Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘räcka långnäsa’

Ett inlägg om min söndag. Och lite om min lördag.


Redan sista dan
av den här helgen. Som vanligt undrar jag vart ledigheten har tagit vägen. Samtidigt konstaterar jag att jag gjorde en del nytta igår samtidigt som jag hann att vila. För vad sägs om

  • tvätta och hänga tvätt från två maskiner
  • städa (visserligen light, men ändå)
  • åka ut på ärenden
  • läsa ut och skriva en recension och ett blogginlägg om en bok
  • telefonera med mor, se på TV..?

I morse hade jag kunnat sova hur länge som helst!

Så säger alltid min mamma när jag ringer henne. Vi är inte lika. Hon är en nattuggla och jag är morgonpigg. Men i morse kände jag precis som hon brukar säga… Jag var så trött och seg och hade somliga inte skrikit och gapat hade jag legat kvar. Fast det är ju inte så lustfyllt att lyssna på människor som är arga på varandra.

arg

Vem vill lyssna på nån som är arg på nån annan?


Klev upp och vek
respektive sorterade tvätt i stället medan perkolatorn bubblade morgonkaffe åt mig. Jag har sparat all strykning till idag eftersom jag ju tvättade två maskiner igår. Lika bra att ta allt på samma gång. Men jag funderar på att mest slappa den här förmiddagen (som ju snart har gått över i lunch). Måste ändå fixa lite småsaker här innan jag ska åka och hämta Fästmön vid jobbet. Men i huvudsak ta det lugnt och långsamt denna vilodagmorgon.

Förresten kunde jag inte låta bli att åka och plocka upp Anna igår när hon hade slutat jobba och skjutsa hem henne till Himlen. Jag visste att hon hade haft en lång arbetsdag, att vädret är uselt och att bussen på helgen gör en sightseeingtur i Förorten innan den stannar vid hållplatsen närmast Himlen.

Det var bra att det blev en åktur för mig. Överst på min lista igår stod nämligen att köpa glödlampor, eller vad det heter nu för tiden. Kom jag ihåg det på förmiddagen? Nej. Men Anna behövde hoppa in på ICA Solen för att köpa middagsmat och då passade jag på att köpa ett litet lager lampor. Och en chokladbit. Den senare är emellertid orörd, tro det eller ej! Det blev rester av en gammal choklad samt prästostbågar till Stjärnorna på Slottet i stället.

Mintkrokant choklad från MarabouPrästostbågar
Lördagsgodis för en Toffla.


Nu är det väldigt tyst i huset.
Det hade varit praktiskt om det vore det igår när jag satt och skrev. Idag har jag återigen fått ett konstigt skrivuppdrag, ett jobb jag redan har gjort. Igår fick jag ett uppdrag att skriva om sånt som inte passar varken kanal eller målgrupp. Naturligtvis tackade jag nej. Eller jag svarade inte. Det finns fortfarande inte nån Nej tack-knapp, trots att supporten trodde att det var lätt fixat och lovade undersöka det. Nån återkoppling har jag förstås inte fått… Däremot gick jag miste om ett uppdrag där jag hade kunnat skriva om mina favoritskor. *räcker långnäsa*  Nåja, det trillar in små jobb i alla fall.

I morgon väntar det ”stora” jobbet. I morse slog det mig när jag bäddade att jag har funderat över att köpa nya täcken. Jo köpa nya täcken skulle jag ju kunna göra så länge jag har lön. Men det trillar faktiskt bara in två löner till innan jag åter blir både tillgänglig för nya uppdrag samt tvingas hanka mig fram på en tredjedel i ekonomisk ersättning från a-kassan jämfört med en lön. Så jag får ta det långsamt även när det gäller inköp av sånt jag behöver framöver.

Dags att fixa lite frukost, tror jag bestämt. Strykhögen sticker nog inte iväg nånstans under tiden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läser i en av kvällsblaskorna på nätet att Röda Kors-chefen, nyligen dömd till fem års fängelse, har haft sitt första mer eller mindre offentliga framträdande efter domen.  Du vet den där ”snubben” som tog några miljoner från de fattiga för att ge till de rika, det vill säga sig själv och sin familj.

Den före detta chefen och numera miljonären, får man anta, har hållit ett föredrag på seminariet Bakom rubrikerna. Många i publiken, som bestod av kommunikations- och  informationschefer, var kritiska till framträdandet.

Nu fick han emellertid utrymme att tala och berätta om hur det känns att befinna sig mitt i krisen. Och hur familjen har hanterat det.

Min kommentar är:

Stackars dem! Det är så synd, så synd om dem alla som har befunnit sig mitt i en kris. Jaaa, verkligen.

Men alla de behövande då, som gick miste om miljonerna därför att föredragshållaren och hans familj skulle få bonus i tillvaron… När får de berätta om sin(a) kris(er)?

Ärligt talat, jag tycker att det är skamligt att låta den här personen få hålla föredrag. Det är som att räcka långnäsa mot alla dem som gick miste om hjälpen. Och inte blir det bättre av att Thomas Mattsson på Expressen lyfter fram brottslingen genom att berätta hur tyst det blev när han började tala.


En svart bak till dem som bjöd in den här föredragshållaren samt Thomas Mattsson på Expressen som uppenbarligen tycker att det var bra. (Annars skulle han inte ha refererat föredraget.)

                                                                                                                                                        Bakom Rubrikerna (intressant nog nämns inte personen ifråga i listan över föreläsare på hemsidan) arrangeras av Midfield Media, som inte verkar vara nåt företag som håller sin hemsida så aktuell. Seminariet hölls i Bonnierhuset i Stockholm, som en av kommentatorerna betygsätter så här:

fin byggnad men skit sämst hemsida

Jag är benägen att hålla med. 

Övriga medverkande var bland andra Ulrica ”Schenström-affären” Schenström, Elisabeth ”SJ-krisen” Lindgren med flera. Jag skulle vilja kommentera

fint seminarium men skit sämst innehåll

(Dock med vissa undantag, såsom Paul Ronge och Elisabeth Tarras-Wahlberg, som jag personligen med stort intresse skulle ha åhört.)

Uppdaterat: Jag har kritiserats i bloggvärlden (!) för att jag har uttalat mig om ett seminarium jag inte har deltagit i. Ursäkta, men jag fick ingen inbjudan till seminariet i fråga utan läste om det på en kvällsblaskas hemsida. Hade jag fått nån inbjudan är det inte säkert att jag hade haft råd att gå, för jag gissar att seminariet inte var gratis. Jag är för tillfället arbetslös, men har jobbat som informatör i över 20 år. Så kom inte och skriv mig på näsan, du så kallade kollega! I mitt inlägg skriver jag om att jag tycker att det är fel att låta nån som har snott så mycket pengar komma till tals. Det sticker i mina ögon och säkert i många andras. Däremot kan jag tänka mig att det skulle sticka mindre om ETT TAG. Men allra minst om vederbörande stått för det han gjort. Jag trodde att det framgick av min text.

Read Full Post »