Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘maka’

Ett inlägg med viss självinsikt.


 

Definition på korkad

Ett sanningens ord! Citatet sitter på en kollegas anslagstavla.

Jag tuffar på. Det är inte alla dar allt flyter som floden i jobbet, men jag gör mitt bästa. Igår påbörjade jag en del översättnings-arbeten av webbtexter. Det är roligt, om än svårt, framför allt när det gäller terminologi. Ibland är det nästan enklare på engelska. Men, som sagt, jag gör mitt bästa och jag försöka få resultat. Översättningsarbetet är nåt jag ska göra när det blir en stund över. Ofta kan jag vila lite i det – utan att för den skull säga att mina översättningar blir perfekta!

På eftermiddagen skulle jag sen ta tag i en produkt som varit lite av en långbänk. När jag började titta på den förstod jag. Jag kände mig… korkad och fattade inget. Och detta skulle jag text- och språkgranska…Till sist sprang jag runt hörnet till chefen. Vi tittade tillsammans och jag fick direktiv om hur jag skulle hantera materialet. Jag känner mig lyckligt lottad som har en chef som fattar beslut. Det är inte alltid en har varit bortskämd med det i arbetslivet.

Hs hand

Kollegan H har ingen chefsposition, men är ett geni vad gäller sudoku evil-varianten.

På tal om chefer har jag noterat att Sjukstugan i Backens nya högsta chef är utsedd. Inte särskilt förvånande blev det en i kompisgänget direktörer. Denna person är för tillfället chef för en annan verksamhet inom Kolossen, en verksamhet inom vilken jag en gång i tiden byggde upp kommunikationen lite mer organiserat. Jag minns att jag fick ett lönepåslag om 1 000 kronor för att jag åtog mig detta. Det var enormt mycket pengar på den tiden. Den nuvarande chefen för verksamheten, som alltså snart går vidare – och faktiskt tillbaka till! – Sjukstugan i Backen, har jag aldrig jobbat med. När h*n tillträdde hade jag fått ett annat uppdrag i Kolossen. Men att denna utsågs till chef gjorde att många förvånade ögonbryn höjdes, minns jag. H*ns kommentar i lokalblaskan om sina meriter i frågan blev klassisk. Den löd ungefär:

jag har en mak* som jobbar inom verksamheten

Inte visste jag att släktskap genom gifte utgjorde meriter att användas i yrkeslivet… Och nu flyger denna person vidare till ännu högre höjder – tillbaka till sina kompisar, vill säga. Jag håller mina ögonbryn sänkta, om du förstår vad jag menar.

Jag är fortfarande enormt frusen och igår var jag övertygad om att jag skulle åka på nåt virus. Men i morse vaknade frisk som en nötkärna (nåja…). På eftermiddagen kom frossan igen. Jag blir inte klok på det här. Men lite frossa, vad är det i jämförelse med familjens riktiga sjukling som idag har kommit ur sjuksängen?! Det kom ett litet livstecken idag på förmiddagen och jag har även fått andra rapporter som visar att det finns hopp. Senare i veckan tänkte jag titta in på besök, jag låter de närmaste komma först.

Efter jobbet idag svepte jag in på Tokerian för att handla frukostmat och lite annat till veckan. Nu ska jag förbereda mig inför morgondagens prövning – nåt jag både bävar för och ser fram emot. Efter att ha råddat ett tag i ett visst träsk inser jag att jag har sänkt framtidsribban. Så länge en överlever och tillvaron är så bra som den är idag är jag nöjd, trots att det inte varar för evigt. Men vad varar för evigt..? Jag är glad och tacksam för det som är just nu. Hur det blir i morgon vet jag inte.

Några större planer för veckans fria tid har jag inte mer än på söndag. Då ska jag träffa en vän som nyligen blev mycket äldre än jag. Nästa vecka ska jag försöka träffa Elliot och hans mormor, det var alltför länge sen.

Och så ett par påminnelser:

  1. i kväll är det säsongsstart för Veckans brott på SvT 1
  2. natten mellan lördag och söndag blir det vintertid. Då ställer vi tillbaka klockorna en timme. Den som har många ur hemma kan ju börja redan nu…

Nästa måndag ska min bil få nya vinterdäck. Vad som gäller på däckfronten kan du läsa här. Men sunt förnuft är aldrig fel – byt när det behövs! Jag ser fram emot de nya däcken jag ska köpa även om det svider i plånboken. Det har ju varit minusgrader och halt flera morgnar nu i oktober. Därför blev jag väldigt förvånad när jag kom hem och träffade den här ”sommarkompisen” i mitt gästrum:

Fjäril

Fjäriln’ vingad syns i gästrummet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg.


 

höstsol genom trädet

Soligt idag igen! Fast den här bilden tog jag för ett par år sen, ungefär.

Åter vaknade jag till en höstdag med strålande sol! Det är den allra sista dagen i månaden september. Från i morgon går vi in i hösten på riktigt, känns det som. Igår tog jag en härlig promenad, idag blir det bara en kort dito över till Tokerian. Hälen värker en del, nämligen. Inte så att jag inte står ut, men det är dumt att överanstränga och överbelasta.

Som vanligt har jag inlett dagen med att leta nytt jobb, skriva ansökningar, nätverka etc. Men faktum är att jag ska nätverka IRL senare idag, på eftermiddagen/kvällen. Det ska bli så roligt att besöka en av de bästa arbetsplatser jag har varit på de senaste åren! Tyvärr blev min vistelse där bara fem månader lång, men jag fick goda erfarenheter, en boost av självkänslan och gick vidare till ett ännu bättre jobb. På det senare jobbet stannade jag ett år och fem månader. Jag hade gärna stannat längre. Visstidsanställningar kan innebära riktigt spännande uppdrag, men de är också tidsbegränsade. Hade jag haft en rik maka/make som hade försörjt mig skulle jag ha kunnat vara kvar på kanske 50 – 65 procent. Som ekonomiskt ensamstående räcker inte det. Men jag är ändå tacksam att jag fick vara kvar så länge som jag fick. Det blev ju totalt sett nästan två lärorika år.

Ryggsäck och papperspåse

Packat för en firning och bonusmorseverksamhet.

När jag nu återvänder till brottsplatsen (^== skämt!) är det för att fira av en Hjärtegod person som idag jobbar sin sista dag före pensionen. Det blir säkert många kära återseenden! Och så kan man ju alltid luska lite om det inte finns nån som nånstans har behov av en kommunikatör, webbredaktör, skribent eller så…

Efter firningen piper jag ut till Himlen där jag ska bedriva verksamhet som bonusmorsa över natten. Fästmön är nämligen på Lady Gaga-konsert i afton i Globen tillsammans med sin svägerska (<== min sister). Troligen sover Anna därför över i min lägenhet i New Village, medan jag sover över i Himlen och ser till att vårt enda skolbarn gör läxor, äter frukost och kommer iväg till skolan i morgon.

Min sister och jag slog för övrigt telefonirekord igår kväll. Vi pratade nästan lika länge som våra mammor, 47:57 minuter. Men vi enades om att vi är trevligare än mammorna. (Fast genom att tycka så undrar jag om jag känner mig så trevlig..?)

Lite typat att två roliga aktiviteter krockar idag – firning och övernattning hos skolbarn – men jag får försöka räcka till. Det brukar jag göra.

Jag har nätshoppat nya skrivarpatroner till 75 kronor rabatt idag. Kostnaden svider ändå, men billigare än hos InkClub kan man inte handla. Går man dessutom in via deras annons hos Uppsalanyheter.se (i högerspalten) får även Uppsalanyheter nån liten procent i intäkt, tror jag.

Men vad händer hos dig idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött och lite kämpigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Jag vill tacka Bliwas representant som efter att ha läst detta inlägg tog kontakt via e-post med mig! Strålande kundvård och service!!!


 

Nu väntar två tuffa dar. Jag ska inte sticka under stol med den saken. Nattsömnen har varit dålig. Jag har sovit för lite och de timmar jag har sovit har inte gett ordentlig vila. Orolig sömn, vaknade av och till. Det är lite av ett under att jag klarade mig till jobbet utan att somna vid ratten.

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb från förra hösten. Nu blir det en ny hög.

Vad händer idag? Först tittade jag in till en av de trevliga och serviceinriktade personerna på HR för att be om ett arbetsgivarintyg. Igen. Det visade sig nämligen vara nya regler – också det igen – när det gäller inkomstförsäkringen. Den kan jag emellertid inte ansöka om förrän jag har fått a-kassa beviljad och utbetalad första gången. (Har jag TUR kommer första utbetalningen i september eller oktober.) För att få ersättning från a-kassan måste jag bland annat bifoga ett arbetsgivarintyg med min ansökan. Det nya är att även försäkringsbolaget, som håller i inkomstförsäkringarna, numera också kräver ett arbetsgivarintyg. Lite kaka på kaka, eftersom ju en beviljad a-kassa förutsätter att jag har lämnat ett arbetsgivarintyg till a-kassan. Men beviljandet i sig är en förutsättning för att få ut någon ersättning på inkomstförsäkringen. Snurrigt, eller? Det papperslösa kontoret sen är nog bra och det går att fylla i blanketter på nätet – om man har en bra dator. Det har inte jag, så jag har faktiskt gjort det via jobbdatorn på arbetstid. Men papperslöst blir det ju inte – blanketterna ska skrivas under och DET kan man ju inte göra med papper när de ligger i datorn. Än. Fast det borde gå med e-legitimation. Fast inte jämt.

För att få ersättning utbetald från a-kassan är också reglerna vad gäller att söka jobb skärpta. Bland annat måste du en gång i månaden redovisa alla jobb du har sökt, förutom att du fyller i ett kassakort med timmar du har varit arbetslös – eller jobbat två gånger i månaden. Aktivitetsrapporten, det vill säga sammanställningen över de jobb du har sökt, fyller du i elektroniskt med e-legitimation och skickar in till Arbetsförmedlingen. Kassakorten fyller du också i elektroniskt och med e-legitimation samt skickar in till a-kassan. (E-legitimation behövdes inte i höstas för detta.)

Om du inte söker tillräckligt många jobb får du ingen ersättning från a-kassan. Vad som är

tillräckligt många jobb

finns inte angivet nånstans vad jag vet, utan verkar vara godtyckligt. Förra hösten, när detta nya med aktivitetsrapporter startade, var det emellertid ingen som klagade på mitt jobbsökeri. Med tanke på det antal jobb jag sökte kändes det rätt och bra. (Se högen på bilden ovan!) Men samtidigt är det en enorm press. Jag tycker att det är bra att man får redovisa vilka jobb man har sökt. Fast jag kan inte låta bli att undra om det bara är kvantitet man ser till och inte kvalitet. Och kollar nån nånsin upp att man faktiskt har sökt de jobb man anger att man har sökt? Ärligt talat tror jag inte att Arbetsförmedlingen har resurser för det. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de sysslar med på Arbetsförmedlingen. För förmedlar jobb gör de ju inte. Det kan inte vara nåt roligt ställe att jobba på…

Det är jobbigt att känna att man hela tiden ska kontrolleras, som om man medvetet försöker lura till sig pengar. Jag får ut 9 900 kronor i månaden på a-kassa. Jämfört med den månadslön jag har haft i nästan åtta månader är det inte ens en tredjedel. Så ingen ska tro att det är värt att försöka lura till sig a-kassa. Försök lev på den, får du se! Jag har dessutom ingen sambo eller mak* som kan försörja mig/betala räkningar, utan jag måste fixa allt själv. Några bidrag från andra håll i samhället får jag inte. Och nej. Ekvationen går ju inte ihop.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio hade jag vid förra inskrivningen, tror jag.

I morgon infaller alltså tuffa dag två. Då ska jag skriva in mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – tillsammans med horder av andra losers människor. Vi får var sin nummerlapp och sen får vi sitta i entrén och vänta på att vårt nummer ropas upp. Jag brukar ta med mig nånting att läsa, men jag har svårt att koncentrera mig eftersom där är så mycket folk. Jag har ju svårt för folksamlingar och sorl, så nästan all min energi går åt till att tvinga mig att sitta kvar och behålla mitt lugn. Hur resten av inskrivningen går till knackar jag nog ner i morgon – om mina energiresurser inte är helt förbrukade – i ett blogginlägg. Jag har en känsla av att jag behöver skriva av mig då.

Idag väntar en hej-då-lunch med en kollega i huset. Och jag har just fått veta att det blir nån sorts hej-då-fika med enheten i eftermiddag. Det senare fick jag veta nu på morgonen och det gjorde mig faktiskt lite glad.

Nu ska jag försöka upparbeta kraft och ork att utföra de allra sista arbetsuppgifterna här. Jag har överlämnat till konsulten i fredags, men jag måste ändå i de sista skälvande minuterna jobba. Det känns rätt tufft, samtidigt som jag har förvånat mig själv med att vara ganska glad idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nyheter om Arbetsförmedlingen gör att man ofta får ta sig för sin panna. Den senaste nyheten avviker inte… Det har nämligen visat sig att Arbetsförmedlingen har betalat tillbaka nästan 18 miljarder kronor till staten sen 2007. Hur i h-e kan det komma sig när arbetslösheten har legat mellan 6,2 och 8,4 procent (arbetslösa i åldrarna 16 – 64)???

Arbetsförmedlingen har alltså fått en massa pengar som varit avsatta för att få ut arbetslösa i arbete. Men i stället för att använda pengarna har man betalat tillbaka dem till staten. Varför då??? Vem känner inte nån som är arbetslös idag, liksom? Eller som hankar sig fram på tidsbegränsade anställningar? Förra året, till exempel, var 7,6 procent i åldrarna 16 – 64 år arbetslösa. Ändå hade Arbetsförmedlingen ett överskott på 3,1 miljarder. Miljarder. Läs ordet två gånger.

Man Jag blir förbannad! Som arbetslös tvingas man hanka sig fram på en tredjedel av sin lön – det är vad man faktiskt får av sin a-kassa. Och kom inte med några 80 procent, för det stämmer inte. Med en inkomstförsäkring som sades ge detta kom jag upp i knappa 50 procent. Ingen vill eller kan leva så i längden, inte om man är ensamstående utan möjlighet att åka snålskjuts på en make eller maka eller sambo som får lön varje månad.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist förklarar saken i en artikel i Dagens Nyheter:

Det beror på att prognoserna för arbetslösheten har legat relativt högt, men siffrorna har de facto blivit lägre. Då får man pengar över. Och då ska inte vi göra av med pengarna. Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar.

Och för en gångs skull nu reagerar en sosse, Ylva Johansson, med vettiga åsikter:

Det är slöseri att inte använda de här pengarna. Man har reglerat insatserna på ett orimligt strikt sätt.

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att Arbetsförmedlingen har för lite frihet att använda pengarna efter människors behov. Men arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, undviker kritiken mot regeringen och Arbetsförmedlingen genom att poängtera att överskott minsann ska betalas tillbaka när prognoserna förändras och att det handlar om att man är rädd om skattebetalarnas pengar.

Men hallå! Prognoserna har visserligen förändrats men 2007 var antalet arbetslösa 6,2 procent, förra året 7,6 procent. För mig är det en försämrad prognos som borde ha inneburit att Arbetsförmedlingen satsade mer pengar på att få ut de arbetslösa i jobb. Eller tänker jag fel???

Read Full Post »

Jag har skrivit här på bloggen tidigare om såväl Drottningoffret boken och Drottningoffret på TV. Alltför ofta är det ju så att boken är bättre än filmen, eller tvärtom. Tycker jag. Men i det här fallet är de baske mig lika bra! SvT har i kväll visat den tredje och sista delen av en totalt fantastisk miniserie baserad på en lika fantastisk bok.


Suzanne Reuter och Alexandra Rapaport RULE!

                                                                                                                                                      Som jag skrev i mitt första inlägg om Drottningoffret på TV är både Suzanne Reuter och Alexandra Rapaport så bra i sina skådespelarprestationer. Suzanne Reuter spelar partiledaren Elizabeth Meyer som blir allt mer sjuk, Alexandra Rapaport gestaltar hennes kronprinsessa Charlotte Ekeblad. Suzanne Reuter får fram nyanserna mellan den kyliga och intelligenta partiledaren som ändå har en värme som glimtar till – för den som ser med de rätta ögonen. Och hon gör det ultimata offret som drottning i slutet, by the way!

Alexandra Rapaport skildrar på ett alldeles utmärkt sätt konflikterna mellan att vara en kvinna som gör politisk karriär och en kvinna som är maka och mor. Om inte dessa tu får nån sorts pris för dessa prestationer, då blir jag jädrigt sur – och delar ut en svart bak. Till dem som INTE gav dem nåt pris, förstås!

Read Full Post »

Glädjesiffror eller fakta? Enligt den senaste mätningen av svensk arbetslöshet har Uppsala län den lägsta arbetslösheten i Sverige. Fast den är fortfarande högre än förra året.

Idag handlar det om nästan 11 000 personer i vårt län som är arbetslösa. Eller i procent mätt, 2,8 procent av befolkningen i Uppsala län. En liten ökning jämfört med förra året (0,3 procent respektive 741 personer).

Ekonomer menar att det finns fler jobb nu och att utvecklingen efter krisen fortsätter i rätt riktning. Trots det är det 6 000 fler som söker jobb nu än för ett år sen. Och det är fler som är kvar längre tid i arbetslöshet. Prognoserna är emellertid optimistiska och ekonomerna TROR att arbetslösheten, som i hela Sverige ligger på 8,3 procent, kan sjunka till sju procent om ett år. Det som har bidragit och bidrar till den positiva utvecklingen är vissa nya reformer, förändringar av a-kassan och att folk sätts i arbete genom vissa program via arbetsförmedlingen. Men en del företag och branscher har haft stora problem och produktion som inte kommer tillbaka är sånt som väntas höja arbetslöshetssiffrorna igen.


En titt i backspegeln säger att arbetslösheten ändå har ÖKAT sen förra året…

                                                                                                                                                   Herreminje, jag och siffror… Jag vet bara att det är mindre än tre veckor kvar tills jag måste ansöka om a-kassa. Då har det gått 22 månader sen jag slutade. Hade jag varit lite smartare hade jag haft pengar kvar, men två månadslöner la jag på en coach som inte hjälpte mig. Ungefär som Arbetsförnedringen då. Inte har jag fått nåt erbjudande om nåt program eller så. Jag har sökt massor av jobb på egen hand för Arbetsförnedringen, som ju egentligen heter Arbetsförmedlingen, förmedlar ju inga jobb, sitt namn till trots. Det sa ju min handläggare.

Kan ju inte låta bli att ändå glädjas lite för jag läser i lokalblaskan att nu är det TRE (3) höga positioner snart lediga på Sjukstugan i Backen. Man kanske skulle ta och söka nån av dessa tjänster? Meriter? Tja, jag har ju 23 år inom Företaget och sen får jag väl göra som en av cheferna i Företaget, hänvisa till min särbo. (Nu hade chefen i fråga en make/maka, men jag har i alla fall en fästmö!). På frågan om erfarenhet från vården hänvisade denne/a chef till att h*n var gift med en person som jobbar inom vården. Och min Anna jobbar inom äldrevården! Vilken merit – för mig! Eller?

Vidare tycker jag att det är dags för en rejäl översyn av medarbetarna som inte förmedlar jobb trots att de är anställda på Arbetsförmedlingen. För mig låter det som väldigt galet att säga att man inte förmedlar jobb. Jag undrar vad man gör i stället… Fikar? Löser korsord? Hittar på dumma blanketter? Nån som vet?


Nån som vet nåt?

Read Full Post »