Ingen man i sikte

Med en rubrik som Ingen man i sikte på en dokumentär om lesbiska tänkte i alla fall jag

Nej! Inte en till sån…

Men den här var ändå lite annorlunda, intressant och värd att diskutera. SvT 2 visade den i kväll, den går i repris flera gånger och finns också på SvT Play.

Ingen man i sikte här, inte…

I den här filmen har regissören, Mette Aakerholm Gardell, också en  roll – som en lesbisk kvinna som längtar efter ett barn. Mette Aakerholm Gardell representerar den mellersta generationen; Martine den yngre och Marja den äldre.

Martine säger på ett ungdomsläger att hon vill att andra ska se henne som en heterosexuell pojke. För den skull ser hon inte jättemanlig ut på utsidan, men hon känner sig manlig på insdan. Hon vill inte byta kön, hon vill inte ha ett manligt könsorgan. Hon vill bara vara maskulin.

Marja och hennes partner har varit med om den lesbiska feministiska revolutionen under 1960- och 1970-talen. Den revolutionen när de till och med skrev om jullåtar så att de fick lesbiska texter – och skrämde bort bögarna.

Jag tycker att det här är en intressant dokumentärfilm, men kanske hade jag som regissör inte valt att vara en av personerna framför kameran. Det skulle bli för nära. Dessutom håller jag inte med om allt som sägs och tycks i filmen. Men filmen är så bra därför att den visar vad tre generationer har för tankar kring könsroller.

Högt betyg!

Read Full Post »

Electrolux EDB 8040 – ett coolt järn med vissa heta punkter…

Nu ska jag göra nåt så ovanligt som recensera ett ångstrykjärn! För mig är detta en  oumbärlig grej i hushållet. Strykning är inget jag ger avkall på – sen skiter jag i hur du gör.

Mamma och jag var ju och tittade på järn i Metropolen Byhålan. Och där inhandlades detta svarta, coola ångstrykjärn för 695 kronor. Det var nedsatt ungefär 350 kronor i pris. Det nedsatta priset tyckte jag var helt OK och jag hade kunnat tänka mig att betala det ur egen ficka om det nu inte var så att detta blev en födelsedagspresent. Mamma betalade.

Bra pris och coolt.

Men hur var det sen att använda? Ja, instruktionsboken var väl som alla instruktionsböcker, dålig. Den var gjord på en massa olika språk och den svenska delen var inte alltför lång. Inte är det direkt så heller att jag aldrig har använt ett strykjärn tidigare, men… Problem uppstår när man kallar samma (?) saker olika namn på olika delar (”ångvred”/”ångväljare”) och när bilderna är för små. En del termer förklaras inte. Vad är ”hälskydd” till exempel? En lös del som jag har råkat kasta, eller?

Ett annat irritationsmoment var en tejpbit. I instruktionsboken står det att man noga ska avlägsna tejpbitar och torka av järnet försiktigt med en fuktig trasa. Men snälla nån, en fuktig trasa tar inte bort klistret från tejpbitar…

Inte heller framgår det riktigt hur man öppnar locket för att fylla på vatten. Det sitter nämligen ganska tajt. För att inte tala om hur dum placeringen är… Om man ska stryka en större hög måste man nämligen fylla på järnet med vatten då och då. Det var otroligt svårt att göra detta utan att bränna sig… Skälet var att locket satt så hårt. Två brännskador på samma pekfinger!

Vidare är bägaren graderad på ett sätt och vattenbehållaren i järnet på ett annat. Dessutom vet man inte om maxstrecket på vattenbehållaren gäller när järnet står på sin kortsida eller om man håller det med stryksidan neråt, såsom visas på bilden.

Men när det kommer till själva strykningen blir jag salig! Det här är ett järn i yppersta klass, även på låga stryktemperaturer! Jag har haft ett antal ångstrykjärn i mitt vuxna liv och det här är det som i särklass har fått kläderna slätast! Tyvärr är järnet tungt. Detta i kombination med svårigheterna att öppna locket till vattenpåfyllaren gör att jag inte skulle rekommendera det för en svag person, en person med ledbesvär i fingrarna etc.

Ett par rejäla tofflor plus blir det för självavstängningen. Den är suverän! Järnet stängs av efter 30 sekunder om det har vippat och ligger på sidan eller om det inte används men stryksulan är mot strykbrädan samt efter åtta minuter om det står på sin kortsida. När man börjar stryka igen slås järnet på.

Så, sammanfattningsvis blir det följande omdöme:

Instruktionsbok, vattenbehållare, vattenbehållarens lock, vattenbägare, tyngd, tejpbitar får lägsta betyg

Pris, utseende, självavstängning får högsta betyg

Jaa, lite ojämnt omdöme och en hel del förbättringspotential, skulle jag vilja säga. Att sätta medelbetyg känns trist, med det blir ju genomsnittsbetyget…

Read Full Post »

Husmor slår till. En stund…

I kväll ska husmor slå till här hemma. Jag har nämligen försummat mitt hem ett tag. Här behövs städas och jag har en strykhög som jag tänkte premiäranvända mitt nya, coola strykjärn – tjockis-svarta – på. Dessutom måste jag nog göra nåt radikalt åt de växter som efter min påskvistelse antingen har avlidit eller är på väg att göra det. Jaa, jag är faktiskt lite sur på L som skulle vattna… Men det går över, jag vet hur det är när tiden inte räcker till.

Svart och coolt och dessutom med flera säkerhetsfunktioner som stänger av järnet ifall man glömmer det påslaget…

Jag måste också försöka rensa minneskortet på min mobil från bilder, framför allt. Där finns över tusen foton och det är ju klart som korvspad att detta gör att den hänger sig allt som oftast…

Meeen… allt ska inte göras i kväll. Jag nöjer mig med att skura badrummet och dusch-/toarummet och stryka. Resten får bli till helgen när somliga jobbar tre kvällar på raken, lördag och söndag dessutom ända från klockan 12…

En timma ska jag slå ner röven i favvofåtöljen och glo på en dokumentär som jag tycker verkar intressant. På SvT2 klockan 20 visas Ingen man i sikte, ett program som handlar om tre generationers lesbiska.

Här kan du se en trailer medan jag skurar och stryker:

Read Full Post »

Det händer saker…

Uppdaterat: Doktorn ringer i morgon en stund före lunch.. På min mobil. Som jag måste ha ljudet påslaget på trots att jag sitter i utbildning. Lyckat… 😦

Joråsatte… Nu händer det saker! Jag tror att det började med att jag i stället för tjockis-svart tog på mig en vinröd piké i morse. Naturligtvis känner jag mig skittjock, men ändå. Jag vågade lite färg…

Idag bestämde jag mig för att ringa min läkarmottagning för att försöka få ett samtal med doktorn eller nåt. Jag vill veta hur länge jag ska äta en viss medicin, om jag ska byta ut en annan medicin mot en annan sort, om mina värden ska kollas upp med ny provtagning och vad man tänker göra vidare åt det som upptäcktes på undersökningen respektive det faktum att mitt blod är kasst. Fast när man har fått en tid när man ska bli uppringd och mottagningen ringer FÖRE utsatt tid blir det ju lite fel… Mobilen var på ljudlöst och jag missade samtalet… To be continued…

Jag skulle bara… du vet… lite först innan jag ringde mottagningen. Med påföljden att jag började jobba och datorn krånglade så jag fick starta om fem gånger. När administrativa chefen, som delar kontor med mig på torsdagar, anlände stod jag och svor. Högt. M tyckte inte att jag skulle svära så mycket, men när M uppfattade att jag svor på datorn var det helt OK!.. Luttrade kontorsråttor, eller???

Det här är ingen kontorsråtta utan en labbråtta, helt klart på rymmen.

På tal om råttor skrev lokalblaskan idag om råttinvasion i lägenheter i ett bostadsområde nära det område där jag bor. Jag har hört att det inte är det enda de har i lägenheterna där borta… Allt möjligt… knytt och oknytt…  Usch!

Eftersom M och jag delar rum idag har vi passat på att prata lite framtid. M ska försöka ordna har ordnat ett möte med cheferna på den andra institutionen nästa vecka. Därefter är tanken att jag börjar på den institutionen på 80 procent den 7 maj. Jag har samtidigt kvar 20 procent här. Så blir det i tre månader – eller till juli månads utgång. Men M har planer och har tänkt ut en strategi som vi ska arbeta efter redan efter några veckor… Det låter lovande!

Idag blev jag utbjuden på lunch av min kollega på fakulteten, den kloka L. Jag blir alltid så inspirerad och glad efter våra luncher och andra möten! I L har jag nämligen funnit en kollega som har förmågan att samarbeta och att glädjas åt andras framgångar samtidigt som L är förbaskades duktig själv!!! Utbyte i massor, alltså! Men sen gillar jag L som person också. Där är inget tjafs utan raka rör utan att vara plump. Sånt klarar inte alla!!!

Read Full Post »

Möten – välkomna och ovälkomna

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…

Ett annat möte, som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…

I morse hade jag ett mindre trevligt möte – och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.

*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.
*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Vecka 15: Liv och Saliv

Torsdag och dags för veckans tankar kring höjdpunkter (Liv, som har namnsdag idag) samt dalar (saliv, ja, spott alltså). Så här har veckan varit enligt Petite Moi:

Liv

• Bästa Fästmön fyllde 25 (eller var det 15???)
• Fikastunden hos faster E (vilken tjej, blott 95 bast!)
• Vårsol (mer mer MER!)
• Födelsdagsfirande ett, två och tre (ja, jag har en snäll mamma!)
• Ubbes (i sanning ett russin i Byhålekakan!)

Saliv

• Medias hårdbevakning av Let’s dance (snälla, finns det inget väsentligare att skriva om???)
• En del Kinder egg-leksaker (vem vill ha en pappersboll med en autostrada?)
• Grannar som bankar och stojar på helgdagar (jag vill ha sovmorgon. Nån gång…)
• Demonstration mot Blåkulla (*suckar och himlar med ögonen*)
• Den som släppte in en svart katt i trapphuset (katten mötte mig i onsdags morse och jag undrade hur länge den hade varit instängd…)

Read Full Post »