Uppdaterat: Doktorn ringer i morgon en stund före lunch.. På min mobil. Som jag måste ha ljudet påslaget på trots att jag sitter i utbildning. Lyckat… 😦
Joråsatte… Nu händer det saker! Jag tror att det började med att jag i stället för tjockis-svart tog på mig en vinröd piké i morse. Naturligtvis känner jag mig skittjock, men ändå. Jag vågade lite färg…
Idag bestämde jag mig för att ringa min läkarmottagning för att försöka få ett samtal med doktorn eller nåt. Jag vill veta hur länge jag ska äta en viss medicin, om jag ska byta ut en annan medicin mot en annan sort, om mina värden ska kollas upp med ny provtagning och vad man tänker göra vidare åt det som upptäcktes på undersökningen respektive det faktum att mitt blod är kasst. Fast när man har fått en tid när man ska bli uppringd och mottagningen ringer FÖRE utsatt tid blir det ju lite fel… Mobilen var på ljudlöst och jag missade samtalet… To be continued…
Jag skulle bara… du vet… lite först innan jag ringde mottagningen. Med påföljden att jag började jobba och datorn krånglade så jag fick starta om fem gånger. När administrativa chefen, som delar kontor med mig på torsdagar, anlände stod jag och svor. Högt. M tyckte inte att jag skulle svära så mycket, men när M uppfattade att jag svor på datorn var det helt OK!.. Luttrade kontorsråttor, eller???
Det här är ingen kontorsråtta utan en labbråtta, helt klart på rymmen.
På tal om råttor skrev lokalblaskan idag om råttinvasion i lägenheter i ett bostadsområde nära det område där jag bor. Jag har hört att det inte är det enda de har i lägenheterna där borta… Allt möjligt… knytt och oknytt… Usch!
Eftersom M och jag delar rum idag har vi passat på att prata lite framtid. M ska försöka ordna har ordnat ett möte med cheferna på den andra institutionen nästa vecka. Därefter är tanken att jag börjar på den institutionen på 80 procent den 7 maj. Jag har samtidigt kvar 20 procent här. Så blir det i tre månader – eller till juli månads utgång. Men M har planer och har tänkt ut en strategi som vi ska arbeta efter redan efter några veckor… Det låter lovande!
Idag blev jag utbjuden på lunch av min kollega på fakulteten, den kloka L. Jag blir alltid så inspirerad och glad efter våra luncher och andra möten! I L har jag nämligen funnit en kollega som har förmågan att samarbeta och att glädjas åt andras framgångar samtidigt som L är förbaskades duktig själv!!! Utbyte i massor, alltså! Men sen gillar jag L som person också. Där är inget tjafs utan raka rör utan att vara plump. Sånt klarar inte alla!!!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 