Att det är ensamt på toppen får man erfara då och då. Det finns inget så fult som avundsjuka och missunnsamma människor, tycker jag. Samtidigt är livet inte rättvist. Även om jag vet det med förnuftet vill känslorna gärna springa iväg.
Stanna kvar ensam på toppen eller flytta?
Idag på lunchen träffade jag bästa B och ”Lisbeth” och vi pratade om det här med löner och vad man kan tänkas begära respektive få om man skulle erhålla en ny tjänst. ”Lisbeth” har en kompis som diskuterat frågan i samband med att h*n vill söka sig från Storstaden till jobb på hemmaplan. Och på nåt sätt räknar h*n då med att h*n får gå ner i lön. Frågan är om h*n tycker att det är OK.
För mig finns det flera delar som spelar roll när det gäller jobb. Jag har klarat mig på mellan en tredjedel och 50 procent av vad jag har i lön idag under ungefär två och ett halvt år. Nej, det är skitsnack att man får 80 procent av sin lön med en inkomstförsäkring. Därför känner jag mig som en miljonär när jag får lön. Det är jag naturligtvis inte och jag har ingen särskilt hög lön – det är a-kassan som är jävligt låg.
Idag är det betydligt mer viktigt för mig att jag får ett bra bemötande på jobbet och att jag möts med respekt för min kompetens. Får jag dessutom, som idag och här, fria tyglar – inom en viss ram – att utföra mitt uppdrag, njuter jag verkligen och är otroligt produktiv. Kvantitet, men också kvalitet, vilket jag får höra. Jag får nämligen feed back här. Återkoppling. I den här miljön är man van att kritisera och man är duktig på det. Att nån bryr sig tillräckligt för att tycka nånting om det jag gör är helt fantastiskt för mig – och väldigt ovanligt. För om man jag aldrig för höra nånting om de arbetsuppgifter man jag utför, vare sig positiv kritik eller negativ, då tröttnar man jag och utför uppgifterna mekaniskt.
Jag lär mig saker varje dag. Jag lär mig ta kritik och jag lär mig ge. Jag ger kritik också, jag peppar och jag uppmuntrar och jag tycker till när nånting inte är så bra.
Så nä… jag flyttar nog inte på mig just nu. Men jag vill poängtera att jag inte på nåt sätt tar denna arbetsplats för given. I morgon kan nån rycka undan mattan för mig och hugga mig i ryggen. Det är jag fullt medveten om. Fast det är inte ensamt på den topp där jag har min arbetsplats, där är fullt av goda kollegor.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Helt rätt. Jag blir ofta lite irriterad på vuxna människor som fortfarande tycker och tror att allt ska vara lika rättvist som när man var fyra år. Vilken sten lever man under då? Jag tror att det är ensamt både på toppen och botten.
Och så är jag glad och inte ett dugg missunnsam över att du har en arbetsplats du trivs på – som livet ser ut just nu!
Det jag gillar med dig, Klara, är att du är ärlig. Även när du säger att du gläds med mig.
Kram!
Är glad att du har en arbetsplats du trivs på.
Vet flera som en period varit arbetslösa och haft Unionens a-kasseförsäkring, de har i varje fall sagt att de fått 80% av lönen under den period som utlovats. . Om du inte fått det är det falsk marknadsföring om du fått ”reklam” för det. Tycker du ska anmäla det!
En hög lön är inte viktigt för mig, jag har valt att ha låga fasta kostnader och kan om det är kris klara mig på rätt lite. Fast jag gillar att spendera pengar. 🙂 Och jag gillar att ha en bra lön också.
Tack, Åsa! 😛
Men det kan aldrig bli 80 procent av den lön jag hade eftersom a-kassan har ett tak för högsta lön. Glöm inte bort att jag hade en ganska hög lön. Det är säkert så att man får 80 procent om man har en viss lön, men är lönen över når man inga 80 procent, det gör ingen. Så ja, det är falsk marknadsföring! Inkomstförsäkringen hjälper dock upp en hel del.
Jag har också insett att hög lön inte är det viktigaste. Det jag har i lön idag klarar jag mig bra på – eftersom jag är van att klara mig på en tredjedel. Man lär sig. Det är andra saker som är viktiga när det gäller jobbet för mig idag!
Unionens inkomstförsäkeing täcker upp 80 procent till 60.000 kronor, om jag läst rätt.
I värsta fall kan jag klara mig på ”vanlig” a-kassa också.
Jobba är kul! .) För det allra mesta.
Det gör inte Visions. Det är upp till
20 00018 500. Men jag har levt på a-kassa på 10 000 i månaden, det går det också.http://vision.se/Din-trygghet/Forsakringar/Inkomstforsakring/ Visions inkomstförsäkring går upp högre – men den är ju en speciell avgift som man betalar utöver vanliga avgiften. Går att öka ännu mer med tilläggsförsäkring.
Ja men nu hade ju jag inte det och när jag skriver i svaret ovan handlar det om mig och min situation. Dessutom står det ”Med inkomstförsäkringen kan du få cirka 80 procent av din lön efter skatt.” Notera att det står cirka. Jag fick baske mig inga 80 procent av min lön. För övrigt gäller inkomstförsäkringen ett visst antal dagar. Som långtidsarbetslös hamnar man i ekonomisk kris.
Det känns som om ni inte tror mig. Ska jag lägga ut specifikationerna här så ni får se eller?
Nej, jag bara blev ängslig för egen del och ville kolla upp, tyckte att det lät så konstigt att man bara får upp till 18700 – för själva idén med att betala 18 spänn extra i månaden för en inkomstförsäkring är ju att då får man 80% av lönen när man har hög lön _också_. Kanske kan vara värt att betala det extra nu när du väl har mer än 18700 (hoppas jag?). Jag ska i allaf fall kolla en gång till, NOGA (min avgift dras via autogrio så jag tänker sällan på det) så att JAG gör det.
….och jag fick som sagt inte ens stämpla alls, så vad ekonomisk kris är vet jag. Jag flyttade till en etta och levde på linser i ett par år 🙂 Inte roligt, men det funkade.
Jag tycker du ska kolla upp. För jag fick då inga 80 procent av min lön trots inkomstförsäkring. Jag fick 50 procent av min lön med inkomstförsäkringen under 200 dagar. Sen fick jag bara a-kassa som var knappt 10 000 kronor vilket var mindre än en tredjedel av det jag hade i lön. (Det kan ju också ha blivit höjningar sen jag hade detta, min sista a-kassa fick jag i augusti förra året. Inkomstförsäkringen tog slut före det.) Jag hade inte den särskilda tilläggsförsäkringen och det är ju möjligt att den hade fått upp det hela till 80 procent.
Så. Nu vet alla vad jag hade i lön och inkomst.
Jag levde bland annat på bröd som jag fick av en snäll före detta kollega (då när jag hade praktikplats och jobbade GRATIS i två månader), om vi nu ska jämföra päron och äpplen (linser och bröd). Att få tag i en etta i en universitetsstad är omöjligt – om man inte köper en. Och jag bor så billigt i min stora bostadsrätt där elen är inkluderad i månadsavgiften att jag inte såg en flytt som ett alternativ. Men jag var mycket nära att tvingas sälja. Då hade jag nog fått bo på en parkbänk för här är bostadsköer så det räcker till och blir över.
Jag ska för övrigt byta fack så snart jag har en tillsvidareanställning. Eftersom jag inte har det idag kan jag förlora grymt på att göra det om jag skulle bli arbetslös igen (vilket jag är fullt på det klara med att jag kan bli). Jag har diskuterat ett byte med ett ombud från ett tänkbart fack och h*n rådde mig att avvakta. Mitt eget trevliga (NOT!) fack har dessutom skrivit brev till mig där de har påpekat att jag bör byta fack eftersom jag inte längre arbetar inom deras organisationsområd. Som medlem i 25 år känner man sig väldigt uppskattad. (ironi)
Först: jag är glad att du skriver h*n och inte hen, hemska ord. Och sen: önskar ÖNSKAR av hela mitt hjärta att du ska få stanna kvar för jag vill att du ska må bra!
Puss surdegen;)
Jag tycker inte att hen är nåt hemskt ord. En del människor känner sig verkligen som ett tredje kön och då tycker jag att de ska få kalla sig hen.
Du är snäll, tack! 😀
Men så bra! Jag tycker om att vi inte alltid tycker lika:). Puss fina sureg (förlåt upprepningarna men det var så roligt;))
Fast surDeg ska det vara. Ska JAG vara!
Tack för dagens första skratt! Det är klart att du ska vara surDeg och inget annat!
Puss!
Yes, det är min roll.
Vilken är då högsta nivån på 80% av visionens? Varför betalar du extra om den bara ger vad den ordinarie a-kassan ger?
Självklart vill de flesta av oss helst jobba, du har gett en likhet med mig där. Jobba är kul, ger mer pengar och utvecklar mer. Samtidigt har jag alltid sett som en självklarhet att ha kontroll över min ekonomi. Var går överleknadsgränsen? Sett över försäkringar m.m. 2011 gissar jag att min taxerade inkomst var lägre än din. Jag trodde att jag skulle kunna få ett tillfälligt jobb snabbt, vilket jag misslyckades med. Tog några högskolepoäng, vilket gjorde att a-kasan uteblev. Under 2011 hade jag ett deltidsjobb. Jag har levt på lite och kan göra det igen. Om jag planerar mina inköp gissar jag att jag klarar mat+ hygienartiklar, .löpande saker som klippning osv på cirka 3000 kronor, övrigt hyra, el, bredband, försäkringar, lokala resor ca 8000. Idag har jag ett bra tillfälligt arbete på ca 6 månader som ger mig en lön jag kan leva bra på, trivs bra på jobbet, med arbetskamrater, arbetsuppgifter, har cirka 4,5 timmars restid per dag. Men jag tar inget för givet. När hade jag ett fast jobb senast? 5 år sedan kanske? För mig handlar det om vad jag vill göra nu! Resa, äta ute ibland, gå på bio, gå pa teater ibland, ta taxi ibland, besöka tandläkare/läkare när det behövs. Jag klarar det, med disciplin, tankar och vilja att avstå. Inget är för givet för mig!
Återigen, varför betalar du extra för en försäkring som bara ger dig ordinarie a-kassa?
Jag betalar inget extra för nån försäkring och har aldrig gjort det. Men det kanske jag borde ha gjort eftersom folk tycks tro att jag har haft det så bra med a-kassa och inkomstförsäkring.
2011 hade jag en total inkomst på 144 000, tror jag. Jag hade jävlar inga 11 000 som du tycks ha per månad att leva på.
Nu sätter vi punkt i den här diskussionen. Jag har avslöjat alldeles för mycket om min privatekonomi och jag känner mig misstänkliggjord så det stänker.