Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lagar’

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

SvT 2 har regnbågsvecka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag tycker att det borde finnas HBTQ-program i varje veckas TV-tablå, inte bara under Stockholm Pride-veckan. Men visst. SvT hör till de bättre kanalerna – SvT1 kör ju Cucumber och Banana, två serier jag gillar mycket. I kväll har jag emellertid sett en isländsk dokumentärfilm om Hrafnhildur som föddes som pojke men som sen 2012 är kvinna. A boy like her heter den prisbelönta dokumentären.

Hrafnhildur

Hrafnhildur tittar på gamla foton av sig själv som barn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: DRAKÓ Films)

 

Hrafnhildurs resa tar förstås många år. Dessa år är nerkortade till en timmes film. I den första scenen träffar hon en gammal vän som kände henne på den tiden hon var kille. Det är ett känsloladdat möte – och naturligtvis inte det enda känslosamma i den här filmen. Ändå är det inte gråt och klagan utan Hrafnhildur och hennes nära och kära berättar rakt, utan krusiduller, om förändringen och känslorna kring könsbytet. Som tittare kan man bara ana hur nära sammanbrottet är när Islands lagar plötsligt ändras så att samhället inte står för könskorrigerande kirurgi längre. Som tur är ändras lagarna igen: sen den 27 juni 2012 har isländska transpersoner rätt till könskorrigerande operation. Hittills har 20 personer på Island bytt kön.

Hrafnhildur ger ett mycket sympatiskt intryck. På ytan är hon lugn, men den som har nån form av förmåga till empati kan säkert gissa sig till stormarna inuti. Det är en snygg tjej vi tittare möter, en vanlig tjej, knappt 30 år ung. Och ändå är vanlig fel ord, förstås… Intressant är scenen när Hrafnhildur sitter med två tjejkompisar och berättar om operationen. De ställer de mest intima frågor och hon svarar efter bästa förmåga, trots att det naturligtvis är jobbigt och inte helt enkelt.

Det här är en riktigt bra dokumentärfilm som får högsta Toffelomdöme. Filmen behandlar på ett fantastiskt bra och till synes enkelt sätt en väldigt intim och djup förändring i och av en människas liv.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flaggande inlägg.


 

Regnbågsflagga på en balkong på Söder

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden i somras.

Den 19 oktober skriver vi idag. Det är en märklig dag, en fin dag – i alla fall i mina ögon. Först och främst är det idag exakt 35 år sen såna som jag slutade vara sjuka. Alltså, sjukdomsstämpeln på homosexualitet togs bort. Det var många som kämpade före 1979 för denna ändring. En av de politiker och läkare som kraftfullt drev frågan var Barbro Westerholm, idag 81 år och still going strong. Om världen var full av Barbroar Westerholmare skulle den helt klart se annorlunda ut. Jag har mycket att tacka henne för, för sen sjukdomsstämpeln togs bort kunde HBTQ-aktivisterna driva frågor om våra rättigheter på ett tuffare sätt. Denna kamp la grunden till många av de lagar som finns idag. Vi har kommit väldigt långt nu, i alla fall i mitt land, Sverige. Men det finns fortfarande mycket att göra. Därför bör kampen inte stanna av. Fast kanske att vi nån gång bör stanna upp och skänka en tacksamhetens tanke till Barbro och de andra tidiga kämparna! Vi får aldrig glömma bort vad de har gjort. Det är också ett av flera skäl till att jag tycker att det är så viktigt att försöka gå i paraden under Pride-veckan varje sommar. Då ska du veta att jag OCKSÅ gick i demonstrationstågen under Frigörelseveckan i Stockholm, demonstrationståg som på sätt och vis var föregångare till dagens parad.

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Den 19 oktober var även den dagen min pappa föddes i Helsingfors. Pappas födelsedag. Idag skulle han ha varit en gammal man, han skulle ha fyllt 87. Det är konstigt att tänka, för även om han visserligen var äldre när han gick bort, är han på sätt och vis den evige buspappan. Pappan, som tog genvägar när vi var ute på stärkande promenader. Pappan, som gick i vinterstövlar på sommaren för att det var så bekvämt för fötterna att bara stickas ner i. Jag saknar pappa mycket fortfarande, trots att åren har gått. Samtidigt är jag glad att han slapp vara med om det jag fick uppleva två och ett halvt år efter hans död. Förnedringen, skammen och oron. Ändå tror jag att han nånstans vet och betraktar och håller sin starka pappahand över mig.

Det borde flaggas idag, den 19 oktober.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trendigt (?) inlägg.


 

Böcker Börjlind Adler Olsen

Böcker köpta på… Åhléns!!! (Där lurade jag dig allt!)

Nånting som jag har noterat ett bra tag är det märkliga (eller det är ju inte märkligt eftersom jag vet hur det ligger till…) fenomen att en viss nätshop verkar ha stenkoll på mig och mitt läsande. Det handlar om Bokus och det handlar om annonser för böcker jag bloggar om. Eller köper. Skälet till att det är på det viset är säkert att jag ibland länkar till just den nätshopen. Dock inte alltid! Och det är då det blir både märkligt och läskigt. Och irriterande. För varför tror Bokus att jag ska lockas på en köp-den-här-boken-annons när jag redan har köpt just den specifika boken i annonsen? Det riktigt läskiga är att annonsen poppar upp vid inloggningsformuläret till min webbmejl…

Gissningsvis handlar Bokus riktade annonser om att de utnyttjar cookies på för dem bästa sätt. Men nu finns ett nytt fenomen som kallas onboarding. Med hjälp av modern teknik kan marknadsföringsföretag följa dina mönster som konsument. Genom att vanliga affärer och butiker också ber om din e-postadress kan dessa företag samla in mängder av information om ditt köpbeteende. Med hjälp av de fakta de får om dig skickar de sen riktade annonser till dig. Det är annonser som är speciellt utformade för dig och baserade på dina mönster som konsument.

I USA har nu den statliga myndigheten för konsumenter nu reagerat på onboarding. Myndigheten hävdar att onboarding är att inkräkta på den personliga integriteten. Och jag kan faktiskt hålla med när det handlar om uppgifter om dig som till exempel graviditet, sjukdomar, religiös tro och liknande… Kanske blir det därför hårdare lagar i USA. Här i Sverige fortsätter det med denna lite halvobskyra aktivitet. Eller? Är det nån som vet nåt annat???

Här kan du läsa en DN-artikel om onboarding!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


I kväll gick andra delen
av Stephen Fry kommer ut. Fästmön och jag hann hem lagom efter julbordet och kunde bänka oss för att se mr Fry besöka Brasilien, Ryssland och Indien.

Stephen Fry

Stephen Fry på en strand i Brasilien.


Kvällens först tripp
gick till Brasilien, där han bland annat besökte en Pride-festival. Festivalen var så välbesökt och det fullkomligt myllrade av människor. Man kunde få fobi för mindre… Men trots att Brasilien verkar så gay-öppet på ytan mördas en homosexuell person var trettiosjätte timme. Stephen Frys besök hos mamman till en mördad fjortonårig (14-årig) kille var otroligt rörande.

I Ryssland träffade Stephen Fry bland annat en politiker som arbetar för att införa lagar mot homosexuella. Detta genom att hävda att homofobi inte existerar och att homosexuella enbart är ute efter att värva flera homosexuella. Stephen Fry hävdade motsatsen – att det ju verkar som om homofoberna vill ha fler homofoba ”kompisar”.

Härligaste turen gick nog till Indien, där man har blivit mer tillåtande gentemot homosexuella. Dock finns det undantag och att slå ner personer som är transgender är ganska vanligt.

Även denna del två av Stephen Fry kommer ut var mycket givande. Trots att det finns länder där homosexualitet inte accepteras och där homosexuella förföljs, till och med mördas, är det såna här dokumentärer och personer som Stephen Fry som gör skillnad.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.

Här kan du läsa vad Jerry skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oönskade samtal.


Uppdaterat inlägg:
Skrev ett mejl till företaget där jag i skarpa ordalag ombad dem att inte kontakta mig mer. Fick till svar att man skulle skriva in mig i företagets spärregister. Blev förbannad och skickade då länken till det här inlägget. Jag borde inte finnas i deras register överhuvudtaget, nämligen… Fick inget svar på mitt andra mejl.


För en stund sen
satt jag och körde bil. Jag brukar inte hålla på med mobilen då, men eftersom jag söker jobb är det viktigt att jag är tillgänglig. Därför svarade jag när

031-780 07 71

ringde.

Det var dumt. För ingen sa nåt. Däremot hörde jag att det fanns nån/några i bakgrunden.

Hemma igen kollade jag vem numret går till. Det visade sig tillhöra

Energibolaget i Sverige

där jag inte är kund. Jag har heller aldrig varit kund, jag tänker aldrig bli kund. Men som vanligt tror dessa energibolag att andra lagar och regler gäller för dem. Det är fortfarande inte tillåtet att ringa nån privatperson på mobilen i försäljningssyfte om personen inte gett sitt medgivande. När denna person dessutom har registrerat sin mobil hos NIX känns det ännu mer otroligt att jag skulle vilja köpa nåt av Energibolaget. PUCKON!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Rubriken ovan fanns på ett mejl från mitt fack Dimsyn Vision. Det fack som skrev brev till mig för ett år sen att jag borde söka mig till ett nytt fack eftersom jag inte längre arbetade inom dess område. Då hade jag haft tre månaders vikariat. Bussiga klubben.

Också det fack som trots lagar och förordningar inte kunde rädda jobbet åt mig för fyra år sen. Idag hade jag kanske gått till Arbetsdomstolen – och troligen vunnit, enligt de jurister jag har konsulterat.

Detta fack, till vilket jag ställde en fråga i slutet av vårterminen förra året. Jag har ännu inte fått nåt svar.

argt bi

Arg som ett bi = Tofflan


Detta fack har mage
att mejla mig och erbjuda mig ett presentkort på 200 pix hos COOP (och fråga mig inte vad jag tycker om till exempel COOP i Förorten, för då får jag ytterligare utbrott!!!) för att göra fackets jobb igen, denna gång att värva medlemmar.


Livet är kort. Och aldrig i livet att jag lyfter ett finger för Vision. Möjligen långfingret.

Read Full Post »

Visst är det bra att tänka på anpassningar när man producerar trycksaker. Det kan handla om att översätta till andra språk,  att göra en hemsida talande, att spela in en film på teckenspråk, kulturanpassa, för att nämna några anpassningar. Men när IKEA

anpassar sig

genom att ta bort kvinnor och flickor i sin katalog i Saudiarabien känns det lite… för mycket, för mig.

Pressansvarig säger att

[…] det är olyckligt […]

men kan samtidigt inte garantera att man gör annat än att anpassa sig till den kultur och de lagar som finns i Saudiarabien. Samtidigt beklagar hon att kvinnor och flickor har retuscherats bort.

Pressansvarig lovar emellertid att saker och ting ska ses över och säger vidare:

[…] Vi ska inte göra avkall på våra grundläggande värderingar och kommer att behöva se över våra egna rutiner avseende de lokala katalogversionerna. Vi kommer att diskutera frågan med våra tre franchisetagare i Saudiarabien. Vi har varit verksamma i området i 30 år. Jag vågar inte säga hur det blir, får återkomma om det […]

Här hemma beklagar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att IKEA väljer att göra kvinnor osynliga. Det är IKEA-gruppen som har gjort katalogen åt IKEA i Saudiarabien. Nyamko Sabuni säger till dem:

[…] Även den vars idé är att tjäna pengar måste ha principer, och dem måste man hålla på. Och är det något land som behöver ta del av Ikeas värdegrund så är det Saudiarabien. Därför är det synd att det är just där man väljer att frångå en del av sin värdegrund, i det här fallet jämställdhet, […]

För mig är det obegripligt att ta bort ett helt kön ur en katalog. Och även om IKEA är ett privat företag som gör som det vill känns detta inte riktigt 2012…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…


Ett annat möte,
som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…


I morse hade jag ett mindre trevligt möte
– och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.


*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.

*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Europadomstolen har fastslagit att Högsta domstolen i Sverige har dömt rätt. Den svenska domstolen kränkte inte yttrandefriheten när den 2006 dömde fyra män för hets mot folkgrupp http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14344430.ab

I slutet av 2004 delade de fyra männen och tre kamrater ut flygblad på en skola i Söderhamn. Flygbladen innehöll förnedrande beskrivningar av homosexuella. Bland annat påstods det att homosexuella

[…] bryter ner samhällskroppen och att homosexuellas lobbygrupper försöker avdramatisera pedofili […]

Om detta tyckte Högsta domstolen:

Hets mot folkgrupp!

nåt som vägde tyngre än rätten till yttrandefrihet. Rätten var emellertid inte enig.

Bollnäs tingsrätt fällde alla sju. Fyra av dem överklagade och friades av hovrätten i Sundsvall. Den hänvisade nämligen till den där pastorn som predikade att såna som jag

[…] är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen […]

Ja, länge ska rättvisans kvarnar mala, men till slut blir det rätt i alla fall! För om det nu är så att vi i vårt land har lagar som förbjuder att det hetsas mot folkgrupper såsom min, då ska de baske mig följas också! Och den som inte gör det ska dömas.

Read Full Post »

Det går inte att lämna sosseledaren Juholts knäpperier obloggade om på en blogg nära dig. Kort och koncist: jag förstår inte hur man kan göra som Juholt som så sent som i onsdags la fram miljonförslag om hur man ska komma till rätta med bidragsfusket. En partiledare, oavsett partipolitisk hemvist, ska föregå med gott exempel, det är min bestämda åsikt och ingen eller inget kan rubba den.

Jag tycker ärligt talat att det inte räcker med en ursäkt och att berätta att han redan har betalat tillbaka de      160 000 kronor han har lurat staten på. För Håkan Juholt är en del av staten, han är en del av det demokratiska system vi har i Sverige. En del av det system som bestämmer vilka lagar vi ska ha i det här landet. Att då säga att man inte känner till vilka regler som gäller – detta trots att han ”blivit varnad” redan 2009 – är ju bara så idiotiskt!

Juholt är inte den enda politikern som kör med dubbelmoral. Mona Sahlin gjorde det – och vi är många som minns Tobleroneaffären när den stackars människan (ja, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne!) köpte en chokladbit och lät staten betala för det. Fast sen visade det sig ju att det handlade om lite mer än bara en chokladbit. Det handlade om privata inköp för 53 274 rättelse: 53 174 kronor. Sen var ju Mona Sahlin väldigt slarvig med att betala sina räkningar. All möjlig skit drogs fram om henne kring mitten av 1990-talet. Var det nån mer än jag som undrade varför hennes man inte betalade dagisräkningarna? Varför var det bara hans hustrus fel att dessa inte blev betalda?

Men sossarna är inte de enda politiker som kör dubbelt. Andra sidan kan också. En blivande minister hade använt svart arbetskraft, en annan hade inte betalat sin TV-licens. Den förra var minister i åtta dagar, den senare  i hela tio dagar innan de avgick.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har grävt fram några till som har varit dubbelmoralister!

Varför denna skillnad? Varför avgår kvinnorna och männen sitter kvar? Jag kan inte annat än hoppas att Håkan Juholt noga funderar över sin framtid.

Nu vill jag slutligen tillägga att det också finns duktiga och ärliga politiker som arbetar hårt och som följer de lagar och regler de är med om att instifta. Man kan inte generalisera och säga att alla politiker är oärliga puckon.

Men faktum är att när man tjänar så bra som en politiker gör och när man dessutom är med och sätter lagar för vårt land då har man också ett extra ansvar, tycker jag. Den politiker som säger sig företräda de som har det sämst ställt i landet, de så kallade arbetarna, borde känna ännu lite mer ansvar. Att ni inte skäms, ni som fifflar! Det kan ju inte bli annat än en utdelning av en fet, svart bak!


En svart bak till alla fifflande, dubbelmoraliska politiker i vårt land!

                                                                                                                                                                 Läs även andra bloggares åsikter om .

Read Full Post »

Older Posts »