Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nya uppdrag’

Ett inlägg om jobb och myter.


 

As o Us 100lista

Här är Fästmöns och min påbörjade 100-lista. Den har egentligen inget alls med inläggets lista att göra, även om arbete är grunden till mycket i tillvaron…

Jag får då och då ett väldigt bra nyhetsbrev i min inbox – det från Proffice. Just detta nyhetsbrev tycker jag är lysande, för det tar upp saker kring jobbsökeri som jag är intresserad av. Allt i nyhetsbrevet är inte relevant och intressant för mig förstås, men jag hittar alltid en godbit. Häromdan såg jag en spännande artikel om jobbmyter som en inte ska gå på. Den läste jag med intresse! Här kommer några reflektioner.

Att det finns en del myter om arbetslivet vet vi som har jobbat ett tag. Forbes, en amerikansk tidskrift som är känd för sina listor över miljardärer och företag, har också tagit fram en lista över myter kring arbetslivet. Det handlar om sex myter som forskning har motbevisat.

  1. Åtta timmars arbetsdag leder till högre produktivitet
    Nja, det är faktiskt så att kortare arbetsdagar gör anställda mer produktiva. Det finns undersökningar som visar att de som tar 17 minuters paus för varje 52 minuter de arbetar får mest gjort under en arbetsdag. Går jag till mig själv och det jag gör idag kan jag tycka att 17 minuters rast per 52 arbetade minuter låter lite mycket. MEN… det jag gör kräver ofta koncentration och efter ett tag blir jag trött och tappar koncentrationen och gör fel. Då brukar jag faktiskt ta en mikropaus och gå och hämta vatten, gå och kasta vatteneller bara springa runt i nån korridor ett par minuter. Det funkar!
  2. Pengar är bästa motivationen
    Nej, forskningen är entydig: högre lön gör dig inte lyckligare. Jag är nöjd bara jag får arbeta och får en lön jag kan leva på. Det är inte nåt mål för mig att vara högavlönad igen, för jag vet att jag kan klara mig på en tredjedel av vad jag har i lön idag – även om det var tufft. För mig är intressanta arbetsuppgifter och snälla kollegor viktigare. Och en lyhörd chef!
  3. Kasta dig in i nya uppdrag och ge allt från start för att lyckas
    Det här är ganska vanligt. Och ja. När en kommer till en ny arbetsplats vill en ju visa att en kan, att en är kompetent. Men det är inte fel att stanna upp, reflektera och fråga… Lite ödmjukhet, alltså.
  4. Högpresterare blir bra ledare
    Jorå, visst är det skillnad på chefer och ledare – alla är inte både och. En chef som inte kan konsten att motivera sina medarbetare lär få ta emot uppsägningar. Här håller jag helt med!
  5. Distansarbete ger sämre engagemang
    Många företag tror att anställda producerar mindre på distans, men forskning motbevisar detta. Dessutom visar forskningen att de anställda blir mer engagerade. Jag tycker att distansarbete är OK när en har hög arbetsbelastning eller behöver sitta mycket koncentrerat med nåt. Men jag vet också många som sätter i system att distansarbeta fredagar och måndagar… Ibland måste en vara på jobba även dessa dar…
  6. Gör vad du älskar så behöver du aldrig jobba mer
    Forskning visar att det inte blir nån skillnad i vad du presterar vare sig du älskar vad du gör eller tvärtom. Däremot sägs den som tänker osjälviskt – vad kan jag göra för att andra människor ska uppskatta det? – göra skillnad.

Här kan du läsa hela listan hos Forbes. Och sen får du gärna skriva om dina tankar kring detta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag. Och kväll.


I kväll är det sista kvällen
mamma är här, så jag ska inte sitta alltför mycket och länge vid datorn. Men när hon ser på TV, passar jag på en stund. För det är inte ett smack jag vill se i kväll. Jag är bara skittrött och skulle mycket väl kunna gå och lägga mig. Fast det gör man ju inte när man har en gäst, eller hur?

Jobbet gick bra idag, även om jag tyckte att det var lite segt. Det händer för lite och jag har inte möjlighet att planera min dag så mycket själv. Jag blir ju mer tilldelad jobb, de jobb som behövs göras. Det kräver inte så stor tankeverksamhet och det är tur, för jag känner fortfarande ledigheten i kroppen och snurr i knoppen. På tisdag räknar jag med att det kör igång med full fart igen. Nu väntar tre dagars ledighet – på riktigt. Och när mamma har blivit hämtad i morgon tänker jag gå in i väggen och stanna där. En liten stund…

Kvinna i väggen

Kvinna i väggen – upphittad på mitt jobb.


Det kan låta som om jag gnäller
på mitt nuvarande jobb. Det gör jag inte. Tvärtom är jag tacksam att jag fick den här möjligheten till några månaders inkomst. Men hade jag vetat vad jobbet innebar såsom det är upplagt idag, då hade jag kanske inte tagit det. Grejen är att jag är van att bestämma själv, att lägga upp min arbetsdag och min planering på egen hand – utefter de önskemål som finns på mina tjänster, förstås. Som läget är nu blir jag tilldelad jobb i andra hand, ungefär. Det passar inte mig riktigt, jag är van att styra saker och ting. Nu vet jag att det ska utlysas en tjänst och jag försöker väl hänga mig kvar så länge det går. Men efter februari är jag tillgänglig för nya uppdrag igen – vad jag vet.

Idag traskade jag iväg med trevliga M och åt japansk lunch. Ja, inte sushi, bevare sig väl, men nån sorts spinkiga kycklingspett med grönsaker och lite, lite ris till. Självklart avåts lunchen med pinnar! Tiden gick snabbt liksom våra käftar. Det är så där med vissa människor, det känns som om man har känt dem länge fast man nyss har lärt känna dem.

I kväll ville mamma också äta asiatiskt, så jag tog bilen till Restaurang Java och köpte stekta räkor i het sås. Det vill säga scampi szechuan. Gott, men det blev en hel matlåda över, kanske till söndagmiddag.

Räkor szechuan

Räkor, eller scampi, dårå, szechuan.


Har haft lite sms-kontakt
med Fästmön och hoppas förstås att hon vill komma hit i morgon efter jobbet. Nu jobbar hon både lördag dag och söndag eftermiddag och kväll, men vi skulle få hela måndagen ledig tillsammans bara vi två.

Riksfärdtjänstbilen kommer och hämtar mamma klockan elva i morgon förmiddag. Sen tänker jag vara här och ”röja”. Granen kanske till och med åker ut, för den barrar förskräckligt mycket.

Kör en maskin tvätt nu och har varit ute i soprummet en tur. Dags att vattna krukväxterna. Ja, som du hör är min dag spännande och händelserik. (<= ironi). En spännande och händelserik tid framöver blir det emellertid för en synnerligen god vän till mig som har fått nytt jobb, vi telefonerade i afton! Stort GRATTIS till dig – du vet själv vem du är (och jag vet att du vill ligga lågt med ”nyheten”)!

Nu en tur med vattenkannan, dock inte i datorn utan i mina krukor. Fredagsölen är snart urdrucken och lugnet börjar lägga sig över mina axlar.

Ha en fin helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var mr Strindberg himself som skrev

[…] här rivs för att få luft och ljus […]

i dikten Esplanadsystemet. Men där jag arbetar byggs det nytt och ändå bibebhålls luften och ljuset. Som här, i denna utstickande del av huset.

”…luft och ljus…”


Nu sitter jag inte alls i den änden av huset
utan närmare den andra fast på långsidan. Och faktum är att jag ska sitta kvar här till och med juli månad. Trots delvis nya uppdrag och ny uppdragsgivare håller jag mig inom huset. Jag ska jobba 80 procent en trappa ner och ha kvar 20 här där jag står idag. Jag är glad och tacksam och tänker att jag kanske, kanske vågar ta hit en och annan krukväxt..? För att göra kontoret lite mer ”mitt”..?

Där den här mycket blåa tavlan hänger ska jag arbeta.


På lunchen försöker jag få lite luft och ljus varje dag,
men jag hoppas att vädret håller sig fint till i seneftermiddag. Då tänkte Fästmön och jag ta en promenad i Gamlis för att få lite mer luft och ljus än bara promenaden till lunchstället, för min del. Jag har alltid mobilkameran redo så jag kan plåta lite till institutionens eget bildarkiv. Idag önskade jag att jag hade haft en lite bättre kamera med bättre zoom så att jag hade kunnat fånga ett gigantiskt fält av lila krokusar. Jag fick bara plats med ett utsnitt.

Ett utsnitt lila krokusar.


Den ursprungliga tanken
var att köpa med mig en macka och äta den vid skrivbordet. Men jag satte mig ner en stund på Syltan för att fundera på sånt som

livets räkmacka.

Och det var inte ens en räkmacka jag hade köpt, utan en med förskräckligt kletig tonfiskröra… Hälften av kletet låg kvar i plasten när jag gav upp och gick tillbaka. Tillbaka till min fantastiska arbetsplats som jag har svårt att känna att jag är värd att jobba vid, trots fina, fina, FINA ord idag vid mötet. (När ska Bluffen Tofflan avslöjas den här gången?) För trots att jag har svart på vitt – statistik och annat – på en del vågar jag inte tro att jag är värd detta.

Livets räkmacka? Nej, en tonfiskmacka av modell kletig blev det till lunch.

Read Full Post »