Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘byta kön’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdagsfavoriten på TV är utan tvekan Lars LerinI kväll mötte han artisten, fotografen och konstnären Nino Ramsby. Nog var det ytterligare ett omaka par människor som strålade samman i Vänligen Lars Lerin. Men jag visste ju att de bland annat haft en utställning tillsammans i somras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Var det grunden till en ny vänskap?

Lars Lerin

I kväll mötte Lars Lerin en annan konstnär. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Glittrande ögon och många skratt. 
Så skulle jag vilja sammanfatta kvällens möte. För även om svåra saker som depression och könsbyte dryftades var detta möte det gladaste av Lars Lerins vänskapsmöten hittills. Det kändes verkligen som om det var två vänner som träffades – och ändå var ju de tu inte bekanta tidigare. Nino Ramsby lockade fram saker hos Lars Lerin som tidigare bara antytts, så där som en riktig god vän kan göra.

Jag smittades verkligen av glädjen i det här mötet! Inte kunde jag hålla tillbaka skrattet i min ensamhet, heller, när Lars Lerin sa att det fick vara bra som det är nu med könstillhörigheten, han skulle inte kunna byta kön.

Dä skulle ju bli en Gudrun Schyman av mig, vet du, och dä går ju inte!

sa han, ungefär.

Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Christer Sjögren.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

SvT 2 har regnbågsvecka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag tycker att det borde finnas HBTQ-program i varje veckas TV-tablå, inte bara under Stockholm Pride-veckan. Men visst. SvT hör till de bättre kanalerna – SvT1 kör ju Cucumber och Banana, två serier jag gillar mycket. I kväll har jag emellertid sett en isländsk dokumentärfilm om Hrafnhildur som föddes som pojke men som sen 2012 är kvinna. A boy like her heter den prisbelönta dokumentären.

Hrafnhildur

Hrafnhildur tittar på gamla foton av sig själv som barn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: DRAKÓ Films)

 

Hrafnhildurs resa tar förstås många år. Dessa år är nerkortade till en timmes film. I den första scenen träffar hon en gammal vän som kände henne på den tiden hon var kille. Det är ett känsloladdat möte – och naturligtvis inte det enda känslosamma i den här filmen. Ändå är det inte gråt och klagan utan Hrafnhildur och hennes nära och kära berättar rakt, utan krusiduller, om förändringen och känslorna kring könsbytet. Som tittare kan man bara ana hur nära sammanbrottet är när Islands lagar plötsligt ändras så att samhället inte står för könskorrigerande kirurgi längre. Som tur är ändras lagarna igen: sen den 27 juni 2012 har isländska transpersoner rätt till könskorrigerande operation. Hittills har 20 personer på Island bytt kön.

Hrafnhildur ger ett mycket sympatiskt intryck. På ytan är hon lugn, men den som har nån form av förmåga till empati kan säkert gissa sig till stormarna inuti. Det är en snygg tjej vi tittare möter, en vanlig tjej, knappt 30 år ung. Och ändå är vanlig fel ord, förstås… Intressant är scenen när Hrafnhildur sitter med två tjejkompisar och berättar om operationen. De ställer de mest intima frågor och hon svarar efter bästa förmåga, trots att det naturligtvis är jobbigt och inte helt enkelt.

Det här är en riktigt bra dokumentärfilm som får högsta Toffelomdöme. Filmen behandlar på ett fantastiskt bra och till synes enkelt sätt en väldigt intim och djup förändring i och av en människas liv.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Satt och bläddrade i lördagens lokalblaska, pappersvarianten. Där fick jag se en liten puff för

KÖNSBYTARDAG

Trodde jag. Fast det stod

HÖNSBYTARDAG…

Hönsbytardag

HÖNSbytardag och inget annat!

Nåja.  Eftersom en höna kan vara nåt annat än en fågel är jag väl inte helt ute och cyklar. Hur som helst, den som är intresserad av hönsbytardagen kan ta sig till Ramsta bygdegård nu på söndag, den 11 maj. Jag tror inte man byter kön där, utan fjäderfän och ägg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om aprilskämt.

 

Tofflan tittar in i evighetsspegeln

Ett aprilskämt tittar in i evighetsspegeln.

Mitt första inlägg idag, det om pumpsen, var förstås ett skämt. Det hoppas jag verkligen att du förstår. Jag är inte mycket för att skämta aprillo, för jag blir verkligen avskräckt när jag läser medias aprilskämt. Framför allt lokal medias. ASSÅ, KOM IGEN! Vem går på att man ska ta bort busshållplatser, ha robotar som turistguider och gigantiska hörsel- och synskydd för att slippa fridstörare? Eller att en gågata ska öppnas för biltrafik? Jag stööööönar. Högt. Och inte så mycket av smärta idag som av att jag skäms. Å andras vägnar.

Men på tal om smärta finns den förstås delvis kvar i rygghelvetet. Värst är det första halva av dan. Jag försöker stå och sitta omväxlande, men är rädd att mina hälsporrar ska aktiveras av för mycket stående. För att motverka dessa har jag skor med de äkta, avgjutna inläggen i.

Fästmön låter som en hel karl idag. Det handlar inte om att hon har bytt kön utan om att hon är sjuk. Förkyld, hes och hostig. Trist för henne att hon behövde vara hemma idag eftersom det var en utbildning hon skulle delta i idag (på sin annars lediga dag). Jag har beordrat allt från vila och näsdroppar till honung och hostmedicin. Och en och annan Ipren.

Det har snöat utanför kexfabriken. Jag har fått mitt p-tillstånd till bilen förlängt till och med den 31 maj och förvånades över inkonsekvensen. Men det var inget jag skulle lägga för stor vikt vid, sa chefen. Men en kylig dag som denna första april passar det bra att värma skogssvampssoppa till middag. Jag ska försöka att inte bränna vid några grytlappar eller annat idag.

Och ja just det. Om nån tycker att jag är humorbefriad då skulle du träffa en före detta granne till mig för att jag inte tycker att fyra tidningars aprilskämt var roliga, kan jag meddela att det största aprilskämtet av dem alla är jag. Jag är ju född i april.

För övrigt har jag idag lyckats med att få ihop tusen – 1000 – följare till jobbets Twitterkonto! Det är jag rätt nöjd med. Privat har jag bara 208… Och detta är inget aprilskämt!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt år, nya lagar. Ja så är det! Det är trettiotalet lagar som har trätt i kraft från och med idag. Jag har valt ut några som jag tycker är intressanta:

  • Äldre par, som har bott tillsammans, ska kunna göra det även när de hamnar på ett särskilt boende.
  • Pensionärerna får sänkt skatt. Fast det ger inte mer än 50 spänn extra per månaden.
  • Vaccin mot smittsamma sjukdomar ska erbjudas kommun-/länsinvånare gratis för att förhindra spridning av sjukdom.
  • Den som vill byta kön behöver inte längre vara svensk medborgare och ogift.
  • De som har stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionshinder ska erbjudas det till sjukvårdsavgift av den organisation som är ansvarig för länens hälso- och sjukvård.
  • Schablonavdraget om man hyr ut sin bostad är höjt från 21 000 kronor per år till 40 000 kronor.
  • Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska ha minst de grundläggande arbets-­ och anställningsvillkor som skulle ha gällt om h*n hade anställts direkt av kundföretaget för att utföra samma arbete.
  • Skyddet mot diskrimi­nering på grund av ålder har utvidgats så att det är förbjudet inom samhällsområdena varor, tjänster, bostäder, allmän sammankomst, offentlig tillställning, hälso-­ och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsför­säkring, statligt studiestöd och offentlig anställning.

Här kan du läsa om alla nya lagar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte vet jag hur man ska vara skapt, men på kort tid har jag fått nej på tre sökta jobb. Skälen har varit:

  1. vi ville ha nån utifrån
  2. vi ville ha en man
  3. vi ville ha nån inifrån

Majgadd, det frestar på att försöka böja sig både inåt och utåt och ska jag behöva byta kön också? Ungefär som den där nya tramsfilmen, Cockpit, eller vad den heter..? Inte konstigt att mitt illamående från i fredags har gått över i en molande värk i nedre magen. Ja, jag erkänner. Jag har ont. Periodvis väldigt ont.

Upptagen…


På jobbet har farten saktats ner till real slow
.  Jag får nästan ingenting gjort för allt jag skulle ha gjort före semestern är klart och väntar på OK från Höger och Vänster – som naturligtvis är på semester. Inte så ofta Upptagen-skylten sitter på min dörr just nu. Ska försöka sticka in mitt förslag på startsida till herr Prefekt 2 på fredag, för då skulle han tydligen titta in.

Konstigt väder igår kväll. När jag åkte från jobbet var det så soligt att jag fick gräva fram solbrillorna. Just när jag skulle svänga av in till området där Fästmöns jobb ligger kom en störtskur. Vi köpte var sin rejäl salladsbunke på ICA Heidan samt tog en tur in på apoteket. Det är visst alltid nåt skit några medikamenter man ska ha därifrån! Salladen kunde vi äta på ballen*, fika likaså, men sen fick vi gå in. Vi glodde på andra delen av Kommissarie Thorne – den sista går i kväll, men då ska vi se annat så den får också spelas in. Riktigt läskig serie, Thorne! Troligen kan vi inte se sista delen förrän på torsdag kväll, för på onsdag kväll ska vi fira en födelsedag i familjen. Och det är inte min mammas, hon har blivit utbjuden av tant och farbror Blå, vilka snälla människor!!!

Det är ganska dryga dagar fram till helgen. Anna har massor att göra på jobbet och vi är båda jättetrötta och behöver få vara lediga. Vi tänkte fira vår semester med en bit mat nånstans på nån fin restaurang på fredag kväll. Bara koppla av. På söndag ska jag eventuellt gå och välja ut en tavla som jag vill köpa och kanske blir det middag nånstans på stan igen efter det.

Semesterveckan ska inledas med ett besök hos frissan för min del. Tänk, det är sex veckor sen! Och trots att jag tappar så mycket hår behöver jag klippas! Kanske blir det en tur med delar av familjen till en butik på landet i veckan också, men viktigast av allt är att jag försöker hitta några födelsedagspresenter till mamma. För fredagen den 20 juli styr jag kosan söderut för att hämta hit henne. Den helgen ska jag också göra fint på graven, dels därför att jag inte har varit dit sen i påskas, dels för att det veckan därpå är sex år sen Pappi gick bort för att aldrig mer komma igen. Det blir en helg, nästan, nere hos mamma. Jag ska försöka sätta sprätt på ett presentkort från Bokia också, denna himla affär som knappt finns nånstans. Eller i alla fall inte där jag bor…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Med en rubrik som Ingen man i sikte på en dokumentär om lesbiska tänkte i alla fall jag

Nej! Inte en till sån…

Men den här var ändå lite annorlunda, intressant och värd att diskutera. SvT 2 visade den i kväll, den går i repris flera gånger och finns också på SvT Play.

Ingen man i sikte här, inte…


I den här filmen har regissören
, Mette Aakerholm Gardell, också en  roll – som en lesbisk kvinna som längtar efter ett barn. Mette Aakerholm Gardell representerar den mellersta generationen; Martine den yngre och Marja den äldre.

Martine säger på ett ungdomsläger att hon vill att andra ska se henne som en heterosexuell pojke. För den skull ser hon inte jättemanlig ut på utsidan, men hon känner sig manlig på insdan. Hon vill inte byta kön, hon vill inte ha ett manligt könsorgan. Hon vill bara vara maskulin.

Marja och hennes partner har varit med om den lesbiska feministiska revolutionen under 1960- och 1970-talen. Den revolutionen när de till och med skrev om jullåtar så att de fick lesbiska texter – och skrämde bort bögarna.

Jag tycker att det här är en intressant dokumentärfilm, men kanske hade jag som regissör inte valt att vara en av personerna framför kameran. Det skulle bli för nära. Dessutom håller jag inte med om allt som sägs och tycks i filmen. Men filmen är så bra därför att den visar vad tre generationer har för tankar kring könsroller.

Högt betyg!

Read Full Post »

Older Posts »