Drömmar och lamb to the slaughter..?

De här märkliga drömmarna fortsätter om nätterna! En natt i förra veckan drömde jag ju om att jag gjorde om hela mitt nya arbetsställes webb. Jag berättade det för både M, som är administrativ chef även där, och den webbansvarige. M skrattade, webbansvarig såg orolig ut. Ja, jag ska verkligen försöka att inte trampa på några tår under de här månaderna…

Drömmar om webberier, mobiler och annat.

Natten efter drömde jag att jag blev med min älskade mobil. Du vet, den före detta tejpade. Den, som innehåller närmare 1 200 foton, min adressbok och min kalender… Ja, jag behöver väl inte säga att jag vaknade och badade i svett.

Efter dessa mardrömmar hade jag några lugna nätter, men i natt var det dags igen. Jag och ett X som jag ser som en stor parentes i mitt liv åkte vit folkvagn ner till stan. Det var vinter. Jag inhandlade en varm vinterjacka och ett par dito boots. Av nån anledning blev vi osams i bilen senare, varpå hon knuffade ut mig och drog iväg. Det enda jag fick med mig var en hundralapp. Sen löpte drömmen på, jag letade efter den vita folkvagnen och hej å hå, frös gjorde jag, ingen mobil IGEN (dessa mobilförlustdrömmar måste betyda nåt…), inga pengar som räckte till att ta tax hem etc…

Jag vet inte varför jag drömmer så mycket just nu, troligen för att jag upplever mycket på jobbet och måste bearbeta saker och ting i ett omedvetet tillstånd. Idag på morgonen är det dags för

lamb to the slaughter 

igen, det vill säga

lammet ska gå till slakt.

Om en stund ska mitt nya arbetsställe ha stormöte och jag ska presentera mig för alla kloka forskare, högdjur med flera. På engelska, förstås. Igår kväll var jag inte så nervös, men just nu darrar jag på manschetten, kan jag meddela.

Både Fästmön och jag var helslut igår, så efter middagen tog vi en liten promenad och köpte glass. Vi låg med borstade tänder i vår säng före klockan 21. Hade det inte varit för drömmen i natt hade jag känt mig utvilad och lugn.

Vi får se om jag överlever slakten…  Under tiden, kan inte DU skriva några rader om nån dröm du har haft på sistone???

Read Full Post »

Ha många bollar i luften…

Det finns ett uttryck som jag avskyr och det är ett som ofta står i vissa platsannonser:

Du ska kunna ha många bollar i luften.

Jaha, som nån sorts jonglerare då, eller? Vanligen finns detta uttryck i annonser där man söker personal till typiska kvinnoyrken, som sekreterare och till vård och omvårdnad.

Jag brukar inte skryta med att jag är nån jonglör, men jag brukar säga att jag har

bred kompetens och erfarenhet.

Och med det kommer jag rätt långt – när jag får visa upp det, vill säga… Det är ju inte alltid jag har kommit så långt. Många gånger blev jag ratad vid urvalet av sökande till en tjänst, sällan fick jag veta varför. Mina ord på ett papper och min CV räckte uppenbarligen inte. Men att få visa i praktiken var inte möjligt.

Som kommunikatör ska man vara både bred och stresstålig. Märkligt nog har jag blivit bättre på att hantera stress. Troligen har det att göra med att min förrförra arbetsplats i mångt och mycket var sjuk. Där var inte hälsosamt att vara, helt enkelt. Idag är tillvaron en annan. Jag ska inte säga att det är paradis hela tiden, men jag bemöts med en respekt för mitt kunnande och den jag är. Och tänk att jag, som så ofta fick höra att jag inte var tillräckligt socialt kompetent, faktiskt flera gånger och av flera olika personer på arbetet, har fått höra hur trevlig jag är och hur lätt jag har att komma in i grupper…

Varje torsdag delar jag kontor med M som är administrativ chef. M jobbar resten av veckans vardagar vid den institution även jag ska jobb på från i maj. Det är lite knepigt att dela arbetsutrymme ibland, men det är också bra träning på det här att kunna samarbeta, att dela utrymme och att visa hänsyn. Idag har vi möblerat om här på kontoret. Det blev verkligen kanonbra!

Här står jag och jobbar om dagarna!

Jag gillar min lilla hörna av rummet för från min plats har jag utsikt över området utanför och vilka som passerar. När jag stänger dörren stänger jag ute ljuden därifrån, men jag är samtidigt synlig genom glasväggen. På så vis känner ingen att jag är otillgänglig trots en stängd dörr – hoppas jag. M sitter snett bakom mig, intill fönstret. Vi har valt platserna själva och jag tror att vi båda är nöjda. Nu återstår att fixa en anslagstavla och nåt konstverk samt några fina krukväxter. Jag har ju ett antal växter hemma…

Mitt under ommöbleringen kom kollegan Å, som blir halvsekel dan efter mig, och behövde lite praktisk hjälp med ett av sina program. Vi lyckades inte lösa det just då, men vid förmiddagsfikat fick jag veta hur det ska lösas. I samma veva ringde jag märkesverkstan för att boka tid för byte av vinterkängor* till sommarsandaler** för Clark Kent***. Det fanns ingen tid som passade förrän den 4 maj, men det blir utmärkt! Jag kör ju dubbfritt så jag får ju köra på mina vinterdäck även efter sista april.

Sammanfattningsvis kan man väl alltså säga att jag idag på förmiddagen har fått användning av min breda kompetens och erfarenhet. Eller, om du hellre vill, jag har haft ett antal bollar i luften – från pingsbollar till medicinbollar… Vad passar väl bättre då än en lunch med B och ”Lisbeth” från min förra arbetsplats på fakulteten??? (Och nej, det var inte den arbetsplatsen som var/är sjuk*!)

*vinterkängor = vinterdäck
**sommarsandaler = sommardäck 
***Clark Kent = min lille bilman 

Read Full Post »

Det händer saker…

Uppdaterat: Doktorn ringer i morgon en stund före lunch.. På min mobil. Som jag måste ha ljudet påslaget på trots att jag sitter i utbildning. Lyckat… 😦

Joråsatte… Nu händer det saker! Jag tror att det började med att jag i stället för tjockis-svart tog på mig en vinröd piké i morse. Naturligtvis känner jag mig skittjock, men ändå. Jag vågade lite färg…

Idag bestämde jag mig för att ringa min läkarmottagning för att försöka få ett samtal med doktorn eller nåt. Jag vill veta hur länge jag ska äta en viss medicin, om jag ska byta ut en annan medicin mot en annan sort, om mina värden ska kollas upp med ny provtagning och vad man tänker göra vidare åt det som upptäcktes på undersökningen respektive det faktum att mitt blod är kasst. Fast när man har fått en tid när man ska bli uppringd och mottagningen ringer FÖRE utsatt tid blir det ju lite fel… Mobilen var på ljudlöst och jag missade samtalet… To be continued…

Jag skulle bara… du vet… lite först innan jag ringde mottagningen. Med påföljden att jag började jobba och datorn krånglade så jag fick starta om fem gånger. När administrativa chefen, som delar kontor med mig på torsdagar, anlände stod jag och svor. Högt. M tyckte inte att jag skulle svära så mycket, men när M uppfattade att jag svor på datorn var det helt OK!.. Luttrade kontorsråttor, eller???

Det här är ingen kontorsråtta utan en labbråtta, helt klart på rymmen.

På tal om råttor skrev lokalblaskan idag om råttinvasion i lägenheter i ett bostadsområde nära det område där jag bor. Jag har hört att det inte är det enda de har i lägenheterna där borta… Allt möjligt… knytt och oknytt…  Usch!

Eftersom M och jag delar rum idag har vi passat på att prata lite framtid. M ska försöka ordna har ordnat ett möte med cheferna på den andra institutionen nästa vecka. Därefter är tanken att jag börjar på den institutionen på 80 procent den 7 maj. Jag har samtidigt kvar 20 procent här. Så blir det i tre månader – eller till juli månads utgång. Men M har planer och har tänkt ut en strategi som vi ska arbeta efter redan efter några veckor… Det låter lovande!

Idag blev jag utbjuden på lunch av min kollega på fakulteten, den kloka L. Jag blir alltid så inspirerad och glad efter våra luncher och andra möten! I L har jag nämligen funnit en kollega som har förmågan att samarbeta och att glädjas åt andras framgångar samtidigt som L är förbaskades duktig själv!!! Utbyte i massor, alltså! Men sen gillar jag L som person också. Där är inget tjafs utan raka rör utan att vara plump. Sånt klarar inte alla!!!

Read Full Post »

Avstämning

Idag på förmiddagen var det avstämning för min del på jobbet. En sorts regelbundna möten där jag berättar vad som hänt och vad jag har gjort sen sist. Det fungerar alldeles utmärkt att ha det på det sättet för mig. Jag har fått ett uppdrag och inom det har jag frihet att utföra de uppgifter som behövs för att uppdraget ska genomföras. Enkelt och klart – utan att chefen leker kompis!

Avstämning behöver inte vara så här svår…

Jag jobbar så bra på det här sättet, därför att det ger mig möjlighet att ta ut svängarna en hel del. Och eftersom jag dessutom blivit väldigt väl bemött av alla på institutionen blir det en sporre att ge nånting tillbaka. Jag har intervjuat dem alla – alla utom tre. Det handlar om bortåt 50 intervjuer. Det låter mycket, men oj vad dessa dialoger har varit guld värda!

Intervjuerna har även legat till grund för den kommunikationsplan jag överlämnade idag. Prefekten och den administrativa chefen ska nu titta på den och eventuellt blir det en del justeringar innan den översänds till ledningsgruppen. Dragningen för den gruppen skjuts emellertid på framtiden för att alla ska hinna titta på dokumentet.

Det här är i princip institutionens motto! 

För min del är arbetsmiljön och klimatet på institutionen såväl inspirerande som trivsamt. Jag tycker att det är högt i tak och jag tycker att de människor som jobbar här är väldigt kloka, men också väldigt öppensinniga. Man får vara konstig och kufisk, bara man har kompetens också…

Högt i tak.

Om ett tag ska jag delvis börja jobba på en annan institution i tre månader. Det blir fördelningen 20 procent på nuvarande, 80 på den nya. En ny utmaning väntar och jag är full av tillförsikt och entusiasm – även om jag är säker på att det inte kan bli riktigt lika bra som det har varit här. Eller kan det???

Det känns tryggt att ha kvar 20 procent här. En del av dessa, ungefär hälften, ska jag eventuellt lägga på webben eftersom vi idag diskuterade att jag kanske ska bli webbansvarig. Nuvarande webbansvarig ska nämligen snart ha barn och blir borta från arbetet ett tag. Och om webbansvarig försvinner, finns risken att våra fina statistiksiffror sjunker. Vi ligger ju i topp bland institutionerna vad gäller besöksantalet till vår externwebb och på sjätte plats totalt på hela universitet. Jag tänker inte ta på mig detta och säga att det är tack vare mig, men jag vill tro lite grann att jag har piskat inspirerat dem som jobbar med vår webb och vårt intranät här på institutionen att ta nya tag. Alla inblandade har varit och är så engagerade att jag blir glad ända in i själen!

Här kan du kika på våra externa webbsidor och läsa vad som händer runt omkring mig på jobbet. Våra intranätsidor kommer du inte åt och det är dem jag har jobbat mest med att bygga den senaste månaden.

När jag kom från firandet av Anna var det roligt att få ringa lilla mamma och berätta en del av allt detta jag har skrivit om här. Jag vill så gärna att hennes hjärta ska få ro och att hon ska få lite mer tro på att hennes dotter är på väg uppåt igen.

Read Full Post »

Fokus och fjöppar

Vardag igen. Och det tycker jag är skönt! I love my job, remember? Det måtte ha regnat som tusan i natt, för det var swimmingpool på tennisbanan. Förhoppningsvis torkar det upp under dan.

Jag trodde inte att jag skulle kunna somna igår kväll och sova bra på natten, men jag läste lite innan jag släckte. Somnade sen som en sten och sov ända till klockan 6.05.

I eftermiddag gör jag min sista intervju och därefter sammanställer jag min kommunikationsplan. Den ska jag sen redovisa i morgon förmiddag för första gången, då får institutionens chef, prefekten, och för den administrativa chefen. Pirrigt värre! Jag måste därför ha största möjliga fokus på den här planen idag. Känner jag mig själv lär jag vara totalt okoncentrerad och gör säkert helt ovidkommande saker. Så där som man gjorde när man skulle tentaplugga, du vet…

Troligen hjälper det inte att jag har fixat en antenn för att få kontakt med högre makter. Jag vaknade med en irriterande fjöpp** i håret som bara vägrar att lägga sig platt mot svålen, som Chucky* skulle ha uttryckt det.

Jag försökte fota mig själv på toa, så bildkvaliteten är skit. Men fjöppen syns!

Det var gott att få träffa Fästmön en stund igår kväll, även om det bara blev lite bilåkning och en tur inne på en affär i Förorten där jag aldrig handlar och där jag kräver att andra handlar minst möjliga. (Folk gör naturligtvis som de vill, detta är ironi!)En gång fick nämligen jag och Frida inte handla där trots att det var fem minuter före stängningsdags. Gissningsvis hade kvinnan som motade ut oss i uppdrag att förlora kunder.

I morgon är det Annas födelsedag och då tycker jag att alla som läser här ska gå in och lämna ett grattis till henne. Min unga fästmö, som blott blir 25 år. (Själv väntar jag ett par veckor med att fylla och hur mycket jag fyller då har jag glömt. Men kanske ska jag diskutera en tårtfråga med en kollega som visst blir lika gammal ung som jag, fast dan efter mig.) Själv åker jag ut till Himlen med små och stora paket på kvällen. Jajamens, nu kan Bosses Lill-Kicka undra lite och bli lite nyfiken!!

*Chucky = en person i mitt förflutna
**fjöpp = utstående grej 

Read Full Post »

Flera trötta, födelsedagsplaner och påskplanering

Det var inte bara jag som var aptrött i helgen. Efter middagen igår var det en viss Fästmö som slocknade på soffan – bara för att helt kort vakna till lite och svepa filten om sig. Vi läste – i var sin bok, jajamens – när jag plötsligt hörde konstiga ljud från soffan. Anna hade jobbat två heldagar lördag och söndag och var totalt slut. Vilken tur att vi är likadana! Tänk om en av oss vore superpigg och den andra jätteseg???

Fast i den här boken ser vi ju ganska pigga ut.

Idag på morgonen skulle Anna åka och hämta Elias hos pappa, för Elias har påsklov den här veckan, men det har inte pappa. Däremot är mamma ledig till onsdag kväll. Själv laddar jag för såväl långresa som påskledighet. På onsdag efter jobbet åker jag ner till mamma. Jag vänder inte hemåt förrän på måndag, annandagen. Det ska bli skönt med lite ledigt och även skönt att få åka bort några dar, men det känns inte så kul att inte få vara med Anna. Tyvärr är det så att man måste agera vuxet och dela på sig kring storhelger på grund av barn och gamla mammor. Tro nu inte att jag inte är glad att både Annas barn och min gamla mamma finns för glad över detta är jag! Men ibland vore det mysigt att bara få vara vi två. Dock är en helg i slutet av månaden reserverad för detta, när vi äntligen får resta bort tillsammans, älsklingen och jag. Nu hoppas vi bara att hälsan håller och att jag inte kör ihjäl mig under påsken när alla andra är ute och kör långfärd också. Jaa, man blir harigare med åldern, jag lovar!

Det blir en kort arbetsvecka, tre dar. Jag ska ägna mig åt några sista intervjuer samt att skriva eftersom min kommunikationsplan ska redovisas veckan efter påsk. Jag får besök på onsdag förmiddag av en före detta kollega från avdelningen. Det är alltid kul att få visa hur fina lokaler vi har och hur inspirerande det är att jobba här! Efter påsk tänker jag mig så sakteliga också glida över i arbete vid ytterligare en institution. Jag ska höra med administrativa chefen lite närmare om nån sorts introduktion och kanske ett samtal med den prefekten. Det känns som om jag inte riktigt har fått förutsättningarna för nya stället och jag har en känsla av att man inte tycker att kommunikationsfrågor är lika viktiga som man tycker på den här institutionen där jag befinner mig nu. Men, men, det vet jag inget om och jag ska inte ta ut nåt i förskott! Spännande ska det i alla fall bli att få träffa nya människor och få nya arbetsuppgifter!

På lunchen idag tänkte jag åka och inhandla nåt påskgodis till mamma. Jag skulle ha köpt nåt till Anna, men det blev inte av eftersom jag ju nästan aldrig är i stan. I stället köpte jag en pocketbok åt henne i lördags. Barnen lär få godis av såväl mamma som pappa och även morfar och kanske mormor, så jag har inte lämnat nåt till dem heller. Sparar i stället slantarna för en Barbafamiljemiddag i början av maj när vi ska fira min födelsedag i efterskott.

Några av de vackra äggen som mamma har. En del av dem är ryska och kommer via farmor.

Mamma och jag ska fira min födelsedag i påsk, trots att det ännu dröjer ett tag tills jag blir halvsekel. Uj, det känns så mycket och gammalt… Men när jag ser/snackar med folk som ”Lisbeth” och FEM, som nyligen har blivit 50, inser jag att det händer inget revolutionerande med en bara för att man har passerat det strecket. Eftersom mamma har lite svårt att ta sig ut ska jag få köpa mina egna födelsedagspresenter och det är ju inte så dumt! Jag har varit tråkig och önskat mig två praktiska saker – ett strykjärn och gympadojor. Men jag önskade mig också ett minne från dan, nåt litet smycke från mammas gömmor, och jag tror att hon har nåt sånt på gång. Själva firandet tänker vi inte göra nåt stort av. Troligen firar vi på långfredagen, som är just lååång och tråååkig, med att äta på en av stans kinakrogar. Förutom där blir det påskmat hemma hos mamma de andra dagarna utom skärtorsdagen när det blir hämtmat. Jag ska till systemet efter jobbet idag och inhandla en flaska starkt och klart samt några mörka påsköl. Känns lite trist att inte ha min pappa att skåla med, men det slinker nog ner ändå.

Read Full Post »

Skam den som ger sig och vikten av kommunikation

Det var väldigt tröttigt igår kväll. Både Fästmön och jag jobbade långa dar. Jag hade visserligen en del ljus- och vilopunkter mitt under dan, men Anna satt i möte hela eftermiddagen. Ett möte som drog ut på tiden. Eftersom Clark Kent blev törstig* var jag tvungen att stanna till vid Preem  för lite bensin. Anna skulle sluta klockan 16.30, men när jag landade utanför hennes jobb 16.40 syntes hon inte till. Tur att jag hade intressant sällskap av Olof Palme.

Men så kom hon äntligen ut, min älskling, och vi åkte hem till New Village. Jag slog på stort och lagade middag – makaroner och stekt kycklingkorv. Trots att jag hade ätit en helt OK lunch var jag rejält hungrig. Men det hade kanske att göra med att jag äntligen påbörjade själva författandet av planen igår. Jag känner mig ivrig och engagerad, men måste behärska mig lite – alla intervjuer är ju inte på långt när klara. Idag har jag ingen intervju inbokad, men i morgon har jag två. Och ytterligare några nästa vecka.

Tillbaka till gårdagskvällen. Jag behöver verkligen duscha och tvätta håret. Jätteskönt! Vi satt sen en stund vid var sin dator innan jag grep mig an kvällens stora projekt, det jag bävade för: ställa in kanalerna på alla tre apparaterna. Jag hade ju liksom bara börjat på tisdagskvällen, men då insåg jag att jag var alldeles för trött. Till och med hårddisken kändes full då.

Hårddisken kändes full… 

Sagt och gjort. Jag satte mig på golvet, först i vardagsrummet, sen i sovrummet. Platt-TV:n var klar, men DVD:n och tjock-TV:n återstod. Tjock-TV:n ville inte hitta Kanal 9, en av de kanaler som KomBort ComHem hade flyttat på. Troligen av det skälet att den låg för nära TV8, den andra kanalen som ComHem hade flyttat. Tänk om man hade kunnat lägga ut en kanalplan för de analoga kanalerna på sin hemsida eller kanske bättre, eftersom de kan skilja från ställe till ställe, gett en kanalplan till bostadsrättsföreningen att lägga ut. Föreningens sida över TV-kanaler är för övrigt inte uppdaterad sen 1975 på länge, ser det ut som. Dessutom vimlar det av stavfel. Det borde man kunna justera enkelt. Nåja, en god kvinna reder sig själv. Och till slut fick jag ordning på alla tre apparaterna. Dessutom ställde jag in kanalerna i samma ordning på alla tre, en ordning som jag försökte göra så logisk som möjligt. SvT1  på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3  på kanal 3, TV4 på kanal 4, Kanal 5 på kanal 5, TV6 på …. Jamen nu fattar du väl? Det tog ungefär en och en halv timma. Sen var det dags att sova.

Självklart är jag nöjd att jag inte gav upp när det gällde kanalfixeriet, men det tog irriterande lång tid och irritationen blev ju inte mildare av att det inte fanns nån information nånstans att hämta. ComHem hade endast lagt ett brev i min postbox där de skrev att de skulle flytta på TV8  och Kanal 9. Men inte vart… Nu är det gjort i alla fall och skam den som ger sig!

Idag får jag nog sällskap på rummet av MB, som är administrativ chef. MB är här uppe på institutionen en dag i veckan och då delar vi rum. Vi får se hur det går, jag är ju van att ha egen ”kupé” nu…

Jag ser mycket fram emot dagens lunch med ”Lisbeth” men även mot i morgon när jag får besök av en kollega som har stöttat mig mycket – och som jag vet har talat väl om mig inom ”företaget”, vilket troligen ledde till det här jobbet. Och kanske till andra… För även om det finns behov behöver institutioner och liknande ibland bli medvetna om det. Just den här institutionen är ung och framåt och är en av dem som verkligen har insett att kommunikation är viktigt, men tid är en bristvara.

 

*Clark Kent blev törstig = bilen måste tankas

Read Full Post »