Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åka snålskjuts’

Ett mätande inlägg.


 

TwitterbarometernDet spelar egentligen ingen större roll, men lite roligt är det allt att kolla hur man syns sociala medier. Ja det är ju ingen risk att jag hamnade på nån twittertopp, för enligt den senaste twitterbarometern finns där mest män. Och i klass med Lina Thomsgård (känner en släkting till henne, men det räknas inte), Brit Stakston (följer henne på Twitter, men på det kan jag inte åka snålskjuts) och Cissi Wallin på listan över PR och kommunikationsmänniskor är jag inte. Det är den listan som innehåller flest kvinnor, sex av de tio i topp är kvinnor. På övriga listor, vare sig det gäller artister, journalister eller politiker med flera, är det männen som dominerar.

 

Klout loggaDen gångna veckan fick jag i alla fall mejl om att mitt Kloutvärde har stigit. När jag gick med i december förra året låg jag på närmare 43 i Kloutvärde. Nu ligger jag på över 51. Vad Kloutvärde är? För den som inte är arbetssökande är det knappast intressant, men för den som letar jobb kan det vara det. Enkelt förklarat är Kloutvärde…

[…] ett nummer mellan 1 och 100 som representerar ditt inflytande. Ju mer inflytelserik du är, desto högre Kloutvärde har du. Inflytandet i det här fallet är förmåga att få till aktivitet. Alltså att du delar nånting i sociala medier eller i verkliga livet och du får respons från människor. DEN sortens inflytande. […]

Det Klout räknar samman är följare, delningar, omnämnanden, publicerade texter och bilder, kommentarer, gillamarkeringar, antal kontakter med mera. Ärligt talat är jag rätt nöjd med att ligga strax över 51 – jag kan ju inte samla ”poäng” via Fejan eftersom jag inte finns där, utan det är övriga ställen i sociala medier där jag finns som har genererat mitt värde. Utom min blogg, för den räknas inte in. Men med den senaste tidens hänvisningar från Fejan borde jag ha fått lite extra värde, tycker jag nog.

Det är absolut inget skryt. Om jag har över 51 har Barack Obama 99. Då förstår du min… position.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det två månader sen jag blev med iPhone som tjänstemobil, här på bloggen ofta kallad Ajfån. Men vad tycker jag nu då? Är jag nöjd, till och med glatt överraskad? Eller är jag missnöjd och grinig?

iphone-4s

iPhone 4S svart – en sån har jag som tjänstemobil.


Det jag gillar allt mer med iPhonen
är apparna. Jag har insett att de verkligen kan vara användbara, nyttiga – och ganska underhållande. Det finns dessutom många bra gratis-appar. Bra!

När det gäller apparna måste man emellertid ha i åtanke att dessa finns i cyberspace och alltså kostar surftid att använda. För många ingår en viss mängd gratis surfande, så även för mig. Men vad som är bra är att jag har snäll familj och vänner som när jag är på besök låter mig åka snålskjuts på deras trådlösa nätverk. Då kostar det ingenting att använda appar som Wordfeud. Bra! Familj och vänner, alltså!

En riktigt kass app är Kartor. Två gånger har jag provat att använda den på resor – båda gångerna dirigerade den mig helt fel. Dåligt!

En negativ sak med iPhonen generellt är den korta tiden batteriet håller laddningen. Nu är jag van vid att ladda min mobil var och varannan dag, men med iPhonen är batteritiden smått löjligt. Så fort jag petar på den sjunker batterinivån en procent. Man skulle ha trott att Apple hade hittat nån bra lösning med ett batteri som håller laddningstiden lite längre, men icke. Dåligt!

Kameran då? Den var jag ju väldigt sugen på! Tja, med kameran kan man ta jättebra ögonblicksbilder – i bra ljus. Bilder i dåligt ljus blir skitdåliga. Jag har svårt att få närbilder riktigt skarpa. Bilderna blir tunga och stora, men optiken lämnar mycket att önska. Nej, jag är besviken på kameran. Men fem år gamla Nokias Karl Zeiss-optik står i särklass mot den nya iPhonens optik. Dåligt!

Mejl – det är fantastiskt bra att kunna läsa jobbmejl på iPhonen! Kontakter och kalender delar min iPhone och datorn. Kontakter, e-post och kalender är synkade, så där är alltid aktuella uppgifter både på datorn och i iPhonen. Bra! Mina privata mejl läser jag via iPhonens webbläsare. Lite mindre bra att jag inte kan få nån signal när jag får privata mejl, men det är ju faktiskt en tjänstemobil.

Apparna för bloggen och Twitter är suveränt bra! Jag ser – och hör! – när jag får kommentarer och tweets och kan svara om jag så önskar. Bra! Lite mindre bra är att Twitter-appen hänger sig ganska ofta. Och då menar jag tvärhänger sig så att jag får starta om hela iPhonen. Dåligt!

Klockan har flera suveräna funktioner. Bland annat kan jag ställa in en väckarklocka för vardagar när jag ska jobba och därför måste kliva upp vid samma klockslag. Då behöver jag inte ställa larmet varje dag – det går att ställa in vilka dagar det ska gå på. Bra!

Sms mellan iPhones är gratis via så kallade iMessages. Jag messar mycket och ofta och gillar detta. Bra! Tyvärr messar jag därför inte personer som har andra mobiler än iPhone alltför ofta – det kostar ju.

Utseendet har jag inga större synpunkter på. Jag har en svart iPhone för att jag gillar svart. Bra! Displayen är av glas och måste skyddas med en skyddsfilm. Displayen är känslig för repor. Det känns lite… sårbart. Det finns väl inte nån som inte har tappat sin mobil nån gång, eller? Dåligt! Bakstycket, däremot, har jag ett bra skydd till. Bra! Men varför finns det inte lika bra skydd för displayen??? Dåligt!

När jag räknar samman ovanstående får iPhone 4S åtta stycken Bra! och sex stycken Dåligt! Det ger den ett toffelbetyg strax över medel, typ.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Nyheter om Arbetsförmedlingen gör att man ofta får ta sig för sin panna. Den senaste nyheten avviker inte… Det har nämligen visat sig att Arbetsförmedlingen har betalat tillbaka nästan 18 miljarder kronor till staten sen 2007. Hur i h-e kan det komma sig när arbetslösheten har legat mellan 6,2 och 8,4 procent (arbetslösa i åldrarna 16 – 64)???

Arbetsförmedlingen har alltså fått en massa pengar som varit avsatta för att få ut arbetslösa i arbete. Men i stället för att använda pengarna har man betalat tillbaka dem till staten. Varför då??? Vem känner inte nån som är arbetslös idag, liksom? Eller som hankar sig fram på tidsbegränsade anställningar? Förra året, till exempel, var 7,6 procent i åldrarna 16 – 64 år arbetslösa. Ändå hade Arbetsförmedlingen ett överskott på 3,1 miljarder. Miljarder. Läs ordet två gånger.

Man Jag blir förbannad! Som arbetslös tvingas man hanka sig fram på en tredjedel av sin lön – det är vad man faktiskt får av sin a-kassa. Och kom inte med några 80 procent, för det stämmer inte. Med en inkomstförsäkring som sades ge detta kom jag upp i knappa 50 procent. Ingen vill eller kan leva så i längden, inte om man är ensamstående utan möjlighet att åka snålskjuts på en make eller maka eller sambo som får lön varje månad.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist förklarar saken i en artikel i Dagens Nyheter:

Det beror på att prognoserna för arbetslösheten har legat relativt högt, men siffrorna har de facto blivit lägre. Då får man pengar över. Och då ska inte vi göra av med pengarna. Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar.

Och för en gångs skull nu reagerar en sosse, Ylva Johansson, med vettiga åsikter:

Det är slöseri att inte använda de här pengarna. Man har reglerat insatserna på ett orimligt strikt sätt.

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att Arbetsförmedlingen har för lite frihet att använda pengarna efter människors behov. Men arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, undviker kritiken mot regeringen och Arbetsförmedlingen genom att poängtera att överskott minsann ska betalas tillbaka när prognoserna förändras och att det handlar om att man är rädd om skattebetalarnas pengar.

Men hallå! Prognoserna har visserligen förändrats men 2007 var antalet arbetslösa 6,2 procent, förra året 7,6 procent. För mig är det en försämrad prognos som borde ha inneburit att Arbetsförmedlingen satsade mer pengar på att få ut de arbetslösa i jobb. Eller tänker jag fel???

Read Full Post »