Ledig lördag – för somliga

Ett inlägg i vilket Tofflan fryser något, filosoferar över vilka förebilder föräldrar är och är lite allmänt nervös.

Det är kallt i Sverige. Jag tyckte att det lät bättre som öppningsmening än: Det är lite kyligt och ett par minusgrader idag. Däremot skiner solen. Den skiner totalt obarmhärtigt mot mina renputsade fönster. Fönstren ser nu inte bara flammiga ut – de är randiga och prickiga också. Bara så du vet. Och isiga. Men mina krukväxter mår bra, tack.

Fönstren är bland annat isiga – det flammiga, ränderna och prickarna får du inte se! – men palettbladet trivs bra i novembersolen.

Idag skulle jag INTE upp och städa. Vad händer? Jag hade glömt sätta iPhonen på ljudlöst och väcks av en signal om att jag har fått en kommentar på bloggen strax efter klockan sex. Och det var ingen rolig eller intressant kommentar ens utan spam som lyckats slinka igenom administrationsskorpionens klor. Ja, det stackars djuret måste ju sova nån gång det med, så det må vara hänt att ett och annat skräp når fram.

Jag lyckades somna om bara för att vakna förtton gånger av att nya grannarna skrek. Alltså, deras barn låter lite, men föräldrarna skriker typ jämt. Sista gången skrek jag tillbaks, för då hade jag fått nog. Jag fattar inte hur vissa vuxna funkar! En del föräldrar skiter i när deras barn skriker *pekar i en sydlig riktning* medan andra skriker ännu värre när barnen låter lite *pekar i västlig riktning* Finns det inga föräldrar som pratar i vanlig samtalston till sina barn? Inte konstigt att vissa barn är som de är – gapiga. Dessutom förstår jag verkligen inte varför man skaffar barn när man antingen skiter i dem eller skriker åt dem. Hur kul är det, liksom?

Mina två sista lediga dar har inletts. Sen väntar fem arbetsdagar och så två lediga. In i lunken. Det ska bli underbart och jag ser det verkligen inte som bara en lunk – jag längtar efter att få bidra med mina kunskaper och kompetenser, få en inkomst som jag gör skäl och rätt för. Inte nån ersättning från en försäkring jag har betalat till sen 1986 och som ger mig en tredjedel av min senaste lön.

Andra, däremot, har inte ledig lördag. Fästmön, som har ont lite här och var, ska jobba. Jag ska åka och hämta henne och Prinskorven om ett par timmar. Elias får hänga med mig den här helgen. Kanske inte världens roligaste för honom, men han brukar inte klaga utan vara så snäll. Jag hade tänkt att vi skulle tvätta bilen när vi har skjutsat Elias mamma till jobbet. Nu får vi se om minusgraderna sätter stopp för den planen eller inte. Lördagsgodis ska vi i vart fall inhandla på hemvägen! Tokerian har ett bra pris på lösviktsgodis. Dessvärre är det många med bajsiga fingrar som gräver där. Jag har inte riktigt hämtat mig från händelsen för snart ett år sen när jag blev jättesjuk – ett par dar före min operation…

Helgen blir annars lugn. Jag har massor att tvätt och har redan kört igång en maskin med tjockis-svart. Det är gott med sällskap, för då har jag inte så mycket tid att bli nervös. Men tänk… På måndag morgon ska jag infinna mig runt kvart över åtta på mitt nya jobb och delta i mitt första avdelningsmöte halv nio. Jag ska ju inte bara gå dubbelt med Per och få en ny chef som heter Johan – jag får ju nya arbetskamrater också… Per har enligt egen utsagor redan informerat arbetsplatsen om min ankomst via intranätet. Nu finns ingen återvändo… Och jag tycker att det är så spännande!

Vad händer i helgen hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är obotligt nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Frostigt…

Joråsåatte… Inte slipper vi vinter den här säsongen heller! I morse var det frostigt ute och jag förbannade Bil 3:ans lånebilsbokningsslarv igår som gör att jag fortfarande åker omkring med vinterdäcken inne i bilen och inte utanpå. Annars är det soligt idag och det gör stor skillnad för humör och tankar.

Ett frostigt löv som jag fotade på väg från morgonbönen.

                                                                                                                                                      Förmiddagen skulle jag ha ägnat åt sedvanlig morgonbön – Hej, fru Chef2! för resten. Välkommen till min blogg! (Fru Chef2 har hittat hit, aviserade hon i morse. Och det ligger ingen värdering i siffran två, bara att fru Chef1 sitter närmare mig rent fysiskt.) Nästa möte var ett arbetsmöte kring en konferensdag i slutet på månaden, men uppdragsgivaren ställde in. Jag är liiite orolig för detta – av diverse skäl – allt från mänskligt mående till konferenslokalens dito. Jag har i alla fall bokat om min tandläkartid så att jag i stället kan vara behjälplig vid skyltmontering å konferensdag – och det beskedet togs tacksamt emot!

Resten av förmiddagen har jag suttit och pillat med en envis blankett som inte vill se ut som jag vill ha den. Men jag blev till slut hyfsat nöjd och skickade den vidare till uppdragsgivaren. I övrigt har jag varit behjälplig i lite webb- och intranätfrågor som en av medarbetarna här hade. Vi kliade oss i huvudena och enades om att det hela inte är logiskt uppbyggt… Detta måste åtgärdas!

I eftermiddag blir det avdelningsmöte, lokal osäker. Jag hoppas att jag slipper skena runt och leta efter kollegorna, jag hittar inte så bra här i husen än så länge… Eventuellt väntar ett sent eftermiddagsmöte kring ovan nämnda konferens. Det beror lite på hur saker och ting utvecklar sig. Det kan bli ett möte med endast fru Chef1 och yours truly.

Jag känner att jag gör mitt bästa i kontakter som inte alltid är så enkla och att frostigt beteende bemöts vänligt och professionellt från min sida. Det vinner, noterar jag, och inser tacksamt att till och med en gammal Toffla är utvecklingsbar…

Fästmön är hemma och har ledig dag idag, en dag som visst verkade fulltecknad ändå. Vad jag förstår skulle hon ta en tur ut till Himlen för att hämta ett litiumbatteri till sin insulinpump, vars batteri har börjat ticka ner i styrka. I kväll har hon lovat ställa sig vid grytorna, mina insatser igår var närmast katastrofala. Jag vet inte om du uppfattade det, men jag lyckades alltså sätta spisen i barnsäkert läge. Och hur bra fungerar en låst spis? Den fungerar bara på ett sätt: den är låst. De frysta grönsakerna förblev frostiga rätt länge…

Read Full Post »

Epikuré-dag

Dagen började ju nästan så gott som med tårta. Prinsesstårta, för min del. På eftermiddagen fanns det några bitar kvar. Då provade jag en annan tårta som jag tror Fästmön kallar Carl Gustaf-tårta. Och så undrar jag varför jag är tjock…

Dagens andra tårt-slafs!

                                                                                                                                                           Carl fick en riktig långlunch, så jag såg inte så mycket av honom. Men han kom tillbaka fram på eftermiddagen och jag fick i alla fall ta en bild på honom och hans fina blomma. Den han menade att han nog har ihjäl på några dar. Tills jag upplyste honom om att det är en blomsteruppsättning som står i oasis och inte en krukväxt, så ja, den självdör nog. Om nån vecka, eller så.

Carl will kill his companion…

                                                                                                                                                              Det kändes vemodigt att säga hej då. Jag fick två kramar. Vi har kamperat ihop varje vardag i en och en halv månad. Det lär bli ensamt på måndag. Så ensamt att jag har bestämt mig för att delta i varenda morgonmöte uppe på avdelningen. OCH avdelningsmötet på tisdag när jag för övrigt ska ha en dragning om mina forskarsidor.

Jag fick en fin luva-tröja av Carl med ”företagets” namn tryckt på i rött mot blyertsgrå botten. Visst låter jag som Ingrid Schrewelius? Menjag kan ju inte visa den på bild här för då avslöjar jag ju min hemvist under vardagarna. Och än så länge vill jag inte att alla ska veta – även om en del säkert har gissat.

Stannade till på Tokerian och köpte räkor med tillbehör. Ringde mamma en för att kolla läget. Hade varit hemma en kvart innan Anna klev in genom dörren. Vi har ätit och druckit Chardonnay. Jag är trött som f*n, men ska försöka se Tyst vittne. Har ett glas vin kvar. Den slinker nog ner. Räkskalen är utburna. Jag vill bara sitta och vara med min älskling.

Rätt OK chardonnay.

                                                                                                                                                                          PS Jag fick en påse tortillas-chips när jag var och handlade med självscanner på Tokerian. Månntro de har börjat en charmoffensiv för att jag ska komma tillbaka som kund???

Read Full Post »

Orolig natt och svischande dagar

Det blev en orolig natt av nån märklig anledning. Jag var så trött igår kväll att jag hade kunnat gå och lägga mig redan vid 20-tiden, men jag avvaktade till 21.30 när Mördare okänd började. TV:n i sovrummet fick visa denna brittiska deckare som gick på SvT1. Och faktum är att jag såg merparten av den – jag somnade när det kanske var en halvtimma kvar, vid 22.30. För att sen vakna klockan 3.16. (Ja det ska stå 16!) Sen låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge. Nånstans nån gång infann sig en dvala som medförde en förskräcklig stressdröm. Klockan halv sju dansade klockradion igång. Mina händer var avdomnade, vilket det blir ganska ofta nattetid, så det tog vad som kändes som evigheter att stänga av radion. Lyckades sätta på alarmsignalen och flytta fram klockan också och trodde jag hade försovit mig…

Nattens och morgonens beteende är typiska stressymtom för mig. Men det är konstigt för jag känner mig inte särskilt stressad, bara så himla trött hela tiden. Sovtrött. Lite orolig kanske jag var inför dagens övning ”Den innebär att arbeta i ett program som jag känner mig lite rostig i. Fast jag tycker att det är konstigt om det skulle påverka min sömn så pass,  jag har verkligen inte känt mig jätteorolig. Jag får hoppas att det bara var nån tillfällig dålig natt!

Fästmön skickade ett sånt fint sms i morse, men den röda, vackra soluppgången hon såg fanns inte att beskåda i New Village. Där var det disigt och gråmulet. Anna och Elias skulle ge sig iväg tidigt hemifrån i morse, för Anna började redan klockan halv åtta och måste sitta på bussen före klockan sju, misstänker jag.

När jag sen väl kom till ”jobbet” svischade timmarna iväg. Jag har jobbat med vårt nyhetsbrev och även tagit och hanterat väl, tycker jag, en diskussion om en text. Det är så mycket som ska få plats på två A4-sidor och det gäller att få med det viktigaste – när man nu måste stryka. Det har gått bra att jobba i programmet och jag har fått till det mesta som är klart. Jag är ganska nöjd med bildvalet och sidan ett, det är sidan två med sin ”saliga blandning” som det är lite krux med.

Dagens lunch blev beige pasta. Dock var insidan färggrant röd av soltorkade tomater. För säkerhets skull hade jag med mig några naturella körsbärstomater bredvid. En försökte smita och rullade över bordet, men jag hann fånga den innan den rullade över kanten. Reaktionsförmåga!

Pastaknyten och körsbärstomater, bubblevatten och en deckare är tillbehör. Deckaren rensar skallen från det alltför teoretiska.

                                                                                                                                                                                                                                                       I eftermiddag ska det vara en sorts ”avdelningsmöte”.  Jag vet inte om jag förväntas delta eller inte – jo, jag fick just höra av fru Chef att min närvaro önskas!

 Jag sitter inemellan och petar i mina forskartexter också. Alla har inte inkommit, men jag noterade att Carl var förvånad att så många som två tredjedelar har svarat. Det är ett gott tecken att vi jobbar med rätt saker, saker som känns angelägna att presentera.

I kväll blir det lugna puckar, tror jag. I morgon, tisdag, har jag däremot två roliga saker att se fram emot: dels att träffa Rippe för lunch och dels att klippa mig i morgon kväll. Rippe har jag inte träffat på länge och håret är som en pälsmössa uppe på huvudet och lär må kanonbra efter mötet med M:s sax. Efter det vassa mötet måste jag inhandla en del förnödenheter. Mjölken och brödet börjar ta slut.

Ser i min kalender att vi redan nästa vecka ska träffa M från Arbetsförmedlingen. Tänk, då har jag varit här en månad. Snacka om att tiden svischar när man har roligt…

Read Full Post »