde vi före elektronikens genombrott? Idag var jag överlycklig att det finns nåt som heter e-recept. Efter ankomsten slängde jag i mig en kopp kaffe till, tog mammas storhandlingslapp och styrde kosan mot lasarettsapoteket i Metropolen Byhålan. En mycket vänlig tjej lät mig plocka ut tre mediciner, trots att jag hade tagit ut så sent som förra veckan. Men hon gjorde en anteckning om att jag glömt mina mediciner och sen var det inte mer med det! Toppen, toppen, nu slipper jag kräkas, till exempel. Det var jag mest rädd för eftersom det är vad som händer efter ett dygn utan den ena medicinen.
Jag fick leta upp en ny korvkiosk idag eftersom Nattkröken hade blivit wokkiosk.
På min shoppingtur blev jag och Clark Kent* observerade av vännen M, medan jag missade vännen FEM på lasarettet med några minuter, tror jag. Båda vill ses och jag ska försöka få till det hela. Men på påskdagen blir det en tur ut på landet för att hälsa på vännen I – vars nya och närmaste granne är FEM:s äldste son. Notera att vännen I och FEM inte känner varandra. Vilken liten värld det är! Jag ska ringa vännen på landsbygden under morgondagen för vägbeskrivning så att mamma och jag inte kör vilse. Ja, för mamma följer med, om hon orkar.
På ICA Maxi var jag inte ensam. Där var värre än värst och inte hittar jag i butiken heller. Så vi glömmer detta trauma. Hem med tre kassar och en apotekspåse, en kopp kaffe och sen iväg till korvkiosken för att inhandla onsdagsmat av äkta byhåletyp.
Nu har vi ätit och jag fått kolla mejl och sitta och skriva ett helt blogginlägg. Vi ska naturligtvis se på När livet vänder klockan 20. Jag är så tacksam att jag kom fram helskinnad – särskilt med tanke på vad kvällens program handlar om.
Mammas och min kväll ska avslutas med en promenad nere vid sjön. Clark får vänta här hemma. Han har just i kväll kört 10 000 mil.
Clark har just kört tiotusen mil.
*Clark Kent = min duktige lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, tagged ankomst, bästefåtölj, företag, fiolspelare, fixa, göra ont, grön, greja, hemma, jobb, kollaps, kompetens, mamma, minne, nytt jobb, rörelsehindrad, refusering, slockna, soppa, stjärndag, ta eld, trumpet, Uppsala on 11 december 2014|
Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged advent, alkohol, ankomst, avgå, bekväm, benmuskler, brandfarlig, dans, doft, ensam, existens, förmiddag, framtid, frisk, göra ont, hälsporre, hem, huvudvärk, isolera, koppar, laga mat, lösenord, livet, Maria Lang: Tragedi på en lantkyrkogård, må illa, planera, procenthaltig dryck, rödvin, söndag, söndagsfrukost, sjukdom, skava, slänga upp, stakar, stjärnor, tända ljus, telefoni, träningsvärk, tvångsäta, utmaning, vakna, varför, växa on 30 november 2014|
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged administrationsskorpionen, allmänt nervös, ankomst, arbete, arbetsdagar, arbetsplats, avdelningsmöte, öppningsmening, bajsiga fingrar, barn, betala, bidra, blogg, djur, en tredjedel, ersättning, föräldrar, förebild, försäkring, filosofera, flammig, frysa, gapig, gå dubbelt, göra skäl och rätt för, gott med sällskap, gräva, ha ont, hänga med mig, helg, informera, ingen återvändo, inkomst, inte hämtat mig, inte världens roligaste, intranät, iPhone, jättesjuk, klor, kommentar, kompetenser, krukväxter, kul, kunskaper, kyla, kyligt, lördagsgodis, lösviktsgodis, ledig lördag, lediga dar, ljudlös, lugn, lunk, måndag morgon, minusgrader, novembersol, ny chef, nya arbetskamrater, nytt jobb, obarmhärtigt, obotligt nyfiken, operation, palettblad, peka, plan, prickig, randig, renputsade fönster, signal, skaffa barn, skita i, skräp, skrika, solen skiner, somna om, sova, spam, spännande, städa, Sverige, tjockis-svart, tvätta, tvätta bilen, underbart, väckas, vuxna, Willys on 23 november 2013|
6 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan fryser något, filosoferar över vilka förebilder föräldrar är och är lite allmänt nervös.
Det är kallt i Sverige. Jag tyckte att det lät bättre som öppningsmening än: Det är lite kyligt och ett par minusgrader idag. Däremot skiner solen. Den skiner totalt obarmhärtigt mot mina renputsade fönster. Fönstren ser nu inte bara flammiga ut – de är randiga och prickiga också. Bara så du vet. Och isiga. Men mina krukväxter mår bra, tack.
Fönstren är bland annat isiga – det flammiga, ränderna och prickarna får du inte se! – men palettbladet trivs bra i novembersolen.
Idag skulle jag INTE upp och städa. Vad händer? Jag hade glömt sätta iPhonen på ljudlöst och väcks av en signal om att jag har fått en kommentar på bloggen strax efter klockan sex. Och det var ingen rolig eller intressant kommentar ens utan spam som lyckats slinka igenom administrationsskorpionens klor. Ja, det stackars djuret måste ju sova nån gång det med, så det må vara hänt att ett och annat skräp når fram.
Jag lyckades somna om bara för att vakna förtton gånger av att nya grannarna skrek. Alltså, deras barn låter lite, men föräldrarna skriker typ jämt. Sista gången skrek jag tillbaks, för då hade jag fått nog. Jag fattar inte hur vissa vuxna funkar! En del föräldrar skiter i när deras barn skriker *pekar i en sydlig riktning* medan andra skriker ännu värre när barnen låter lite *pekar i västlig riktning* Finns det inga föräldrar som pratar i vanlig samtalston till sina barn? Inte konstigt att vissa barn är som de är – gapiga. Dessutom förstår jag verkligen inte varför man skaffar barn när man antingen skiter i dem eller skriker åt dem. Hur kul är det, liksom?
Mina två sista lediga dar har inletts. Sen väntar fem arbetsdagar och så två lediga. In i lunken. Det ska bli underbart och jag ser det verkligen inte som bara en lunk – jag längtar efter att få bidra med mina kunskaper och kompetenser, få en inkomst som jag gör skäl och rätt för. Inte nån ersättning från en försäkring jag har betalat till sen 1986 och som ger mig en tredjedel av min senaste lön.
Andra, däremot, har inte ledig lördag. Fästmön, som har ont lite här och var, ska jobba. Jag ska åka och hämta henne och Prinskorven om ett par timmar. Elias får hänga med mig den här helgen. Kanske inte världens roligaste för honom, men han brukar inte klaga utan vara så snäll. Jag hade tänkt att vi skulle tvätta bilen när vi har skjutsat Elias mamma till jobbet. Nu får vi se om minusgraderna sätter stopp för den planen eller inte. Lördagsgodis ska vi i vart fall inhandla på hemvägen! Tokerian har ett bra pris på lösviktsgodis. Dessvärre är det många med bajsiga fingrar som gräver där. Jag har inte riktigt hämtat mig från händelsen för snart ett år sen när jag blev jättesjuk – ett par dar före min operation…
Helgen blir annars lugn. Jag har massor att tvätt och har redan kört igång en maskin med tjockis-svart. Det är gott med sällskap, för då har jag inte så mycket tid att bli nervös. Men tänk… På måndag morgon ska jag infinna mig runt kvart över åtta på mitt nya jobb och delta i mitt första avdelningsmöte halv nio. Jag ska ju inte bara gå dubbelt med Per och få en ny chef som heter Johan – jag får ju nya arbetskamrater också… Per har enligt egen utsagor redan informerat arbetsplatsen om min ankomst via intranätet. Nu finns ingen återvändo… Och jag tycker att det är så spännande!
Vad händer i helgen hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är obotligt nyfiken!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 